Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Dagen efter boksläppet

Himlen är jämngrå och tung. Snöflingor dalar långsamt mot marken. Ett vitt täcke läggs över myrarana och granarna. Tillsammans med älskade familjen och dotterns kompis ger jag mig ut på vandring denna söndag.

Som jag behöver det! Som jag behöver den friska luften och kroppens rörelse och tystnaden som råder. Jag är så fylld av intryck, tankar och känslor efter lördagens boksläpp av ”Drottningen af Åre”. Det är svårt att smälta allt. Det är svårt att landa. Att vandra är det bästa för att få allt att sjunka in. Jag är så oerhört glad över hur bra det blev på boksläppet, över alla som kom, över alla fina kommentarer. Så varm i hjärtat!

Det är bara underbart att se vår älskade Gillis springa lös över markerna. Ser ni honom?

Och att få tillbringa några timmar utomhus med de här goa tjejerna. Vilken lycka!

Att hitta en fin plats att slå sig ner och dricka kaffe och varm choklad.

Det har varit en oförglömlig helg med både boksläpp och med gemenskap med familj och vänner. Jag är så tacksam.

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Nu är det vinter i Åredalen

Snötyngda grenar på morgonpromenaden. Vitgrå himmel, vitt på Mullfjället, oplogade vägar så vi fick pulsa fram, jag och Gillis. Nu är vintern här i Åredalen.

Och jag tänker på allt vi har att se fram emot när ljuvliga vintern kommer…

Härliga skogsturer med älskade hunden där han får fara fram som ett yrväder…

…skidturer med älskade familjen, som här när vi åkte i Ullådalen i vintras…

Allt det blåa och vita, ljudet av skidornas gnekande i spåren, vinden mot ansiktet… Längtar!

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Snö i Åredalen och det händer när du vilar

När jag gick morgonpromenaden med Gillis vid sex föll stora snöflingor mot marken. På ett ögonblick föddes julstämning inuti. När älskade dottern kom upp vid tio låg snön fortfarande kvar på gräsmattan och hon jublade – hon längtar efter skidåkning nu! Det har blivit mitt på dagen nu och snön är borta här nere i byn men ligger på fjälltopparna. Vi går mot vinter.

Och jag har en trött dag idag. Det har varit en rätt intensiv vecka med arbetet med manuset, och imorgon åker jag till Härnösand för präst- och diakonfortbildning med fullspäckade dagar. Så den här dagen ska få vara trött. Och slapp. Och fylld av vila. Tänker på Tomas Sjödins bok ”Det händer när du vilar”. En bra bok för den som har svårt att dra ner på takten.

Så, hittills idag har jag ätit långfrukost med älskade dottern, vilat en stund, lyssnat på bok. Snart ska vi ta en långpromenad med Gillis, kanske upp mot Mullfjället, och sedan hem och vila igen. Och så ska jag baka, och det är sann vila för mig.

Önskar dig en fin lördag!

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

På älgjakt

En av de där ljuvliga, soliga septembersöndagarna gav vi oss ut på älgjakt, hela familjen. Älskade maken är älgjägare och har varit det hela sitt vuxna liv, jag är det inte, men tycker det kan vara skoj att vara med ibland.

En sådan här dag är det ju bara helt underbart! Hur vi går där efter varandra på rad, vi tre, medan Gillis är lös och söker av området. Hur vi går där i tystnad och bara viskar om vi behöver förmedla oss till varandra. Tystnaden, den krispiga luften, färgerna i träden, hjärtat som bankar och slår där vi vandrar uppåt, uppåt…

Och det bästa av allt – fikastunden! Att göra upp en eld, att koka sitt kaffe, att äta matsäcken. Att sitta där en god stund och höra spraket från elden och dricka sitt kaffe.

Nej, någon älg blev inte skjuten den dagen, men det gör verkligen ingenting alls.

/Karin

Musiken, Präst i Åre, Utomhuslivet

Dagar av sorg och glädje

Att vara präst är att kastas från svåra sammanhang med människor i sorg och saknad, till ljusa sammanhang med glada och skrattande människor. Att i det svåra ha uppdraget att försöka förmedla hopp och i det ljusa vara med och dela glädjen. Genom allt detta är känslan jag bär på: Meningsfullhet. Det är oerhört meningsfullt att få dela människors stora stunder i livet.

När jag kom hem i kväll var jag trött och slut och samtidigt oerhört uppfylld av allt jag upplevt de senaste dagarna i mitt arbete. Då finns inget bättre än att ge sig ut och träna. Så ikväll tog jag med Gillis på en riktigt långpromenad. Det där att få röra på kroppen, lufta tankarna och andas in frisk kvällsluft gör min själ så gott.

Och när jag kom hem satte jag mig och spelade gitarr. Det i sig är som en meditation. Att låta fingrarna leka över strängarna och stilla sjunga med. Bilden togs av min kära vän Linda Forss när jag köpte min nya gitarr. Jag är så nöjd med den!

Önskar dig en fortsatt fin helg!

/Karin

Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Blåbär

Jag längtade ut! Jag hade skrivit mest hela dagen, stått inne vid skrivbordet, knappt rört på mig över huvud taget. Jag längtade ut. Så när kvällen kom tog jag med mig Gillis till skogen för att leta blåbär. Där strosade vi sida vid sida över mossa, stenar, grenar och blåbärsris. Vi strosade och jag lät tankarna släppas fria i friska luften. Det finns inget som är så välgörande som det.

Och det fanns blåbär!  Men när jag hittade tuvor med mycket bär, så var Gillis framme med nosen och mumsade. Så det blev ganska skralt med bär i hinken. Men det blev så att det räckte till några smoothies i alla fall. Och kanske till en blåbärspaj.

Har du hittat några blåbär?

/Karin

Livet med hund, Utomhuslivet

Storstan bra men fjällen bäst

Ni vet den där känslan att vakna hemma i sin egen säng. Det är verkligen härligt att resa bort, uppleva, upptäcka, men så otroligt skönt det är att komma hem! När jag vaknade i morse steg jag upp direkt, satte på mig fjällkläder, hjälpte Gillis in i bilen och sedan drog vi iväg. Iväg till älskade Ullådalen och bara ut. Ut på myrarna, ut längs de upptrampade stigarna, ut bland fjällbjörkarna och blåbärsriset.

Det finns ingen gång denna hund är så lycklig som när han får härja ute i skog och mark.

Och det finns nästan ingen gång jag är så lycklig som när jag blickar ut över vidderna, över fjälltoppar och skogar.

Det är underbart att vara i storstan, jag tycker verkligen det. Jag älskar myllret av människor, jag älskar gatorna med butiker och restauranger och caféer, men, som sagt, det är rent underbart att komma hem igen.

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Magiska kvällar vid stugan vid sjön

Kvällen sänker sig ner över vår sommarplats på jorden. Ingenstans är solnedgångarna så magiska som här. Vi sitter på altanen och bara betraktar himlen och vattnet och lyssnar till alla de tysta ljuden.

Och dagarna flyter fram, timme för timme. Morgonpromenad med Gills i skogen. Kaffe på altanen. Några timmars jobb med stugan. Frukost. Mer jobb. Lunch med fin vän i stan. Hem och jobba lite till. Grilla middagsmat över öppen eld. Diska vid vår utomhusdiskbänk. En löptur på¨kvällskvisten. Bastu och – kanske – ett dopp i sjön.

Och så är det solnedgång igen.

Hoppas du också har fina sommardagar!

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

En magisk kväll i Åre

”Nu kommer nog en regnbåge snart”, sa älskade dottern när vi övat agility en stund med Gillis. Och nog var det regnbågsväder – mörk himmel och sol och lite regn i ett och samma andetag.

Så kom den då – bågen över himlen! Och vilken regnbåge! Vi konstaterade alla tre att vi aldrig sett en så starkt lysande regnbåge förut. Och älskade maken lyckades fånga både den och en hoppande dotter på samma bild.

Ja, det blev en magisk kväll i Åre, och Gillis var väldigt nöjd! Agility verkar vara hans grej. Han är nyfiken, orädd och snabb och det märks att han vill lära sig.

Ha en fin julionsdag!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet med hund

Jag bakar och blir nostalgisk

Jag är klassförälder i älskade dotterns klass, så idag bakar jag till skolavslutningsfikat. Det fick bli kärleksmums med strössel på. Jag bakar och funderar. Tänk att nu slutar hon femman! Tänk att nu är en hon unge som skriver skolarbeten om att hon vill starta ett politiskt parti som ska arbeta för jämställdhet, vård och omsorg och klimatet.

Vart tar tiden vägen? Och jag blir en aning nostalgisk och vemodig.

Och Gillis tittar på mig med klokögonen där inne i struten. Han mår bättre, men gillar inte att leva som i en bubbla. Förhoppningsvis blir han snart kvitt den. Han mår i alla fall bättre nu. Skönt!

Ja, nostalgisk är jag, och ännu mer nostalgisk blir jag när jag hittar älskade dotterns alla halsband. Det fanns en period när hon ständigt hade halsband och skapade halsband, och den tiden är över nu. Men vad gör jag med allt detta vackra? Jo, jag tror jag ska göra en tavla av dem. Ska fundera vidare på hur.

Allt gott!

/Karin