Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Vår hos oss i Åredalen

Vår kan innebära knoppning och blomning, sopade asfaltsgator och eldning i trädgårdarna. Vår kan också innebära gnistrande skidspår, solsken och blåhimmel. Så är det när det är vår hos oss i Åredalen.

Idag var det en så härlig dag på vår skidtur i Ullådalen att älskade dottern sa med glitter i ögonen: ”Jag älskar våren!”

Jag kan bara hålla med! Den här tiden är verkligen ett av svaren på varför vi bor här i fjällvärlden. De där skidspåren, solen som värmer som om det vore sommar, solgropen och varma chokladen med ostmackan, doften av solskyddskräm, de nödvändiga solglasögonen, doften av korvgrillning någonstans ifrån, takdroppet, fågelsången, ljuset…

Det är en tid att längta efter under hela resten av året. Och nu är den här! Nu är tid att njuta och ta vara på.

Härliga Ullådalen. Det är fortfarande mycket folk här, men inte alls som under högsäsongen.

Lycklig dotter som skejtar fram längs spåren.

Lycklig make och hund. I sitt sannaste element, båda två.

En paus för att dricka vatten, hämta andan och vända ansiktet mot solen och vara i tystnaden.

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Präst i Åre, Utomhuslivet

Välkommen, vårvintern!

Det finns så många goda skäl till att bo precis där vi bor, i Västjämtland, i fjällvärlden, i Duved. Ett av de skälen är vårvintern, den femte årstiden.

Idag var första dagen i år då jag kände av den så där på riktigt. Första dagen då jag fick ha solglasögonen på under min hundpromenad eftersom solen lyste så starkt.

Vi gick ner till älven, Gillis och jag, promenerade i skoterspåren. Det var nästan helt tyst, enbart fågelsång och skoknarr mot snön.

Nu längtar jag upp på fjället, nu längtar jag efter skidturer! Som den här dagen, för precis ett år sedan, eller den här.

Men idag får det räcka med en långpromenad. Kanske hinner jag med en skidtur i morgon mellan ett dop och en vigsel, eller på söndag efter gudstjänsten.

Mullfjället i vårvintersol.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Vidunderligt vacker vinter i Åredalen

Jag har inte sett maken till den vinter vi har i år. Den är så där som en längtar efter att en vinter ska vara. Snötyngda granar, meterhöga plogkanter, pudersnöiga pister, och ännu mer snö som faller och lägger sig över marken.

Jag tog en promenad med Gillis i den blå gryningen. Det var bara vi och snön och tystnaden.

Sedan tog jag mig an att skotta gården. Den här vintern skottar vi snö mest varje dag.

Efter frukosten åkte lilla familjen till Edsåsdalen för att testa skidspåren där. Vi fick en så otroligt härlig skidtur!

Ja, ni ser ju själva… Det är en hel del snö. Och jag njuter av snön och jag njuter av vintern och att få bo på en plats där en verkligen kan ta vara på allt detta. Den vidunderligt vackra vintern.

Jag önskar er en fin helg – snöig eller snöfri!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Skrivandet

Jag behöver inte åka till Bali

…och inte till New York eller Paris eller till Alperna. För jag har det så himla bra här hemma! Och tänk så skönt det är att känna precis så – att hemma är bästa platsen av alla platser.

Jag har haft en så fin dag här hemma idag. Vaknade av att Gillis väckte mig strax efter sex och vi tog en långpromenad. Det blev en smått magisk stund. Mörkret, snöknarret under skorna, upplysta hus och gårdar. Ensamheten.Stillheten. Tystnaden. När jag kom hem bryggde jag kaffe, tände en massa levande ljus och satte mig med datorn vid matbordet och skrev. Jag har en text till Kyrkans Tidning som jag ska lämna in under helgen. När den var klar kröp jag ner i sängen och somnade direkt. Och vaknade av ljud och dofter från köket – älskade familjen stekte amerikanska pannkakor och vi åt en lång, härlig, sen frukost tillsammans.

De drog iväg för att åka slalom på Åreskutan och jag ville hellre vara hemma. Så jag lagade mat, lyssnade på julmusik och drack glögg i stället. En kär vän och hennes två barn kom förbi och vi drack kaffe och åt pepparkakor. Och pratade och skrattade.

När mörkret lagt sig satte jag på mig längdskidorna och tog med mig Gillis till spåret. Härligt, snöfluffiga spår är det nu här i Duved.

Ja, det är en ynnest att få bo här! Jag behöver verkligen inte åka till Bali.

Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Duved i blått morgonljus

Det är något smått magiskt med morgonljuset i midvintertid. Det är så värt det att ge sig ut på promenad i gryningen. Jag gjorde det i morse. Jag drog på mig varma kläder, kopplade Gillis och gav mig av.

Jag hade då hunnit göra mitt morgonträningsprogram (som jag gör vid TV:n så jag samtidigt kan se nyheterna), druckit kaffe och läst morgontidningen. Efter det är det så härligt att ge sig ut.

Vi gick med raska steg, Gillis och jag, och i mitt huvud arbetade jag med den text jag skulle skriva på senare under dagen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det finns ingenstans kreativiteten flödar som den gör när en är utomhus och rör på kroppen. Så många sångtexter, så många predikningar, så många manusidéer som fötts på mina promenader, löprundor och skidturer.

Och fullmånen skymtade bakom träden. En blå morgon i Duved.

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Dagen efter boksläppet

Himlen är jämngrå och tung. Snöflingor dalar långsamt mot marken. Ett vitt täcke läggs över myrarana och granarna. Tillsammans med älskade familjen och dotterns kompis ger jag mig ut på vandring denna söndag.

Som jag behöver det! Som jag behöver den friska luften och kroppens rörelse och tystnaden som råder. Jag är så fylld av intryck, tankar och känslor efter lördagens boksläpp av ”Drottningen af Åre”. Det är svårt att smälta allt. Det är svårt att landa. Att vandra är det bästa för att få allt att sjunka in. Jag är så oerhört glad över hur bra det blev på boksläppet, över alla som kom, över alla fina kommentarer. Så varm i hjärtat!

Det är bara underbart att se vår älskade Gillis springa lös över markerna. Ser ni honom?

Och att få tillbringa några timmar utomhus med de här goa tjejerna. Vilken lycka!

Att hitta en fin plats att slå sig ner och dricka kaffe och varm choklad.

Det har varit en oförglömlig helg med både boksläpp och med gemenskap med familj och vänner. Jag är så tacksam.

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Nu är det vinter i Åredalen

Snötyngda grenar på morgonpromenaden. Vitgrå himmel, vitt på Mullfjället, oplogade vägar så vi fick pulsa fram, jag och Gillis. Nu är vintern här i Åredalen.

Och jag tänker på allt vi har att se fram emot när ljuvliga vintern kommer…

Härliga skogsturer med älskade hunden där han får fara fram som ett yrväder…

…skidturer med älskade familjen, som här när vi åkte i Ullådalen i vintras…

Allt det blåa och vita, ljudet av skidornas gnekande i spåren, vinden mot ansiktet… Längtar!

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Snö i Åredalen och det händer när du vilar

När jag gick morgonpromenaden med Gillis vid sex föll stora snöflingor mot marken. På ett ögonblick föddes julstämning inuti. När älskade dottern kom upp vid tio låg snön fortfarande kvar på gräsmattan och hon jublade – hon längtar efter skidåkning nu! Det har blivit mitt på dagen nu och snön är borta här nere i byn men ligger på fjälltopparna. Vi går mot vinter.

Och jag har en trött dag idag. Det har varit en rätt intensiv vecka med arbetet med manuset, och imorgon åker jag till Härnösand för präst- och diakonfortbildning med fullspäckade dagar. Så den här dagen ska få vara trött. Och slapp. Och fylld av vila. Tänker på Tomas Sjödins bok ”Det händer när du vilar”. En bra bok för den som har svårt att dra ner på takten.

Så, hittills idag har jag ätit långfrukost med älskade dottern, vilat en stund, lyssnat på bok. Snart ska vi ta en långpromenad med Gillis, kanske upp mot Mullfjället, och sedan hem och vila igen. Och så ska jag baka, och det är sann vila för mig.

Önskar dig en fin lördag!

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

På älgjakt

En av de där ljuvliga, soliga septembersöndagarna gav vi oss ut på älgjakt, hela familjen. Älskade maken är älgjägare och har varit det hela sitt vuxna liv, jag är det inte, men tycker det kan vara skoj att vara med ibland.

En sådan här dag är det ju bara helt underbart! Hur vi går där efter varandra på rad, vi tre, medan Gillis är lös och söker av området. Hur vi går där i tystnad och bara viskar om vi behöver förmedla oss till varandra. Tystnaden, den krispiga luften, färgerna i träden, hjärtat som bankar och slår där vi vandrar uppåt, uppåt…

Och det bästa av allt – fikastunden! Att göra upp en eld, att koka sitt kaffe, att äta matsäcken. Att sitta där en god stund och höra spraket från elden och dricka sitt kaffe.

Nej, någon älg blev inte skjuten den dagen, men det gör verkligen ingenting alls.

/Karin

Musiken, Präst i Åre, Utomhuslivet

Dagar av sorg och glädje

Att vara präst är att kastas från svåra sammanhang med människor i sorg och saknad, till ljusa sammanhang med glada och skrattande människor. Att i det svåra ha uppdraget att försöka förmedla hopp och i det ljusa vara med och dela glädjen. Genom allt detta är känslan jag bär på: Meningsfullhet. Det är oerhört meningsfullt att få dela människors stora stunder i livet.

När jag kom hem i kväll var jag trött och slut och samtidigt oerhört uppfylld av allt jag upplevt de senaste dagarna i mitt arbete. Då finns inget bättre än att ge sig ut och träna. Så ikväll tog jag med Gillis på en riktigt långpromenad. Det där att få röra på kroppen, lufta tankarna och andas in frisk kvällsluft gör min själ så gott.

Och när jag kom hem satte jag mig och spelade gitarr. Det i sig är som en meditation. Att låta fingrarna leka över strängarna och stilla sjunga med. Bilden togs av min kära vän Linda Forss när jag köpte min nya gitarr. Jag är så nöjd med den!

Önskar dig en fortsatt fin helg!

/Karin