Drottningen af Åre, Skrivandet

Jag är så stolt över den kvinnan!

Hon var strax över trettio när hon kom till Åre, fröken Kristina Hansson. Hon kom till den lilla fjällbyn och insåg att där behövdes ett hotell. Allt fler luftgäster hade börjat söka sig till trakterna och de inhystes i folks bondgårdar. Så påbörjar hon det mödosamma arbetet att bygga och öppna Åres allra första hotell. I en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt i Sverige.

Jag fascineras så över henne och hennes mod. Vad fick henne att ens komma på tanken? Var fick hon modet ifrån? Hur klarade hon av allt det ifrågasättande och alla de motgångar hon ställdes inför?

Jag tycker mig se en glöd i hennes ögon. En kraftfullhet. Jag är så stolt över henne! Tack vare hennes driftighet och framåtanda kom Åres turistiska utveckling igång. Så, tack för det, fröken Kristina Hansson!

Jag ser fram emot att min bok om henne snart släpps. Romanen ”Drottningen af Åre”. Jag tror  och hoppas att ni kommer att bli lika fascinerade av henne som jag är.

/Karin

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser, Utomhuslivet

Så blev min sommar

En stuga vid en sjö

Det är hög tid att summera sommaren. Att se tillbaka på de tre sommarmånaderna och knyta ihop säcken. Och jag tror att ledordet för sommaren 2017 är Sjöstugan. I år valde vi att lägga den mesta av vår lediga tid på stugan och renoveringen. Vi har jobbat och slitit, men vi har sannerligen också njutit av att vara där! Det är en underbar plats på jorden, som vi är väldigt tacksamma över.

Hemma

Men vi har också varit hemma en del, och jag tycker det är oerhört skönt att vara ledig hemma. Att fixa och dona i huset, att ha lugna dagar, att göra spontana fjällturer. Som den dagen då jag och älskade dottern knallade upp på Mullfjället för att äta lunch. Det är vardagslyx!

Oförglömlig är också kvällen då vi övade agility med Gillis i Åre, och den makalösa regnbågen böjde sig över himlen. Eller den där tidiga morgonen då jag gick ut med min kaffekopp och rensade jordgubbslandet och allt omkring mig var helt tyst och stilla. Som i en inandning.

Stockholm och Dalhalla

Ja, mestadels hemmavid denna sommar, men ett kort besök i huvudstaden blev det också. En härlig resa tillsammans med kära mor och älskade dottern. Vi var på Allsång på Skansen, vi strosade på stan, vi fikade på caféer och vi var på Gröna Lund. Och jag gjorde det jag egentligen inte alls vågar – jag åkte Ikaros och Insane. Det gäller att utmana sina rädslor emellanåt.

Vi hann också med en helg i Rättvik tillsammans med mina svärföräldrar och mina svågrar med familjer. Höjdpunkten var kvällen i Dalhalla och konserten med Helen Sjöholm och Malena Ernman.

 

Arbete

Jag har mestadels varit ledig denna sommar och det är en oerhörd ynnest! Men de få veckor jag ändå arbetat har varit mycket fina. Jag kommer att minnas den ljuvliga sommardagen då jag gjorde en rad hembesök i Åre och promenerade dit jag skulle. Solen värmde och på uteserveringarna satt folk och åt och skrattade och pratade. När kvällen kom gick jag till Åre gamla kyrka för att fira Kvällsmässa.

Jag har också, för andra året i rad, varit kursledare på kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola. Så himla roligt, inspirerande och utmanande!

Hede

Ingen sommar utan några dagar i Hede. I år var jag och älskade dottern hos mina föräldrar i mitten av augusti när sensommarmörkret lade sig över Sonfjället om kvällarna. Och i vanlig ordning hade jag en sommarkonsert i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand.

Musikupplevelse

Det har varit en sommar med många musikupplevelser, och den starkaste och mest berörande var utan tvekan Lalehs konsert vid Storsjöyran i Östersund. Hon har verkligen förmågan att fånga sin publik, att beröra oss långt in i hjärtat. En helt oförglömlig konsert!

Hoppas NI haft en fin sommar! (Så här långt, den kanske fortsätter…)

/Karin

Livet med hund, Utomhuslivet

Storstan bra men fjällen bäst

Ni vet den där känslan att vakna hemma i sin egen säng. Det är verkligen härligt att resa bort, uppleva, upptäcka, men så otroligt skönt det är att komma hem! När jag vaknade i morse steg jag upp direkt, satte på mig fjällkläder, hjälpte Gillis in i bilen och sedan drog vi iväg. Iväg till älskade Ullådalen och bara ut. Ut på myrarna, ut längs de upptrampade stigarna, ut bland fjällbjörkarna och blåbärsriset.

Det finns ingen gång denna hund är så lycklig som när han får härja ute i skog och mark.

Och det finns nästan ingen gång jag är så lycklig som när jag blickar ut över vidderna, över fjälltoppar och skogar.

Det är underbart att vara i storstan, jag tycker verkligen det. Jag älskar myllret av människor, jag älskar gatorna med butiker och restauranger och caféer, men, som sagt, det är rent underbart att komma hem igen.

Berättandet, Skrivandet

Låt mig presentera…

…fröken Kristina Hansson! Denna kvinna som seglat upp till att bli en av mina stora förebilder. En sann inspiratös. 1895 öppnade hon Åres allra första hotell, ”Hotell Åreskutan”. Det gjorde hon i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt. Hon blev ifrågasatt, motarbetad, hånad och baktalad, men hon kämpade på. Och efter något år öppnade hon ännu ett hotell i Åre, ”Socitetspaviljongen”. Tack vare hennes driftighet drog Åres turistiska utveckling i gång på allvar.

Jag har föreläst om fröken Hansson några gånger, och jag skriver om henne. Om allt går som jag vill blir det en bok så småningom. HÄR kan du läsa ett inlägg om den föreläsningen.

På bilden står hon utanför sitt ”Hotell Åreskutan”. I bakgrunden kan vi skymta Åre gamla kyrka.

Jag önskar dig en fin helg!

/Karin

Familj och vänner, Livet

Två år i vårt hus

För två år sedan flyttade vi in i vårt hus. Tiden flyger och vi trivs. Det är en stark känsla av hemma. Det finns en hel massa saker som jag gillar med att bo just i vårt lilla gråa hus bland fjällen, till exempel…

…altanen med utsikten över Åreskutan…

…och utsikten över Mullfjället…

…och matrummet med de stora fönstren där vi har vårt stora matbord där många får plats…

…och kökssoffan som är bred och kan ge plats åt många. Ingenstans är det så skönt att ta en eftermiddagsvila som just där…

…och närheten till Ullådalen. Tio minuter i bil så är man där…

… och trappan på framsidan där det är så gott att sitta och dricka kaffe…

…och promenadavståndet till mataffären, skolan, min arbetsplats, tåget, bussen, pisterna…

…och närheten till Åre med allt vad Åre innebär…

…och närheten till elljusspåret…

…och…och…

Ja, vi trivs! Och i morgon firar vi inte bara två år i vårt kära hus! Imorgon firar vi framför allt att vi har en tolvåring i familjen.

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser

Skolavslutning i solsken

En kan ju inte bli annat än glad när en vaknar till solsken en skolavslutningsdag. Jag är mest van vid hårda vindar, kyla och emellanåt snöfall vid skolavslutningar. Men idag. Idag sken solen och himlen var härligt blå.

Jag följde med till skolan direkt på morgonen och hade med kakorna jag bakat till avslutningsfikat. Finklädda och upprymda barn samlades och deras fröken sa med tårar i ögonen: ”Ni är världens bästa klass.” Och det syns på henne att hon verkligen tycker om de här barnen. Det känns så fint. Hon måste dessutom vara en av världens bästa lärare för hon bär på en massa värme och glädje och samtidigt en stor dos tydlighet och skärpa. Måste vara en ultimat kombination som lärare.

I vanlig ordning blev det en rent magisk skolavslutning/vårshow i en fullsatt Duveds kyrka med stor musikglädje från alla klasser. Jag är alltid lika imponerad! Och idag extra imponerad av en av killarna i nian som höll tal. Ett roligt och berörande tal som riktade sig både till lärarna och till klasskamraterna. Otroligt!

Efter avslutningsfikat i klassrummet åkte vi i familjen till Creperiet i Åre för att fira att sommarlovet nu är här! Äntligen! Som vi längtat!

Varma hälsningar från Karin!

Präst i Åre

Vigsel i Åre gamla kyrka

Idag har jag haft förmånen att ha ännu en vigsel i vår vackra gamla kyrka i Åre. Det har blivit många vigslar nu, och de allra flesta som gifter sig här kommer inte härifrån trakterna, utan från olika delar av landet. Många för att de haft semestrar här genom åren och känner en hemhörighet i den här kyrkan. Det är lite intressant, det där – många säger att de aldrig går i kyrkan hemma där de bor, men när de är här i Åre söker de sig till gudstjänster och konserter och annat. Kanske för att tiden finns när en är på semester. Kanske för att tankarna hinner få ta plats, och en längtan hinner födas.

Dagens vigselpar hade varit här i Åre endast en gång och blivit stormförtjusta och då bestämt sig för att gifta sig här. Så de bjöd upp släkt och vänner till bröllop. Det är något som är så vackert med vigsel och bröllop! Kärleken, förstås, vigselparets ”ja” (det vackraste ja en människa kan säga till en annan), familjerna och släktingarna, festen, glädjen, framtidstron och hoppet. Ja, det är vackert.

Jag har skrivit en del förut om vigslar, de inläggen kan du läsa HÄR och HÄR.

Hoppas DU har en fin lördag!

/Karin

Familj och vänner, Utomhuslivet

Vilka hälsosamma timmar det blev!

Ja, så hälsosamma så jag funderar på att lägga mig i soffan och äta praliner resten av dagen.

Efter att ha stått i mitt hemmakontor och arbetat från morgonen tog jag en timmes powerwalk. Det där sköna i att ha tränat tidigt på dagen, att liksom ha det gjort. Sedan gjorde jag mig i ordning och gick till bussen. Som inte kom. Eftersom jag hade en tid bokad i Åre var det bara att gå hem och ta cykeln och cykla den knappa milen.

Tiden jag hade att passa var en massagetid på Holiday club. Jag fick presentkort av älskade maken i Morsdagspresent förra året, så det gällde ju att hinna med det innan presentkortet var för gammalt. Det blev en välgörande stund, gott för min en aning stela rygg.

Och välgörande att bara få sitta i deras mysiga SPA-avdelning i en skön fåtölj och lyssna på vacker musik.

Sedan åt jag lunch på Grow med min fina vän Linda, som också fått massage i present av sin sambo. Vi åt en mycket hälsosam lunch med massor av grönsaker. Det är liksom Grows idé det där med massor av grönsaker.

Och sedan var det dags att cykla hem. I motvind. Och nu är frågan – praliner och soffläge?

Hoppas DU har en fin onsdag!

Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Utomhuslivet

En mysig helg hemma i Åredalen

Älskade maken och vovven har tillbringat helgen i en stuga vid en sjö. Älskade dottern och jag har varit hemma i Duved och haft en väldigt mysig helg. Så här ungefär:

Fredagsmys med tacos, och Let´s dance på TV. Då åt vi mycket smarrig kladdkaka som dottern bakat.

En lördagsmorgon som för min del drog igång kl 6. Alltså helt frivilligt! Kaffe och skrivande i tre timmar tills dottern vaknade. Lördagsmorgonstraditionen i familjen: Amerikanska pannkakor och fruktsallad. 8 km cykeltur till Åre. Vi uträttade ärenden och åt lunch på café och cyklade hem igen. Då i rejäl motvind. En lugn kväll med ”Talang” på TV.

En söndagsmorgon som också startade vid sex, och jag satt med min kaffekopp och gjorde de sista förberedelserna inför dagens gudstjänst. Sedan tog jag en rask långpromenad i vårmorgonljuset. Gudstjänsten gick av stapeln i Duveds kyrka och älskade dottern var med och sjöng tillsammans med en massa andra härliga barn. En kär medarbetare tackades av och ska flytta söderut. Tårtkalas efteråt.

Jag läste bok och vilade en stund och älskade dottern hängde med en kompis till Holiday club för att bada på äventyrsbadet. Jag snodde ihop en spagetti carbonara, och nu ska vi ge oss ut och hoppa studsmatta. Det har vi för övrigt gjort många gånger denna helg!

Vi har hoppat studsmatta tillsammans sedan hon var tre år, och vi tröttnar aldrig riktigt. Hon gör akrobatiska övningar medan jag gör stilla hopp. Men det är ett mysigt sätt att umgås.

Hoppas DU också haft en fin helg!

/Karin

 

Betraktelser, Utomhuslivet

Att prioritera telefonen framför sitt barn

Bildresultat för barn och förälder

Älskade dottern och jag tog en cykeltur till Åre idag i härligt vårväder. Vi uträttade några ärenden och satte oss sedan på ett café´ för att äta lunch.

Vid bordet bredvid oss satt en man och ett barn. Den lilla flickan såg ut att vara i 4-års åldern. Vid första anblicken såg det väldigt mysigt ut, men sedan blev jag fundersam. Mannen kunde inte släppa sin telefon, han var som fastnaglad med blicken i skärmen. Flickan åt sin mat, pratade lite för sig själv, lekte med servetten och skapade någon sorts konstverk av den.

”Pappa”, sa hon. ”Titta, pappa!” Men han tittade inte upp från telefonen. ”Titta, pappa!” Hon förde servetten närmare pappans ögon, men han fortsatte stirra på telefonen. Efter att hon uppmanat sin pappa att titta ett otal gånger gav hon upp och satt tyst.

Det kan ju ha varit något extremt viktigt han höll på med på telefonen, han kanske skrev sitt livs viktigaste mail eller sms, men jag tror faktiskt inte det. Han höll på med – vad han nu än gjorde –  alldeles för länge för det.

Nej, jag tror han fick tiden att gå genom att hålla på med sin telefon. Den var helt klart viktigare än det som hände vid hans bord. Den var viktigare än hans lilla flicka som desperat sökte hans uppmärksamhet. Det var rent plågsamt att se.

Och jag tänkte på en undersökning från BRIS jag hörde talas om. Där framkom att det överväldigande antal samtal från barn till BRIS handlar om att barn upplever att föräldrarna inte har tid med dem.

Här blev det tydligt att pappan inte hade tid med sin lilla dotter. Han prioriterade helt klart sin telefon framför henne.

Ja, det var plågsamt att se, och jag sa till min dotter med lite för hög röst: ”Du är det allra viktigaste jag har. Jag skulle aldrig välja att sitta här och stirra in i min telefon när vi äter lunch tillsammans.” Jättefånigt av mig, jag vet! Jag hade kunnat säga något direkt till pappan, men min metod funkade faktiskt. I samma ögonblick la han ifrån sig telefonen och vände ögonen mot dottern.

Men jag bär dem med mig, känner jag, jag bär med mig den lilla flickan och hoppas att hon får den uppmärksamhet hon så innerligt behöver.