Betraktelser, Familj och vänner

Det är inte förspilld kvinnokraft

Jag ser henne framför mig där hon sitter vid öppna spisen med stickningen i händerna. Mormor. Jag ser hur garnet liksom rinner fram mellan hennes fingrar. Jag ser också framför mig farmor och hennes virkningar. Och jag ser mamma och alla hennes olika hantverksprojekt.

Alla dessa handarbeten som skapats genom historien av kreativa kvinnor. Sockor och vantar, dukar och bonader, mattor och gardiner.

Det är INTE förspilld kvinnokraft. Det är långsamhetens och olönsamhetens revolution.

Jag ärvde inte förmågan till att sticka och virka av min mormor eller farmor eller mamma. Det som för dem tycks så enkelt är för mig många gånger helt obegripligt. Men jag har märkt att det är under perioder av stress och svårigheter som min längtan efter garner och färger växer sig starkare. Jag har märkt att det är under perioder av stark press som jag ändå sitter där i soffan och gör mina taffliga försök till att sticka.

Kanske för att det bor en trygghet i att handarbeta. Kanske för att det finns något oändligt fridfullt i ljudet från två stickor som letar sig fram genom garnet. Kanske för att det är något som förenar mig med mina förmödrar.

Det är INTE förspilld kvinnokraft. Det är långsamhetens och olönsamhetens revolution.

/Karin

Skrivandet

Stolt!!!

Jag fick nyligen veta att en personalgrupp använt min roman ”Den där elden inom” som underlag för samtal. Alla i personalgruppen hade fått läsa den, och sedan satt de ner och diskuterade den.

De fick också fundera kring vem av personerna i boken de mest kunde identifiera sig med. Den kvinna som berättade om detta för mig, sa att hon så väl kände igen sig i huvudpersonen Margareta. Detta att bryta ihop vid motgångar, men rätt snabbt kunna samla ihop sig och hitta nya lösningar.Många hade också nämnt sina förmödrar, de hade känt igen en mormor eller en farmor.

Sådant här gör mig lycklig ända in i hjärtat. Och stolt!!! Tänk att den bok jag skrev får finnas med och väcka tankar hos människor. Det är så himla stort!

Samma personalgrupp hade också använt min novell ”Båthus med liten markplätt” ur boken ”Orter och ställen”. Samtalen kring den berättelsen hade väckt upprörda känslor, nästan en aning aggression. Det är ju spännande!

Livet

Förmödrar och kvinnokraft

Vi är hemma igen! Så skönt att vara hemma! Vi boar in oss här hemma. Packar upp, hänger in, plockar, städar, klipper gräs, vattnar blommor, sorterar post. Försöker komma i ordning. Jag rev ut sängkläderna för att bädda med nya, rena som hängt ute på tork i friska luften. När jag bäddade fick jag syn på monogrammet på ett av lakanen. Farmors monogram. Maria, eller Maja som hon kallades, Carlsson.

Jag har valt att sova i farmors lakan. Jag vet att jag tvekade. Borde jag inte hellre lägga undan dem för att vara extra rädd om dem? Men, nej. Jag tror farmor hade önskat att vi sover i hennes lakan. Att de används. Att de inte blir undangömda i ett skåp. Jag betraktar bokstäverna hon broderat, jag betraktar mönstret hon skapat med sina händer. Vilket arbete hon la ner! Vilken omsorg.
Allt detta arbete som farmor, och så många andra kvinnor, lagt ner på handarbeten. Hur de suttit i lampans sken och skapat. Kvinnokraft.

Jag hejdar mig då och då i allt städande och plockande och bara betraktar utsikten från vår altan. Den kommer jag nog aldrig att tröttna på.
Livet

Från en svunnen tid

Att bo i Åre är att bo på en plats på jorden som ständigt förändras. Hus byggs och hus rivs, nya vägar kommer till, företag startas och avslutas, butiker öppnas och stängs igen. Men också gruppen invånare är i ständig förändring. Människor flyttar hit, andra flyttar härifrån, människor är här i några månader eller ett år, och flyttar sedan vidare. 

Det gör att vi som bor och arbetar här pratar stockholmska, göteborgska, skånska, värmländska, härjedalska… Det gör att den klass dottern gick i under hösten ser inte likadan ut nu på våren. Ständig förändring. Ett ständigt flöde.

Risken är stor att en sådan plats på jorden blir ganska historielös. Det är ytterst beklagligt då Åre bär på en mycket spännande historia! Eller snarare många skiftande historier.
Idag drar vi vårt strå till stacken för att bevara Åres historia. Vi bjuder in till en träff i St Olovsgården och kallar helt enkelt träffen för ”Åre förr i tiden”. Vi har uppmanat människor att komma med sina bilder och minnen.
Min egen historia är mycket viktig för mig. Mina förmödrar och förfäder lever starkt inom mig. De har påverkat vem jag är.