Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Nu har vi bott 6 år i Åre-Duved

När vi flyttade hit till Åre-Duved skulle den här tjejen snart fylla sex år. Det är märkligt med tid. Å ena sidan känns det som nyss, å andra sidan har så mycket hänt och det känns som om vi alltid bott här.

Vill du bli Åre församlings nya kyrkoherde?

Det var så han sa i telefon, kyrkorådets ordförande Anders. Jag minns att jag precis gick över Rådhusgatan i Östersund när jag fick samtalet. Skulle jag bli Åre församlings nya kyrkoherde? Jag skrattade och sa: ”Tack så mycket för frågan, men det vill jag inte.” Nej, det var verkligen inte aktuellt. Jag arbetade som universitetspräst och hade det bra där.

Men dagen efter skulle vi till Åre för att fira mina mammas födelsedag och då ändrades mitt tvärsäkra nej. Åre visade sig från sin allra bästa sida med strålande sol, blå himmel och träd i skimrande höstgula färger. ”Tänk att bo här”, sa vi till varandra, min man och jag. Och hon som snart skulle fylla sex ville verkligen flytta till Åre-Duved! Hon ville bo nära skidbackarna. Så, jag sökte tjänsten och fick den, och vi flyttade in i vackra prästgården i Duved.

Fina och tuffa år

Och hon fyllde sex och hon fick nya fina vänner och hon fann sig väl till rätta i vår nya tillvaro. Och älskade maken fick jobb i Järpen och trivdes från första stund och jag välkomnades som kyrkoherde. Våra dagar innebar arbete och skola, men också många, rika möjligheter till utomhusliv.

Men det var tufft att vara kyrkoherde och jag arbetade alldeles för mycket och känslan av otillräcklighet var ordentligt tärande. Så, efter många om och men sa jag upp mig. Jag har skrivit om det i bland annat det här inlägget.

Halvtid präst, halvtid författare

Ja, jag sa upp mig, men blev erbjuden att stanna i Åre församling som ”vanlig” präst, alltså utan personal-, ekonomi- och administrativt ansvar. Jag sa ja till det, men jag sa också att jag enbart ville arbeta halvtid. Det var vad jag kommit fram till – jag vill enbart arbeta halvtid för att också ha tid till mitt eget skrivande.

När jag inte längre skulle vara kyrkoherde var vi tvungna att flytta från prästgården, så nu inleddes jakten på ett nytt boende. Det var inte helt lätt. Det är inte helt lätt här i Åredalen att hitta någonstans att bo. I mitt inre formulerade jag en dröm:

Jag vill att vi ska bo mitt i Duved, men ändå med en känsla av enskildhet. Jag vill att vi ska bo i ett mindre hus med en liten trädgård. Det får inte vara ett renoveringsobjekt.

Kort efter den formuleringen fanns ett hus på Hemnet. Ett mindre hus mitt i Duved, centralt och ändå avskilt… Det blev budgivning, förstås, men till slut sa säljaren att hon ville sälja till mig och min familj. Jag är så gränslöst tacksam för det! Att få vakna till den här vyn varje morgon och ren och skär nåd.

Det är precis här vi vill leva och bo

Att få bo här i fjällvärlden med min älskade familj, att få arbeta halvtid som präst och halvtid som författare är för mig att leva min dröm. De här sex åren har varit omtumlande på många sätt, men de har landat väl. Känslan av att det är precis här vi vill bo är stark och innerlig.

Berättandet, Skrivandet

Bokmässa i Järpen

När jag kom hem igår kväll var jag glad och trött efter en fin eftermiddag och kväll på bokmässa i Järpen. Jag älskar att bokmässor inte bara finns i storstäder, utan kan finnas i ett litet samhälle i västra Jämtland. Och vilken uppslutning! 20 författare från närområdet var där och visade upp sina böcker och berättade om sitt författarskap. Och många kom för att mingla och lyssna. Så himla roligt!

Bildresultat för bokmässa järpen

Många av författarna som var där känner jag, och flera är mina fina vänner. Som t ex Linda Forss, Irja Åsling och Maud Deckmar. Och Pocke Nilsson var där, han som imponerade stort på mig när han föreläste om sin bok om Åre för någon vecka sedan. HÄR kan ni läsa om den upplevelsen.

Det är fantastiskt att möta andra skrivande människor, att få dela med varandra hur det är att skriva. Glädjen och vedermödorna. Fantastiskt att få träffa alla dessa kreativa, begåvade personer som finns ute i stugorna.

TACK till er på biblioteket som anordnade detta!

 

Livet

Vi satte litteraturen på Härjedals- och Jämtlandskartan

I går kväll satte vi litteraturen på Härjedals- och Jämtlandskartan. Vi var ett stort gäng lokala författare, både etablerade och aspirerande, som möttes på Länsbiblioteket i Östersund och läste 5-minuterstexter som vi skrivit. Temat var mycket öppet. Det var helt enkelt ”Jämtland – Härjedalen”, och den öppenheten gjorde att det blev väldigt skiftande texter som lästes upp. Reflektioner kring hembygden, barndomsminnen, kritik över landsbygden… Ja, skiftande!
 
Själv läste jag en text jag skrev för en tid sedan om min hemby Hede. Om att den byn på en och samma gång är mitt hem, och samtidigt inte. Att på en och samma gång vara en av alla byborna och samtidigt en gäst och en främling. Jag kallar berättelsen ”Samma kuliss men en annan teater”.
 
Den text som verkligen berörde mig igår var en berättelse skriven av en sextonårig tjej från Afghanistan. Hon berättade, på nästan helt felfri svenska, att hon varit i Sverige i tolv månader, och att hon gärna skrev på svenska. Och så läste hon! Och vilka ord! Ord om hemlandet, ord om flykten, ord om det nya livet i det nya landet. Hon sa ungefär så här: ”För mig är Sverige en mamma med tre döttrar som sitter på bussen. Mamman ger döttrarna all sin kärlek och trygghet.” Hon sa också att Jämtland kommit att betyda så mycket för henne. Att hon kände sig trygg här. Att hon ville leva sitt liv här. Så starkt!
 
Jag kunde inte vara med hela kvällen, behövde hinna med tåget hem till Duved, men jag är glad över den stund jag var där. Det är så berikande möta andra skrivande människor och höra deras berättelser.
 

Livet

Att vara nöjd med sitt liv och sin tillvaro

Jag fick en förfrågan från en arbetsgivare om jag ville söka en ny tjänst. Det lät jättespännande! Arbetsuppgifter som jag verkligen brinner för. Uppgifter som jag anar att jag skulle vara ganska bra på. Men arbetsplatsen är långt härifrån, så jag behövde inte tänka efter, utan svarade direkt: ”Tack så mycket för din förfrågan. Jag blir stolt och glad. Men jag kommer inte söka den tjänsten, för jag vill inte flytta från Duved.”
 
Så enkelt och så självklart är det! Jag, och min familj, trivs så himla bra här i Åredalen! Vi trivs så himla bra här i Duved. Och precis i den vevan skrev Sara Rönne i sin blogg www.traningsgladje.se om alla fördelarna med att bo i Åre. Kika gärna in och läs vad hon skriver!
 
Den här eftermiddagen bara styrkte mig i mitt beslut om att det är här vi ska vara. Jag hade suttit och skrivit under förmiddagen, varit på jobbet en sväng mitt på dagen, och tog sedan med mig Gillis på en promenad i skogen. Det var så krispigt vackert, och nu ligger isen över delar av bäcken.

 Och jag blir övertygad flera gånger i veckan när jag blickar ut från vårt matrumsfönster och ser Åreskutan i skiftande utseenden.

 Och jag blir övertygad varje gång jag så enkelt kan ta mig ut på fjället eller i skogen. Det är en sådan ynnest att få leva så! Dessutom har jag ju just nu världens bästa jobbupplägg när jag arbetar halvtid som präst i Åre församling, och halvtid som författare och föreläsare. Så jag är nöjd med mitt liv och min tillvaro.

Livet

Hur en författare tänker

Bildresultat för kristina ohlsson

Det här är författaren Kristina Olsson, och henne ska jag få lyssna till ikväll på Storsjöteatern i Östersund. Det är hon, och en rad andra författare, som är med vid det som kallas ”Bokens dag.” Jag har inte läst något av Kristina, inte heller av de andra författarna som ska vara med ikväll, men det gör ingenting. Jag ser bara så mycket fram emot att få luta mig tillbaka, lyssna och ta in hur andra författare tänker och känner kring sitt skrivande. Hur de gör för att en bok ska bli till. Hur deras personer dyker upp i deras huvuden, hur handlingar föds, händelsekedjor utvecklas. Hur de tänker kring orden, meningsuppbyggnaderna, formuleringarna… Som ni märker har jag höga förväntningar på kvällen.

Så snart sätter jag mig på tåget och åker till Östersund. Där stannar jag över natten, för imorgon ska jag ju själv föreläsa om mitt eget skrivande. Det ska bli så kul!

Dessutom hinner jag under detta dygn umgås med ett helt gäng människor som jag tycker mycket om.