Drottningen af Åre, Musiken, Skrivandet

Dimma över Åredalen och tre olika föreställningar

Dimman har legat tjock över Åredalen den här veckan. Den har gett oss bedårande vackert landskap när solen samtidigt försökt tränga fram. Den har också emellanåt gett oss enbart gråhet, trötthet. Och mitt i dimman har jag åkt runt och gjort tre olika föreställningar.

Först, i tisdags, var jag i Mariebys vackra församlingshem och gjorde ett musik- och berättarprogram på temat ”Länge leve livet”. Ord och toner kring hopp, livsmod och livskraft. Det var så roligt! Framför allt att få träffa alla fina människor som jag lärde känna när jag var församlingspräst där för cirka tio år sedan.

Och igår, torsdag, gjorde jag en föreställning kring vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” tillsammans med mina medskapare Sonja Wahlén och Ulla Granqvist. Vi var i HornsbergskyrkanFrösön, och det kom så mycket folk! Och det blev så uppskattat, det vi gjorde. Det är tydligt att ord och toner kring sorgen berör oss människor. HÄR kan du läsa mer om vår bok.

Och idag, fredag, var jag på Hållandsgården i Undersåker och pratade om ”Drottningen af Åre”. Jag tröttnar aldrig på att berätta om fröken Kristina Hansson, om allt hennes mod och hennes drivkraft. Och det är härligt att se att hon engagerar, att människor vill köpa boken och läsa hennes berättelse. Du kan läsa många inlägg här på bloggen om boken, t ex HÄR.

Här är de, mina fina medskapare till ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” – Sonja och Ulla. Ulla och hennes konstnärskap kan du läsa mer om HÄR.

Dimman ligger fortfarande tjock, och nu när det är kväll och mörkt ser vi ingenting utanför fönstret. Det är som om vi är helt ensamma här i byn, inte en lampa, inte en gatlykta, inte ett billjus…

Livet

Sensommar i Åredalen

Jo, nog är det sensommar. Becksvart om kvällarna, rådimma om morgnarna, träd som börjar skifta i gult. Jag gillar det. Jag gläds över våra olika årstider. Igår var näst sista dagen på sommarlovet och jag och dottern skulle hitta på något mysigt. Vi tog bussen till Åre, gjorde en vandring i Åre by med omnejd, och avslutade vandringen med lunch på Åre creperi. Åh, så god mat de har där! Jag tog en galette med kyckling, chevre, honung och rucola. Dottern åt en crepe med nutella. Vilken lycka!

Senare på eftermiddagen plockade hon vinbär från våra buskar. Vi har hur mycket bär som helst nu. Bara tiden som inte riktigt räcker till… En del av bären blev till mycket goda smoothies till frukosten i morse.

Idag har jag varit till Hållandsgården i Undersåker och mött ett gäng glada pensionärer. Jag hade blivit ombedd att framför mitt program ”Inspiratöser” för dem. I det programmet varvar jag sånger, dikter, reflektioner och allt bygger på kvinnor/damer/töser som på olika sätt inspirerat mig. Det blev bra! Det är härligt med en engagerad publik som låter sig bli indragen i skeendet. Kul!
Kom hem och kunde konstatera att mina obefintliga gröna fingrar till trots, så växer krassen som dottern och jag sådde i våras. Det är ju något visst med att så fröer och faktiskt se dem växa till blommor. Och dessa blommor är ju fantastiskt vackra!

Livet

Att uppvärderna berättelser och berättande

Idag har jag varit på ett roligt uppdrag. Jag har mött barn- och ungdomsledare, som arbetar i olika församlingar i Svenska kyrkan, och pratat om berättelser. Det blev en bra stund, som blev mer samtal än föreläsning. Det är så skoj när det blir delaktighet, och människor delar med sig av frågor och egna tankar. Det var en härlig skara människor jag fick möta idag. Tack för det!
Jag brinner för berättelser och berättande, och tror att vi behöver uppvärdera berättandet i vår tid. Det finns något stort och nästan magiskt i att lyssna till en berättelse, att ta del av en berättelse, att bli en del av en berättelse.
Jag utgick idag från min bok ”Du ritar i sanden”, som ju är en bok med återberättade Bibelberättelser. I den har jag försökt att göra berättelserna riktigt levande, så den som läser eller lyssnar blir indragen i skeendet.

Jag åkte buss till Hållandsgården, där jag höll föreläsningen/samtalet, och hade turen att få skjuts hem efteråt. Käre maken passerade precis. När vi kom hem bytte vi om och drog iväg till Ullådalen. Han cyklade hela långa, branta vägen upp, jag promenerade liftgatan med busig Gillis. En härlig kväll i solsken.