Berättandet, Skrivandet

Låt mig presentera…

…fröken Kristina Hansson! Denna kvinna som seglat upp till att bli en av mina stora förebilder. En sann inspiratös. 1895 öppnade hon Åres allra första hotell, ”Hotell Åreskutan”. Det gjorde hon i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt. Hon blev ifrågasatt, motarbetad, hånad och baktalad, men hon kämpade på. Och efter något år öppnade hon ännu ett hotell i Åre, ”Socitetspaviljongen”. Tack vare hennes driftighet drog Åres turistiska utveckling i gång på allvar.

Jag har föreläst om fröken Hansson några gånger, och jag skriver om henne. Om allt går som jag vill blir det en bok så småningom. HÄR kan du läsa ett inlägg om den föreläsningen.

På bilden står hon utanför sitt ”Hotell Åreskutan”. I bakgrunden kan vi skymta Åre gamla kyrka.

Jag önskar dig en fin helg!

/Karin

Familj och vänner, Livet

Två år i vårt hus

För två år sedan flyttade vi in i vårt hus. Tiden flyger och vi trivs. Det är en stark känsla av hemma. Det finns en hel massa saker som jag gillar med att bo just i vårt lilla gråa hus bland fjällen, till exempel…

…altanen med utsikten över Åreskutan…

…och utsikten över Mullfjället…

…och matrummet med de stora fönstren där vi har vårt stora matbord där många får plats…

…och kökssoffan som är bred och kan ge plats åt många. Ingenstans är det så skönt att ta en eftermiddagsvila som just där…

…och närheten till Ullådalen. Tio minuter i bil så är man där…

… och trappan på framsidan där det är så gott att sitta och dricka kaffe…

…och promenadavståndet till mataffären, skolan, min arbetsplats, tåget, bussen, pisterna…

…och närheten till Åre med allt vad Åre innebär…

…och närheten till elljusspåret…

…och…och…

Ja, vi trivs! Och i morgon firar vi inte bara två år i vårt kära hus! Imorgon firar vi framför allt att vi har en tolvåring i familjen.

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser

Skolavslutning i solsken

En kan ju inte bli annat än glad när en vaknar till solsken en skolavslutningsdag. Jag är mest van vid hårda vindar, kyla och emellanåt snöfall vid skolavslutningar. Men idag. Idag sken solen och himlen var härligt blå.

Jag följde med till skolan direkt på morgonen och hade med kakorna jag bakat till avslutningsfikat. Finklädda och upprymda barn samlades och deras fröken sa med tårar i ögonen: ”Ni är världens bästa klass.” Och det syns på henne att hon verkligen tycker om de här barnen. Det känns så fint. Hon måste dessutom vara en av världens bästa lärare för hon bär på en massa värme och glädje och samtidigt en stor dos tydlighet och skärpa. Måste vara en ultimat kombination som lärare.

I vanlig ordning blev det en rent magisk skolavslutning/vårshow i en fullsatt Duveds kyrka med stor musikglädje från alla klasser. Jag är alltid lika imponerad! Och idag extra imponerad av en av killarna i nian som höll tal. Ett roligt och berörande tal som riktade sig både till lärarna och till klasskamraterna. Otroligt!

Efter avslutningsfikat i klassrummet åkte vi i familjen till Creperiet i Åre för att fira att sommarlovet nu är här! Äntligen! Som vi längtat!

Varma hälsningar från Karin!

Präst i Åre

Vigsel i Åre gamla kyrka

Idag har jag haft förmånen att ha ännu en vigsel i vår vackra gamla kyrka i Åre. Det har blivit många vigslar nu, och de allra flesta som gifter sig här kommer inte härifrån trakterna, utan från olika delar av landet. Många för att de haft semestrar här genom åren och känner en hemhörighet i den här kyrkan. Det är lite intressant, det där – många säger att de aldrig går i kyrkan hemma där de bor, men när de är här i Åre söker de sig till gudstjänster och konserter och annat. Kanske för att tiden finns när en är på semester. Kanske för att tankarna hinner få ta plats, och en längtan hinner födas.

Dagens vigselpar hade varit här i Åre endast en gång och blivit stormförtjusta och då bestämt sig för att gifta sig här. Så de bjöd upp släkt och vänner till bröllop. Det är något som är så vackert med vigsel och bröllop! Kärleken, förstås, vigselparets ”ja” (det vackraste ja en människa kan säga till en annan), familjerna och släktingarna, festen, glädjen, framtidstron och hoppet. Ja, det är vackert.

Jag har skrivit en del förut om vigslar, de inläggen kan du läsa HÄR och HÄR.

Hoppas DU har en fin lördag!

/Karin

Familj och vänner, Utomhuslivet

Vilka hälsosamma timmar det blev!

Ja, så hälsosamma så jag funderar på att lägga mig i soffan och äta praliner resten av dagen.

Efter att ha stått i mitt hemmakontor och arbetat från morgonen tog jag en timmes powerwalk. Det där sköna i att ha tränat tidigt på dagen, att liksom ha det gjort. Sedan gjorde jag mig i ordning och gick till bussen. Som inte kom. Eftersom jag hade en tid bokad i Åre var det bara att gå hem och ta cykeln och cykla den knappa milen.

Tiden jag hade att passa var en massagetid på Holiday club. Jag fick presentkort av älskade maken i Morsdagspresent förra året, så det gällde ju att hinna med det innan presentkortet var för gammalt. Det blev en välgörande stund, gott för min en aning stela rygg.

Och välgörande att bara få sitta i deras mysiga SPA-avdelning i en skön fåtölj och lyssna på vacker musik.

Sedan åt jag lunch på Grow med min fina vän Linda, som också fått massage i present av sin sambo. Vi åt en mycket hälsosam lunch med massor av grönsaker. Det är liksom Grows idé det där med massor av grönsaker.

Och sedan var det dags att cykla hem. I motvind. Och nu är frågan – praliner och soffläge?

Hoppas DU har en fin onsdag!

Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Utomhuslivet

En mysig helg hemma i Åredalen

Älskade maken och vovven har tillbringat helgen i en stuga vid en sjö. Älskade dottern och jag har varit hemma i Duved och haft en väldigt mysig helg. Så här ungefär:

Fredagsmys med tacos, och Let´s dance på TV. Då åt vi mycket smarrig kladdkaka som dottern bakat.

En lördagsmorgon som för min del drog igång kl 6. Alltså helt frivilligt! Kaffe och skrivande i tre timmar tills dottern vaknade. Lördagsmorgonstraditionen i familjen: Amerikanska pannkakor och fruktsallad. 8 km cykeltur till Åre. Vi uträttade ärenden och åt lunch på café och cyklade hem igen. Då i rejäl motvind. En lugn kväll med ”Talang” på TV.

En söndagsmorgon som också startade vid sex, och jag satt med min kaffekopp och gjorde de sista förberedelserna inför dagens gudstjänst. Sedan tog jag en rask långpromenad i vårmorgonljuset. Gudstjänsten gick av stapeln i Duveds kyrka och älskade dottern var med och sjöng tillsammans med en massa andra härliga barn. En kär medarbetare tackades av och ska flytta söderut. Tårtkalas efteråt.

Jag läste bok och vilade en stund och älskade dottern hängde med en kompis till Holiday club för att bada på äventyrsbadet. Jag snodde ihop en spagetti carbonara, och nu ska vi ge oss ut och hoppa studsmatta. Det har vi för övrigt gjort många gånger denna helg!

Vi har hoppat studsmatta tillsammans sedan hon var tre år, och vi tröttnar aldrig riktigt. Hon gör akrobatiska övningar medan jag gör stilla hopp. Men det är ett mysigt sätt att umgås.

Hoppas DU också haft en fin helg!

/Karin

 

Betraktelser, Utomhuslivet

Att prioritera telefonen framför sitt barn

Bildresultat för barn och förälder

Älskade dottern och jag tog en cykeltur till Åre idag i härligt vårväder. Vi uträttade några ärenden och satte oss sedan på ett café´ för att äta lunch.

Vid bordet bredvid oss satt en man och ett barn. Den lilla flickan såg ut att vara i 4-års åldern. Vid första anblicken såg det väldigt mysigt ut, men sedan blev jag fundersam. Mannen kunde inte släppa sin telefon, han var som fastnaglad med blicken i skärmen. Flickan åt sin mat, pratade lite för sig själv, lekte med servetten och skapade någon sorts konstverk av den.

”Pappa”, sa hon. ”Titta, pappa!” Men han tittade inte upp från telefonen. ”Titta, pappa!” Hon förde servetten närmare pappans ögon, men han fortsatte stirra på telefonen. Efter att hon uppmanat sin pappa att titta ett otal gånger gav hon upp och satt tyst.

Det kan ju ha varit något extremt viktigt han höll på med på telefonen, han kanske skrev sitt livs viktigaste mail eller sms, men jag tror faktiskt inte det. Han höll på med – vad han nu än gjorde –  alldeles för länge för det.

Nej, jag tror han fick tiden att gå genom att hålla på med sin telefon. Den var helt klart viktigare än det som hände vid hans bord. Den var viktigare än hans lilla flicka som desperat sökte hans uppmärksamhet. Det var rent plågsamt att se.

Och jag tänkte på en undersökning från BRIS jag hörde talas om. Där framkom att det överväldigande antal samtal från barn till BRIS handlar om att barn upplever att föräldrarna inte har tid med dem.

Här blev det tydligt att pappan inte hade tid med sin lilla dotter. Han prioriterade helt klart sin telefon framför henne.

Ja, det var plågsamt att se, och jag sa till min dotter med lite för hög röst: ”Du är det allra viktigaste jag har. Jag skulle aldrig välja att sitta här och stirra in i min telefon när vi äter lunch tillsammans.” Jättefånigt av mig, jag vet! Jag hade kunnat säga något direkt till pappan, men min metod funkade faktiskt. I samma ögonblick la han ifrån sig telefonen och vände ögonen mot dottern.

Men jag bär dem med mig, känner jag, jag bär med mig den lilla flickan och hoppas att hon får den uppmärksamhet hon så innerligt behöver.

Familj och vänner, Livet, Utomhuslivet

Hemma i Åredalen igen

Jag har haft fantastiska dagar i Stockholm, men hur skönt är det inte att komma hem till fjällvärlden igen? Att vakna här hemma och höra fågelsången. Att gå ut och sopa bort snö från bron. Att dricka kaffe och blicka ut över Åreskutan.

Och att familjen är samlad igen! Vilken enormt skön känsla! Och vi åkte till Ullådalen idag där det var målgång för Skutskjutet. Vädret var flurigt så det var betydligt färre tävlande i år mot vad det brukar kunna vara. Ingen av oss tävlade, vi bara tittade på en  stund.

Sedan tog jag en riktig långpromenad med älskade hunden i snöyran och kände en sådan glädje i att vara hemma.

Hoppas du har en fin lördag!

Betraktelser, Livet, Präst i Åre, Utomhuslivet

En långfredag i mitt liv

Den här långfredagen började klockan halv sex. Då gick jag ut med älskade hunden en sväng. Snön hade fallit under natten, det var alldeles vitt, och samtidigt sjöng vårfåglarna. Jag åkte sedan till St Olovsgården i Åre för att förbereda. Möblerade om i stora salen, tog fram meditationskuddarna, bryggde kaffe. Väntade. Skulle någon komma och vara med på Meditation i gryningen?

Jo, vi blev tio stycken som satt på kuddar eller stolar och mediterade tillsammans. Först höll jag i några inledande ord kring meditation och några tankar kring långfredagen, och sedan en halvtimmes tystnad. Det är något visst att meditera tillsammans.

”Det bor en kraft i den gemensamma tystnaden”, som en kvinna sa efteråt.

Efter att vi brutit tystnaden sjöng vi en sång tillsammans med rörelser, så kroppen fick komma igång igen.

Här är jag, Gud, rotad på jorden, öppen mot himlen, redo att stå till din tjänst.

Därefter kaffe och smörgås tillsammans. Jag är så glad att jag valde att ha en fikastund efteråt! Det blev så bra. Det blev ett så givande och innerligt samtal.

Jag åkte därifrån med värme i hjärtat och med insikten att detta ska vi göra igen. Många bär på en längtan att få meditera och att få göra det i kyrkans sammanhang. När jag kom hem hade familjen precis vaknat och vi åt frukost tillsammans.

Vi funderade på vad vi skulle hitta på denna långfredag. Om vi skulle åka slalom eller längd, men konstaterade att nu i påsktid är det så otroligt mycket folk överallt. Det är roligt att det är så, men vill en ha lite lugn och ro ska en inte ge sig ut i pisterna… Så vi for till Tännforsen. Promenerade med ivrig Gillis och tittade på det mäktiga vattenfallet. Bilden är tagen precis ovanför fallet.

När vi kom hem igen målade vi ägg, jag och älskade dottern, innan ett par av hennes kompisar kom hit. De drog iväg ut och jag satte mig för att förbereda det sista inför kvällen.

För när kvällen kom var det dags för långfredagsgudstjänst i Duveds kyrka. Det blev en berörande stund med vacker musik av Max Toursie och en välfylld kyrka.

Denna långfredag i mitt liv avslutades i TV-soffan och vi tittade på Let´s dance. Men jag orkade inte se hela programmet. Det var så skönt att krypa till kojs.

Hälsar Karin, som verkligen gillar långfredagar ( HÄR är en annan långfredag i mitt liv)och som hejar på Stina Wolter! Hoppas hon inte åkte ut!

Familj och vänner, Upplevelser

Att gå utanför boxen


Hej kära läsare!

Igår kväll var vi på Supper i Åre och åt middag. Det var en fantastisk upplevelse! Jag vet inte hur det är med er, men jag är ofta en tråkmåns när jag äter på restaurang, jag tar ungefär samma mat varje gång. Då vet en liksom vad en får. Men igår blev jag uppmanad av min käre svåger Oskar att våga gå utanför boxen.

Så det vi gjorde var att be kyparen sätta ihop en hel måltid åt oss med deras sydamerikainspirerade rätter. Och det gjorde han med besked! Det var så himla gott! Och vackert! Tänk att mat kan vara så vacker. Och ha så vackra namn. Hör bara: Sobrasada – bredbar korv från Mallis med grillat bröd och honung…

Tostadas de Salmon – sotad lax, tomatmarmelad, krispig lök och krasse…

Rolos – svamp, gruyere, broccomole, jalapeno…

Taco de cerdo – rökig fläsksida, syrad kål, kimchimayo…

Taco de gamba – pankofriterad rödräka, chilimayo, koriander…

Jag åt och blundade för att riktigt ta in smakerna. Ja, vilken upplevelse! Så, kommer ni till Åre, så gå till Supper! Och är ni tråkmånsar som jag, våga gå utanför boxen! Både vad gäller mat och annat!

Önskar er en fin söndagskväll!