Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet, Skrivateljén

En nödvändig vilodag

Jag har njutit av de vackra blommorna jag fick igår, jag har promenerat med Gillis i riktigt snölandskap, och jag har legat raklång på sängen och vilat. Så skönt. Så nödvändigt.

Det har varit intensiva, roliga, starka, mäktiga och fina upplevelser de senaste dagarna. I fredags fylldes vårt hus av föräldrar och syskon med familjer. I lördags hade jag den stora äran att döpa mitt älskade brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. I söndags hade jag gudstjänst i vackra Handöls kapell. På söndag eftermiddag åkte alla hem till sitt, förutom mor och far som stannade några dagar till. I måndags jobbade vi på med friggeboden som nu landat på vår gård och som snart är min efterlängtade skrivateljé. I går tog jag emot LT:s kulturpris på Åregården. Åh! Vilken kväll det blev! Jag berättar gärna mer om det i nästa inlägg.

Så, i morse när mamma och pappa rest hemåt, tog jag en långpromenad med Gillis, andades, funderade, försökte samla ihop allt jag varit med om. Kände en stor tacksamhet sprida sig i hela kroppen. När jag kom hem skulle jag ligga och läsa en stund, men jag somnade och sov både länge och väl.

Nu laddar jag om inför inflyttning i skrivateljén. Om allt går som jag vill kommer elektrikern i kväll och då har jag snart både ljus och värme där inne. Då kan jag flytta dit skrivbordet och pärmarna och böckerna och datorn och tavlorna och… allt annat jag vill ha där…

På lördag är det julmarknad här i Duved och då är min plan att ha öppet i skrivateljén och bjuda på glögg och pepparkakor till dem som kikar in. Välkommen om DU har vägarna förbi!

/Karin

 

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En påskhelg som går till historien

Jag kom och gick längs skoterspåret ner mot båtbryggan i Kallrör. Jag gick där och såg mig om och blev helt tagen av allt det vackra! Och helt tagen av att vi har en påskhelg som kommer att gå till historien.

Vi har kalla morgonar, hos oss är det ner mot minus 20 mest varje dag, men efter några timmar värmer solen. Jag tänker på alla gäster som befinner sig i Åredalen den här helgen, och jag gläds med dem! Tänk, att få sådana här dagar! Tänk, att få ge sig ut i skidspåret eller i pisterna i strålande sol och under klarblå himmel!

Jag har också åkt lite skidor denna påskhelg, men jag har framför allt arbetat en hel del. Det gör mig ingenting. Jag tycker om att arbeta under påsken, jag tycker om gudstjänsterna och påskens drama. Från mörker till ljus. Från död till liv.

I går firade vi påskdagsgudstjänst i St Olofsgården i Åre på morgonen, och på kvällen åkte vi till Handöls kapell. Det blev innerliga och berörande stunder.

Och idag var jag till Kallrör och hade en gudstjänst nere vid båtbryggan. Jag hade aldrig varit i Kallrör förut, men blev så förtjust! Vilken vacker plats på jorden! Vi inledde gudstjänsten med att jag kulade ut över den isbelagda sjön, ut över fjällen.

”Gud bor inte i tempel som är byggda av människohand, men här är Gud, inte långt borta från någon enda av oss…” (Ur Apostlagärningarna)

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Julotta i Handöls kapell

Det är helt mörkt när vi åker från Duved i tidiga morgontimman. Vi färdas några mil västerut till lilla byn Handöl, och där firar vi julotta i kapellet. Det är så mycket folk! Några får inte ens plats att sitta och psalmböckerna räcker inte på långa vägar. Men det känns så fint och så vackert att mötas i morgontimman och sjunga de älskade julpsalmerna och samlas kring julens berättelse.

Efter julottan möts vi på Hanriis café och dricker kaffe och äter världens godaste våfflor. Och vilka samtal det blir! Livsnära samtal, som det ofta blir en sådan gång.

Vackra Handöls kapell! HÄR kan ni läsa ett annat av mina inlägg om detta kapell.

Och så det blå skenet i gryningen i juletid, i midvintertid… Vackert, eller hur?

Livet

Reflektioner efter julen

God morgon!
 
Det är dagen efter annandagen, och jag sitter vid matbordet och reflekterar och funderar över julen om precis varit. För min del har julen varit väldigt, väldigt fin! Jag hoppas du också haft det bra!
 
Julaftonen blev ungefär som jag hoppades på, och som jag skrev om i mitt förra inlägg. Mysig frukost med familjen då älskade dottern också fick öppna några julklappar. En vintrig bilfärd till min bror med familj, där också mamma och pappa var. Vi fikade, åkte pulka, drack glögg ute i solskenet, tittade på Kalle, åt god julmat, fick besök av tomten. Ja, det blev mysiga timmar, och framåt kvällen åkte vi hem igen.
 
juldagsmorgonen klockan 6.30 åkte jag och vår nya kyrkomusiker Liselotte mot Handöl för att fira julotta i vackra, lilla kapellet. De hade varnat för storm, så det var lite oroligt att ge sig iväg. Men allt gick hur bra som helst tills det var dags att svänga av E14, och in på den mindre vägen mot Handöl. Där var det inte plogat, och jag hade ingen aning om hur mycket snö som faktiskt låg där på vägen. Om bilen skulle klara det. Det gjorde den. Och vi kom fram som vi skulle. När vi öppnade bildörrarna insåg vi hur mycket det faktiskt stormade. Men många människor hade trotsat vädret och kom för att fira julotta. Det blev en fin stund. Efteråt drack vi kyrkkaffe på Hanriis café och åt världens godaste våfflor. När jag sedan kom hem bytte jag om till skidkläder och jag och älskade maken begav oss till Åre Björnen för ett varv i spåret. Härligt! På eftermiddagen hade jag en vigsel i Åre gamla kyrka. Kvällen blev en mycket lugn kväll.


Jag var ledig annandagen. Så här mycket ledighet en jul har jag verkligen inte haft på många, många år. Så det gällde att njuta av det. Och det var inte svårt alls för solen sken och pisterna var fina och jag gjorde premiärturen på slalomskidor för i år. Några timmars åkning och en paus med varm choklad med vispgrädde. Det kan inte bli så mycket bättre.

På kvällen kom några fina vänner på middag. Vi plockade fram av julmaten och jag snodde ihop en köttfärspaj. Det blev bra så.
 
tacksam över denna julhelg. Nu laddar jag om inför nyårshelgen. Då jobbar jag desto mer. Ha en riktigt fin dag!
 /Karin


Livet

Vigslar i Handöl i snöstorm

Det blev till att klä sig i prästkläder och storstövlar idag när jag skulle ge mig iväg. Snön yrde här i Duved och det hade snöat mycket under natten. Jag skulle bege mig västerut, och en vet aldrig hur vägarna är åt det hållet. Det är bäst att klä sig ordentligt. Ju mer västerut jag kom, desto mer yrde snön. Vägen var plogad fram till Ånn, men sedan blev det lite av en gissningslek.
 
Men allt gick bra, och jag kom fram till vackra kapellet i Handöl. Ett mycket speciellt kapell som ligger mig varmt om hjärtat.
 

 Här hade jag förmånen att ha två vigslar idag. Det är en sådan ynnest att få vara med om detta! Att får dela ett så viktigt ögonblick i två människors liv. Det blev berörande och starka och kärleksfulla vigslar med både skratt och tårar. Jag önskar dem all lycka och välsignelse!

 Mellan de två vigslarna blev jag och vår kyrkomusiker bjudna på lunch hos världens bästa kyrkvärd Erene och hennes man Fritz. Vilken omsorg! Och vilken fantastiskt god mat! Fritz hade fångat fisken och Erene lagat till den. Vi fick också smaka nästan nybakt tunnbröd.

 

När vigsel nummer två var slut hade det lugnat sig i snöandet, och plogbilen hade varit framme. Det blev betydligt enklare att ta sig tillbaka till Duved. Tacksam över denna dag!