Familj och vänner, Livet

Du lyser klarare än himlens alla stjärnor

Idag är det tolv år sedan hon döptes, vår älskade tjej. Tolv år sedan den vackra höstdagen i Hede kyrka där hon strålade som en sol genom hela dopgudstjänsten. Mina fina vän och kollega Svante döpte, hans fru Marie spelade, farfar Gunnar sjöng, hennes fyra faddrar läste texter och böner, och i kyrkbänkarna satt alla våra kära familjemedlemmar, släktingar och vänner. Det blev en så vacker stund som för alltid kommer att finnas i våra hjärtan.

Och vi firar dopdagen varje år. Vi tänder hennes dopljus, fikar något gott och pratar om den där dagen.

Idag var det bara hon och jag – älskade maken är vid sjöstugan. Så jag slog in paket, kokade varm choklad och bredde smörgåsar, tände dopljuset och väkcte henne med sång.

Jag sjöng den sång som var med vid hennes dop, den vackraste dopsång jag vet, skriven av Mikael Eklöf. Här är några strofer ur den:

Du lyser klarare än himlens alla stjärnor, för ljuset som du bär, det värmer mig. Livets låga brinner som ett svar på orden Jag älskar dig.

Du behöver inte lyckas för att duga, det räcker med att du finns till. Livet är en gåva som du fått, en möjlighet att göra det du vill.

Du är älskad, du är sedd, var inte rädd.

Livet

Vad är det bästa med att vara präst?

Vad är det bästa med att vara präst? Den frågan får jag emellanåt. Speciellt från konfirmander eller andra unga människor. Och svaret är att det är så mycket som är bra med att vara präst. Till exempel:
 
* Att förbereda och leda gudstjänster. Roligt och livsbejakande!
* Att ha konfirmander. Att få stöta och blöta livsfrågor med unga människor.
* Att ha samtalsgrupper. Att tillsammans tala om de stora sakerna i livet.
* Att ha dop, vigslar och begravningar. Så ödmjuk inför uppgiften att finnas med i de stora händelserna i människors liv, i både glädje och sorg.
* Att sitta hemma vid människors köksbord och samtala över en kopp kaffe.
 
Ja, det är några av svaren på den frågan. Och jag är glad och tacksam att få vara präst i Åre församling. Att få möta både alla bofasta och alla som kommer hit som gäster. Den brokighet som det innebär, det myller som det blir. Tacksam.

Livet

Med vår glädje över livets under

INu är Åre gamla kyrka förberedd för dop. Ljusen brinner, dopfunten står framme i koret, kantorn över på psalmerna uppe på läktaren. Det är något visst med barndop, och det är lika speciellt varje gång. Jag har varit präst i snart sexton år, och har hunnit med många, många dop genom åren, men det speciella finns kvar. Att se ett litet barn bäras fram längs altargången, att se förväntan i de anhörigas ögon, att låta dopets vattendroppar rinna över det lilla barnets huvud. ”Jag döper dig i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn…”

Det stora sker emellanåt – att det lilla barnet ser mig rakt i ögonen, och ser ut att förstå det vi vuxna inte riktigt förstår. Ser ut att ana vad dopet till sitt innersta väsen betyder. Ser ut att omfatta vad dopets vattendroppar vill säga: Du är älskad, efterlängtad och välsignad. Gud är med dig genom allt.

I psalm 383 beskrivs det så här: ”Med vår glädje över livets under, och ett nyfött barn i våra händer, kommer vi till Dig som gav oss livet, kommer vi till Dig som gav oss livet.”

Här är jag i lilla, lilla sakristian klädd i röcklin och vår vackra samiska stola.

Livet

Gudomliga ögonblick

Idag har jag döpt en liten tjej i Åre gamla kyrka. Det är lika stort varje gång ett barn döps. Lika hisnande. 
Den här flickan sov gott i pappas famn ända tills det var dags för själva dopet. Då höll jag henne i min famn och öste vatten över hennes huvud i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Då vaknade hon, skrek till och somnade om. Hennes föräldrar tyckte hon skulle vara kvar i min famn, så det var hon gudstjänsten igenom. 
”Med vår glädje över livets under och ett nyfött barn i våra händer kommer vi till Dig som gav oss livet…” Sv Ps 383.