Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

När frisk luft ger själslig påfyllnad

Det har varit mycket ett tag nu. Jag har gått upp i tjänst under hösten, eftersom vi är kort om personal, och det märks på min tynande ork. Så igår var det så oerhört skönt att följa med älskade dottern när hon tog en ridtur. Det gör något med en när en är ute i friska luften och får röra på kroppen. Det ger själslig påfyllnad.

Först hade jag en skön morgon. Det var ett tag sedan. Jag sov ut och tog sedan kaffekoppet till sängen och läste tidningen och såg på Nyhetsmorgon.

När älskade dottern vaknat gjorde vi oss i ordning och åkte till Häggsjön där Ida-Maja har en häst som hon får ta hand om och rida. Det var fler människor och hästar där och tillsammans gav de sig av på ridtur. Jag gick efter, njöt av utsikten, fotade, andades.

Det blev sköna timmar. När vi kom hem drack vi varm choklad. Bara en sådan sak! På kvällen kom vänner på middag. Så mysigt!

Och nu är det söndag morgon och jag ska strax bege mig till Duveds kyrka där jag ska leda gudstjänst. Jag gläds över det, och jag gläds över gårdagen. Här är fler bilder från turen i trakterna kring Häggsjön.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Utomhuslivet

Åre en lördag i augusti

Det är härligt och livgivande att resa, men det är också alldeles, alldeles underbart att komma hem. Och åredalen välkomnar oss med sensommarsol och ett myller av liv och rörelse.

En lördag i slutet av augusti. Jag åker förbi Duveds stora, vackra kyrka och där utanför myllrar människor i långklänning och frack. Det är vigsel på gång. Jag åker vidare till Åre. Vandrar genom byn, över torget. Män, kvinnor och barn med vildmarkskläder och ryggsäckar, till fots eller på cykel. Andra sitter på uteserveringar och dricker kaffe. Det är folk överallt.

Det är inte allt för länge sedan som Åre var en sovande by under sommaren. Hotell och restauranger slog igen och öppnade lagom till advent. Men nu, nu lever den här bygden i stort sett året om.

Jag tar mig upp från byn, upp mot höjderna. Passerar Tott Hotell, också där är festklädda människor. Jag hör dem säga att de är på väg till Åre gamla kyrka. Där äger också en vigsel rum den här dagen. Dessutom vet jag att det pågår ytterligare en vigsel just nu. Uppe på Åreskutan.

Det är mina kollegor som förrättar vigslarna. Själv är jag ledig och vandrar längre upp med solen i ansiktet. Förbi Fjällgården och upp längs pisterna. Det är många som vandrar, och ännu fler som kommer cyklande i hög fart ned för backarna.

Ja, det är ett myller. Det är liv och rörelse. Jag är så tacksam över att få bo och verka just här, en plats där liv och rörelse lever sida vid sida med stillhet och tystnad.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Makalös långfredag i Åredalen

Jag gläds med alla som kommit hit till Åredalen för att fira påsk! Det är helt makalöst vackert här nu! Klarblå himmel, strålande sol och gnistrande vit snö. Jag hann njuta av skidåkning i Ullådalen mellan meditationen i gryningen och långfredagsgudstjänsten.

Min långfredag började halv sex. Då gick jag en kort sväng med Gillis. Det var minus tjugo grader och fågelsång. Sedan åkte jag till St Olofsgården i Åre och ställde fram meditationskuddar och tände ljus. Det blev en fin stund med vår Meditation i gryningen. Jag inledde med att säga några korta ord om långfredagens budskap och citerade Dag Hammarskjöld:

Varje människa bär på ett centrum av stillhet omgivet av tystnad.

Sedan satt vi i den där tystnaden i trettio minuter. Och det är så sant som en av deltagarna sa vid förra långfredagens meditation: ”Det bor en kraft i den gemensamma tystnaden”.

När jag kom hem hade älskade familjen vaknat och vi åt frukost tillsammans. Sedan gav vi oss av till Ullådalen. Det var inte bara vi som var där… Människor och bilar överallt. Så klart! Alla ville njuta av det vackra! Vi var ute i några timmar och det var den där känslan av att aldrig vilja sluta. När en bara vill åka mer och mer och mer.

Men jag behövde komma hem och förbereda långfredagsgudstjänsten i Duveds kyrka. Det blev en innerlig gudstjänst! Lågmäld, stilla, eftertänksam… Och framför allt två otroliga musiker som skapade magi med sina instrument – Bahare på flygeln, Lovisa på cello. Det var smärtsamt vackert.

Jag tror att det är viktigt att våga vara i det smärtsamma som långfredagen innebär. Att inte fly undan.

Och nu är det påskaftonens morgon och jag vaknar till ännu en gnistrande dag. Jag önskar er alla en fin påskafton!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En hektisk stilla vecka

Vi är inne i Stilla veckan nu, veckan som leder oss in i påsken. Jag tycker mycket om det begreppet, även om ordet ”stilla” inte stämmer så värst bra just nu. Den här tiden är ofta hektisk för oss som arbetar i kyrkan.

Den här dagen kallas ”Dymmelonsdagen” och är fylld av möten och träffar för min del. Men i kväll stannar vi upp inför påskens budskap i den gudstjänst vi kallar för ”Från mörker till ljus”. Årekören och jag berättar i ord och toner hela påskens skeende på en timme. Åre gamla kyrka kl 19.

I morgon är Skärtorsdagen och jag har en dag fylld av samtal. På kvällen bjuds vi in till Skärstorsdagsmässa kl 19, men jag tänker vara hemma med familjen.

På långfredagen leder jag en Meditation i gryningen i St Olofsgården i Åre klockan sju, här kan du läsa mer om den, och på kvällen har jag en långfredagsgudstjänst kl 19 i Duveds kyrka.

På påskafton är jag ledig. Ser fram emot en dag av sol, blå himmel och skidåkning.

På påskdagen har jag en påskdagsgudstjänst i St Olofsgården i Åre klockan 9 med efterföljande påskfrukost. På kvällen åker jag till Handöls kapell och leder en musikgudstjänst.

Och genom allt ska jag leva med och i påsken. Långfredagens död och smärta som vänds i ljus och hopp på påskdagen. Livet är långt större än vi kan ana.

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Musiken

Nyårsafton och kulning

Den här nyårsaftonen är magiskt vacker. Temperaturen har legat på runt minus tjugo och det har varit gnistrande klart. Vi har huset fullt med härliga personer, både små och stora. Några har åkt slalom idag i kylan, några har softat här hemma och bakat kaka inför kvällens nyårsmiddag, själv har jag förberett morgondagens gudstjänst och gått långpromenad med Gillis.

Och så har jag mixtrat och fixat och till slut lyckats lägga ut en video på Youtube. Det är klippet från när jag i fredags inledde mellandagskonserten i Duveds kyrka med att kula.

Jag stod uppe på läktaren, för kvällen upplyst i blått sken, och kulade. Min kulning besvarades av Torkel Johansson som blåser i kohorn och bockhorn. Det var en fantastisk upplevelse, och jag nådde upp till toner jag inte trodde jag skulle nå. Det är häftigt när en vågar kasta sig ut och prova. Så nu är premiären av att kula inför stor publik avklarad. Och det gav mersmak. Gå gärna in på Youtube och se och lyssna, bara sök på mitt namn, så hittar ni det.

Jag önskar er en fin nyårsafton och ett gott nytt år! Vi hörs igen 2018!

/Karin

Musiken

Kulning

Idag varvar jag skrivande och administration med kulning. Den 29:e december är det julkonsert i Duveds kyrka och jag ska inleda konserten med att kula. Det är vår kyrkomusiker Liselott som frågat och det är jag som vågat tacka ja. För det kräver lite mod, detta med att kula inför folk.

Jag kular gärna i skogen och vid sjön och i mindre publika sammanhang, men nu har jag tackat ja till att låta min kulning höras av fler. Det känns roligt och pirrigt.

Jag vänder i tanken tillbaka till i våras när jag var på kulningskurs i Dala-Floda. En fantastisk kurs och en makalöst skicklig lärare, Agneta Stolpe. Under en hel helg jobbade vi med våra röster och kroppar, med ljuden och lätena, med betydelsen av att våga låta. På kvällen stod vi ute och kulade över sjön. Det var mäktigt.

Det är lite annat att stå här inne i huset och låta, men jag gör det idag.

Jag önskar er alla en fin helg!

/Karin

Drottningen af Åre, Livet med hund, Utomhuslivet

Det är vackert i Duved i november

Glad och trött

Det blev så bra i går kväll med bokpresentationen på Åre bibliotek! Det kom så mycket folk och så många som var genuint intresserade av min bok och av min huvudperson fröken Kristina Hansson. Jag satt länge efteråt och signerade och sålde böcker.

Så jag har gått omkring med en glädje i kroppen idag, men också med en trötthet. Det är märkligt att något som är så lustfyllt och roligt också kan göra en så trött. Så jag gav mig själv en lugn förmiddag, och efter lunch tog jag med älskade jycken på långpromenad.

Sagolikt vackert

Det är sagolikt vackert i Duved denna november månad. Klar luft, iskristaller i träden, och ett tunt snötäcke över markerna. Här ser du Duveds kyrka kika fram mellan björkarna och granarna.

Älskade Gillis

Och kompisen på promenaderna. Det är härligt att ha Gillis springande intill. Det fanns en tid när vi hade bestämt oss för att inte ha någon hund. När vi tänkte att det skulle vara skönt att slippa ansvaret hundägandet innebär, slippa framförhållningen och planeringen som är en nödvändighet när en har en hund. Men nej. Det gick ju inte att leva utan hund. Nu är vi så innerligt glada över vår Gillis.

Isformationer

Vi gick från byn upp mot höjderna. Jag valde att vandra längs liftgatan uppåt mot Mullfjället. När vi gått bara en liten bit såg jag detta vackra en bit bort och var bara tvungen att gå närmare. Naturen kan verkligen få till det.

Paradisvägarna

Sedan vek vi av från liftgatan, gick genom skogen och till området som kallas för Paradiset med diverse Paradisvägar. Det var ett tag sedan jag gick där, och nya hus har kommit upp. Det byggs otroligt mycket i våra trakter.

Kaffestund

En så skön promenad, och så skönt att komma hem efteråt och sitta ner en stund och dricka kaffe. I morgon väntar rep inför julföreställningarna som snart ska äga rum.

Hej från Karin

Familj och vänner, Upplevelser

Skolavslutning i solsken

En kan ju inte bli annat än glad när en vaknar till solsken en skolavslutningsdag. Jag är mest van vid hårda vindar, kyla och emellanåt snöfall vid skolavslutningar. Men idag. Idag sken solen och himlen var härligt blå.

Jag följde med till skolan direkt på morgonen och hade med kakorna jag bakat till avslutningsfikat. Finklädda och upprymda barn samlades och deras fröken sa med tårar i ögonen: ”Ni är världens bästa klass.” Och det syns på henne att hon verkligen tycker om de här barnen. Det känns så fint. Hon måste dessutom vara en av världens bästa lärare för hon bär på en massa värme och glädje och samtidigt en stor dos tydlighet och skärpa. Måste vara en ultimat kombination som lärare.

I vanlig ordning blev det en rent magisk skolavslutning/vårshow i en fullsatt Duveds kyrka med stor musikglädje från alla klasser. Jag är alltid lika imponerad! Och idag extra imponerad av en av killarna i nian som höll tal. Ett roligt och berörande tal som riktade sig både till lärarna och till klasskamraterna. Otroligt!

Efter avslutningsfikat i klassrummet åkte vi i familjen till Creperiet i Åre för att fira att sommarlovet nu är här! Äntligen! Som vi längtat!

Varma hälsningar från Karin!

Familj och vänner, Präst i Åre

En fantastisk vårkonsert

Så här fina flätor hade älskade dottern vid Vårkonserten i Duveds kyrka. En konsert med församlingens alla barnkörer och Unga blåsare, och temat var musik ur Astrid Lindgrens filmer. Det var en fantastisk konsert! Många barn som sjöng och spelade, enorm musikglädje och härlig stämning i kyrkan.

Enda smolken i glädjebägaren denna kväll var att kära, kära Lina Ydregården tackades av. Hon har vikarierat i Åre församling som barn- och ungdomsledare i ett och ett halvt år, och nu ska hon flytta söderut, närmare sin familj. Väldigt förståeligt, men mycket tråkigt för oss! Här säger bästa Kicki några tackord till Lina.

Och här sjunger Lina en sång till alla barnkörbarnen och till oss i personalgruppen. På melodin till ”Hujedamej” sjunger hon om tiden i Åre församling, och om att hon kommer att sakna oss, och hon skickar också med barnen en särskild välsignelse. En både rolig och vacker sång! Tack för den, Lina!

Här är hon som Ronja strax innan hon springer fram längs altargången och gör sitt vårskrik.

Tack för allt du gett under din tid hos oss, Lina! All klokskap du bär på, all generositet och alla skratt du delar med dig av. Önskar dig all lycka och välsignelse framöver!

Hujedamej, jag kommer sakna dej!

Ja, en fantastisk vårkonsert med både glädje och vemod, en konsert jag kommer att bära med mig länge, länge.

/Karin

Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Utomhuslivet

En mysig helg hemma i Åredalen

Älskade maken och vovven har tillbringat helgen i en stuga vid en sjö. Älskade dottern och jag har varit hemma i Duved och haft en väldigt mysig helg. Så här ungefär:

Fredagsmys med tacos, och Let´s dance på TV. Då åt vi mycket smarrig kladdkaka som dottern bakat.

En lördagsmorgon som för min del drog igång kl 6. Alltså helt frivilligt! Kaffe och skrivande i tre timmar tills dottern vaknade. Lördagsmorgonstraditionen i familjen: Amerikanska pannkakor och fruktsallad. 8 km cykeltur till Åre. Vi uträttade ärenden och åt lunch på café och cyklade hem igen. Då i rejäl motvind. En lugn kväll med ”Talang” på TV.

En söndagsmorgon som också startade vid sex, och jag satt med min kaffekopp och gjorde de sista förberedelserna inför dagens gudstjänst. Sedan tog jag en rask långpromenad i vårmorgonljuset. Gudstjänsten gick av stapeln i Duveds kyrka och älskade dottern var med och sjöng tillsammans med en massa andra härliga barn. En kär medarbetare tackades av och ska flytta söderut. Tårtkalas efteråt.

Jag läste bok och vilade en stund och älskade dottern hängde med en kompis till Holiday club för att bada på äventyrsbadet. Jag snodde ihop en spagetti carbonara, och nu ska vi ge oss ut och hoppa studsmatta. Det har vi för övrigt gjort många gånger denna helg!

Vi har hoppat studsmatta tillsammans sedan hon var tre år, och vi tröttnar aldrig riktigt. Hon gör akrobatiska övningar medan jag gör stilla hopp. Men det är ett mysigt sätt att umgås.

Hoppas DU också haft en fin helg!

/Karin