Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Bokmässan Bodil och bullbak

En av de bästa dagarna på året är dagen när älskade Ida-Maja och jag julbakar. Det gjorde vi idag. En så skön dag i lugn och stillhet. Helt nödvändigt efter gårdagen med Bokmässa och massor av innerliga och intensiva möten.

Jo, kanhända tjuvstartar vi lite, men vi spelade julmusik och eldade stearinljus och drack glögg mest hela dagen Lussekatter och pepparkakor bakade vi och knäcken är klar. Den här traditionen har vi haft, hon och jag, sedan hon var liten och behövde stå på en hög stol för att nå upp till degen. Nu står vi där vid bänken och är nästan lika långa. Enormt värdefulla dagar i mitt liv.

I dag var den dessutom rent av nödvändig. Jag behövde dessa timmar av stillhet efter den intensiva gårdagen. Jag hade inte tänkt att vara med på Bokmässan i år, men så kom det sig att jag var det i alla fall. Och jag är glad över det! Jag är glad över att få möta många av de trevliga författare som finns i vårt län, att få inspireras av dessa möten. Och jag är glad över alla de människor som kom fram och tackade för mina böcker och säger att de blivit berörda av det jag skrivit. Det är så fint att höra! Och jag är tacksam och smått rörd över alla gratulationer jag fick för att jag är årets Kulturpristagare. Det är härligt att det finns en sådan generositet och att vi kan glädjas över varandras framgångar.

Det starkaste mötet igår var med Åsa Malmsten, författaren Bodil Malmstens syster. Hon var där för att läsa sin systerns dikter och vara en del av det nystartade Bodil Malmsten-sällskapet. Hon kom till mitt bord och gratulerade mig till priset, och vi pratade en lång stund om Bjärme, där hon och Bodil växte upp, och där också min farfar bodde som barn. Hon frågade var prisceremonin kommer att äga rum och jag berättade att det blir på Åregården, hotellet som ”min drottning” lät bygga. Då sa hon: ”Där finns ju min farfars möbler.” Ja, visst gör de det! Carl Malstens möbler finns i det stora rummet som kallas just ”Malmstensrummet”.

Det blev ett så fint möte. Jag önskar att jag hade kunnat formulera hur mycket Bodil och hennes ord betytt för mig, men det gick bara inte. Så här skrev jag i alla fall en gång om Bodil. Och så här i en artikel i Kyrkans Tidning.

Så rätt att vår fina bokmässa i Östersund nu heter Bokmässan Bodil. Så alldeles rätt.

Livet

En gång fick jag en hälsning från Bodil Mamsten

Denna tisdag efter annandag påsk deklarerade dottern att hon inte var ett dugg sugen på skidåkning. Jag kan förstå henne. Det har blivit många skidåkningsdagar nu, och idag blåser det hårt där ute. Så vi har bestämt oss för en lugn dag. Kanske bara en stilla promenad.
Den lugna dagen gjorde att jag ställde mig vid vår bokhylla och kollade in vad vi egentligen har för böcker. En hel del romaner och deckare, ett gäng studieböcker och faktaböcker, ganska många diktböcker. Min blick föll på en bok av Bodil Malmsten. Fantastiska Bodil. Du är saknad!
När jag öppnade boken såg jag hälsningen! Och fördes tillbaka i tiden till åren på musikgymnasiet i Östersund. Tre makalösa år med mycket musik, och också med mycket skrivande. Jag skrev dikter så det stod härliga till, och jag skrev sångtexter som tonsattes av ivriga klasskamrater. Jag minns att jag fick pris i några dikttävlingar. Priset i en sådan tävling var denna bok av Bodil, och en hälsning från henne.
Nu när jag fann den blev jag både glad och vemodig på en och samma gång.