Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Vigsel, Igloo Åre, Åreskutan

Idag fick jag och kantor Elisabeth Nygårdh-Lundhag åka skoter från Rödkullen upp till Åreskutan, till Igloo Åre, för att förrätta en vigsel. En sådan magisk plats för gudstjänstfirande.

Vigselparet kom i skidkläder och med slalompjäxor på fötterna. Förväntansfulla och pirriga som precis alla vigselpar, alldeles oavsett om vigseln äger rum i en fullsatt kyrka eller, som här, i en igloo med enbart två vittnen.

Elisabeth spelade jämtländsk musik på härjedalspipa och jag fick tala om kärleken, och välsigna bruden och brudgummen och deras äktenskap. Det är så speciellt att ha förmånen att viga två människor och be för deras framtid tillsammans. En mycket vacker uppgift jag har som präst. Är tacksam för den.

Och att dessutom få förrätta vigseln på en plats som denna! Läs gärna mer om Igloo Åre här! Katarina och Håkan Hising som driver det hela gör ett fantastiskt arbete och jag är fylld av beundran för dem.

De tre översta bilderna, fotograf: Igloo Åre

Präst i Åre

Kvinnofrukost med Sara Rönne på Internationella kvinnodagen

Internationella kvinnodagen äger rum varje år den 8 mars. Dagen blev, på FN:s initiativ, officiell 1977 och finns till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över.

Jag har många gånger varit med och uppmärksammat Internationella kvinnodagen i de olika församlingar där jag arbetat, genom bland annat gudstjänster och konserter. Här kan du läsa mer om förra årets kvinnodag.

I år bjuder vi in till kvinnofrukost! Varmt välkommen till St Olofsgården i Åre 8 mars kl 8.00. Det blir en god frukost och ett föredrag av Sara Rönne. Hon är bland annat bloggare och föreläsare och motiverar varje dag tusentals människor att ”tänka utanför sin vardagliga låda”. Här kan du läsa mer om Sara.

Hon säger så insiktsfullt och klokt:

”Det här livet är inget genrep – om inte nu, så när?”

Det kostar ingenting att komma till vår kvinnofrukost, men en har möjlighet att skänka en slant till Svenska kyrkans internationella arbete, och till projekt som gör livet bättre för kvinnor i utsatta länder. Vi kan vara med och göra skillnad!

Det blir en bra morgon, det är jag helt säker på! Varmt välkomna!

(Här är en reflektion jag skrev för något år sedan.)

Drottningen af Åre, Skrivandet

Drottningen af Åre under VM

Vi stod utanför Hotell Åregården på lördagskvällen. Massor av folk och tre stora bilar, en i guld, en i silver, en i brons. Och under jubel kom de tre medaljörerna ut och satte sig i varsin bil och åkte mot prisceremonin på Medal Plaza. Och jag tänkte: Hon skulle bara veta, fröken Kristina Hansson, vad som skulle vänta hennes hotell.

Nej, hon kunde förstås inte ana att det hotell hon lät bygga 1895 skulle bli centrum för all världens uppmärksamhet drygt hundra år senare. Hon kunde inte ana att hennes hotellbygge skulle dra igång en helt makalös utveckling av Åre. Vi har henne att tacka för mycket.

Och en hel del stjärnglans strösslas också över henne, över fröken Kristina, drottningen af Åre, i dessa VM-tider. Boken säljs bra runt om i byn (och i landet i övrigt också, glädjande nog), och många frågar om henne och hennes livsverk. Så sent som i går fick jag en stor beställning just från Åregården. Ett företag ska komma dit och bo några nätter och de vill ge sina anställda en varsin bok, för att få en glimt av Åres historia. Sådant värmer mitt hjärta!

Jag har skrivit många inlägg om min roman om fröken Kristina. Här kan du läsa några:

Boksläppet på Åregården

Nytryck av Drottningen af Åre

Betraktelser

Du är älskad

Utanför Åre gamla kyrka har ett ishjärta byggts upp med orden ”Du är älskad”. En påminnelse till alla som vistas i Åre de här veckorna och som kanske är uppfyllda av tankar kring resultat och prestation.

En påminnelse till oss alla som då och då tror att vi är våra prestationer och våra resultat, som kanske glömmer att det egentligen är helt andra saker som räknas. Som de vi är längs inuti, till exempel. Eller som kärleken vi upplever och ger vidare.

Det där ishjärtat får stå där och påminna oss om att vårt värde är helt absolut, inte avhängigt av vad vi gör eller inte gör, vad vi klarar av och inte klarar av. Vårt värde är inte beroende av framgång eller misslyckande. Det är inte villkorat.

Vi är älskade för att vi är just de vi är.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Åre välkomnar till VM-festen med gnistrande vinterdagar

Jag kom hem från morgonpromenaden och fick se detta! Och jag tänkte på alla de tusentals människor som kommit till Åre nu för VM, tänk att de får uppleva sådana här dagar!

Det var drygt 20 minus när jag och Gillis tog vår morgonpromenad. Jag hade tänkt att ta en skidtur, men det kändes lite för kallt… Men en promenad var alldeles lagom i den isande kylan. Vi gick inte så länge, och när jag kom hem stod jag bara och betraktade allt det vackra! Tänk att få bo här!

Och tänk, så roligt att Åre får visa upp detta fantastiska för alla de människor från hela världen som befinner sig här nu. Och för alla de miljoner människor som ser sändningarna i TV.

I går var vi inne i byn och tog del av den storslagna invigningen. Det var oerhört mäktigt! Kika in på svt.play om ni inte har sett det! I morgon ska vi hänga med älskade dottern för att se Hov1 spela på stora scenen. Och nästa onsdag dansar älskade dottern tillsammans med ett gäng andra barn och ungdomar då Åre Kulturskola gör sin stora show på samma scen.

Dessutom är det en del skidtävlingar som pågår. 🙂 Så klart ska vi ut och se några av dem under dagarna som kommer.

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

En minnesvärd kväll på Åregården

Det blev en oförglömlig kväll på Åregården i tisdags när LT:s Kulturpris utdelades. Härliga människor kom och var med och firade, mingel och snittar, och jag blev intervjuad om mitt skrivande.

Jag var fylld av förväntan och pirr i magen när jag steg in på Åregården på tisdagskvällen. Men nervositeten försvann redan i foajén för där fick jag kramar av goa människor som åkt en lång bit för att vara med och fira. Jag är så glad över dem och över alla andra som delade den här kvällen med mig.

Det serverades snittar och vi tog för oss och satte oss i vackra Malmstensrummet. När klockan slagit 19 tog LT:s nyhetschef Daniel Hansson och kulturredaktören Sara Strömberg till orda. De hälsade välkommen till Kulturprisutdelning, den trettionde i ordningen, och läste upp motiveringen till varför jag fick priset i år. Ord som: ”En författare i tiden mitt ibland oss…” Och: ”Hon verkar i det lilla men når många.” Det kändes oerhört stort att gå fram när de ropade mitt namn. Stort och hedrande.

Jag fick vackra blommor och så beviset på att jag blivit Kulturpristagare 2018. Sedan satt vi i en varsin fåtölj, Sara och jag, och jag blev intervjuad. Hon ställde kloka frågor om mitt författarskap i allmänhet och ”Drottningen af Åre” i synnerhet. Jag fick också frågan om vad jag ska göra med prispengarna. Det vet jag. Priset ger mig möjlighet att åka till USA, till Seattle, och göra research om en kvinna som föddes och växte upp i Jämtland på 1800-talet och som flyttade till USA och gjorde sig ett stort namn som väverska och uppfinnare. Det här känns så spännande! Jag kommer att blogga mer om detta framöver, förstås.

Jag hade blivit tillfrågad om att sjunga något som en avslutning på intervjun. Jag valde en sång skapad av en kvinna som levde och verkade ungefär samma tid som ”min” drottning. En kvinna som också gjort avtryck i historien – Alice Tegnér. Jag sjöng ”Betlehems stjärna”, lämplig så här i juletid.

Det blev verkligen en minnesvärd kväll. Jag är fylld av tacksamhet!

/Karin

Bilder: Daniel Hansson, LT

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Bokmässan Bodil och bullbak

En av de bästa dagarna på året är dagen när älskade Ida-Maja och jag julbakar. Det gjorde vi idag. En så skön dag i lugn och stillhet. Helt nödvändigt efter gårdagen med Bokmässa och massor av innerliga och intensiva möten.

Jo, kanhända tjuvstartar vi lite, men vi spelade julmusik och eldade stearinljus och drack glögg mest hela dagen Lussekatter och pepparkakor bakade vi och knäcken är klar. Den här traditionen har vi haft, hon och jag, sedan hon var liten och behövde stå på en hög stol för att nå upp till degen. Nu står vi där vid bänken och är nästan lika långa. Enormt värdefulla dagar i mitt liv.

I dag var den dessutom rent av nödvändig. Jag behövde dessa timmar av stillhet efter den intensiva gårdagen. Jag hade inte tänkt att vara med på Bokmässan i år, men så kom det sig att jag var det i alla fall. Och jag är glad över det! Jag är glad över att få möta många av de trevliga författare som finns i vårt län, att få inspireras av dessa möten. Och jag är glad över alla de människor som kom fram och tackade för mina böcker och säger att de blivit berörda av det jag skrivit. Det är så fint att höra! Och jag är tacksam och smått rörd över alla gratulationer jag fick för att jag är årets Kulturpristagare. Det är härligt att det finns en sådan generositet och att vi kan glädjas över varandras framgångar.

Det starkaste mötet igår var med Åsa Malmsten, författaren Bodil Malmstens syster. Hon var där för att läsa sin systerns dikter och vara en del av det nystartade Bodil Malmsten-sällskapet. Hon kom till mitt bord och gratulerade mig till priset, och vi pratade en lång stund om Bjärme, där hon och Bodil växte upp, och där också min farfar bodde som barn. Hon frågade var prisceremonin kommer att äga rum och jag berättade att det blir på Åregården, hotellet som ”min drottning” lät bygga. Då sa hon: ”Där finns ju min farfars möbler.” Ja, visst gör de det! Carl Malstens möbler finns i det stora rummet som kallas just ”Malmstensrummet”.

Det blev ett så fint möte. Jag önskar att jag hade kunnat formulera hur mycket Bodil och hennes ord betytt för mig, men det gick bara inte. Så här skrev jag i alla fall en gång om Bodil. Och så här i en artikel i Kyrkans Tidning.

Så rätt att vår fina bokmässa i Östersund nu heter Bokmässan Bodil. Så alldeles rätt.

Drottningen af Åre, Skrivandet

Stort tack från Kristina och mig

Det har varit omtumlande dagar sedan telefonsamtalet kom då jag fick veta att jag fått LT:s kulturpris 2018. Det blev helt tomt i huvudet, i några sekunder förstod jag ingenting alls, sedan kom den stora glädjen. Så, jag säger: Stort TACK från Kristina och mig.

Tack, Kristina!

Vi har gjort en speciell resa tillsammans, du och jag, Kristina. (En stor del av den resan kan ni, bloggläsare, läsa om under kategorin till höger som heter just ”Drottningen af Åre”.) Så, det här priset är till mig, men det är också minst lika mycket till dig, Kristina. Jag tror inte att du fick några priser under din livstid, trots all din kamp och strävan, trots allt du uträttade och klarade av. Så, sträck på ryggen nu, Kristina! Var stolt över allt du gjorde, var stolt över den fantastiska människa som var du! Tack!

Tack, Annika!

När manuset var färdigt var det dags att lämna det till dig, Annika Nordin, du som skulle göra omslaget till boken. Jag visste att jag ville ha bilden av Kristina, tagen av Nils Thomasson, på omslaget, men i övrigt hade du fria händer. Och du tänkte på det målade mönstret i taket inne på Åregården, hotellet som Kristina lät bygga, och det mönstret fick bli en viktig del av omslaget. Det är så vackert! Tack, Annika!

Tack, alla ni som läst boken!

Tack till er som läst min bok och till er som hör av er och berättar att ni tycker om den, att den berört er. Det är så fint att få sådan respons! Och tack till er som nominerade mig till priset! Det känns otroligt hedrande.

Tack, alla kulturmänniskor i Jämtlands län!

Jag vet hur många fantastiska kulturmänniskor det finns i vårt län – sångare, musiker, skådespelare, dansare, konstnärer, författare… – och är stolt över att vara en av er. Heja Jämtlands län och kulturen! Jag får så mycket inspiration från alla er som sysslar med kultur i olika former. TACK!

Tack, LT!

Det är något magiskt i att bli sedd och uppskattad, och det fick jag och min bok verkligen bli nu. Tack, LT, att ni valde berättelsen om en kvinna i en annan tid och om en fjällby i förändring. Jag är mycket stolt över juryns motivering:

Författaren Karin Härjegård är en berättare i tiden mitt ibland oss. I sin andra roman ”Drottningen av Åre” lyfter hon fram entreprenören Kristina Hansson, en stark kvinna som vågade följa sina drömmar – trots allt. Berättelsen inger hopp om att allt är möjligt, skapar kontakt med Åres historia och fördjupar på samma gång bilden av byns turism. Karin Härjegård verkar i de små sammanhangen men når många. Därför får hon LT:s kulturpris 2018.

Tack, familjen!

Sist, men alltid först – familjen! Tack att ni varit med mig på Kristinas och min resa, och tack att jag får ha er!

Med varma kramar till er, allihop!

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner

Drottningen af Åre i nytryck

”Drottningen af Åre” har nu nästan sålt slut, så det var dags att låta trycka fler böcker. I dag kom leveransen från tryckeriet. Vilken obeskrivlig tur att jag har Ida-Maja och Stina i mitt liv som hjälpte mig att bära alla böckerna in i huset.

Jag trodde nog att jag skulle få sälja en del böcker när jag, för snart ett år sedan, släppte ”Drottningen af Åre”. Jag tänkte på alla som bor i Åredalen som kan vara intresserade av Åres fascinerande historia. Och jag tänkte på de återkommande gäster som finns här i trakterna och som vill veta mer om hur det varit här genom tiderna.

Men försäljningen har gått över all förväntan, vilket ju är fantastiskt roligt! Jag skickar böcker till runt om i vårt land, till privatpersoner och bokhandlare, och boken säljer bra på Adlibris och Bokus. Dessutom går den bra på butiker i Åre och i Östersund.

Jag är väldigt stolt över den här boken, och fortsätter ständigt fascineras över fröken Kristina Hansson, hennes mod och styrka. Vilken kvinna! Tänk att hon var den som öppnade Åres första hotell i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt i Sverige! Imponerande.

Om du vill läsa mer om min resa tillsammans med Drottningen, så läs gärna fler inlägg!

En tidningsartikel om min bok.

Boksläppet

Fina ord om boken

Familj och vänner

Mina kreativa vänner

Idag lämnade jag Åredalen med allt myller av människor och åkte österut. Jag tog mig till Krokom där mina fina vänner Maud Deckmar och Eva Alexandersson hade vernissage i den gamla lanthandeln. Tack gode Gud för alla mina kreativa vänner!

Jag passerade Åre där höstmarknaden pågick för fullt och det var folk och bilar och marknasstånd överallt! Helt fantastiskt med tanke på vädret – ordentligt kallt, blåsigt, regnigt. Men jag satt i bilvärmen med en kopp kaffe och lyssnade på radio, och snart var jag framme i Krokom.

På övervåningen i den gamla lanthandeln hängde Mauds och Evas tavlor. Jag gick runt ett första varv och bara tog in. Mauds bilder har ett viktigt tema. ”Ingen annan kan sjunga mina sånger”. ”Ingen annan kan styra mitt liv” och så vidare. Och min favorit, den som grep tag så det kändes ordentligt i hjärtat: ”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”

Evas bilder är målade med tusch och finurligt detaljrika. De berättar om hennes barndom och uppväxt och livet ständigt utomhus. De är var och en som små sagor, tavlor som en bara vill krypa in i och upptäcka mer av.

Maud och Eva var förstås på plats och berättade om sina konst sin kreativitet. Det var så fint att få träffa dem, det blir inte så ofta nu för tiden. Förut var vi med i samma skrivargrupp, ”Gloria Mundi”, men sedan jag flyttade till Duved kan jag inte vara med på samma sätt. Desto härligare att träffa dem idag och få ta del av all deras konstnärliga begåvning. Jag åkte därifrån fylld av inspiration och värme.

Har ni vägarna förbi Krokom, så gå in och se deras utställning. Den visas under hela oktober.