Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Som att leva i en vintersaga

                                                                                Ida-Maja tog bilden i Ullådalen

Vi har snart bott i Åredalen i sex år. Vi har trivts från första stund, hela familjen. Och sådana här magiska vinterdagar finns det förstås ingen tvekan – det är precis här vi vill bo! Som att leva i en vintersaga.

Jag lämnade av Leif och Ida-Maja i Ullådalen där de skulle åka slalom. Själv drog jag vidare till Björnen för att åka en mil längdskidor. Det var runt femton minus, gnistrande vackert och perfekta spår.

Sedan strålade vi samman på Lilla Tyrolen, en restaurang mitt i pisten. Vi drack varm choklad med vispgrädde och värmde oss lite. Där var det mycket folk och en kan inte ta in att det just nu är ”lågsäsong” i Åre. Att det om några veckor, när det är sportlov, kommer att vara långt mycket mer människor här.

Jag var också gnistrande kall när jag var klar med min mil på skidor. Nu ska vi basta och sedan gå på middag hos fina vänner. Hoppas du har en fin lördag!

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Julstämning på Åre torg

Vi stod på torget i går kväll, älskade familjen och jag, och sålde ”Drottningen af Åre”. Det var så otroligt mysigt med härlig julstämning. Människor från olika delar av världen som sökt sig till Åre för att fira jul, Åres egen tomte som satt i sin stuga och tog emot barnen och deras önskningar, glögg som värmdes över öppen eld, julmusik i högtalarna…

Och så alla dessa möten med människor som var intresserade av min bok! Det märks att det är många som tycker det är viktigt med historien, att få veta hur det var en gång, hur alltihop började. Och jag berättar med glädje om ”min” fröken Kristina Hansson som 1895 öppnade Åres allra första hotell.

Och någon sa: ”Kan inte du göra historievandringar utifrån fröken Kristinas liv i Åre? ” DET skulle jag verkligen vilja göra! Det kan kanske bli framöver.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Skrivandet

Jag behöver inte åka till Bali

…och inte till New York eller Paris eller till Alperna. För jag har det så himla bra här hemma! Och tänk så skönt det är att känna precis så – att hemma är bästa platsen av alla platser.

Jag har haft en så fin dag här hemma idag. Vaknade av att Gillis väckte mig strax efter sex och vi tog en långpromenad. Det blev en smått magisk stund. Mörkret, snöknarret under skorna, upplysta hus och gårdar. Ensamheten.Stillheten. Tystnaden. När jag kom hem bryggde jag kaffe, tände en massa levande ljus och satte mig med datorn vid matbordet och skrev. Jag har en text till Kyrkans Tidning som jag ska lämna in under helgen. När den var klar kröp jag ner i sängen och somnade direkt. Och vaknade av ljud och dofter från köket – älskade familjen stekte amerikanska pannkakor och vi åt en lång, härlig, sen frukost tillsammans.

De drog iväg för att åka slalom på Åreskutan och jag ville hellre vara hemma. Så jag lagade mat, lyssnade på julmusik och drack glögg i stället. En kär vän och hennes två barn kom förbi och vi drack kaffe och åt pepparkakor. Och pratade och skrattade.

När mörkret lagt sig satte jag på mig längdskidorna och tog med mig Gillis till spåret. Härligt, snöfluffiga spår är det nu här i Duved.

Ja, det är en ynnest att få bo här! Jag behöver verkligen inte åka till Bali.

Betraktelser, Livet, Livet i fjällvärlden

Här ska julefridsdrömmarna bli verklighet

För snart ett år sedan skrev jag så här i min reflektionsbok:

Två dagar före julafton åker jag till Åre för att göra några julklappsinköp. Hur tänkte jag? Det är bilar överallt, finns ingenstans att parkera. Det regnar och är ishalt på vägarna och livsfarligt att gå. Det är ett myller av människor, köer, samlingar av folk. Det är varmt och svettigt inne i butikerna.

Då hör jag en kvinna säga med något uppgivet i rösten. ”Och vi som åkte hit för att få lite julefrid.”

Jag tror inte hon är ensam om det. Jag tror vi är många som har en bild av att friden finns någon annanstans, på en annan plats, i en annan miljö. Inte i vår egen vardag och vår egen tillvaro. Och jag tror att många förlägger julefridsdrömmarna hit till fjällvärlden. Här ska det gnistra av rimfrost i träden, här ska snön ligga vit över fjäll och marker, här ska allt ske i ett lugnt och makligt tempo, här ska fjällstugan vara nystädad och julpyntad, elden ska spraka i öppna spisen, julmaten lagad och julbrödet bakat, barnen glada med tindrande ögon. Här ska familjen umgås i samförstånd och kärlek, här ska tid finnas till både skidåkning och bokläsning med en kopp glögg i handen. Här ska allt det finnas, som inte finns hemma i vardagen, här ska julefridsdrömmarna bli verklighet.

Men vad händer om det inte blir så? Om det fortsätter regna och vara glashalt? Om barnen är på uruselt humör och julmaten inte hinner bli lagad? Om partnern inte uppskattar sin julklapp? Om julefriden inte infinner sig?

Ibland tror jag vi behöver backa några steg. Backa och blicka in i det där stallet i Betlehem. Kanske tända en oljelampa intill, så vi ser lite bättre. Blicka in på den lilla familjen på det trampade jordgolvet. Tonårsflickan Maria, som precis blivit mamma. Ogift och utan försäkringar inför framtiden. Snickaren Josef, som lovat att ta på sig papparollen, trots att han vet att det inte är hans barn. Och så den lille pojken i mammas famn. Helt beroende av sina föräldrars kärlek och omsorg. Annars klarar han sig inte. Är det själva himlen som jag gungar i min famn?

Så kommer Gud till världen. Det finns inget märkvärdigt eller storslaget eller överdådigt i den här berättelsen. Den är istället väldigt, väldigt enkel utan några förväntningar om storslagenhet eller perfektion. Så föds Gud till världen. I ett litet, torftigt stall.

Och Gud finns i den här världen varje stund och varje ögonblick, också varje jul, alldeles oavsett om julefriden infinner sig eller inte. Alldeles oavsett om huset är välstädat och maten lagad och elden sprakar i öppna spisen. Oavsett det.

Den regniga decembereftermiddagen backar jag några steg, och åker hem. Jag behöver inte köpa fler julklappar.

Familj och vänner, Utomhuslivet

Söndagar som ska komma

Vi går hand i hand längs vägen, älskade dottern och jag. Det är mörkt omkring oss, snön öser ner och blåsten river tag i allt. Vi är på väg till hennes gymnastik i sporthallen och vi tittar upp mot pisterna och där lyser lamporna nu. Vintersäsongen drar igång och liftarna öppnar på fredag!

Och hon säger:

Den här vintern vill jag att vi åker skidor varje söndag. Jag vill att vi stiger upp vid åtta, äter frukost och åker in till Åre. Så tar vi några timmars skidåkning på Skutan och sedan åker vi hem och har en skön eftermiddag hemma.

Så otroligt härlig var hennes bild av våra kommande söndagar. Jag säger JA! Och så här härligt hade vi det under en av  våra skiddagar förra säsongen:

Berättandet, Musiken, Skapandet

Dagen är kommen – en musikalisk berättarföreställning

Linda Forss och jag

Det är snart ett år sedan som vi, Linda Forss och jag, bestämde oss för att göra någon sorts julföreställning ihop. Månaderna har gått. Vi har klurat på berättelser och musik, vi har setts och repat och pratat, och nu har vi något som allt mer liknar en musikalisk berättarföreställning i två akter.

Orden och musiken

Det är något smått magiskt i att möta en annan människa med samma kärlek och lust till orden och musiken. Vi har helt olika uttryck både i sång och skrivande, och ändå så lika. Nu ser vi fram emot adventstiden då vi ska få ge våra föreställningar på tre ställen i Jämtland.

Vårt spelschema:

Åre Gamla kyrka torsdag 30 nov kl 19

Lyransgården i Fåker torsdag 7 december kl 19

Kyrkås gamla kyrka söndag 17 december kl 19.

Det blir så roligt!

Några smakprov ur föreställningen:

  • Dagen är kommen – den pampiga gamla psalmen i en helt ny folklig tappning…
  • Önska dig en stilla natt – Bo Kaspers vackra, smärtsamma låt…
  • Sånger på jämtska och härjedalska…
  • Carola, Lundell och Afzelius…

Ja, som du ser – det blir varierat. Men genom allt – den folkliga tonen.

Hoppas du har möjlighet att komma och se och lyssna!

/Karin

Berättandet, Drottningen af Åre, Skrivandet

Laddar för bokpresentation

Nu har jag haft håret på rullar och försöker få en frisyr som ska likna en frisyr från sent 1800-tal. Snart ska jag dra på mig vita blusen och långa kjolen och de gamla svarta snörkängorna. Jag har sjungit upp mig och sett till att det jag ska säga i kväll sitter i kroppen så jag inte ska behöva tjuvkika i något manus.

I kväll ska jag presentera min bok på Åre bibliotek. Det ska bli så kul att ännu en gång få berätta om ”min” Kristina. Att få berätta om hennes kamp för att bygga Åres första hotell. Att få berätta om hennes drivkraft och passion.

Eller som det stod i bibliotekets presentation inför den här kvällen:

Drottningen af Åre – fröken Kristina Hansson – en av grundarna till norra Europas mest framgångsrika alpina åretruntdestination. Karin Härjegård ger oss berättelsen i sin nya bok.

Och ännu går jag och njuter av blombuketterna som jag fick vid boksläppet förra helgen. Det kan du läsa om här.

Berättandet, Drottningen af Åre, Präst i Åre, Skrivandet

Jag vill bara skriva mer

Jag är så oerhört glad för alla fina kommentarer om min bok! Flera har sagt att den inte går att lägga ifrån sig, att man bara vill veta hur det ska gå för min ”Drottningen af Åre”.

Ikväll ska jag föreläsa för en turistgrupp från Norge och berätta om Åres historia, där fröken Kristina Hansson är en så viktig del. Det ska bli skoj.

Och helst av allt vill jag bara skriva. Jag vill skriva mer! Jag har under en lång tid haft en berättelse i mitt huvud, som jag nu är så sugen på att få ner på papper. Men just nu finns inte tiden. Just nu behöver jag mitt fokus på mina olika bokpresentationer och på mitt jobb i Åre församling.

Skrivandet får komma lite senare.

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet

Boksläpp – överväldigad!

Jag och älskade familjen kom till Åregården ett par timmar innan boksläppet skulle börja. Vi gjorde i ordning i vackra Malmstensrummet där vi skulle hålla till, vi bar in böckerna och jag ”försignerade” några ex. Sedan bytte jag om till kläder som jag tänkt  ska likna min fröken Kristina Hanssons kläder.

 

Plötsligt var det stora rummet fullt av folk! Så mycket folk att alla inte fick plats utan fick stå i rummet utanför och se och höra därifrån. Jag är verkligen överväldigad!

Jag gjorde min presentation av boken, varvade berättelser och sånger, försökte förmedla min starka känsla för fröken Kristina Hansson och det hon skapade. Jag bad också Annica Nordin, som formgett boken på ett så fantastiskt sätt, att komma fram och säga några ord. Och få välförtjänta applåder. Sedan satt jag en lång, lång stund och signerade och sålde böcker.

Under boksläppet bjöds på snittar och dryck. Jag hann aldrig smaka men många sa att de var väldigt, väldigt goda. Bra jobbat, personalen på Åregården!

Och efteråt. En stunds eftertanke och försök till att smälta allt jag varit med om. Överväldigad är ordet som hela tiden kommer tillbaka. Överväldigad över att min fina familj och goda vänner kommit resande långväga för att vara med. Överväldigad över alla som kom och visade sådant intresse för boken. Överväldigad över blommor och presenter och uppmuntrande ord. TACK ALLA!

Nu hoppas jag att ni ska tycka om att läsa ”Drottningen af Åre”.  

Drottningen af Åre

Drottningen af Åre – dags för boksläpp!

Ja, nu är det ÄNTLIGEN dags för boksläpp! Jag ser fram emot det med både förtjusning och med bävan. Jag längtar efter att mina läsare ska få ta del av ”min” fantastiska Kristina, och jag vill ju av hela mitt hjärta att de ska tycka om min bok!

Boksläpp i morgon, 4 november kl 14.00 på Åregården!!!!

Här är baksidestexten:

När fröken Kristina Hansson kommer till Åre i slutet av 1800-talet möts hon av en liten, karg bondby. Men fascinationen  för Åreskutan finns där och luftgästerna har börjat leta sig till trakterna. Kristina ser behovet av boende för alla som kommer och bestämmer sig för att öppna Åres allra första hotell. Nu följer en mödosam tid med ifrågasättanden, hon och kritik. Ska hon, en ung kvinna från Skåne, öppna ett hotell? Och tror hon verkligen att det kan vara lönsamt med ett hotell i Åre? Att hon dessutom lever med belgaren Sebast Lennoire utan att vara gift väcker stor förtret i byn. När hon i september 1895 bjuder in till en storslagen invigning av Hotell Åreskutan med gäster från när och fjärran, kan hon inte ana att kampen bara har börjat.

Fylld av både förväntan och bävan alltså, denna kväll. Så det blir bra med fredagsmys med tacos och Idol.

Ha en fin fredagskväll!

/Karin