Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En fin allhelgonahelg

Allhelgonahelgen är över, och den blev väldigt fin. Det är dagar jag uppskattar. Stillhet, eftertänksamhet, mörker och ljus.

Fredagen innebar mysig gemenskap med några av de människor jag tycker allra mest om. Vi fikade, pratade, lagade mat, och åt tillsammans.

På lördagen var det bara jag och älskade maken. Vi tog en lugn morgon och sedan en lång promenad. På eftermiddagen åkte jag till Åre gamla kyrka och serverade varm saft till människor som var där för att tända ljus vid gravarna. Det blev fina samtal om livet och döden.

I går hade jag gudstjänst där temat var att minnas dem vi en gång älskat och mist. Jag kommer att bära med mig vår kantor Liselottes avslutningsmusik – Händels ”Dagen är nära”. Det var så vackert!

Efter gudstjänsten tog jag och L en promenad upp till Copperhill där vi satt en stund och drack varm choklad med vispgrädde.

Nu är det måndag och en helt ny vecka har inletts.

Jag önskar DIG fina novemberdagar!

/Karin

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Att vara kyrka bland fjällen

Härom dagen, när jag promenerade längs skoterspåren, och kikade efter en framtida plats för en gudstjänst, tänkte jag på ynnesten i att få vara präst just här. Att få vara en del av kyrkan bland fjällen.

Jag har fått fira gudstjänst på enormt vackra platser! Jag har fått ha en hel rad friluftsgudstjänster och vigselgudstjänster på fjälltoppar och vid sjöar. Stunder som jag bär med mig i mitt hjärta.

Som gudstjänsten  i vackra Kallrör på annandag påsk.

Som vigselgudstjänsterna jag haft, både sommar och vinter, ute på helikopterplattan på Copperhill.

Som gudstjänsterna i magiska Bunnerviken.

Jag älskar våra kyrkorum, men jag är också väldigt glad i att få använda utomhusmiljön som ett kyrkorum. Utomhus finns de vackraste altartavlorna.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Utomhuslivet

Tillit – reflektion vid Åreskutan

”Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden! Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen ovanför byn…” De orden av Tomas Tranströmer kom till mig för några dagar sedan, när jag efter en ljuvlig skidtur stod utanför Copperhill, och precis skulle gå in och dricka varm choklad med älskade familjen.

Det är förunderligt med ord som stannar kvar i kroppen och liksom kan matas fram i precis rätt ögonblick. En dikt eller en låttext eller ett bibelord som kommer till en när en som mest behöver det.

Eller som de människor som blivit dementa och som det är mycket svårt att kommunicera med, men som omedelbart börjar sjunga med om en börjar nynna på till exempel psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”.

Ja, jag stod där utanför Copperhill och blickade ut över Åreskutan och funderade en stund kring ordet tillit, som stavas lika från båda håll. Och Tranströmers ord kom till mig.

Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden!

Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen ovanför byn.

Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga yxhugget inifrån inte kommer.

Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.

Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.

De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.

Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.

Livet

En härlig överraskning

När jag precis stigit upp och satt mig vid köksbordet med en kopp kaffe kom älskade maken och sa att han glömt berätta en sak för mig – att vi skulle till Copperhill på SPA och hotellfrukost. Det var hans Alla hjärtans dagpresent till mig och förstås en mycket härlig överraskning! Så vi lämnade älskade dottern, och mina föräldrar som just nu är på besök, och gav oss av.
Så vi tog bilen upp till hotellet Copperhill med den makalösa utsikten. Där tog vi en stilla promenad med Gillis innan vi gick in i frukostmatsalen och tog för oss av buffén. Äggröra och bacon… Frukt och grönsaker… Plättar med sylt och grädde… En croissant och en café latte… (Lite apropå mitt förra inlägg…)
Sedan bytte vi om till badkläder och steg in i SPA-avdelningen. Vi har varit där några gånger förut, och det är väldigt härligt. Det där stilla och lugna och att bara få sjunka ner i varma vatten och samtidigt blicka ut genom de stora fönstren och se liftarna och pisterna.
Älskade maken vill alltid basta mer än jag vill. Jag vill å andra sidan alltid sitta längre i hotellfoajéer än han, så uppdelningen är glasklar. Jag älskar hotellfoajéer! Att få sitta i en skön fåtölj, sippa på en kaffe, betrakta människor som kommer och går. Underbart!

När vi kom hem väntade de här tre godingarna. Och min pappa förstås. Det är så mysigt att ha dem här!

 

Livet

Åre – en framåtblickande by

Varje år i adventstid anordnas Åredagen på Copperhill. Det är en dag för alla som bor och arbetar i Åre kommun. En möjlighet att mötas och prata om var Åre står idag och om utvecklingen framåt. Dessutom är det utdelning av priser till Årets Företagare och Nyföretagare samt utmärkelser för Årets Eldsjäl och Årets Guldstjärna.
 
Idag åkte jag dit genom ett snöigt Åre och upp mot ett ännu snöigare Copperhill. Det som slår mig, när jag sitter där i havet av människor, och lyssnar till kommunchefen, Skistars chef, Destinationsbolagets chef och alla andra talare, är den enorma kraft som finns i denna by! Vilka enorma framåtblickar det finns, vilken stark entreprenörsanda!
 
Jag minns att jag tänkte det vid mitt allra första möte med Destinationsbolaget: Himmel, vilken framåtanda! Det var liksom: Ingenting är omöjligt! Och det genomsyrade också denna dag. Åre kommun växer så det knakar, nya bostäder byggs i en hastighet som aldrig tidigare skådats, nya företag etableras… Dessutom närmar vi oss nu VM 2019, som ytterligare kommer stärka denna bygd. Otroligt!
 
Ja, det blir så tydligt att många av dem som nu flyttar hit är entreprenörer, innovatörer, nytänkare. Och många bär på ett mod som är beundransvärt. Och då händer det ju saker! När människor vågar satsa, vågar tro på en framtid här.
Men så är Åre med omnejd också en fantastisk plats på jorden! Vi säger det så ofta till varandra, L och jag. Det är fantastiskt att få bo så här. Med närheten till utomhusaktiviteter och friluftsliv, men också närheten till Åre med ett utbud som i en stad. Den perfekta kombinationen för oss.

Livet

Längtor inför vintern

Idag är jag förkyld och hängig och har bara varit inomhus. Där utanför fönstret har folk åkt skidor, och jag har bara längtat ut. Så där som en lätt gör en dag när en helst inte ska vara ute. Så jag har tittat på bilder från skiddagar från tidigare år, och känt den där längtan i kroppen efter vinterlivet, som ju precis har börjat. Och listmänniska, som jag är, har jag gjort en lista på mina olika vinterlängtor inför säsongen. Till exempel vill jag denna vinter…
 
…åka skidor till Lillåstugan från parkeringen i Ullådalen. Det är bara några kilometer och en perfekt tur när en har barn med sig. Vi brukar hinna med den turen ett antal gånger under en vinter. I Lillåstugan brukar vi äta våfflor och dricka varm choklad.
 
…gå på snöskor vid Storulvån. Det gjorde jag en strålande fin vårvinterdag förra året, och det vill jag göra igen!
 
…åka hela liftsystemet från Åre by till Björnen. Det gjorde L och jag förra året och det var så härligt! Också då fanns varm choklad med vispgrädde med i bilden, den gången på Copperhill.
 
…ha skiddagar i pisterna här i Duved. Det är lagom backar för mig, och vi har ju gångavstånd till liften, så det är lättsamt och bra.
 
…åka många varv i skidspåret här i Duved. Här är jättefina spår, och också dit har vi gångavstånd. Lyx!
 
…ta någon skiddag i pisterna i Vemdalsskalet. En del tycker vi är knasiga som bor i Duved och åker skidor i Vemdalen, men det är något visst med Vemdalen…
 
…åka längdskidor på Åresjön. Det har jag varje vinter tänkt göra, men det har inte blivit av ännu. Men kanske den här vintern.
 
…åka längdskidor på älven. Det är härligt om vårvintern! En liksom bara flyter fram på skidorna när allt är platt.
 
´…göra matsäck och bara sitta i en snödriva och få vårvintersol i ansiktet. Sådant är underskattat och vi gör det allt för sällan.
 
…ta en tur upp på Sonfjället, som vi gjorde på bilden här nedan. Då var det annandag påsk, och det hade hunnit bli kväll innan vi gav oss av. Men himmel, vilken fantastisk kväll det blev! Det var skare och vi tog oss fram precis överallt. En oförglömlig kväll!
 
Ja, det var några av mina vinterlängtor denna förkylda dag.
 

Livet

Gudstjänst och sedan lunch på Copperhill i Åre

En alldeles fantastisk arbetsdag har nått sitt slut. Idag hade vi Seniorsöndagen här i Åre församling. Då är alla våra seniorer extra varmt välkomna till gudstjänst med efterföljande lunch. Gudstjänsten blev härlig och varm och livsbejakande och med vacker musik. Gudstjänstdeltagarna var verkligen med – de sjöng i psalmerna och delade nattvarden och var, ja, med.
 
Sextio personer hade anmält sig att följa med och äta lunch på Copperhill, så vi hade hyrt en stor buss för att få med alla. Så vi färdades upp längs de vindlande vägarna, och kom upp till ett riktigt vinterland. Vi fick fantastiskt god lunch och fin service där uppe, och alla var så nöjda och glada.
 
Och jag älskar när jag får sitta ner och samtala med människor på det sättet som det blev idag. När livsberättelser delas.
 
En extra bonus den här dagen var att finna en person som satt i hotellets foajé och skrev på sitt manus. För mig är hon en stor inspirationskälla och förebild. Det var fint att få krama om henne och för en kort stund få träffa henne ”på riktigt”. 🙂
 

Så nu är jag en lycklig och en smula trött präst som summerar dagen. Tacksam!

Livet

En fin lördag

Tidig morgon med tidning och kaffekopp och levande ljus på bordet. Det är så skönt när dagen får börja i lugn, tystnad och stillhet. Sedan vaknade familjen, och kompis som bott över, och jag stekte amerikanska pannkakor som vi åt tillsammans.

Sedan drog jag på mig skidorna och gav mig av. Just nu är det så mycket snö att jag kan åka skidor ända från dörren. Ljuvligt, underbart, härligt i spåren denna morgon med snötyngda granar på ömse sidor om mig.

När jag kom hem var det dags att göra sig i ordning för arbete. Och vilket arbete! Jag for upp till Copperhill där en vigsel skulle äga rum. I loungen på våning fem vigde jag ett lyckligt par medan deras små barn tumlade omkring vid våra fötter.

Hem igen och dags att förbereda middag. Fina vänner kom hem till oss och vi åt och pratade i flera timmar. En fin lördag. Nu ska jag sova.