Betraktelser, Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Jag sammanfattar mitt 2017

För något år sedan började jag att skriva en årssammanfattning här på bloggen. Det kändes bra! Jag tycker om att göra en sammanfattning när ett år närmar sig sitt slut. Jag har gjort det så länge jag kan minnas. Tidigare i mina dagböcker, nu här i bloggen. Att se tillbaka på året, minnas, reflektera, utvärdera. Vad blev bra, vad blev mindre bra, vad lärde jag mig, vad tar jag med mig in i nästa år?

Förra året lånade jag en mall från Underbara Clara , och jag lånar samma mall i år igen, men lite reviderad. Så här:

Gjorde jag något 2017 som jag aldrig gjort förut? 

Ja, det gjorde jag! Jag åkte Ikaros på Gröna Lund med älskade dottern! Jag som är både höjdrädd och farträdd gjorde det. Jag är glad för det, men jag gör aldrig om det! Aldrig.  HÄR kan ni läsa mer om den upplevelsen.

Genomdrev jag någon stor förändring? 

Nej, det gjorde jag inte, men jag gladdes över förändringen jag gjorde inför 2016. Då började  jag arbeta 50% som präst i Svenska kyrkan i Åre, och 50% som författare, föreläsare med mera. Ett så otroligt klokt beslut det var!

Vilket datum från år 2017 kommer jag alltid att minnas?  

Lördagen den fjärde november. Då släpptes min roman ”Drottningen af Åre”. Det var en stor och fantastisk upplevelse. Läs gärna mer om boksläppet på Hotell Åregården HÄR. 

Vilka länder besökte jag? 

Ännu ett år då jag inte besökte ett enda annat land. Förutom Norge. När älskade familjen åkte till Dubai och umgicks med våra fina vänner där tillbringade jag dagarna i Stockholm i möten med bland annat  mitt förlag Verbum.

Gjorde någonting mig riktigt glad? 

Mina älskade bröder har under hösten gjort mig väldigt, väldigt glad! Jag återkommer om orsaken.

När jag i april släppte boken ”Du möter min blick i vimlet” kom två av mina fina vänner som jag känt i nästan hela mitt liv till boksläppet! Jag var helt oförberedd på att de skulle komma, de hade åkt långt för att vara med, och jag blev så himla glad och galet överraskad!  HÄR och HÄR kan ni läsa mer om den kvällen.

Sedan är det mängder av saker som gjort mig glad under året! Någonting mest varje dag. Ofta, ofta kopplat till min älskade familj.

Vad önskar jag att jag gjort mer?  

Precis som förra året svarar jag: Umgåtts med vänner. Det önskar jag verkligen att jag hade gjort mer.

Bästa boken jag läste i år? 

I början av året lyssnade jag på ”Störst av allt” av Malin Persson Guilito. Trots att jag läst en hel del böcker sedan dess är det just den jag kommer att tänka på. Det är en fantastiskt bra bok, klokt uppbyggd, snyggt språk, spännande och berörande. Och Lo Kauppi är otroligt bra som uppläsare av boken! Rekommenderas.

Största musikaliska upptäckten? 

Åter igen får jag tacka TV-programmet ”Så mycket bättre” för musikaliska upptäckter. I år är det Tomas Andersson Wij som jag på allvar fått upp ögonen för. Vilka texter och vilken särpräglad röst! Vill bara lyssna mer och mer.

Vad var min största framgång på jobbet 2017? 

Det är svårt att prata om framgång i mitt arbete som präst, vad är egentligen framgång? Men vackra och berörande stunder har jag haft många under året. Gudstjänster och möten med människor som stannar kvar inom mig. Och en sak jag kommer att minnas länge är långfredagen 2017. Jag hade bestämt mig för att bjuda in till meditation i tidiga morgonen i St Olovsgården i Åre. I ärlighetens namn var det väl inte många som trodde på idén…Vem vill kliva upp så tidigt på morgonen en långfredag för att meditera? Men det var några som ville det, skulle det visa sig. Det blev en helt fantastisk stund. Läs gärna mer om den HÄR 

I mitt arbete som författare har det gått väldigt bra under året! Jag har släppt två böcker. Jag är otroligt stolt över det! Jag är också väldigt glad över frågan jag fick från Kyrkans Tidning om att skriva en text i julnumret, en text kring teologi och kultur. HÄR är den texten.

Största framgång på det privata planet? 

All tid jag har med älskade dottern nu när jag arbetar hemifrån så mycket som jag gör. De lugna morgnarna när vi äter frukost ihop. När jag går med henne till skolan och hon emellanåt vill hålla min hand. När jag har gjort mellanmål tills hon kommer hem från skolan. När vi sitter tillsammans med läxorna… Ja, allt det där jag inte hade hunnit om jag hade fortsatt arbeta i det hysteriska tempo jag gjorde tidigare.

Och det känns som en framgång att bo där vi bor! Att vi så enkelt tar ut oss på skidturer och vandringar. Ynnesten som det är att leva i fjällvärlden.

Något du önskade dig och fick? 

En lång sommarledighet och sköna dagar vid sjöstugan.
Vad gjorde jag på min födelsedag 2017? 
Vi var vid sjöstugan. Jag fick kaffe och tårta på säng av älskade familjen. Sedan jobbade vi med stugan, renoveringen fortgick. Fram emot kvällen åkte vi in till stan för att äta middag på restaurang. Och där väntade en överraskning – goda vänner var på plats och vi fick en fin kväll tillsammans!
Vad fick mig att må bra? 
Familjen, vännerna, utomhuslivet, skrivandet, musiken, stunderna av läsning, pysslet vid sjöstugan…
De bästa nya människorna jag träffade? 
Jag träffar ständigt nya människor som jag tycker mycket om och som inspirerar mig. Det finns så många härliga människor i den här världen!  En av dessa inspirationskällor som jag lärt känna i år är Linda Forss. Med henne har jag detta år haft många givande samtal och reptillfällen och musikaliska berättarföreställningar. Vilken förmån! HÄR kan ni läsa mer om det.

Mest stolt över? 

Alltså – jag är rätt stolt över att en av mina favoritförfattare kom till mitt boksläpp på Åregården! Viveca Sten som skrivit böckerna om morden i Sandhamn.

Vad ser jag fram emot nästa år?  

  • Att få göra två resor med familjen under våren. Först till London för att se ÖFK spela fotboll, sedan på en solsemester.
  • Att få se min novell ”Båthus med liten markplätt” bli en teaterföreställning.
  • Att få gå på vinterbröllop.
  • Att göra de konserter och föreläsningar jag är inbokad på framöver.
  • Att få åka skidor i det fantastiska vinterlandskap som vi har nu.
  • Att Kibron, vår fine vän från Eritrea, äntligen får återse sin fru.
  •  Att få leda  en skrivarkurs på Masesgården i Leksand.
  •  Att åter igen få leda en skrivarkurs på Åredalens folkhögskola till sommaren.
  • Att få åka till Öland med älskade familjen i augusti.
  •  Att få arbeta vidare med ett nytt bokmanus.
  • Att (i bästa fall) bli klar med renoveringen av sjöstugan.

Ja, jag har mycket jag ser fram emot! Och mycket jag hoppas på! Till exempel…

  •  att 2018 blir ett fredligare år i världen
  • att #Metoo leder till den förändring som verkligen behövs
  • att Sverige åter igen blir det öppna land det kan vara

Gud, genom årtusenden har ditt ljus lyst mot oss från ett nyfött barns ansikte i Betlehems krubba, som ett tecken på din goda närvaro, trots världens ondska och våld. Inför ett nytt år ber vi dig: Led oss från död till liv, från lögn till sanning, från vanmakt till hopp, från rädsla till tillit, från hat till kärlek, från krig till fred. Hjälp oss att tända ljus i stället för att förbanna mörkret och låt din frid fylla våra hjärtan, vår värld, hela universum. Amen.

 

 



Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Julstämning på Åre torg

Vi stod på torget i går kväll, älskade familjen och jag, och sålde ”Drottningen af Åre”. Det var så otroligt mysigt med härlig julstämning. Människor från olika delar av världen som sökt sig till Åre för att fira jul, Åres egen tomte som satt i sin stuga och tog emot barnen och deras önskningar, glögg som värmdes över öppen eld, julmusik i högtalarna…

Och så alla dessa möten med människor som var intresserade av min bok! Det märks att det är många som tycker det är viktigt med historien, att få veta hur det var en gång, hur alltihop började. Och jag berättar med glädje om ”min” fröken Kristina Hansson som 1895 öppnade Åres allra första hotell.

Och någon sa: ”Kan inte du göra historievandringar utifrån fröken Kristinas liv i Åre? ” DET skulle jag verkligen vilja göra! Det kan kanske bli framöver.

Skrivandet

Jag bara skriver och skriver

Jag skriver. Jag sitter vid matbordet med en kopp glögg intill mig och skriver. Emellanåt tittar jag upp och ut genom fönstret och ser Åreskutan i all sin vita klädnad. Jag skriver och timmarna flyger iväg. Jag behöver ställa en timer på 45 minuter för att komma ihåg att ta en paus. Så när den piper till  reser jag mig, går och dricker lite vatten, sträcker på kroppen, sätter mig i 45 minuter igen och skriver. Och igen och igen.

”Drottningen af Åre” är färdigskriven och klar, är lanserad och presenterad, finns att köpa för intresserade läsare. Och nu när den är klar finns plats i huvudet för nya berättelser. Och de senaste veckorna har en berättelse tagit form riktigt ordentligt i mitt huvud. Det är den jag skriver ner nu. Och skriver och skriver.

Det är så vansinnigt roligt och lustfyllt att skriva! Att låta orden och formuleringarna strömma från huvudet, ut genom fingrarna, in i datorn. Att se en berättelse växa fram. I morgon ska jag skriva igen. Nästan hela dagen.

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Utomhuslivet

Första skidturen för säsongen – Vålådalen

Jag har verkligen längtat efter skidåkning, och idag blev det äntligen av. Vi åkte till Vålådalen och tog några varv i spåret där. Fina spår, solsken, frisk luft och en kropp som fick arbeta och ett hjärta som fick hamra… Så härligt!

Bilden har jag lånat från Vålådalens hemsida, för jag glömde att ta bilder. Jag var så uppslukad av åkningen.

Och jag tänker att det är en sådan ynnest att bo så till att en kan åka skidor i nästan sex månader per år. Halva året. Förra året gjorde vi verkligen det. Tog premiärturen i Storhogna den fjärde november – här kan du läsa om den morgonen –  och finalturen i Åre Björnen i slutet av april.

Det har över huvud taget varit en väldigt bra dag. Kaffe och tidning i sängen om morgonen. Lite administrativt arbete – gjorde i ordning paket och skickade iväg några böcker. Så roligt att många vill köpa ”Drottningen af Åre”! Stekte amerikanska pannkakor till frukost. Ida-Maja hade en kompis här som sov över, och de gav sig ut på förmiddagen och härjade i det fina vädret. Jag gjorde en lasagne. När Leif kom hem från älgjakten åkte vi till Vålådalen och efter skidturen blev vi bjudna på fika hemma hos Ida-Majas kompis familj. Nu ska vi strax äta middag och jag tror att vi sedan ska se på ”Så mycket bättre”.

Hoppas du haft en fin lördag!

/Karin

Berättandet, Drottningen af Åre, Präst i Åre, Skrivandet

Jag vill bara skriva mer

Jag är så oerhört glad för alla fina kommentarer om min bok! Flera har sagt att den inte går att lägga ifrån sig, att man bara vill veta hur det ska gå för min ”Drottningen af Åre”.

Ikväll ska jag föreläsa för en turistgrupp från Norge och berätta om Åres historia, där fröken Kristina Hansson är en så viktig del. Det ska bli skoj.

Och helst av allt vill jag bara skriva. Jag vill skriva mer! Jag har under en lång tid haft en berättelse i mitt huvud, som jag nu är så sugen på att få ner på papper. Men just nu finns inte tiden. Just nu behöver jag mitt fokus på mina olika bokpresentationer och på mitt jobb i Åre församling.

Skrivandet får komma lite senare.

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet

Hon är här nu

Hon är här nu. Jag har burit in henne. Nu är hon överallt i vårt hus.

Det är en av de vackraste böcker jag sett! Tack Annica Nordin som skapade detta fantastiska omslag! Och, förstås, tack Nils Thomasson som i början av 1900-talet fotograferade fröken Kristina Hansson utanför hennes hotell!

Ja, böckerna kom igår. Ida-Maja och jag kämpade och bar. Nu står det lådor överallt här hemma. Men det var en förunderligt fin känsla att älskade dottern och jag gjorde det jobbet tillsammans.

Och så var det förstås speciellt att öppna boken, känna på boken, läsa några rader här och där. Min bok som jag arbetat med i nästan två år. Berättelsen som funnits med mig mest hela tiden under de här åren. Nu är den där.

Nu är hon här. Fröken Kristina Hansson som år 1895 öppnade Åres allra första hotell. Med rätta ska hon kallas ”Drottningen af Åre”.

Drottningen af Åre, Skrivandet

Åres drottning

Härom dagen hade jag ett så fint möte med Sara Strömberg som är kulturjournalist på Länstidningen här i Jämtland. Hon hörde i första hand av sig för att intervjua mig angående min novell som ska sättas upp som teaterföreställning, men blev också väldigt intresserad av mitt romanprojekt ”Drottningen af Åre.”

Så hon åkte upp till Åre och vi gick och fotade på Hotell Åregården, som är platsen där stora delar av min bok utspelar sig. Det blev verkligen ett bra möte! Sara är själv författare, och det är precis alltid roligt att möta andra skrivande människor!

Och jag tycker att hon skrev en så fin artikel om ”min” fröken Kristina Hansson, och om mitt skrivande. Sedan är jag kanske inte helt bekväm med rubriksättarens ord på tidningens framsida. En bild på mig och orden ”Åres drottning”. 🙂 Men jag älskar verkligen rubriken över reportaget: ”Hon ger röst åt Åres nedtystade drottning.” Det känner jag mig oerhört stolt över att få göra.

Nu ska jag sova och ladda inför imorgon. Då ska jag få föreläsa om en annan av mina starka kvinnor och förebilder – doktorinnan Margareta Klingspor. Hon som är huvudperson i min roman ”Den där elden inom.”

Sov gott mina fina bloggläsare!

/Karin