Betraktelser, Livet i fjällvärlden

Åre by om sommaren

Vi åkte in till Åre i lördags och gladdes åt den första sommarlovsdagen. Vi strosade genom byn i solskenet. Åre om sommaren är något alldeles extra.

Vi promenerade bygatan fram. Caféer och restauranger med dörrarna på vid gavel och matgäster på uteserveringarna. Klädbutiker, inredningsbutiker och vildmarksbutiker i en enda skön blandning. Nya hus sida vid sida med det gamla Åres hus. Nya hotell samsas med hotell byggda i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet. Åre gamla kyrka, som började byggas på 1100-talet, står stadigt i en föränderlig bygd.

Ett myller av människor. Några strosade, liksom vi, andra kom på downhillcykel på väg mot äventyrliga åk på Åreskutan, några vandrade med gigantiska ryggsäckar med fjällen i sikte.

Och vi, vi satte oss på en av uteserveringarna och njöt av en latte och en surdegsbaguette. Det var det relativt nyöppnade stället ”Krus” som vi besökte för första gången. Det blir fler gånger.

Om du inte har varit i Åre om sommaren – kom! Jag lovar att det blir en upplevelse.

/Karin

Det anrika Sporthotellet, från början av 1900-talet.

Älskade dottern utanför en av alla klädbutiker med friluftslivsinriktning.

Nybyggda hus väster om Åre torg.

Fantastiskt fikabröd på Krus. Nästa gång ska jag prova deras bullar.

Familj och vänner, Präst i Åre

Åre Winter Pride – igen

I går blev jag intervjuad av P4 Jämtland. De ville veta varför jag, som präst i Svenska kyrkan, engagerar mig i Åre Winter Pride. Jag sa att det är självklart. Pride handlar om kärlek, mångfald och varje människas lika värde – för mig är det självklart att Svenska kyrkan bejakar det!

Så, åter igen gick jag och min älskade familj med i Prideparaden genom Åre. Åter igen fick vi uppleva glädjen, gemenskapen, sammanhållningen och kämpaglöden. Charlotte Perrellis röst dånade ut ur högtalarna, regnbågsflaggor vajade, glitter flög genom fjällluften.

Det är så uppskattat av många att jag som präst är med. Det är så uppskattat att Svenska kyrkan finns med i detta sammanhang.

Nu ikväll bjöd jag in till Aftonbön i regnbågens tecken i Åre gamla kyrka. Jag läste de starka orden ur Psaltaren 139, och orden Jesus säger i Matteusevangeliet:

Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas.

Nej, vi ska stråla i ljus precis som de vi är! Vi ska inte gömma oss. Alldeles oavsett sexuell läggning.

Här är vi redo att ge oss av mot Åre, och mot Prideparaden, älskade dottern och jag. Jag kände mig så fin i min allra bästa tröja, stickad av min kära vän Gabrielle.

Och fin kände jag mig i handledsvärmarna, stickade av min kära vän Anneli, och regnbågssjalen, stickad av min bloggvän Maria.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En hektisk stilla vecka

Vi är inne i Stilla veckan nu, veckan som leder oss in i påsken. Jag tycker mycket om det begreppet, även om ordet ”stilla” inte stämmer så värst bra just nu. Den här tiden är ofta hektisk för oss som arbetar i kyrkan.

Den här dagen kallas ”Dymmelonsdagen” och är fylld av möten och träffar för min del. Men i kväll stannar vi upp inför påskens budskap i den gudstjänst vi kallar för ”Från mörker till ljus”. Årekören och jag berättar i ord och toner hela påskens skeende på en timme. Åre gamla kyrka kl 19.

I morgon är Skärtorsdagen och jag har en dag fylld av samtal. På kvällen bjuds vi in till Skärstorsdagsmässa kl 19, men jag tänker vara hemma med familjen.

På långfredagen leder jag en Meditation i gryningen i St Olofsgården i Åre klockan sju, här kan du läsa mer om den, och på kvällen har jag en långfredagsgudstjänst kl 19 i Duveds kyrka.

På påskafton är jag ledig. Ser fram emot en dag av sol, blå himmel och skidåkning.

På påskdagen har jag en påskdagsgudstjänst i St Olofsgården i Åre klockan 9 med efterföljande påskfrukost. På kvällen åker jag till Handöls kapell och leder en musikgudstjänst.

Och genom allt ska jag leva med och i påsken. Långfredagens död och smärta som vänds i ljus och hopp på påskdagen. Livet är långt större än vi kan ana.

/Karin

Familj och vänner, Präst i Åre

Hemma igen efter fina dagar i Norrbotten

Jag klev på nattåget i Luleå i går kväll och kom hem till Duved för en stund sedan. Nu sitter jag vid matbordet och dricker kaffe. Jag har haft fina, fina dagar, men oj så skönt det är att vara hemma igen. Det gamla ordspråket håller sannerligen i sig. Borta bra men hemma bäst.

Jag har tillbringat helgen i Gunnarsbyn tillsammans med min vän Lena och hennes familj. Vi har pratat, ätit god mat, yogat, sett på Melodifestivalen, bastat och framför allt har vi förberett gudstjänsten ”Möt mig nu som den jag är”. Den som vi gjorde i Åre gamla kyrka i torsdags gjorde vi i Råneå kyrka i går kväll.

Samma innehåll, samma berättelser, samma musik och ändå en helt annan upplevelse. Så som det blir i en annan kyrka med andra människor. Men det kändes väldigt fint och innerligt och blev uppskattat av dem vi talade med efteråt.

Men nu, som sagt, är det väldigt skönt att vara hemma. Jag ska inte göra många knop den här dagen. Jag har ju lärt mig det nu – om jag haft intensiva dagar behöver jag avkoppling, stillhet, tystnad. Här skrev jag om det behovet om man, som jag, är en HSP. Så jag ska dricka ännu en kopp kaffe, jag ska vila, läsa, packa upp, kolla mailen. Och i eftermiddag ska jag och älskade dottern åka till gymmet. Det tycks bli vår måndagstradition.

Här en bild på Lena och mig från i torsdags i Åre gamla kyrka. Här kan ni läsa mer om den kvällen.

Familj och vänner, Präst i Åre

Möt mig nu som den jag är – Internationella kvinnodagen

I morgon är det Internationella kvinnodagen, och den ska vi uppmärksamma i Åre församling. Vi bjuder in till en gudstjänst som vi gett namnet ”Möt mig nu som den jag är”.

Det är min fina prästkollega Lena Malm och jag som kommit med idén om den här gudstjänsten. Här kan ni läsa om hur vi satt på ett café i Umeå och spånade på idéer. Vi vill att det ska bli en gudstjänst som rör vid alla sinnen.

Därför är Anna Karin och Anki med och läser bibelerättelser och nutida berättelser om hur det kan vara att vara kvinna. Därför är Christelle med och sjunger sånger som berör våra hjärtan, och Lovisa och Jennifer dansar kvinnokraften. Därför är nattvardsbrödet bakat här hemma av min mamma och dotter utifrån ett recept från 1500-talet skapat av Hildegard av Bingen. Därför kommer bilder av inspirerande kvinnor genom historien att hänga runt om i kyrkan och därför kommer vi alla att kunna vara med och virka en gemensam tråd som ett tecken på vår gemenskap och vårt behov av varandra.

Det blir en gudstjänst som inte väjer för det svåra i att vara kvinna, men det blir också en gudstjänst som lyfter det fantastiska i att just vara kvinna.

Tyvärr behöver vi fortfarande uppmärksamma Internationella kvinnodagen, men jag vill gärna citera fantastiska Margareta Winberg, som sa ungefär så här i söndags på Storsjöteatern i Östersund: ”Internationella kvinnodagen är ännu en speciell dag, men jag ser fram emot att den blir en vardag.” Läs gärna mer om söndagen här!

Så, i morgon klockan 19 i Åre gamla kyrka – varmt välkomna!!! Och för er som bor närmare Råneå – på söndag gör vi en likadan gudstjänst i Råneå kyrka klockan 18. Varmt välkomna dit!

Familj och vänner, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Måndagsreflektion

Det är måndag och vi är mitt inne i den femte årstiden, vårvintern. Det har varit ett gäng helt ljuvliga dagar med kylig luft, gnistrande snö och strålande sol. Idag är det flurväder med snö och blåst och gråhet, och jag tar mig tid att reflektera. Måndagsreflektion, helt enkelt.

Feminism för allas lika värde

Helgen har kretsat kring dagen på Storsjöteatern i Östersund där vi uppmärksammat Internationella kvinnodagen. I lördags repade jag och Jenny inför vår föreställning Kallad, och igår framförde vi den på stora scenen. Det var så oerhört roligt! Det gick så himla bra! Jag är så glad. Här kan ni läsa mer om Kallad.

Idag

Idag är en lugn dag, och det känns som om det behövs. Jag tog sovmorgon, fick kaffe på säng av älskade maken, satt och läste en stund. Sedan gick jag upp och gjorde en ordentlig mysfrukost. Mamma och pappa är här och älskade dottern har sportlov. Så härligt!

Nu ska jag jobba en stund här hemma och sedan ska vi åka in till Åre. Ida-Maja och jag ska prova gymmet på Holiday club, och mamma och pappa ska strosa en stund på byn. Jag är ju ingen gymtjej, jag tycker allra mest om att träna utomhus, men när älskade dottern vill ha med mig på ett tärningspass, ja, då säger jag inte nej.

Sedan blir det bara en lugn kväll med lite god mat och kanske TV-tittande.

Dagarna som kommer

Jag är ledig måndag, tisdag, onsdag även om jag behöver arbeta lite grann här hemifrån. I övrigt ska jag bara umgås med mina nära och kära och läsa, vila, ta någon skidtur… På onsdag kväll kommer min goda vän Lena hit från Gunnarsbyn, utanför Luleå. Så ska hon och jag jobba inför våra gudstjänster kring Internationella kvinnodagen. Läs mer om det här. Den första gör vi tillsammans i Åre gamla kyrka på torsdag och den andra i hennes kyrka i Råneå på söndag.

Nu

Men än så länge är det lugn, skön måndag. Jag önskar er en fin vecka!

/Karin

Så här gnistrande vackert var det för någon dag sedan.

Familj och vänner, Präst i Åre

Kreativa dygn i Umeå

Jag har haft två fina, kreativa och inspirerande dygn i Umeå tillsammans med min goda vän Lena Malm. Lena är också präst, vi läste tillsammans i Uppsala på Pastoralinstitutet. Vi prästvigdes samma dag i juni 2000, men i olika domkyrkor – hon i Luleå, jag i Härnösand.

Nu strålade vi samman i Umeå för att planera för gudstjänst på Internationella kvinnodagen. Den 8 mars ska vi tillsammans fira den gudstjänsten i Åre gamla kyrka, och söndagen efter, den 11 mars, firar vi den i Lenas kyrka i Råneå.

Vi satt på NK, Nya Konditoriet i Umeå, och drack kaffe och te och spånade hejdlöst och fritt. Vi samtalade om lämpliga bibeltexter och psalmer, om kvinnor vi inspireras av och vill lyfta i gudstjänsten, om eventuell sångare och solist. Och vi såg framför oss bilder och en virkad remsa garn…

Det kommer att bli så bra! Ledorden blir Berättelse, Bekräftelse, Befrielse och gudstjänstens namn ”Möt mig nu som den jag är – en mässa på Internationella kvinnodagen”.

Så vi har arbetat och varit kreativa, men vi har också pratat en massa om livet, vi har ätit god mat, druckit vin, skrattat och gråtit. Väldigt bra dagar, med andra ord!

Och Umeå visade sig från sin allra bästa sida trots att det var grått, snöblaskigt, halt och blåsigt. Det var ändå den bästa sidan tack vare alla varma, glada, härliga människor vi träffat på. Umeå gav på något vis mersmak.

Berättandet, Musiken

Vilken fin publik som kom

Linda sjöng och spelade Bo Kaspers ”Önska dig en stilla natt” och jag tände ljusen på altaret. Publiken var på plats och från första stund var i Åre gamla kyrka en varm, fin stämning. Jag berättade om stunden i stallet då det lilla barnet föddes och sjöng och spelade sedan ”Himlen i min famn.”

Vi fortsatte varva berättelser och sånger som kretsade kring julen. Berättelser och sånger som visar på olika sidor av julen. Julen som kan vara varm och kärleksfull och glimrande och glittrande, men som också kan vara fylld av sorg och saknad, fylld av ensamhet och otillräcklighet. Ulf Lundells ”Snart kommer änglarna att landa” är fylld av precis de där mångbottnade känslorna och erfarenheterna.

Det blev en så bra kväll! Vi hade en så otroligt fin publik. Människor som verkligen var med, var där, var närvarande. Skrattade och grät.

Linda och jag kände oss väldigt nöjda och mycket uppfyllda efteråt. Det är en ynnest att få göra vår musikaliska berättarföreställning ”Dagen är kommen – önska dig en stilla natt”.

Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Tankar vid ett berg

Jag går från kyrkan upp mot torget, och höstsolen skiner. Det är lugnet före stormen i byn – snart sätter Åre Höstmarknad i gång. Jag slår mig ner en kort stund på en av bänkarna och blickar upp mot Åreskutan. Berget som står där alldeles oavsett om någon vandrar på det eller inte, alldeles oavsett om kabinbanan är igång eller inte. Helt oberoende av hur vi tycker och tänker om sakernas ordning.

Det är något med berg som fascinerar oss människor. Det är Åreskutan som drar så många gäster hit, som gör att så många av oss väljer att bosätta sig här. För en del är det skidåkningen på vintern som lockar eller downhillcyklingen eller vandringen på sommaren. För andra är det att få sitta i hotellfoajén eller hemma i fjällstugan och titta ut genom de stora fönstren och bara betrakta det där berget.

I en annan tid och i en annan del av världen finns en människa som också betraktar ett berg. En man med svårigheter och bekymmer. Han ser upp mot det där berget och undrar varifrån hjälpen ska komma. Och på något sätt tycks ett svar söka sig fram till honom. Ord om trygghet och tröst. Ja, någon verkar svara honom när han frågar.

Gud bevarar dig, i Guds skugga får du vandra, Gud går vid din sida… Gud skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt. (Ur Psaltaren i Bibeln.)

Kanske är det trygghet vi känner när vi betraktar ett berg. Tryggheten i något som inte förändras. Det rubbas inte. Det står kvar genom snöstormar och oväder, genom solskensdagar och torrperioder. Berget står där stadigt och lugnt också när världen brinner, också när samhället är föränderligt, också när mycket omkring oss känns osäkert.

Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus. Från dem Gud hjälpen sönder och skickar ut sitt ljus… (Ur psalm 238 i Psalmboken.)

/Karin

 

Familj och vänner, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

I stället för att gnälla på att det snöar – baka dumlekakor!

Jag tycker lite synd om uteblommorna idag. Det är kallt, det regnar, det blåser, det snöar, det haglar. Och så skiner solen däremellan. Många väder på en och samma gång.

Jag cyklade till Åre i morse för att möta upp ett gäng från Kalmar som är här på en personalresa. De ville att jag skulle berätta om Åre gamla kyrka och om mitt författarskap. Det gjorde jag gärna! Det blev ett trevligt möte med goa människor.

Aldrig har en mil varit så lång som när jag sedan cyklade hem igen, det var en galen motvind. Extremt skönt att komma inomhus, byta till varma och torra kläder och dra på sig ullsockorna. När älskade dottern kom hem sa vi till varandra: Vad gör vi en sådan här dag när det är så kallt och det snöar? Vi bakar så klart.

Dumlekakor fick det bli. De smakade väldigt gott till eftermiddagskaffet.

Jag tänker på min fina församlingsbo som jag träffade när jag cyklade hemåt. Hon närmar sig åttio och går med stavar varje dag. När jag klagade en aning på vädret sa hon: ”Det är bara bra med motvind. Då tar det ju ännu bättre när man tränar.”

Lite samma andemening som i orden: I stället för att förbanna mörkret – tänd ett ljus.

Eller: Istället för att gnälla på att det är kallt och snöar – baka dumlekakor och ta en kopp kaffe.

Bra livsdevis, va?

/Karin