Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En fin allhelgonahelg

Allhelgonahelgen är över, och den blev väldigt fin. Det är dagar jag uppskattar. Stillhet, eftertänksamhet, mörker och ljus.

Fredagen innebar mysig gemenskap med några av de människor jag tycker allra mest om. Vi fikade, pratade, lagade mat, och åt tillsammans.

På lördagen var det bara jag och älskade maken. Vi tog en lugn morgon och sedan en lång promenad. På eftermiddagen åkte jag till Åre gamla kyrka och serverade varm saft till människor som var där för att tända ljus vid gravarna. Det blev fina samtal om livet och döden.

I går hade jag gudstjänst där temat var att minnas dem vi en gång älskat och mist. Jag kommer att bära med mig vår kantor Liselottes avslutningsmusik – Händels ”Dagen är nära”. Det var så vackert!

Efter gudstjänsten tog jag och L en promenad upp till Copperhill där vi satt en stund och drack varm choklad med vispgrädde.

Nu är det måndag och en helt ny vecka har inletts.

Jag önskar DIG fina novemberdagar!

/Karin

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Utomhuslivet

Åre en lördag i augusti

Det är härligt och livgivande att resa, men det är också alldeles, alldeles underbart att komma hem. Och åredalen välkomnar oss med sensommarsol och ett myller av liv och rörelse.

En lördag i slutet av augusti. Jag åker förbi Duveds stora, vackra kyrka och där utanför myllrar människor i långklänning och frack. Det är vigsel på gång. Jag åker vidare till Åre. Vandrar genom byn, över torget. Män, kvinnor och barn med vildmarkskläder och ryggsäckar, till fots eller på cykel. Andra sitter på uteserveringar och dricker kaffe. Det är folk överallt.

Det är inte allt för länge sedan som Åre var en sovande by under sommaren. Hotell och restauranger slog igen och öppnade lagom till advent. Men nu, nu lever den här bygden i stort sett året om.

Jag tar mig upp från byn, upp mot höjderna. Passerar Tott Hotell, också där är festklädda människor. Jag hör dem säga att de är på väg till Åre gamla kyrka. Där äger också en vigsel rum den här dagen. Dessutom vet jag att det pågår ytterligare en vigsel just nu. Uppe på Åreskutan.

Det är mina kollegor som förrättar vigslarna. Själv är jag ledig och vandrar längre upp med solen i ansiktet. Förbi Fjällgården och upp längs pisterna. Det är många som vandrar, och ännu fler som kommer cyklande i hög fart ned för backarna.

Ja, det är ett myller. Det är liv och rörelse. Jag är så tacksam över att få bo och verka just här, en plats där liv och rörelse lever sida vid sida med stillhet och tystnad.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Två sommarveckor i ett prästliv

I bland tänker jag: Att vara präst är att leva ett helt liv på en enda dag. För så mycket kan hända. Omtumlande och starka möten, närheten till livet och till döden, varierande uppgifter som ska utföras.

Nu har jag arbetat i två veckor efter min första semester, och idag börjar andra delen av ledigheten. Och de här två veckorna då jag varit i tjänst har varit så fina.

Jag har klivit upp tidigt och gått morgonpromenad med Gillis. Det bor ett lugn i byn dessa morgnar, även om jag möter många som kommer från tåget och kånkar på sina tunga ryggsäckar, på väg mot fjällvandring här i våra fjäll.

Jag har cyklat till jobbet i morgonsol och tänkt att jag måste minnas det här när vi är mitt i vintern och allt är mörkt och isande kallt. På kontoret har det också varit lugnt. Många av medarbetarna är förstås på semester. Det blir en annan sorts stillhet i allt när det är sommar. Inte stillhet som i lite att göra, utan mer den stillhet som föds när en inte har samma rutiner som under terminerna.

Jag har under dessa veckor suttit i samtal inför dop, vigslar och begravning. Sådana möten är så oerhört betydelsefulla! Tänk att få sitta vid folks köksbord och dela tankar kring livet och döden, kring hoppet och kring Gud.

Jag har hållit i en resa för fyrtio församlingsbor i pastoratet. Vi åkte till Hovermos gårdsmuseum och tittade – rekommenderas varmt! – och åt lunch på Strömbacka kvarn. Väldigt god mat och fin service! Innan vi reste hemåt besökte vi Hackås gamla kyrka och drack eftermiddagskaffe på Himmelriket. Kan också rekommenderas!

Tillsammans med prästkollegor i pastoratet har jag suttit ner och pratat och planerat. Det är gott att få dela tankar emellanåt.

Jag har haft kvällsmässa i Åre gamla kyrka. Den första torsdagen kallade vi mässan ”Andrum i pilgrimsanda” och varvade psalmer, Bibeltexter och solosånger (av vår begåvade kyrkomusiker Liselotte) kring temat Pilgrim.

Den andra torsdagen kallade vi mässan ”Andrum i Dag Hammarskjölds spår” och använde oss av flera av texterna ur hans ”Vägmärken”. Det kändes väldigt bra!

Jag har hållit i en begravning av en församlingsbo som vi kommer att sakna. En begravning med fantastiskt vacker musik av skickliga folkmusiker.

I onsdags hade jag gudstjänst på vårt äldreboende och vi sjöng älskade sommarpsalmer tillsammans. Och åt jordgubbstårta till kyrkkaffet.

I går åkte jag till Stiklestad i Norge tillsammans med ett gäng härliga församlingsbor. Där fick vi vara med och fira den traditionsenliga Olsokmässan, till åminnelse av den helige Olavs dödsdag 29 juli. Det blev en så fantastisk gudstjänst! Med en manskör som sjöng så taket nästan lyfte, med Nidaros biskop som höll en levande och upplyftande predikan, och sjöng de liturgiska partierna så makalöst fint, med en varm och härlig stämning. Själv var jag med och gick i processionen och läste en av Bibeltexterna. Det kändes så fint att vara med.

Jag uppskattar mycket våra norska kollegor och tycker om det samarbete vi har över gränsen.

Kvällarna har varit ljusa och varma och vi har varit utomhus mycket. Bland annat har vi flera gånger åkt till Gevsjön och badat. Denna sommar kan jag sitta på altanen om kvällen och läsa min bok och det är varma vindar men inga mygg. Absolut inga mygg.

Ja, två väldigt fina arbetsveckor är till ända, och jag har gått på semester. Och solen fortsätter lysa över oss.

Hoppas DU har det bra i värmen!

/Karin

(Bilden är från Undersåkers kyrka då jag höll en betraktelse i samband med Undersåkerskörens sommarkonsert för några veckor sedan. Foto: Sven-Erik Jönsson)

 

Betraktelser, Livet i fjällvärlden

Åre by om sommaren

Vi åkte in till Åre i lördags och gladdes åt den första sommarlovsdagen. Vi strosade genom byn i solskenet. Åre om sommaren är något alldeles extra.

Vi promenerade bygatan fram. Caféer och restauranger med dörrarna på vid gavel och matgäster på uteserveringarna. Klädbutiker, inredningsbutiker och vildmarksbutiker i en enda skön blandning. Nya hus sida vid sida med det gamla Åres hus. Nya hotell samsas med hotell byggda i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet. Åre gamla kyrka, som började byggas på 1100-talet, står stadigt i en föränderlig bygd.

Ett myller av människor. Några strosade, liksom vi, andra kom på downhillcykel på väg mot äventyrliga åk på Åreskutan, några vandrade med gigantiska ryggsäckar med fjällen i sikte.

Och vi, vi satte oss på en av uteserveringarna och njöt av en latte och en surdegsbaguette. Det var det relativt nyöppnade stället ”Krus” som vi besökte för första gången. Det blir fler gånger.

Om du inte har varit i Åre om sommaren – kom! Jag lovar att det blir en upplevelse.

/Karin

Det anrika Sporthotellet, från början av 1900-talet.

Älskade dottern utanför en av alla klädbutiker med friluftslivsinriktning.

Nybyggda hus väster om Åre torg.

Fantastiskt fikabröd på Krus. Nästa gång ska jag prova deras bullar.

Familj och vänner, Präst i Åre

Åre Winter Pride – igen

I går blev jag intervjuad av P4 Jämtland. De ville veta varför jag, som präst i Svenska kyrkan, engagerar mig i Åre Winter Pride. Jag sa att det är självklart. Pride handlar om kärlek, mångfald och varje människas lika värde – för mig är det självklart att Svenska kyrkan bejakar det!

Så, åter igen gick jag och min älskade familj med i Prideparaden genom Åre. Åter igen fick vi uppleva glädjen, gemenskapen, sammanhållningen och kämpaglöden. Charlotte Perrellis röst dånade ut ur högtalarna, regnbågsflaggor vajade, glitter flög genom fjällluften.

Det är så uppskattat av många att jag som präst är med. Det är så uppskattat att Svenska kyrkan finns med i detta sammanhang.

Nu ikväll bjöd jag in till Aftonbön i regnbågens tecken i Åre gamla kyrka. Jag läste de starka orden ur Psaltaren 139, och orden Jesus säger i Matteusevangeliet:

Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas.

Nej, vi ska stråla i ljus precis som de vi är! Vi ska inte gömma oss. Alldeles oavsett sexuell läggning.

Här är vi redo att ge oss av mot Åre, och mot Prideparaden, älskade dottern och jag. Jag kände mig så fin i min allra bästa tröja, stickad av min kära vän Gabrielle.

Och fin kände jag mig i handledsvärmarna, stickade av min kära vän Anneli, och regnbågssjalen, stickad av min bloggvän Maria.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En hektisk stilla vecka

Vi är inne i Stilla veckan nu, veckan som leder oss in i påsken. Jag tycker mycket om det begreppet, även om ordet ”stilla” inte stämmer så värst bra just nu. Den här tiden är ofta hektisk för oss som arbetar i kyrkan.

Den här dagen kallas ”Dymmelonsdagen” och är fylld av möten och träffar för min del. Men i kväll stannar vi upp inför påskens budskap i den gudstjänst vi kallar för ”Från mörker till ljus”. Årekören och jag berättar i ord och toner hela påskens skeende på en timme. Åre gamla kyrka kl 19.

I morgon är Skärtorsdagen och jag har en dag fylld av samtal. På kvällen bjuds vi in till Skärstorsdagsmässa kl 19, men jag tänker vara hemma med familjen.

På långfredagen leder jag en Meditation i gryningen i St Olofsgården i Åre klockan sju, här kan du läsa mer om den, och på kvällen har jag en långfredagsgudstjänst kl 19 i Duveds kyrka.

På påskafton är jag ledig. Ser fram emot en dag av sol, blå himmel och skidåkning.

På påskdagen har jag en påskdagsgudstjänst i St Olofsgården i Åre klockan 9 med efterföljande påskfrukost. På kvällen åker jag till Handöls kapell och leder en musikgudstjänst.

Och genom allt ska jag leva med och i påsken. Långfredagens död och smärta som vänds i ljus och hopp på påskdagen. Livet är långt större än vi kan ana.

/Karin

Familj och vänner, Präst i Åre

Hemma igen efter fina dagar i Norrbotten

Jag klev på nattåget i Luleå i går kväll och kom hem till Duved för en stund sedan. Nu sitter jag vid matbordet och dricker kaffe. Jag har haft fina, fina dagar, men oj så skönt det är att vara hemma igen. Det gamla ordspråket håller sannerligen i sig. Borta bra men hemma bäst.

Jag har tillbringat helgen i Gunnarsbyn tillsammans med min vän Lena och hennes familj. Vi har pratat, ätit god mat, yogat, sett på Melodifestivalen, bastat och framför allt har vi förberett gudstjänsten ”Möt mig nu som den jag är”. Den som vi gjorde i Åre gamla kyrka i torsdags gjorde vi i Råneå kyrka i går kväll.

Samma innehåll, samma berättelser, samma musik och ändå en helt annan upplevelse. Så som det blir i en annan kyrka med andra människor. Men det kändes väldigt fint och innerligt och blev uppskattat av dem vi talade med efteråt.

Men nu, som sagt, är det väldigt skönt att vara hemma. Jag ska inte göra många knop den här dagen. Jag har ju lärt mig det nu – om jag haft intensiva dagar behöver jag avkoppling, stillhet, tystnad. Här skrev jag om det behovet om man, som jag, är en HSP. Så jag ska dricka ännu en kopp kaffe, jag ska vila, läsa, packa upp, kolla mailen. Och i eftermiddag ska jag och älskade dottern åka till gymmet. Det tycks bli vår måndagstradition.

Här en bild på Lena och mig från i torsdags i Åre gamla kyrka. Här kan ni läsa mer om den kvällen.

Familj och vänner, Präst i Åre

Möt mig nu som den jag är – Internationella kvinnodagen

I morgon är det Internationella kvinnodagen, och den ska vi uppmärksamma i Åre församling. Vi bjuder in till en gudstjänst som vi gett namnet ”Möt mig nu som den jag är”.

Det är min fina prästkollega Lena Malm och jag som kommit med idén om den här gudstjänsten. Här kan ni läsa om hur vi satt på ett café i Umeå och spånade på idéer. Vi vill att det ska bli en gudstjänst som rör vid alla sinnen.

Därför är Anna Karin och Anki med och läser bibelerättelser och nutida berättelser om hur det kan vara att vara kvinna. Därför är Christelle med och sjunger sånger som berör våra hjärtan, och Lovisa och Jennifer dansar kvinnokraften. Därför är nattvardsbrödet bakat här hemma av min mamma och dotter utifrån ett recept från 1500-talet skapat av Hildegard av Bingen. Därför kommer bilder av inspirerande kvinnor genom historien att hänga runt om i kyrkan och därför kommer vi alla att kunna vara med och virka en gemensam tråd som ett tecken på vår gemenskap och vårt behov av varandra.

Det blir en gudstjänst som inte väjer för det svåra i att vara kvinna, men det blir också en gudstjänst som lyfter det fantastiska i att just vara kvinna.

Tyvärr behöver vi fortfarande uppmärksamma Internationella kvinnodagen, men jag vill gärna citera fantastiska Margareta Winberg, som sa ungefär så här i söndags på Storsjöteatern i Östersund: ”Internationella kvinnodagen är ännu en speciell dag, men jag ser fram emot att den blir en vardag.” Läs gärna mer om söndagen här!

Så, i morgon klockan 19 i Åre gamla kyrka – varmt välkomna!!! Och för er som bor närmare Råneå – på söndag gör vi en likadan gudstjänst i Råneå kyrka klockan 18. Varmt välkomna dit!

Familj och vänner, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Måndagsreflektion

Det är måndag och vi är mitt inne i den femte årstiden, vårvintern. Det har varit ett gäng helt ljuvliga dagar med kylig luft, gnistrande snö och strålande sol. Idag är det flurväder med snö och blåst och gråhet, och jag tar mig tid att reflektera. Måndagsreflektion, helt enkelt.

Feminism för allas lika värde

Helgen har kretsat kring dagen på Storsjöteatern i Östersund där vi uppmärksammat Internationella kvinnodagen. I lördags repade jag och Jenny inför vår föreställning Kallad, och igår framförde vi den på stora scenen. Det var så oerhört roligt! Det gick så himla bra! Jag är så glad. Här kan ni läsa mer om Kallad.

Idag

Idag är en lugn dag, och det känns som om det behövs. Jag tog sovmorgon, fick kaffe på säng av älskade maken, satt och läste en stund. Sedan gick jag upp och gjorde en ordentlig mysfrukost. Mamma och pappa är här och älskade dottern har sportlov. Så härligt!

Nu ska jag jobba en stund här hemma och sedan ska vi åka in till Åre. Ida-Maja och jag ska prova gymmet på Holiday club, och mamma och pappa ska strosa en stund på byn. Jag är ju ingen gymtjej, jag tycker allra mest om att träna utomhus, men när älskade dottern vill ha med mig på ett tärningspass, ja, då säger jag inte nej.

Sedan blir det bara en lugn kväll med lite god mat och kanske TV-tittande.

Dagarna som kommer

Jag är ledig måndag, tisdag, onsdag även om jag behöver arbeta lite grann här hemifrån. I övrigt ska jag bara umgås med mina nära och kära och läsa, vila, ta någon skidtur… På onsdag kväll kommer min goda vän Lena hit från Gunnarsbyn, utanför Luleå. Så ska hon och jag jobba inför våra gudstjänster kring Internationella kvinnodagen. Läs mer om det här. Den första gör vi tillsammans i Åre gamla kyrka på torsdag och den andra i hennes kyrka i Råneå på söndag.

Nu

Men än så länge är det lugn, skön måndag. Jag önskar er en fin vecka!

/Karin

Så här gnistrande vackert var det för någon dag sedan.

Familj och vänner, Präst i Åre

Kreativa dygn i Umeå

Jag har haft två fina, kreativa och inspirerande dygn i Umeå tillsammans med min goda vän Lena Malm. Lena är också präst, vi läste tillsammans i Uppsala på Pastoralinstitutet. Vi prästvigdes samma dag i juni 2000, men i olika domkyrkor – hon i Luleå, jag i Härnösand.

Nu strålade vi samman i Umeå för att planera för gudstjänst på Internationella kvinnodagen. Den 8 mars ska vi tillsammans fira den gudstjänsten i Åre gamla kyrka, och söndagen efter, den 11 mars, firar vi den i Lenas kyrka i Råneå.

Vi satt på NK, Nya Konditoriet i Umeå, och drack kaffe och te och spånade hejdlöst och fritt. Vi samtalade om lämpliga bibeltexter och psalmer, om kvinnor vi inspireras av och vill lyfta i gudstjänsten, om eventuell sångare och solist. Och vi såg framför oss bilder och en virkad remsa garn…

Det kommer att bli så bra! Ledorden blir Berättelse, Bekräftelse, Befrielse och gudstjänstens namn ”Möt mig nu som den jag är – en mässa på Internationella kvinnodagen”.

Så vi har arbetat och varit kreativa, men vi har också pratat en massa om livet, vi har ätit god mat, druckit vin, skrattat och gråtit. Väldigt bra dagar, med andra ord!

Och Umeå visade sig från sin allra bästa sida trots att det var grått, snöblaskigt, halt och blåsigt. Det var ändå den bästa sidan tack vare alla varma, glada, härliga människor vi träffat på. Umeå gav på något vis mersmak.