Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden

Drottningen af Åre tillbaka på Åregården

För några dagar sedan hade jag ett riktigt roligt uppdrag. Jag var tillfrågad av Skistar att berätta om fröken Kristina Hansson, Drottningen af Åre, för de nya säsongsanställda i Åredalen. Det gjorde jag på Hotell Åregården, hotellet som fröken Kristina en gång i tiden lät bygga.

Jag gläds över att Skistar ser en poäng med att de nyanställda, som kommer från när och fjärran. ska få en inblick i Åres historia. Åre är ju så mycket mer än den många gånger ytliga bilden som ofta målas upp. Åre har en rik och mångfacetterad historia.

Så, den här dagen fick Skistarmedarbetarna bli guidade i Åre gamla kyrka, stenkyrkan från 1100-talet, besöka den anrika Benamsgården, åka upp med Bergbanan, som byggdes i början av 1900-talet, och träffa ”Drottningen af Åre” på Åregården.

Jag var klädd i min ”Kristinautstyrsel” och gick in i rollen som fröken Hansson. Sådant är verkligen så lustfyllt! Jag berättade om den första gången jag steg av tåget i Åre i april 1894, om min tid i Benamsgården, om mötet med Sebast Lenoir, om marken jag köpte för att låta bygga mitt hotell, om invigningen av mitt Hotell Åreskutan i september 1895. Jag berättade om min kamp, om kritiken mot mig, om glöden inom mig som ändå fick mig att fortsätta kämpa.

Det blev uppskattat. Många kom fram efteråt och ville veta mer och ville köpa min bok. Det känns så fint att få vara med och väcka nyfikenheten på Åres historia och på ”min drottning”.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Röra på kroppen, Skrivandet

Valborgsmässoafton

Och solen sken och himlen var blå och vi var helt lediga. Vilken skön Valborgsmässoafton det blev.

Vi sover med öppet fönster, och nu i vårens tid väcks man av en otrolig fågelsång. Det är så härligt. Jag steg upp vid sju, drack en kopp kaffe och tog sedan en powerwalk västerut längs gamla byvägen. När jag kom hem drog älskade maken på sig skidkläderna för en skatetur i Ullådalen. När han kom hem glittrande hans ögon och han sa att det var vinterns bästa skidtur.

Jag var ute på gården en stund. Det är förunderligt, men det börjar spira och gro i rabatterna, samtidigt som snön fortfarande ligger i drivor över gräsmattan. Det är liksom allt på en och samma gång nu. Jag plockade vissna grenar och kvistar och försökte underlätta så mycket jag kunde för detta spirande.

Älskade dottern och jag höll till en stund på altanen. Solade, jag drack kaffe, vi chillade med älskade hunden, och vi planterade. Det är så mycket vårkänslor i mig – jag bara längtar efter blommor och grönska!

Men den tiden kommer. Många av er har den redan, ni som bor på Gotland till exempel…

På eftermiddagen åkte vi in till Åre på ett träningspass. Extremt jobbigt men väldigt kul! När kvällen kom var det majbrasa här i Duved, älskade maken var där och jobbade, och jag tog bara en kort sväng förbi. Elden brann, kören sjöng sina vårsånger och mycket folk hade samlats. I stället gick jag hem och vi såg en film tillsammans, dottern och jag, innan det var dags att sova.

Ja, det var en skön dag. Idag är det betydligt kallare med snö i luften. Jag ska ta tåget till Östersund för att träffa en fin, fin vän och för ett bokplaneringsmöte med andra fina vänner. Jag återkommer om det!

Önskar er en härlig första maj!

/Karin

Familj och vänner, Röra på kroppen

Sats, Holiday Club, Åre

Jag har blivit en gymtjej. Det hade jag aldrig någonsin kunnat tro! Men nu är jag på Sats på Holiday Club i Åre en gång i veckan. Och gillar det mycket!

Jag har en krånglande rygg, och har haft det sedan jag var 20 år. Då arbetade jag inom vården om somrarna, och hade inte fått någon som helst utbildning i hur man hjälper en gammal människa upp ur sängen, utan att skada sin rygg. Så en dag small det till och jag fick galet ont! I ett års tid hade jag svåra smärtor och man konstaterade att jag hade fått diskbråck. Jag opererades i juni 1993, och blev helt bra då, men sedan har ryggen krånglat från och till genom åren.

Jag har sett till att ständigt röra på mig, att försöka hålla mig stark och någorlunda smidig, men emellanåt har det inte fungerat och jag har fått ont.

Sjukgymnaster har genom åren uppmanat mig att gå på gym, att jag behöver gå på gym, att min rygg skulle må så mycket bättre om jag gick på gym, men jag har sagt tvärt nej! För att…

  • man inte kan gå inomhus och träna när man har en så fantastiskt vacker utomhusmiljö utanför knuten
  • det är så vansinnigt tråkigt att träna i maskiner
  • det är så hemska lokaler, trånga utrymmen i en mörk källare

För att, för att…

Så, ingen har lyckats få mig att gå på gym. Förrän denna vinter… För nu såg älskade dottern på mig med sina vackra ögon och sa: ”Mamma, vill du börja gå på gym med mig?”

Och jag sa ja i samma ögonblick! Och jag gick och köpte svindyrt gymkort omedelbart! Och har inte ångrat det en endaste gång! För under de här sju veckorna som vi har varit på gymmet, älskade dottern och jag, har jag hittat så många fördelar. Till exempel att…

  • gymmet på Holiday Club är ljust och fräscht med magisk utsikt över Åresjön och fjällen
  • vi har haft en PT som hjälpt oss hitta de övningar som är de allra bästa utifrån våra förutsättningar
  • jag tränar andra muskler än de jag tränar vid t ex skidåkning
  • det bara tar en timme och sedan kan man gå ut i vackra utomhusmiljön om man vill det

Men det allra, allra bästa är att

  • få träna tillsammans med älskade dottern!
  • kämpa och svettas sida vid sida.
  • småprata och skratta
  • stanna kvar och bada i äventyrsbadet efteråt

Så, jag har blivit en gymtjej och kan konstatera att livet är fyllt av överraskningar!

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Vår hos oss i Åredalen

Vår kan innebära knoppning och blomning, sopade asfaltsgator och eldning i trädgårdarna. Vår kan också innebära gnistrande skidspår, solsken och blåhimmel. Så är det när det är vår hos oss i Åredalen.

Idag var det en så härlig dag på vår skidtur i Ullådalen att älskade dottern sa med glitter i ögonen: ”Jag älskar våren!”

Jag kan bara hålla med! Den här tiden är verkligen ett av svaren på varför vi bor här i fjällvärlden. De där skidspåren, solen som värmer som om det vore sommar, solgropen och varma chokladen med ostmackan, doften av solskyddskräm, de nödvändiga solglasögonen, doften av korvgrillning någonstans ifrån, takdroppet, fågelsången, ljuset…

Det är en tid att längta efter under hela resten av året. Och nu är den här! Nu är tid att njuta och ta vara på.

Härliga Ullådalen. Det är fortfarande mycket folk här, men inte alls som under högsäsongen.

Lycklig dotter som skejtar fram längs spåren.

Lycklig make och hund. I sitt sannaste element, båda två.

En paus för att dricka vatten, hämta andan och vända ansiktet mot solen och vara i tystnaden.

Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Magisk kväll i Ullådalen

Det hände som alltid händer när jag ska skriva ”en liten stund”. Jag kan inte sluta. Det är så roligt och så lustfyllt att timmarna bara flyger iväg. Så, den där skidturen jag hade planerat, den blev inte av förrän nu ikväll. Men vilken kväll! En magisk kväll i Ullådalen.

Huvudet var sprängfyllt med tankar och idéer, ord och formuleringar och jag behövde verkligen ut och lufta hela mitt tankesystem. Att vara i tystnaden, att låta kroppen arbeta, att njuta av vidderna.

Och precis så blev det. Det kändes som om jag var nästan helt ensam i hela fjällvärlden, så det enda ljud jag hörde var raspandet från skidorna mot spåret. Jag hade mycket kraft i kroppen i kväll. Jag tog i och åkte och stakade och hjärtat hamrade, men jag kände att jag orkade. Det är så härligt! Och kvällsljuset lyste upp fjälltoppar och skogar. Jag är så himla glad över de ljusa kvällarna! Så himla glad över vårens tid.

Det var så välgörande. Jag försökte släppa tankarna på mina karaktärer i manuset, släppa tankarna på skeenden och vändpunkter, och lyckades nästan. Det fanns stunder där i spåret då hjärnan var i vila.

Magiskt.

Berättandet, Drottningen af Åre, Musiken, Skrivandet

Drottningen af Åre på Jamtli i Östersund

Idag hade jag förmånen att ännu en gång få berätta om min bok ”Drottningen af Åre”. Jag var inbokad att föreläsa på Jamtli i Östersund på deras ”After work” mitt på dagen.

En kan ju undra om det kommer några som helst åhörare på en vardag mitt på dagen, men det gjorde det sannerligen. Salen rymmer 90 personer och det var helt knökafullt. Ljudteknikern sa en kvart innan det började: ”Det liknar en Ullaredskö där ute”.

Dessutom sändes föreläsningen ut till bibliotek och församlingshem runt om i vårt län, så det är verkligen ett stort gäng som fått höra om min drottning idag.

Det är lustfyllt och roligt att berätta om fröken Kristina Hansson! Jag har mina kläder som ska likna hennes, jag har mina gamla koffertar och kängor, jag varvar berättelser med sånger och läsning ur boken. En timme försvinner så snabbt iväg.

Och det var en så oerhört uppmärksam publik på Jamtli! Tack för det, alla som kom!

/Karin

 

Det här är precis efter boksläppet på Åregården i november. Då var jag mycket lycklig och omtumlad.

Och här presenterar jag boken på Östersunds bibliotek, också i november.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Skidtur i Ullådalen

I går, när vi åkte skidor i Ullådalen, kändes det tydligt att vi närmar oss den femte årstiden. Vi är verkligen inte där än, men under hela skidturen fanns små föraningar.

Ljuset var en aning klarare, och snart kommer vi att behöva solglasögon när vi är ute. Det var mildare än det varit på länge, och snart kommer vi att kunna åka skidor i betydligt tunnare plagg. Solen skymtade fram, snabbt, snabbt, emellanåt, och snart kommer vi inte att klara oss utan solskyddsfaktor när vi ger oss ut.

Den femte årstiden kan vara den bästa årstiden här hos oss – vårvintern. Den årstid som är orsaken till att många bor här. Det är en ljuvlig tid som jag ser fram emot, men nu är nu, och nu är inte heller någon tokig tid. Inte alls.

Det blev en väldigt härlig skidtur i går. Ännu härligare eftersom vi stannade till i Lillåstugan och tog en våffla och en kaffe.

Jag önskar det gick att fånga ljuset med kameran, men det går ju bara inte. Men kanske kan ni ana i alla fall.

Att följa med på skidtur är bland det bästa Gillis vet. Han darrar i hela kroppen, skriker, låter när vi ska försöka få på honom selen. Sedan springer han över fjället med all den kraft han äger.

I dag är det snöigt och blåsigt. Det blir en hundpromenad, men i övrigt ska vi nog hålla oss mest inomhus.

Ha en fin söndag!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet

Intervju kring ”Drottningen af Åre”

I går satt jag på mysiga Åregården och pratade om ”Drottningen af Åre”. Det var kulturredaktören Karin på Östersunds Posten som kom för att intervjua mig om min bok. Och hon ville att intervjun skulle äga rum just på Åregården, hotellet som ”min” drottning öppnade.

Och det är något visst med det hotellet, det kan jag inte komma ifrån. Historiens vingslag… Här kan ni läsa mer om boken och Åregården.

Och det är något visst med fröken Kristina Hansson som år 1895 öppnade det där allra första hotellet i Åre. Intervjun kom att kretsa mycket kring Kristina, kring hennes mod och drivkraft, och det är så roligt att få prata om! Att få stanna till inför frågan: Varifrån fick hon modet att öppna ett hotell i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt? Varifrån fick hon styrkan att jobba vidare trots att hon blev ifrågasatt och motarbetad? Varifrån fick hon hoppet att hela tiden resa sig och kämpa vidare?

Jag får många fina mail och telefonsamtal från människor som läst boken, och det värmer mitt hjärta! En del hälsningar stannar kvar i mig och berör mig särskilt mycket. En kvinna skrev att fröken Kristina Hansson ger henne modet att gå sin egen väg, att inte ständigt bli styrd av vad andra tycker och tänker. Det är så stort!!!

Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Som att leva i en vintersaga

                                                                                Ida-Maja tog bilden i Ullådalen

Vi har snart bott i Åredalen i sex år. Vi har trivts från första stund, hela familjen. Och sådana här magiska vinterdagar finns det förstås ingen tvekan – det är precis här vi vill bo! Som att leva i en vintersaga.

Jag lämnade av Leif och Ida-Maja i Ullådalen där de skulle åka slalom. Själv drog jag vidare till Björnen för att åka en mil längdskidor. Det var runt femton minus, gnistrande vackert och perfekta spår.

Sedan strålade vi samman på Lilla Tyrolen, en restaurang mitt i pisten. Vi drack varm choklad med vispgrädde och värmde oss lite. Där var det mycket folk och en kan inte ta in att det just nu är ”lågsäsong” i Åre. Att det om några veckor, när det är sportlov, kommer att vara långt mycket mer människor här.

Jag var också gnistrande kall när jag var klar med min mil på skidor. Nu ska vi basta och sedan gå på middag hos fina vänner. Hoppas du har en fin lördag!

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Julstämning på Åre torg

Vi stod på torget i går kväll, älskade familjen och jag, och sålde ”Drottningen af Åre”. Det var så otroligt mysigt med härlig julstämning. Människor från olika delar av världen som sökt sig till Åre för att fira jul, Åres egen tomte som satt i sin stuga och tog emot barnen och deras önskningar, glögg som värmdes över öppen eld, julmusik i högtalarna…

Och så alla dessa möten med människor som var intresserade av min bok! Det märks att det är många som tycker det är viktigt med historien, att få veta hur det var en gång, hur alltihop började. Och jag berättar med glädje om ”min” fröken Kristina Hansson som 1895 öppnade Åres allra första hotell.

Och någon sa: ”Kan inte du göra historievandringar utifrån fröken Kristinas liv i Åre? ” DET skulle jag verkligen vilja göra! Det kan kanske bli framöver.