Familj och vänner

Mina kreativa vänner

Idag lämnade jag Åredalen med allt myller av människor och åkte österut. Jag tog mig till Krokom där mina fina vänner Maud Deckmar och Eva Alexandersson hade vernissage i den gamla lanthandeln. Tack gode Gud för alla mina kreativa vänner!

Jag passerade Åre där höstmarknaden pågick för fullt och det var folk och bilar och marknasstånd överallt! Helt fantastiskt med tanke på vädret – ordentligt kallt, blåsigt, regnigt. Men jag satt i bilvärmen med en kopp kaffe och lyssnade på radio, och snart var jag framme i Krokom.

På övervåningen i den gamla lanthandeln hängde Mauds och Evas tavlor. Jag gick runt ett första varv och bara tog in. Mauds bilder har ett viktigt tema. ”Ingen annan kan sjunga mina sånger”. ”Ingen annan kan styra mitt liv” och så vidare. Och min favorit, den som grep tag så det kändes ordentligt i hjärtat: ”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”

Evas bilder är målade med tusch och finurligt detaljrika. De berättar om hennes barndom och uppväxt och livet ständigt utomhus. De är var och en som små sagor, tavlor som en bara vill krypa in i och upptäcka mer av.

Maud och Eva var förstås på plats och berättade om sina konst sin kreativitet. Det var så fint att få träffa dem, det blir inte så ofta nu för tiden. Förut var vi med i samma skrivargrupp, ”Gloria Mundi”, men sedan jag flyttade till Duved kan jag inte vara med på samma sätt. Desto härligare att träffa dem idag och få ta del av all deras konstnärliga begåvning. Jag åkte därifrån fylld av inspiration och värme.

Har ni vägarna förbi Krokom, så gå in och se deras utställning. Den visas under hela oktober.

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Hej första snön!

Efter lunch tog jag mig till Ullådalen för att få komma ut och andas in doften av snö. För nu är den här, första snön. Hej och välkommen!

Under höstterminen har jag sagt ja till att arbeta 75% som präst, eftersom vi just nu har personalundeskott. Jag gör det gärna, men är noga med att poängtera att det bara är under hösten, sedan ska jag gå tillbaka till mina 50%.

Det jag märker redan nu är att när jag jobbar 75% så blir det ofta mer än så. Det är svårare för mig att hålla mig till mina planerade timmar när jag jobbar 75 än när jag jobbar 50… Märkligt… Plötsligt är det svårt att ta ut det antal lediga dagar jag ska ta ut och det antal lediga timmar jag har rätt till.

Men jag försöker verkligen! För det sista jag vill är att börja jobba för mycket och sedan inte orka.

Så, idag, när snön yrde i luften längtade jag så oerhört till Ullådalen, så efter lunchen tog jag mig dit. Det blev en härlig timme med älskade Gillis bland färgsprakande fjällbjörkar och vitpudrade myrar.

Jo, det är tidigt med snö redan i september, och ändå är det något härligt med det! Den kyliga luften, krispigheten, längtan efter skidåkning…

Efter den där timmen var jag fylld av ny energi. Tänk, så mycket det betyder!

Hoppas DU har det bra, i snölandskap eller någon annanstans!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet

Fina ord om ”Drottningen af Åre”

För ett år sedan höll jag på med slutarbetet av min bok ”Drottningen af Åre”. Då var jag fylld av förväntan, men också av en hel del oro. Hur skulle boken tas emot? Skulle den väcka intresse och skulle någon enda vilja köpa den? Nu, med facit i hand, vet jag att det gått långt bättre än jag någonsin kunnat drömma om.

Jag har fått så mycket uppskattning för boken, det är så många som blivit berörda av berättelsen om min drottning. Bara för någon vecka sedan kom en tidning hem i postlådan, en tidning jag aldrig ens hört talas om, men som gjort en så fin artikel om boken. Bara rubriken säger ju allt! ”Rebellen som byggde Åres första hotell”.

Och igår fick jag ett mail med en förfrågan om att komma och berätta om boken i ett sammanhang. Det var en ren fröjd att läsa det mailet:

Så oerhört intressant med Drottningen af Åre att få följa hennes kamp för sitt engagemang och entreprenörskap i Åres turisms begynnelse. Jag besökte Åre i somras efter det jag läst boken och tänkte under hela min vistelse på hur Kristina kämpade. Jag kunde se henne i de långa klänningarna och kängorna gå uppför berget till sitt efterlängtade mål Skutan. Det blev för mej en ny och härlig upplevelse av Åre.

Ni kan ju ana hur glad jag blir över sådana ord!

Och idag hade jag fått nya beställningar, så jag har suttit och gjort paket och gått för att skicka iväg dem.

Så glad över detta!

Snart har det gått ett år sedan jag hade boksläppet på Åregården i Åre. En helt oförglömlig eftermiddag! Läs gärna mer om det här!

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Upplevelser, Utomhuslivet

Sommarens sista dagar – och en tillbakablick…

Eva Dahlgren sjunger i mina lurar låten ”Det är sommarens sista dagar…” Så känns det i det strålande solskenet, men egentligen är det höst, för nu har vi gått in i september. Och jag, jag blickar tillbaka på en härlig sommar. Här är några glimtar:

Sommaren för vår del tjuvstartade på Gran Canaria i maj. Vi hade en härlig vecka med sol och bad och upplevelser och familjemys.

På nationaldagen kulade jag på Åre hembygdsgård. Åh, vad jag tycker om kulning! Urkraften, ursprunget, kvinnokraften. Jag var klädd i min hembygdsdräkt Hededräkten. Fin, va?

Som varje sommar har vi njutit av utsikten från vår gård i Duved. Kyrkan och Åreskutan. Vi tröttnar aldrig på den vyn.

Denna sommar hade jag också förmånen att ännu en gång få musicera tillsammans med fantastiska Tina Didriksson på cello. Jag inte bara sjöng… Jag kompade henne också på gitarr. Bara en sån sak! Det blev en härlig kväll med engagerad publik i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Sedan följde två veckor av kursledarskap för kursen ”Skriv ditt liv”. Först på Åredalens folkhögskola och sedan på Masesgården. (Bilden är därifrån) Fantastiska veckor med möten med otroligt fina människor.

I juli var jag in och arbetade ett par veckor. Diverse olika arbetsguppgifter som utfördes i stekande värme. Och runt om i skogarna härjade bränderna. Också i Duved kände vi av brandröken. Så tacksam för alla dem som var ute och jobbade! Både de som ingår i räddningstjänsten, men också alla de frivilliga! Det är stort att se!

Vi har förstås också tillbringat en del tid vid vår stuga vid en sjö. Ljuvliga dagar med en massa jobb med renovering och annat, men också med sol, bad och grillkvällar.

Jag älskar att fylla år! Har alltid gjort! Jag är lycklig över att få finnas med ännu ett år. Min älskade familj ordnade en överraskning och tog mig med på en vandring i Åre Björnen. En vandring som ledde oss till SPA:et på Copperhill med efterföljande lunch. Så tacksam!

Och jag hittade ett motto som är som gjort för mig…

En kväll fann vi hällristningarna i Duved. Det var så stort! Läs gärna mer om den upplevelsen här!

Och så kom äntligen nytrycket av vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Åter igen, för kanske tolfte året i rad, gjorde vi en sommarkonsert i Hede kyrka, Eva-Britt och jag. Det är precis alltid lika roligt och lustfyllt! Jag hoppas vi för en förfrågan även nästa år.

Jag plockade ner en av mina största drömmar för att göra den till verklighet. Jag frågade min käre kusin som är snickare om han vill skapa en skrivarlya till mig. Det ville han! Så nu inreder jag inne i mitt huvud och längtar så tills den står här på gården och är redo att tas i bruk.

Under de sista dagarna innan skolan startade var vi på Öland. Jag tycker så mycket om den ön! Vänder gärna tillbaka.

Men nu är det sommarens sista dagar, eller snarare höstens första. September är här med mörka kvällar, kalla nätter, dimbeslöjade morgnar och krispiga dagar. Jag välkomnar hösten.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Utomhuslivet

Åre en lördag i augusti

Det är härligt och livgivande att resa, men det är också alldeles, alldeles underbart att komma hem. Och åredalen välkomnar oss med sensommarsol och ett myller av liv och rörelse.

En lördag i slutet av augusti. Jag åker förbi Duveds stora, vackra kyrka och där utanför myllrar människor i långklänning och frack. Det är vigsel på gång. Jag åker vidare till Åre. Vandrar genom byn, över torget. Män, kvinnor och barn med vildmarkskläder och ryggsäckar, till fots eller på cykel. Andra sitter på uteserveringar och dricker kaffe. Det är folk överallt.

Det är inte allt för länge sedan som Åre var en sovande by under sommaren. Hotell och restauranger slog igen och öppnade lagom till advent. Men nu, nu lever den här bygden i stort sett året om.

Jag tar mig upp från byn, upp mot höjderna. Passerar Tott Hotell, också där är festklädda människor. Jag hör dem säga att de är på väg till Åre gamla kyrka. Där äger också en vigsel rum den här dagen. Dessutom vet jag att det pågår ytterligare en vigsel just nu. Uppe på Åreskutan.

Det är mina kollegor som förrättar vigslarna. Själv är jag ledig och vandrar längre upp med solen i ansiktet. Förbi Fjällgården och upp längs pisterna. Det är många som vandrar, och ännu fler som kommer cyklande i hög fart ned för backarna.

Ja, det är ett myller. Det är liv och rörelse. Jag är så tacksam över att få bo och verka just här, en plats där liv och rörelse lever sida vid sida med stillhet och tystnad.

Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden

Drottningen af Åre tillbaka på Åregården

För några dagar sedan hade jag ett riktigt roligt uppdrag. Jag var tillfrågad av Skistar att berätta om fröken Kristina Hansson, Drottningen af Åre, för de nya säsongsanställda i Åredalen. Det gjorde jag på Hotell Åregården, hotellet som fröken Kristina en gång i tiden lät bygga.

Jag gläds över att Skistar ser en poäng med att de nyanställda, som kommer från när och fjärran. ska få en inblick i Åres historia. Åre är ju så mycket mer än den många gånger ytliga bilden som ofta målas upp. Åre har en rik och mångfacetterad historia.

Så, den här dagen fick Skistarmedarbetarna bli guidade i Åre gamla kyrka, stenkyrkan från 1100-talet, besöka den anrika Benamsgården, åka upp med Bergbanan, som byggdes i början av 1900-talet, och träffa ”Drottningen af Åre” på Åregården.

Jag var klädd i min ”Kristinautstyrsel” och gick in i rollen som fröken Hansson. Sådant är verkligen så lustfyllt! Jag berättade om den första gången jag steg av tåget i Åre i april 1894, om min tid i Benamsgården, om mötet med Sebast Lenoir, om marken jag köpte för att låta bygga mitt hotell, om invigningen av mitt Hotell Åreskutan i september 1895. Jag berättade om min kamp, om kritiken mot mig, om glöden inom mig som ändå fick mig att fortsätta kämpa.

Det blev uppskattat. Många kom fram efteråt och ville veta mer och ville köpa min bok. Det känns så fint att få vara med och väcka nyfikenheten på Åres historia och på ”min drottning”.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Röra på kroppen, Skrivandet

Valborgsmässoafton

Och solen sken och himlen var blå och vi var helt lediga. Vilken skön Valborgsmässoafton det blev.

Vi sover med öppet fönster, och nu i vårens tid väcks man av en otrolig fågelsång. Det är så härligt. Jag steg upp vid sju, drack en kopp kaffe och tog sedan en powerwalk västerut längs gamla byvägen. När jag kom hem drog älskade maken på sig skidkläderna för en skatetur i Ullådalen. När han kom hem glittrande hans ögon och han sa att det var vinterns bästa skidtur.

Jag var ute på gården en stund. Det är förunderligt, men det börjar spira och gro i rabatterna, samtidigt som snön fortfarande ligger i drivor över gräsmattan. Det är liksom allt på en och samma gång nu. Jag plockade vissna grenar och kvistar och försökte underlätta så mycket jag kunde för detta spirande.

Älskade dottern och jag höll till en stund på altanen. Solade, jag drack kaffe, vi chillade med älskade hunden, och vi planterade. Det är så mycket vårkänslor i mig – jag bara längtar efter blommor och grönska!

Men den tiden kommer. Många av er har den redan, ni som bor på Gotland till exempel…

På eftermiddagen åkte vi in till Åre på ett träningspass. Extremt jobbigt men väldigt kul! När kvällen kom var det majbrasa här i Duved, älskade maken var där och jobbade, och jag tog bara en kort sväng förbi. Elden brann, kören sjöng sina vårsånger och mycket folk hade samlats. I stället gick jag hem och vi såg en film tillsammans, dottern och jag, innan det var dags att sova.

Ja, det var en skön dag. Idag är det betydligt kallare med snö i luften. Jag ska ta tåget till Östersund för att träffa en fin, fin vän och för ett bokplaneringsmöte med andra fina vänner. Jag återkommer om det!

Önskar er en härlig första maj!

/Karin

Familj och vänner, Röra på kroppen

Sats, Holiday Club, Åre

Jag har blivit en gymtjej. Det hade jag aldrig någonsin kunnat tro! Men nu är jag på Sats på Holiday Club i Åre en gång i veckan. Och gillar det mycket!

Jag har en krånglande rygg, och har haft det sedan jag var 20 år. Då arbetade jag inom vården om somrarna, och hade inte fått någon som helst utbildning i hur man hjälper en gammal människa upp ur sängen, utan att skada sin rygg. Så en dag small det till och jag fick galet ont! I ett års tid hade jag svåra smärtor och man konstaterade att jag hade fått diskbråck. Jag opererades i juni 1993, och blev helt bra då, men sedan har ryggen krånglat från och till genom åren.

Jag har sett till att ständigt röra på mig, att försöka hålla mig stark och någorlunda smidig, men emellanåt har det inte fungerat och jag har fått ont.

Sjukgymnaster har genom åren uppmanat mig att gå på gym, att jag behöver gå på gym, att min rygg skulle må så mycket bättre om jag gick på gym, men jag har sagt tvärt nej! För att…

  • man inte kan gå inomhus och träna när man har en så fantastiskt vacker utomhusmiljö utanför knuten
  • det är så vansinnigt tråkigt att träna i maskiner
  • det är så hemska lokaler, trånga utrymmen i en mörk källare

För att, för att…

Så, ingen har lyckats få mig att gå på gym. Förrän denna vinter… För nu såg älskade dottern på mig med sina vackra ögon och sa: ”Mamma, vill du börja gå på gym med mig?”

Och jag sa ja i samma ögonblick! Och jag gick och köpte svindyrt gymkort omedelbart! Och har inte ångrat det en endaste gång! För under de här sju veckorna som vi har varit på gymmet, älskade dottern och jag, har jag hittat så många fördelar. Till exempel att…

  • gymmet på Holiday Club är ljust och fräscht med magisk utsikt över Åresjön och fjällen
  • vi har haft en PT som hjälpt oss hitta de övningar som är de allra bästa utifrån våra förutsättningar
  • jag tränar andra muskler än de jag tränar vid t ex skidåkning
  • det bara tar en timme och sedan kan man gå ut i vackra utomhusmiljön om man vill det

Men det allra, allra bästa är att

  • få träna tillsammans med älskade dottern!
  • kämpa och svettas sida vid sida.
  • småprata och skratta
  • stanna kvar och bada i äventyrsbadet efteråt

Så, jag har blivit en gymtjej och kan konstatera att livet är fyllt av överraskningar!

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Vår hos oss i Åredalen

Vår kan innebära knoppning och blomning, sopade asfaltsgator och eldning i trädgårdarna. Vår kan också innebära gnistrande skidspår, solsken och blåhimmel. Så är det när det är vår hos oss i Åredalen.

Idag var det en så härlig dag på vår skidtur i Ullådalen att älskade dottern sa med glitter i ögonen: ”Jag älskar våren!”

Jag kan bara hålla med! Den här tiden är verkligen ett av svaren på varför vi bor här i fjällvärlden. De där skidspåren, solen som värmer som om det vore sommar, solgropen och varma chokladen med ostmackan, doften av solskyddskräm, de nödvändiga solglasögonen, doften av korvgrillning någonstans ifrån, takdroppet, fågelsången, ljuset…

Det är en tid att längta efter under hela resten av året. Och nu är den här! Nu är tid att njuta och ta vara på.

Härliga Ullådalen. Det är fortfarande mycket folk här, men inte alls som under högsäsongen.

Lycklig dotter som skejtar fram längs spåren.

Lycklig make och hund. I sitt sannaste element, båda två.

En paus för att dricka vatten, hämta andan och vända ansiktet mot solen och vara i tystnaden.

Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Magisk kväll i Ullådalen

Det hände som alltid händer när jag ska skriva ”en liten stund”. Jag kan inte sluta. Det är så roligt och så lustfyllt att timmarna bara flyger iväg. Så, den där skidturen jag hade planerat, den blev inte av förrän nu ikväll. Men vilken kväll! En magisk kväll i Ullådalen.

Huvudet var sprängfyllt med tankar och idéer, ord och formuleringar och jag behövde verkligen ut och lufta hela mitt tankesystem. Att vara i tystnaden, att låta kroppen arbeta, att njuta av vidderna.

Och precis så blev det. Det kändes som om jag var nästan helt ensam i hela fjällvärlden, så det enda ljud jag hörde var raspandet från skidorna mot spåret. Jag hade mycket kraft i kroppen i kväll. Jag tog i och åkte och stakade och hjärtat hamrade, men jag kände att jag orkade. Det är så härligt! Och kvällsljuset lyste upp fjälltoppar och skogar. Jag är så himla glad över de ljusa kvällarna! Så himla glad över vårens tid.

Det var så välgörande. Jag försökte släppa tankarna på mina karaktärer i manuset, släppa tankarna på skeenden och vändpunkter, och lyckades nästan. Det fanns stunder där i spåret då hjärnan var i vila.

Magiskt.