Berättandet, Musiken

Vilken fin publik som kom

Linda sjöng och spelade Bo Kaspers ”Önska dig en stilla natt” och jag tände ljusen på altaret. Publiken var på plats och från första stund var i Åre gamla kyrka en varm, fin stämning. Jag berättade om stunden i stallet då det lilla barnet föddes och sjöng och spelade sedan ”Himlen i min famn.”

Vi fortsatte varva berättelser och sånger som kretsade kring julen. Berättelser och sånger som visar på olika sidor av julen. Julen som kan vara varm och kärleksfull och glimrande och glittrande, men som också kan vara fylld av sorg och saknad, fylld av ensamhet och otillräcklighet. Ulf Lundells ”Snart kommer änglarna att landa” är fylld av precis de där mångbottnade känslorna och erfarenheterna.

Det blev en så bra kväll! Vi hade en så otroligt fin publik. Människor som verkligen var med, var där, var närvarande. Skrattade och grät.

Linda och jag kände oss väldigt nöjda och mycket uppfyllda efteråt. Det är en ynnest att få göra vår musikaliska berättarföreställning ”Dagen är kommen – önska dig en stilla natt”.

Berättandet, Musiken

Musik och berättelser i Åre gamla kyrka

Den här bilden mötte mig tidigt i morse när jag kom till Åre gamla kyrka. Jag stod inne i klocktornet och bara betraktade, och kände en sådan tacksamhet över denna kyrka som funnits här sedan slutet av 1100-talet.

Det var en kall morgon, temperaturen var nere på minus tretton, men inne i kyrkan var det varmt och skönt. Här har vi tillbringat hela dagen, Linda Forss och jag. Vi har övat julsånger och samtalat om julberättelser. På torsdag har vi premiären här av vår musikaliska berättarföreställning ”Dagen är kommen”.

Och genom dagen har ljuset på altaret brunnit, precis som det alltid ska brinna. Som det ljus som aldrig slocknar.

Familj och vänner, Präst i Åre

En fantastisk vårkonsert

Så här fina flätor hade älskade dottern vid Vårkonserten i Duveds kyrka. En konsert med församlingens alla barnkörer och Unga blåsare, och temat var musik ur Astrid Lindgrens filmer. Det var en fantastisk konsert! Många barn som sjöng och spelade, enorm musikglädje och härlig stämning i kyrkan.

Enda smolken i glädjebägaren denna kväll var att kära, kära Lina Ydregården tackades av. Hon har vikarierat i Åre församling som barn- och ungdomsledare i ett och ett halvt år, och nu ska hon flytta söderut, närmare sin familj. Väldigt förståeligt, men mycket tråkigt för oss! Här säger bästa Kicki några tackord till Lina.

Och här sjunger Lina en sång till alla barnkörbarnen och till oss i personalgruppen. På melodin till ”Hujedamej” sjunger hon om tiden i Åre församling, och om att hon kommer att sakna oss, och hon skickar också med barnen en särskild välsignelse. En både rolig och vacker sång! Tack för den, Lina!

Här är hon som Ronja strax innan hon springer fram längs altargången och gör sitt vårskrik.

Tack för allt du gett under din tid hos oss, Lina! All klokskap du bär på, all generositet och alla skratt du delar med dig av. Önskar dig all lycka och välsignelse framöver!

Hujedamej, jag kommer sakna dej!

Ja, en fantastisk vårkonsert med både glädje och vemod, en konsert jag kommer att bära med mig länge, länge.

/Karin

Berättandet, Livet, Präst i Åre

Att dansa i kyrkan

För några år sedan samarbetade vi för första gången, dansaren Elin Kristoffersson och jag. Då gjorde vi en föreställning som vi kallade för ”Jag dansar för livet”, där jag läste dikter om livet och döden, kyrkomusikern Ingeborg Olsson spelade stycken på kyrkorgeln och Elin dansade. Det blev en mycket stark föreställning.

I förra veckan sågs vi igen, då hon kom hit till Åre för att dansa. Den här gången vid Åre församlings Språkcafé i St Olofsgården. Vårt språkcafé är en mötesplats för våra nyanlända och ”gamla” Årebor. Vi brukar laga mat tillsammans, äta ihop och prata svenska. Emellanåt har vi någon gäst som sjunger eller skapar med händerna eller spelar instrument. Och förra tisdagen var det Elin som var gästen.

Jag missade tyvärr kvällen eftersom den krockade med älskade dotterns dansuppvisning, men jag har förstått att det blev en härlig kväll. Elin dansade först på egen hand den solodans hon kallar I tystnaden är min hud inte längre mitt slut. Åh! Bara detta! Vilket fantastiskt namn på en dans! Och sedan bjöd hon in alla att dansa. Och det hade de gjort, både unga och gamla. HÄR kan du läsa mer om Elin.

Jag längtar efter att göra fler föreställningar ihop med Elin, och vi har pratat lite smått om det. Jag tror så mycket på dansen som uttrycksmedel, inte minst i kyrkan.

/Karin

 

Livet

Vigslar i Handöl i snöstorm

Det blev till att klä sig i prästkläder och storstövlar idag när jag skulle ge mig iväg. Snön yrde här i Duved och det hade snöat mycket under natten. Jag skulle bege mig västerut, och en vet aldrig hur vägarna är åt det hållet. Det är bäst att klä sig ordentligt. Ju mer västerut jag kom, desto mer yrde snön. Vägen var plogad fram till Ånn, men sedan blev det lite av en gissningslek.
 
Men allt gick bra, och jag kom fram till vackra kapellet i Handöl. Ett mycket speciellt kapell som ligger mig varmt om hjärtat.
 

 Här hade jag förmånen att ha två vigslar idag. Det är en sådan ynnest att få vara med om detta! Att får dela ett så viktigt ögonblick i två människors liv. Det blev berörande och starka och kärleksfulla vigslar med både skratt och tårar. Jag önskar dem all lycka och välsignelse!

 Mellan de två vigslarna blev jag och vår kyrkomusiker bjudna på lunch hos världens bästa kyrkvärd Erene och hennes man Fritz. Vilken omsorg! Och vilken fantastiskt god mat! Fritz hade fångat fisken och Erene lagat till den. Vi fick också smaka nästan nybakt tunnbröd.

 

När vigsel nummer två var slut hade det lugnat sig i snöandet, och plogbilen hade varit framme. Det blev betydligt enklare att ta sig tillbaka till Duved. Tacksam över denna dag!

Livet

Vad är det bästa med att vara präst?

Vad är det bästa med att vara präst? Den frågan får jag emellanåt. Speciellt från konfirmander eller andra unga människor. Och svaret är att det är så mycket som är bra med att vara präst. Till exempel:
 
* Att förbereda och leda gudstjänster. Roligt och livsbejakande!
* Att ha konfirmander. Att få stöta och blöta livsfrågor med unga människor.
* Att ha samtalsgrupper. Att tillsammans tala om de stora sakerna i livet.
* Att ha dop, vigslar och begravningar. Så ödmjuk inför uppgiften att finnas med i de stora händelserna i människors liv, i både glädje och sorg.
* Att sitta hemma vid människors köksbord och samtala över en kopp kaffe.
 
Ja, det är några av svaren på den frågan. Och jag är glad och tacksam att få vara präst i Åre församling. Att få möta både alla bofasta och alla som kommer hit som gäster. Den brokighet som det innebär, det myller som det blir. Tacksam.

Livet

Att vara nöjd med sitt liv och sin tillvaro

Jag fick en förfrågan från en arbetsgivare om jag ville söka en ny tjänst. Det lät jättespännande! Arbetsuppgifter som jag verkligen brinner för. Uppgifter som jag anar att jag skulle vara ganska bra på. Men arbetsplatsen är långt härifrån, så jag behövde inte tänka efter, utan svarade direkt: ”Tack så mycket för din förfrågan. Jag blir stolt och glad. Men jag kommer inte söka den tjänsten, för jag vill inte flytta från Duved.”
 
Så enkelt och så självklart är det! Jag, och min familj, trivs så himla bra här i Åredalen! Vi trivs så himla bra här i Duved. Och precis i den vevan skrev Sara Rönne i sin blogg www.traningsgladje.se om alla fördelarna med att bo i Åre. Kika gärna in och läs vad hon skriver!
 
Den här eftermiddagen bara styrkte mig i mitt beslut om att det är här vi ska vara. Jag hade suttit och skrivit under förmiddagen, varit på jobbet en sväng mitt på dagen, och tog sedan med mig Gillis på en promenad i skogen. Det var så krispigt vackert, och nu ligger isen över delar av bäcken.

 Och jag blir övertygad flera gånger i veckan när jag blickar ut från vårt matrumsfönster och ser Åreskutan i skiftande utseenden.

 Och jag blir övertygad varje gång jag så enkelt kan ta mig ut på fjället eller i skogen. Det är en sådan ynnest att få leva så! Dessutom har jag ju just nu världens bästa jobbupplägg när jag arbetar halvtid som präst i Åre församling, och halvtid som författare och föreläsare. Så jag är nöjd med mitt liv och min tillvaro.

Livet

Storvallens fjällkapell – en fantastisk plats på jorden!

I Storvallen, fem kilometer öster om Storlien, ligger detta fantastiskt vackra kapell! Hit är det alltid speciellt att komma och tjänstgöra. Den här sensommarkvällen var det rent magiskt. Blå himmel och sol, Snasahögarna mäktiga utanför altarfönstret, hästar som betar i hagar runt omkring.
Här har jag varit med och firat många gudstjänster, här har jag haft dop, vigslar och begravningar, här har jag både haft konserter och lyssnat på konserter. Hit återkommer jag gärna.
Ikväll hade vi Hela kyrkan sjunger. I vanlig ordning frågade jag dem som kommit varifrån de kommer. Ofta kommer människor från olika håll i Sverige, och många är från Norge. Idag hade vi två från Finland. Det är det häftiga med att arbeta i Åre församling att här möts människor från så olika ställen både i Sverige och i världen.
Vi var inte många ikväll, men ändå blev det så tydligt att hela kyrkan sjöng. Var och en vågade ta i. Ibland är människor lite rädda att sjunga i kyrkorummet, men ikväll var det inte så. Ikväll tog alla i och känslan blev stark och mäktig.

Livet

Vad gör en präst egentligen…

…när det inte är söndag och klockan är elva? På riktigt har jag fått den frågan några gånger genom åren. Och blivit lika häpen varje gång. Kan prästyrket verkligen vara så okänt? Frågan har jag dessutom alltid fått när det funnits kort om tid att svara, när det varit mycket folk omkring, när jag fått vara rätt kortfattad. Vilket inte blir bra, för det går inte att vara kortfattad när en får just den frågan. Men nu finns tid här i min blogg, så är ni intresserade av att veta vad en präst gör när det inte är söndag klockan elva, så kommer en del av svaret här.
Gudstjänsten på söndag klockan elva är oerhört viktig i en prästs, i en församlings, liv. Gudstjänsten är grunden. Den tar, och ska ta, en hel tid och förberedelser. Och utöver den finns massor av viktiga (och förstås mindre viktiga) arbetsuppgifter. Till exempel: Dop, vigslar, begravningar med tillgörande samtal. Konfirmander och barn- och ungdomsgrupper. Andakter och gemenskapsträffar. Samtals- och fördjupningsgrupper. Hembesök, enskilda samtal och själavård. Administration och planering. Personalmöten, möten med ideella medarbetare och möten med andra i verksamheterna. Utryckning i samband med kris och katastrof.
De exempel jag ger här är ur en ”vanlig” församlingsprästs arbete. För den som är kyrkoherde tillkommer det övergripande ansvaret för hela församlingens verksamhet. Det innebär ekonomi, personalfrågor, arbetsmiljöfrågor med mera.
Dessutom finns ”specialtjänster”, till exempel sjukhuspräster, fängelsepräster, studentpräster (som jag själv varit i några år vid Mittuniversitetet i Östersund). Då ser arbetet helt annorlunda ut. Men i alla dessa olika tjänster är vi VDM, Verbi Divini Minister, Det Gudomliga Ordets Tjänare. Det är stort!
Bilden är från 6 maj 2012 då jag välkomnades som kyrkoherde i Åre församling. (Bilden är lite suddig. Vet inte varför, för bilden jag fick av fina vännen Eva Grelsson var helt tydlig. Tack, Eva!) Det var en mycket speciell och högtidlig dag! Nu har jag, som ni vet som följer bloggen , valt att sluta som kyrkoherde för att istället ha en helt ”vanlig” prästtjänst på halvtid. Ett av de klokaste beslut jag fattat i mitt liv.