Livet

En ledig julafton – vilken märklig känsla

Det var precis när gryningsljuset övergick i dagsljus som jag gav mig ut. Då hade jag hunnit elda ljus och dricka kaffe och läsa tidningen i lugn och ro. Det är något visst med det där skenet precis i brytningspunkten mellan morgon och förmiddag. Det är något visst med att vara ute i skogen längs elljusspåret om morgonen när ingen annan är ute. Och det är något visst med just den här dagen, dan före dopparedan.
 
Det brukar vara en av årets mest hektiska dagar för min del, med de sista förberedelserna inför julens alla gudstjänster, vigslar, dop, och andra samlingar. Men i år ser jag fram emot en mycket stillsam jul. Jag är helt ledig på julafton – det har inte hänt på många, många år – och det känns jätteskönt. Inte för att jag inte tycker om att jobba på julafton,  för det gör jag, det är väldigt fint och speciellt att få vara i tjänst just den dagen, men för att jag gläds så mycket över att få vara med familjen. I lugn och ro.
 
Älskade dottern är van vid att mamma försvinner och kommer tillbaka om och om igen på julafton. Hemma en stund på morgonen, åker iväg och har en eller annan julbön, kommer hem en sväng, åker iväg för ännu en julbön, kommer hem en sväng, åker iväg osv… En gång i höstas sa hon, egentligen för första gången: Mamma, kan inte du vara ledig på julafton, en endaste gång? Jag är glad att min chef sa ja till det. Så, jag får en ledig julafton, vilken märklig känsla.
 
Så denna julafton ska vi ha en lugn, skön morgon här hemma och sedan sätta oss i bilen och åka till min bror med familj. Dit kommer också mina föräldrar. Kanske kommer vi ta en promenad, kanske kommer vi vara ute och leka i snön med lilla brorsbarnet, kanske kommer vi fika en del, kanske kommer vi gå iväg till julbön i någon kyrka i närheten. Alldeles säkert kommer vi se på Kalle och äta julmat. Låter fantastiskt fint i mina öron. Fram emot kvällen åker vi hem. Då behöver jag ladda inför julottan jag ska ha i Handöls kapelljuldagsmorgonen.
 
Så istället för att ha en hektisk dan före dan kan jag alltså dricka kaffe så länge jag vill, promenera i gryningsljuset och sedan äta en lång frukost. Och nu när familjen drog iväg på skidåkning kan jag sitta och slå in julklappar och lyssna på julmusik och dricka glögg. Så ovant! Så skönt.
 
Jag önskar er en fin och välsignad jul! Oavsett om ni arbetar på för fullt eller har lediga dagar. Oavsett om julen firas med nära och kära eller i ensamhet. 

Livet

Avslutning i Duveds kyrka och firande på Creperiet i Åre


Som vanligt blev det en sagolik julavslutning i Duveds kyrka med alla elever i Duveds skola. Elever i olika åldrar som sjöng solo och i grupper, som spelade, och var konferencierer. En riktig stämningsfull julshow blev det! Jag är fylld av beundran för dessa barn, och av deras engagerade och dedikerade lärare. Tack!
 
Älskade dottern och jag valde att gå på Creperiet i Åre för att fira att jullovet nu är här. Det är efterlängtat! Det har varit en rätt mörk tid, nu, och veckor av återhämtning med frisk luft och vila är klart nödvändigt. Creperiet har blivit platsen vi går till när vi firar avslutningar. Det är så gott och så mysigt där!
 
Vi passade också på att fira att det nu har vänt. Nu blir allt ljusare.

Livet

Tack, Eva Dahlgren!

Jag har lyssnat på Eva Dahlgren sedan jag var mycket ung. Jag förknippar hennes låtar med olika skeenden och händelser i mitt liv. Jag har lyssnat på hennes musik, och jag har läst hennes texter, jag har sett och hört intervjuer med henne, och läst artiklar om henne. Men fram till igår hade jag aldrig sett henne live.
 
Mycket, mycket förväntansfull tog jag mig till OSD i Östersund tillsammans med finaste A för att uppleva Eva Dahlgrens konsert. Det blev en fantastisk kväll! Scenen var så snyggt ljussatt, musikerna stilrent snygga i svarta kläder och så Eva på sitt vis. A sa efteråt att det är märkligt att en människa som är svart och vit kan vara så färgstark. Ja, det är ju precis så. Hon står där i sina svarta kläder och sitt ljusa hår, hon står där med sådan värdighet och varm pondus, och på något vis sprakar av färg.
 
Och så sjunger hon de där låtarna, alla de där låtarna som betyder så mycket. Och så samtalar hon med oss mellan låtarna, och det känns som om vi är inbjudna hem till hennes vardagsrum, och sitter och småpratar. Hon är rolig, det blir många skratt, men hon är också så förunderligt klok.
 
De bästa låtarna under kvällen var ”Lev så”, en av de viktigaste låtarna i mitt liv när jag var 19-20 år, och en ny låt skriven till filmen om Ingrid Bergman, en så galet storslagen låt.
 
Åh! Vilken kväll. Jag är glad och inspirerad. Tack, Eva Dahlgren!
 

Livet

Vinterdag i Funäsdalen

 

Jag har varit i vackra Funäsdalen idag. Där bor en av mina kära bröder med familj. Det är något speciellt med västra Härjedalen, och nu i vinterskrud är det rent magiskt. Så vi har haft en riktig vinterdag idag. Till exempel gav vi oss ut på spark, mina svägerska mina brorsdöttrar och jag. Att åka spark är en riktigt härlig vinteraktivitet, och i Funäsdalen kan man åka på sjön när isen lagt sig. Det får vi göra en annan gång. Idag åkte vi helt enkelt ner till byn.

Där stannade vi till på café Loftet, och tog en fika. Det blev också en riktig vinterfika – varm choklad med vispgrädde och kanelbulle. Ännu mer vinter blev det av att se älskade brorsdöttrarna med rödrosiga kinder och hemstickad tjocktröja. Kan det bli mycket mer vinter än så? En riktigt härlig dag.

Livet

Hävvi i Glen

I vackraste september åkte vi till Hävvi i Glen, min familj, mina föräldrar, och mina syskon med familjer. Vi hade aldrig varit till Glen förut, och det är lätt att tro att man åker fel. Glen ligger liksom långt ute i ingenstans, kan det kännas som. Man åker till Myrviken, letar sig upp mot Arådalen, och fortsätter ännu en bit. Många mil längs grusväg.
 
Men där ligger till slut lilla samiska restaurangen Hävvi. Det är så häftigt att det går att bedriva restaurangverksamhet på en sådan avlägsen plats! Men det är en vacker plats, ingen tvekan om det. Och när vi var där var det också många andra gäster. Många vandrare och jägare, inte minst.
 
Vi hade också hyrt stugor, så vi kunde stanna över natten. Så när vi kom installerade vi oss och sedan drack vi champagne och firade ett 75-årigt födelsedagsbarn. Men vädret var vackert och vi längtade ut, så vi tog en promenad, hela gänget. Så här vackert var det.

Maten som serverades var förstås komponerad utifrån renkött. Det var väldigt gott och väldigt vackert. Vi fick en mysig kväll tillsammans, och satt uppe länge och pratade. Nästa morgon serverades frukost. Efter det åkte vi hem. Nöjda med Hävvi i Glen. Åk gärna dit, om ni har möjlighet!

Livet

Ännu ett smultronställe

Igår förmiddag packade vi ryggsäcken med frukt och vatten och gav oss av ut i skogen. Vi vandrade i solskenet och hittade ett och annat bär. Men det viktigaste var ändå bara att gå. Det är bland det bästa jag vet – att gå i skogen med min älskade familj.

Och den här godingen har vi ju förmånen att ha med på våra skogsturer nu för tiden. Lille Gillis förgyller verkligen våra liv.

När vi vandrat i någon timme var vi rejält fikasugna. Vi åkte till ett ställe som ligger strax söder om Hackås och kallas Buan i Östnår. Ett fantastiskt mysigt ställe! Trevlig miljö, kor, grisar, getter och hästar i hagar, goda våfflor och möjlighet att åka linbana. Kan det bli så mycket bättre? Åk dit, ni som har möjlighet!

Livet

En fantastisk födelsedag!

Jag har alltid älskat att fylla år. Det verkar inte gå över trots att jag blir allt äldre. Jag tycker om att vissa dagar lyfts över andra dagar, att de får glimra lite extra.

Så blev min födelsedag igår. Den glimrade verkligen! Jag blev uppvaktad med kaffe på säng på morgonen av älskade familjen. På förmiddagen kom mina kära föräldrar hit och vi satt ute och grillade korv och åt sedan mycket god prinsesstårta som min mamma bakat.
Solen lyste och vi ville vara utomhus, så vi åkte ut till Andersön för att promenera. Där var många människor för att bada och sola. Men vi gick längs de vackra stigarna i skogen. Vilken plats! Efter det åkte vi till Hara brygga och köpte glass.
När vi satt där sa käre maken att vi skulle vara ombytta och klara klockan halv fem. Inte mer än så, sa han! Å, vad jag älskar överraskningar! På klockslaget stod vi klara och vi åkte iväg, jag fylld av idéer. Var var vi på väg? 
Till min stora glädje svängde han in mot Norderön och till båten mot Verkön. Ja, vi åkte till Verkö slott för födelsedagsmiddag! Hur mysigt som helst! Hur gott som helst!
När vi kom tillbaka till stugan var det magisk solnedgång. Vilken födelsedag. TACK!!!