Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Snö i Åredalen och det händer när du vilar

När jag gick morgonpromenaden med Gillis vid sex föll stora snöflingor mot marken. På ett ögonblick föddes julstämning inuti. När älskade dottern kom upp vid tio låg snön fortfarande kvar på gräsmattan och hon jublade – hon längtar efter skidåkning nu! Det har blivit mitt på dagen nu och snön är borta här nere i byn men ligger på fjälltopparna. Vi går mot vinter.

Och jag har en trött dag idag. Det har varit en rätt intensiv vecka med arbetet med manuset, och imorgon åker jag till Härnösand för präst- och diakonfortbildning med fullspäckade dagar. Så den här dagen ska få vara trött. Och slapp. Och fylld av vila. Tänker på Tomas Sjödins bok ”Det händer när du vilar”. En bra bok för den som har svårt att dra ner på takten.

Så, hittills idag har jag ätit långfrukost med älskade dottern, vilat en stund, lyssnat på bok. Snart ska vi ta en långpromenad med Gillis, kanske upp mot Mullfjället, och sedan hem och vila igen. Och så ska jag baka, och det är sann vila för mig.

Önskar dig en fin lördag!

/Karin

Livet

Regnbågsmattan i Härnösands domkyrka

Hemma igen efter ett par dagars prästfortbildning i Härnösand. Berikande, omtumlande och inspirerande dagar. Det är fantastiskt att få möta alla sina prästkollegor i stiftet, samtala, dela erfarenheter, äta god mat och ha trevligt tillsammans. Och att få fylla på med kunskap och kloka ord.
 
Under de här dagarna har jag lyssnat till min kära biskop Eva när hon föreläste om kyrkan och samerna – smärtsamma men nödvändiga insikter -, jag har hört ett föredrag om körsångares syn på gudstjänsten, ett annat om kyrkans möte med asylsökande. Och i eftermiddags föreläste Agneta Lagercrantz utifrån sin bok om självmedkänsla. Så jag känner mig påfylld och stärkt.
 
Och så himla glad att vara hemma igen! Det var en stor lyx att få sjunka ner i soffan och kvällsfika med älskade familjen och se på Bonde söker fru. Just då kändes det som att livet inte kan bli så mycket bättre.
 
 
 
Den fantastiska regnbågsmattan i domkyrkan. Jag är stolt att tjänstgöra som präst i ett stift som har en domkyrka med en regnbågsmatta.

Vackra domkyrkan som jag har så vackra minnen ifrån. Prästvigningen förstås, i juni 2000. Mer än sexton år sedan. Och dagen då vi hade premiären av vår musikföreställning Kallad här, i september 2008. Stora stunder i mitt liv.

Livet

Tid för återhämtning och eftertanke

När jag tog min vandring längs Blomsterstigen i Storlien i fredags, var det ju en vacker sittbänk som gav mig en tankeställare. Lugn i stormen, stod det. Jag har blivit så oändligt mycket bättre på det under det senaste dryga året, men jag märker att det är en bit kvar. Det finns så himla mycket som jag tycker är roligt och meningsfullt, så jag tackar gärna ja till olika förfrågningar. Jag hänger gärna med på saker. Men jag har insett att jag inte kan vara med på allt, hur roligt och meningsfullt det än känns. Jag behöver tid för återhämtning och tid för eftertanke och reflektion.
 
I eftermiddag åker jag till Härnösand för ett par dagars fortbildning för oss präster i stiftet. Det ser jag fram emot! Men det gör också att den här dagen behöver bli ganska lugn, jag behöver spara på krafterna. Så idag packar jag min väska, gör några förberedelser inför den andakt jag ska hålla på tisdagskvällen, men i övrigt tar jag det lugnt i stormen.
 
Tog en promenad. Alltså, hur vackert är det? Det har varit minusgrader i natt, och det gör att allt i naturen är helt krispigt. Jag gick gamla vägen västerut och sedan en grusväg ner mot älven, och följde den tillbaka till byn.

 
Resten av dagen tänker jag läsa, vila och dricka kaffe på bron.