Livet, Präst i Åre, Skrivandet

På benen igen

I söndags kväll blev jag däckad i feber. Den kom hastigt och lustigt utan någon som helst förvarning. Så den fina, fina dagen avslutades med halsont, värk i kroppen och frossa. Sedan sov jag mig genom hela måndagen och tisdagen. På onsdagen vände det och igår var jag riktigt pigg. Idag är jag på benen igen.

Så idag har jag jobbat och förberett helgens vigsel och gudstjänst. Och jag har fått flera goda nyheter vad gäller mitt skrivande. Det återkommer jag gärna till!

Och så har jag stått ute i trädgården och plockat svartvinbär. Buskarna dignar av bär. Vilken lycka! Dessutom fanns det fortfarande jordgubbar att plocka i vårt lilla jordgubbsland.

Trevlig helg!

/Karin

Livet

Söndagstanke

Jag tycker så mycket om att gå till kyrkan om söndagarna, men idag ska jag inte det. Idag är det en del annat som ska göras – som att följa älskade dottern till Wångenridning. De söndagar jag inte är i kyrkan, saknar jag det. Jag tycker om känslan när jag kommer och går gången upp mot kyrkporten. Att öppna porten och känna den speciella doften som finns i många kyrkor. Att heja på folk, både kända och okända, att slå sig ner i kyrkbänken, kanske småprata med någon, kanske sitta i tystnad. Att höra kyrkklockorna dåna ut över bygden och liksom ropa: Kom, skymda kom!
Att sjunga med i psalmerna, att lyssna till bibelberättelserna, att be tillsammans med de andra, att lyssna till predikan, att ta emot bröd och vin, att lyssna till orgelmusiken.
Den här bilden är från Rätans kyrka. Där har jag inte varit på gudstjänst, där har jag gett konserter, men jag tycker det är härligt med en bild av en snöomsluten kyrka.
Önskar er en fin söndag, med kyrkobesök eller inte.

 

Livet

Gudstjänst och sedan lunch på Copperhill i Åre

En alldeles fantastisk arbetsdag har nått sitt slut. Idag hade vi Seniorsöndagen här i Åre församling. Då är alla våra seniorer extra varmt välkomna till gudstjänst med efterföljande lunch. Gudstjänsten blev härlig och varm och livsbejakande och med vacker musik. Gudstjänstdeltagarna var verkligen med – de sjöng i psalmerna och delade nattvarden och var, ja, med.
 
Sextio personer hade anmält sig att följa med och äta lunch på Copperhill, så vi hade hyrt en stor buss för att få med alla. Så vi färdades upp längs de vindlande vägarna, och kom upp till ett riktigt vinterland. Vi fick fantastiskt god lunch och fin service där uppe, och alla var så nöjda och glada.
 
Och jag älskar när jag får sitta ner och samtala med människor på det sättet som det blev idag. När livsberättelser delas.
 
En extra bonus den här dagen var att finna en person som satt i hotellets foajé och skrev på sitt manus. För mig är hon en stor inspirationskälla och förebild. Det var fint att få krama om henne och för en kort stund få träffa henne ”på riktigt”. 🙂
 

Så nu är jag en lycklig och en smula trött präst som summerar dagen. Tacksam!

Livet

Morgon i skogen

 
God morgon!
 
Och vilken härlig morgon det blev. Först tog jag mig en sovmorgon, ställde inte klockan på kvart i sex, som jag brukar. Vaknade istället av en kissnödig hund strax före sju. Tog en snabbsväng med honom och åt sedan frukost med dottern. När det ljusnat drog jag på mig träningskläderna, tog med Gillis och gav mig ut i skogen, längs spåret. Varma höstvindar.
 
Ibland är det så skönt att bara gå helt i tystnad, men idag valde jag att lyssna på podden ”Hur du skriver en bestseller – eller en annan bok”. En så himla bra podd! Jag har lärt mig massor! Lyssna, om ni inte har gjort det redan!
 
Och nu väntar en del förberedelser inför söndagens gudstjänst, ett lunchmöte på Åre Bageri, ett hembesök och lite administration. Sedan är det fredagskväll med familjen!
 
Önskar er en fin fredag!

Livet

Livsnjutande människor

Jag vet inte hur det är, men ibland får jag för mig att en massa livsnjutande människor liksom dragits hit till Åretrakten, för jag möter så många. Människor i olika åldrar som är himla bra på att ta vara på sina liv. En hel del av dem möter jag i backarna och i backrestaurangerna. Inte sällan är de pensionärer som ägnar dagarna åt skidåkning och god mat. Som kollar av vädret på morgonen och sedan ger sig ut. Som gläds åt skidåkning under vintern och sedan passar på att vandra under sommaren.
En sann livsnjutare var min fine vän O, som tyvärr dog för några månader sedan. Han dog efter att ha levt i 95 år, och sannerligen tagit vara på dagarna. Han åkte slalom tills han var 93, och älskade det. Skidåkningen var hans liv! När jag för någon vinter sedan hade problem med min rygg, och inte kunde åka slalom, och inte ens hade köpt ett säsongskort, blev O mycket bekymrad. Han sa: ”Men Karin, du måste börja träna. Kan du inte börja gå på gymmet, som jag gör?” Och jag log för mig själv, och tänkte att det var speciellt att bli ”uppläxad” angående träning av en 90+. Men han hade ju rätt, förstås! Ska en hålla sig stark och smidig gäller det att träna!
Den här vintern åker jag slalom igen. Idag åkte jag och familjen liftsystemet från Duved och bort till Lillåstugan. Där firade vi annandagsgudstjänst, och jag sjöng med i Årekören.
Livet

Snart…

Än så länge är allt stilla här i Duveds kyrka. Den där sköna tystnaden som bara kan bo i en kyrka en söndagsmorgon. Men snart kommer barnen, konfirmanderna och de andra gudstjänstdeltagarna och tystnaden kommer att bytas mot sång, musik, drama och gemenskap. Vi ska fira familjegudstjänst och jag ser fram emot den med glädje.