Livet i fjällvärlden, Upplevelser, Utomhuslivet

Mörkret ger vika – det finns hopp!

Vad bilden inte berättar är att ljuset flödar och fåglarna sjunger under min skidtur denna morgon. Mörkret ger vika – det finns hopp!

Jag tycker det har varit så oerhört mörkt denna midvinter. Brukar det verkligen vara så här mörkt? Det har känts som att ljuset aldrig kommer att återvända. Kolsvart när jag stiger upp på morgonen, när jag promenerar till jobbet, när jag går hem från jobbet… Men nu är en ny tid! Det är helt uppenbart.

Jag var helt euforisk när jag åkte längs spåret den här morgonen. De nypreparerade spåren, det där flödande ljuset, den där fågelsången… Åh! Det finns verkligen hopp!

Och nu börjar all längtan efter den bästa tiden på året när man bor som vi gör – vårvintern! De där dagarna då vi åker skidor i Ullådalen och solen lyser och värmer, och vi sätter oss i en solgrop och dricker varm choklad och äter apelsiner. Den tiden är snart här. Bilden här nedanför är från en sådan dag. Jag tror det var i mars förra året. Visst ser det rätt härligt ut?

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Upplevelser

VM i Åre och jag

I går hade vi förmånen att leva VM-liv, älskade maken och jag. Det är speciellt att bo så nära allt som händer i Åre nu, och det känns bra att ta till vara på det. Så här tog vi vara på dagen igår:

Vi jobbade under förmiddagen, och mitt på dagen tog vi bussen in till byn och till Arenan. Det gällde att vara ordentligt klädd, för temperaturen låg på runt 20 minus, och det var obeskrivligt vackert! Vi stod på läktarplats och såg Herrarnas Super G. Kul att få uppleva!

Sedan tog vi bussen hem. Vi jobbade i några timmar igen och vid halv sex promenerade vi till en av våra restauranger här i Duved, Prima Pasta. Vi åt fantastiskt god mat, jag tog en pizza med gravad lax, och vi drack ett glas vin. Det kändes som semester.

Mätta och nöjda satte vi oss på bussen igen in till byn. Det var ett myller av människor vid Åre torg, och vi gick in på Werséns och tog en kaffe. Vid halv åtta gick vi ner till Medal Plaza där Hov1 uppträdde. En fantastisk show!

När showen var slut mötte vi upp älskade dottern som sa sig vara lyckligast i hela världen! Hon hade inte bara fått stå allra närmast showen, hon hade också träffat alla medlemmarna i bandet och fått krama dem och ta bilder med dem. Den bästa dagen i hennes liv, berättade hon med glittrande ögon.

Kanske inte den bästa dagen i mitt liv, men en väldigt, väldigt bra dag blev det. Som helg, som semester mitt i veckan. Det gäller att ta vara på dagarna.

Hoppas DU har det bra!

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet, Skrivateljén

En nödvändig vilodag

Jag har njutit av de vackra blommorna jag fick igår, jag har promenerat med Gillis i riktigt snölandskap, och jag har legat raklång på sängen och vilat. Så skönt. Så nödvändigt.

Det har varit intensiva, roliga, starka, mäktiga och fina upplevelser de senaste dagarna. I fredags fylldes vårt hus av föräldrar och syskon med familjer. I lördags hade jag den stora äran att döpa mitt älskade brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. I söndags hade jag gudstjänst i vackra Handöls kapell. På söndag eftermiddag åkte alla hem till sitt, förutom mor och far som stannade några dagar till. I måndags jobbade vi på med friggeboden som nu landat på vår gård och som snart är min efterlängtade skrivateljé. I går tog jag emot LT:s kulturpris på Åregården. Åh! Vilken kväll det blev! Jag berättar gärna mer om det i nästa inlägg.

Så, i morse när mamma och pappa rest hemåt, tog jag en långpromenad med Gillis, andades, funderade, försökte samla ihop allt jag varit med om. Kände en stor tacksamhet sprida sig i hela kroppen. När jag kom hem skulle jag ligga och läsa en stund, men jag somnade och sov både länge och väl.

Nu laddar jag om inför inflyttning i skrivateljén. Om allt går som jag vill kommer elektrikern i kväll och då har jag snart både ljus och värme där inne. Då kan jag flytta dit skrivbordet och pärmarna och böckerna och datorn och tavlorna och… allt annat jag vill ha där…

På lördag är det julmarknad här i Duved och då är min plan att ha öppet i skrivateljén och bjuda på glögg och pepparkakor till dem som kikar in. Välkommen om DU har vägarna förbi!

/Karin

 

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Prat i P4 Jämtland och skön tågresa

En gammal och suddig bild får illustrera morgonens mysiga möte i P4 Jämtlands radiostudio. Anneli Johansson och Leif Landin är de proffsiga och trevliga programledarna jag haft glädjen att bli intervjuad av flera gånger.

Jag åkte från Duved tidigt i morse genom ett vitkrispigt landskap. Det är verkligen vinter nu, även om det fortfarande är väldigt lite snö. Strax före tio slank jag in på radion och fick där en god kopp kaffe innan intervjun skulle börja.

Jag hade blivit tillfrågad om att komma och berätta om kulturpriset jag snart ska få ta emot. Klart jag ville komma och prata om det! Men vi hann avhandla en hel del under stunden jag var där, och vi hann skratta en hel del. Det blev ett mysigt möte.

Sedan åt jag en god lax-och rödbetssallad på Törners konditori inne i stan innan jag satte mig på tåget hem igen. Och sov hela resan.

Nu förbereder jag morgondagen. Först en andakt i samband med adventssamlingen på Åredalens folkhögskola i morgon bitti. Sedan en jubileumskväll i Kalls vackra kyrka. Kyrkan firar 150 år och jag ska vara både sångfågel och programledare. Det blir skoj!

Hoppas DU har det bra så här strax innan adventstiden drar igång!

/Karin

Böcker och läsning, Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden, Skapandet

Gryningsljus – skrivarateljé och butik

Nu är min skrivarateljé snart färdig. Nu landar den på vår gård inom kort. Jag längtar verkligen.

Det var någon gång mitt i sommaren som jag bestämde mig för att förverkliga drömmen om en egen skrivarstuga på gården. Här skriver jag mer om den drömmen och de tankarna.

Allt medan friggeboden har byggts har den levt för fullt inom mig. Jag har skapat inre bilder av hur den ska se ut invändigt, vad den ska kallas, hur den ska användas. När jag och familjen var på Öland i augusti besökte jag ett galleri strax utanför Solliden. Den platsen gav mig stor inspiration! Det är det galleriet som är på bilden och det är den andan jag vill åt. Den känslan.

Så, framöver när Ni kommer till Duved, är ni välkomna till ”GRYNINGSLJUS – Skrivarateljé och butik”. Där inne finner ni mig vid skrivbordet där jag jobbar med någon av mina texter. Där kan ni också köpa sådant som främjar skrivandet och skrivarlusten; vackra anteckningsböcker och skrivvänliga pennor. Och mina böcker, förstås. Med mera.

Jag kommer inte ha några fasta öppettider, utan ha öppet när jag ändå ska vara vid mitt skrivbord och sysslar med sådant som jag kan bli avbruten i.

Jag återkommer när den är helt klar och på plats på vår gård.

/Karin

Familj och vänner

Äntligen hemma

Det är en så skön känsla att komma hem. Att mötas av älskade familjen som kvällsfikar och hjälps åt med läxläsning. Att få lägga sig och sova i sin egen säng. Äntligen hemma.

Jag har varit på prästfortbildning i Sundsvall i två dygn. Två intensiva dygn med föreläsningar, seminarier, gudstjänster och möten med fina kollegor från hela vårt stift. Det är berikande och värdefullt. Jag har fått med mig många kloka ord och en hel del ny inspiration.

Men jag har en tendens att längta hem när jag är borta. Trots att jag verkligen är mån om att ”ta vara på dagen”, ”fånga ögonblicket” och ni vet allt det där, så bor i mig den där längtan hem.

Och nu är jag hemma med familjen omkring mig. Livet är liksom bäst då.

Drottningen af Åre

Drottningen af Åre berör

I går var jag och föreläste om ”Drottningen af Åre” för ett gäng härliga människor. Efteråt var det flera som kom fram och berättade att de läst boken och att berättelsen om fröken Hansson, Drottningen, har berört dem. Att de vill veta mer om henne. Sådant värmer mitt hjärta.

När jag åkte från Duved i går snöade det stora julaftonssnöflingor, men när jag kom till Östersund sken solen och det var så höstvackert. Jag blev bjuden på kaffe och sedan packade jag upp gitarren och tog fram stora fotot och kollade ljudet. Sedan var jag redo för föreläsning.

Det blev en rolig timme där jag berättade om fröken Hansson varvat med att jag sjöng och spelade några sånger. Publiken var så fin! De var med, de var intresserade, de var engagerade.

Och många blir berörda. Kanske för att jag berättar om en kvinna som vågade gå sin egen väg, som vågade följa sina drömmar trots massivt motstånd från andra människor och samhället i stort. Kanske för att jag berättar om en kvinna som var människa med allt vad det innebär av både styrka och bräcklighet.

Jag fick jättefina rosor från en kvinna i publiken. Nu lyser de upp vårt matrum. Stort tack!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skrivarknep och utflykt

När älskade dottern kom hem från skolan frågade jag om hon ville hänga med på en liten vandring och sedan äta middag utomhus. Det ville hon. I all enkelhet packade jag matsäck och så gav vi oss iväg.

Jag skrev i stort sett hela dagen i går. Började vid kl 6 och körde mina 45-minuterspass. Ni som gått mina skrivarkurser vet vad det betyder. Jag ställer en klocka på 45 minuter och skriver tills den ringer. Då tar jag en paus – äter frukost till exempel eller lägger i en tvätt eller vattnar blommorna – och sedan 45 minuters skrivande igen. Och igen och igen. På eftermiddagen tar jag en längre paus och ger mig ut och rör på kroppen.

Den här strukturen är rent nödvändig för mig – i annat fall skulle jag skriva utan uppehåll i timmar i sträck. Det skulle inte min kropp må bra av, säkert inte mitt psyke heller. Men jag blir så uppslukad av skrivandet, tid och rum upphör, en ringande klocka är nödvändig.

Så, när älskade dottern kom hem från skolan blev jag medveten om att eftermiddagssolen sken så fint och att jag längtade efter mer frisk luft. Så, vi gav oss av, hon och jag. Det är så galet vackert just nu med träd som så sakteliga börjar skifta i gult och rött.

Vi satte oss i gräset mitt i pisten och åt vår middag. Solen sken på oss och vi blickade ut över vidderna. En så liten, enkel utflykt som betyder så mycket.

Hoppas DU har det bra!

/Karin

 

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Utomhuslivet

Åre en lördag i augusti

Det är härligt och livgivande att resa, men det är också alldeles, alldeles underbart att komma hem. Och åredalen välkomnar oss med sensommarsol och ett myller av liv och rörelse.

En lördag i slutet av augusti. Jag åker förbi Duveds stora, vackra kyrka och där utanför myllrar människor i långklänning och frack. Det är vigsel på gång. Jag åker vidare till Åre. Vandrar genom byn, över torget. Män, kvinnor och barn med vildmarkskläder och ryggsäckar, till fots eller på cykel. Andra sitter på uteserveringar och dricker kaffe. Det är folk överallt.

Det är inte allt för länge sedan som Åre var en sovande by under sommaren. Hotell och restauranger slog igen och öppnade lagom till advent. Men nu, nu lever den här bygden i stort sett året om.

Jag tar mig upp från byn, upp mot höjderna. Passerar Tott Hotell, också där är festklädda människor. Jag hör dem säga att de är på väg till Åre gamla kyrka. Där äger också en vigsel rum den här dagen. Dessutom vet jag att det pågår ytterligare en vigsel just nu. Uppe på Åreskutan.

Det är mina kollegor som förrättar vigslarna. Själv är jag ledig och vandrar längre upp med solen i ansiktet. Förbi Fjällgården och upp längs pisterna. Det är många som vandrar, och ännu fler som kommer cyklande i hög fart ned för backarna.

Ja, det är ett myller. Det är liv och rörelse. Jag är så tacksam över att få bo och verka just här, en plats där liv och rörelse lever sida vid sida med stillhet och tystnad.

Skapandet, Skrivandet

En dröm är snart förverkligad

Snart kommer den att börja byggas, min alldeles egen skrivarlya. Jag har drömt om den så länge! Den ska finnas på vår gård i Duved, den ska vara platsen för all min kreativitet. Jag längtar!

Virginia Wolf skrev i början av 1900-talet att den som skriver behöver ett eget rum. Jag håller med henne. Som det är nu delar vi kontor, jag och älskade maken, och ofta sitter jag och skriver i vårt matrum med utsikten över Åreskutan. Det går också bra, men det dämpar inte längtan efter en egen skrivarlya, en plats där jag kan breda ut mig och låta saker ligga framme. Där jag kan låta kreativiteten flöda.

Jag har drömt och längtat och i huvudet planerat, men det var när jag faktiskt började skriva ner mina idéer som drömmen började förverkligas. Det är något nästan magiskt i detta och jag har varit med om liknande saker förut.

När jag börjar skissa på en idé genom att rita eller skriva, är det som om idén får liv.

Och jag tänkte på min kloke tidigare biskop Tony Gulbrandsen som i ett helt annat sammanhang uttryckte sig ungefär så här:

”Om inte tiden är mogen får man göra tiden mogen.”

Jag gillar det sättet att tänka! Att inte bara vänta på tillfället, utan faktiskt skapa det! Så… jag ringde min kusin Göran som är snickare och som tillverkar friggebodar. Jag frågade om han ville skapa min friggebod utifrån mina önskemål och idéer. Det ville han! Och nu är vi i gång så smått. Det känns så himla roligt!

Det blir en liten lya på 15 kvadrat, liknande den du ser på bilden nedan. Men jag tror att jag kan göra mycket av den ytan. Förstås inte som inredningen på övre bilden, men det är den känslan jag vill åt.

Ett rejält skrivbord, en bokhylla, ett runt bord och några fåtöljer, en kaffemaskin…

Jag kommer att skriva mer om det här, och kanske kan du en dag kika in i min lya och ta en kaffe och pratstund med mig.

Tar du tag i dina drömmar?

/Karin