Skrivandet, Upplevelser

På bokturné till härliga Härjedalen

Att åka på bokturné till härliga Härjedalen för att prata om en bok om sorg kan bli en ganska så glad historia. Vi hade en väldigt fin – och rolig – dag igår i Funäsdalen och sedan i Hede. För sorgen och glädjen ligger ganska nära varandra. Det är väl så det är.

Vi anlände till ett gnistrande vackert Funäsdalen mitt på dagen igår, jag och Sonja Wahlén, Ulla Granqvist och Sonjas dotter Stina Wahlén. Vi gjorde vårt program som vi skapat kring vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Vi läste ur boken, Ulla visade några av sina bilder och Stina sjöng sånger. ”I den stora sorgens famn” till exempel, och ”Håll mitt hjärta”. Hon sjunger magiskt bra.

Efteråt blev det god sopplunch, fina samtal vid borden och möjlighet för den som ville att köpa boken.

På kvällen gjorde vi samma program i Hede på hembygdsgården. Då låg mörkret tjockt utanför fönstren men i rummet där vi höll till brann levande ljus på borden.

En fin och meningsfull dag. Känner mig tacksam.

 

 

Berättandet, Drottningen af Åre, Familj och vänner

Dagar i Härjedalen

Jag har tillbringat några fina dagar i Härjedalen. Först hos mina föräldrar i Hede, och sedan hos min yngste bror med familj i Funäsdalen. Det är något visst med Härjedalen, det är bara så.

Sköna dagar i Hede med sovmorgnar, kaffestund om morgonen, tid med mamma och pappa, promenader i vårsolen, fika på byns café, tid med svärföräldrar och kompisar, tid med faster och moster… Intensivt och späckat schema på ett sätt, men också lugnt och skönt. Så som det alltid är att komma hem till Hede.

Sedan ett dygn i Funäsdalen. Middag och mys med goa familjen där, besök i Bruksvallarna för att se det fantastiska hus min bror och hans kollega bygger, promenad och kik i butiker, hämta älskade brörsdöttrarna på förskola och skola, fika och småprat…

Och så min bokpresentation av Drottningen af ÅreFjällmuseet. Det blev så bra! Det kom så mycket folk! Det var en så aktiv och engagerad publik. Jätteskoj!

Nu är jag hemma igen. Hemma hos älskade familjen. Nu ska vi se Let´s dance, och sedan ser jag fram emot en skön hemmahelg. Vi hade tänkt att åka skidor till Stendalsstugan, men det tycks bli riktigt oväder. Så, vi håller oss hemma.

Jag önskar er en fin helg!

/Karin

Min bror och mina brorsdöttrar på balkongen till det hus som precis nu byggs. Det blir så himla fint!

Tänk att ha den här utsikten när en vaknar om morgonen. Lyckliga de som blir ägare till det huset!

Drottningen af Åre, Skrivandet

”Den där elden inom” lever vidare

Jag älskar den här bilden av Margareta Klingspor, huvudpersonen i min första roman ”Den där elden inom”. Nu är det drygt fyra år sedan den boken släpptes, men den lever fortfarande, och har fått ny kraft under den senaste tiden.

Läs gärna mer om boken HÄR och HÄR. Den säljer bättre än på länge, och får dragkraft av min nya roman ”Drottningen af Åre”. Det är fint, det där, att de hjälps åt. Och Margaretas berättelse är värd att ta del av. Hon var en fantastisk kvinna. Nu går ”Den där elden inom” också som följetong i LT:s e-tidning. Titta här! LT

Drottningen af Åre, Skrivandet

”Den där elden inom” får nytt liv

Det är så himla roligt att märka att min nya roman ”Drottningen af Åre” nu lyfter min förra roman ”Den där elden inom.” Bokförsäljningen har tagit ny fart.

Och så kommer Länstidningen publicera den boken som e-bok ett antal lördagar framöver. Det känns så fint! Den har ju ändå några år på nacken – den släpptes för drygt fyra år sedan. Den har fått många läsare under de här åren och många fina lovord. Jag är glad att den får nytt liv nu.

Från baksidestexten:

I slutet av 1930-talet flyttar Margareta till den lilla byn Hede i Härjedalen. Hon är gift med Wilhelm, som är byns nye provinsialläkare. Här ska hon leva ett lugnt liv som doktorinna och ta hand om deras lilla dotter Birgitta. Hon försöker men kan inte riktigt finna sig till rätta långt borta från storstadens myller och möjligheter. Verkligheten kommer i fatt henne och hon kan inte längre nonchalera sin egen inre vilja och drivkraft. När hon ser hur situationen är för byns kvinnor påbörjar hon ett förändringsarbete som kommer att påverka byn och dess invånare i grunden. Den där elden inom är en roman byggd på verkliga händelser. Det är en berättelse om kraften som bor i människan och om vikten av att följa sin längtan.

Den finns att köpa på AdLibris och Bokus, och det går också bra att beställa ett signerat exemplar direkt från mig. Skicka mig ett mail i så fall – gryningsljus@live.se

 

Betraktelser, Musiken

Utsikt ger insikt

Jag sitter utanför mina föräldrars hus och dricker morgonkaffe med lurar i öronen och lyssnar på låtar. Jag blickar upp mot mäktiga Sonfjället och nynnar med i tonerna. Någon klok person sa en gång: ”Utsikt ger insikt”, och det är det jag känner nu. Jag lyssnar på sångerna och ser fjället och upptäcker plötsligt nya andemeningar i de välkända låtarna. Jag upptäcker nya ord och formuleringar, nya melodislingor och nya instrument. Det är ganska fascinerande. Nästan hisnande.

I morgon kväll har vi vår traditionsenliga Sommarkonsert i Hede kyrka, Eva-Britt Nordstrand och jag. Igår sågs vi och repade. Vi ska ses senare idag också, så nu behöver jag lyssna ännu lite mer, sjunga med ännu lite mer. Och upptäcka ännu lite mer.

Utsikt ger insikt.

Önskar er en fin dag!

/Karin

Betraktelser, Livet, Utomhuslivet

Härliga Härjedalen levererar

Det är snart dags att åka hem till Duved efter några sköna dagar hemma i Hede. Den här byn som fortsätter vara ett ”hemma” trots att jag inte bott här på så där 25 år. Men jag tror det är så för väldigt många – den plats där en växte upp, den plats där ens föräldrar bor kvar – det är hemma.

För älskade dottern är den här byn en mycket viktig plats, och fick hon bestämma skulle vi nog flytta hit. Här har hon sina mor- och farföräldrar, här har hon ett helt gäng kompisar, här har hon sina gudmödrar och en av sina gudfäder, och en massa andra släktingar. Här finns skidåkningen och på somrarna en utomhuspool – och det är ju hur populärt som helst!

De här dagarna har vi njutit av vackra vårvintern, av solen som lyst, vi har umgåtts med folk och fikat en hel massa. Och pratat om hur Härjedalen kan leverera – som den här dagen förra året:

En härlig dag på Vemdalsskalet.

Och den här morgonen är himlen vackert rosa över Sonfjället.

Livet

Jag har haft en så fin dag idag

Jag har haft en så fin dag idag, i Hede, min hemby, ihop med min familj och mina föräldrar.
 
Glad över gårdagens stund när jag hade förmånen att sjunga och föreläsa vid ett arrangemang av föreningen ”Mö finns”. Föreningen som är en mötesplats för cancerdrabbade och deras anhöriga. Det kändes bra att få sjunga och tala kring temat ”Hoppfullhet”.
 
Glad över responsen på mitt förra blogginlägg om min kärlek till Svenska kyrkan. Alltså, så många tusen som läste det här på bloggen, så enormt många gillningar och delningar på Facebook och Instagram, så många fina kommentarer. Jag kan bara konstatera att många hjärtan dunkar varmt för vår kära Svenska kyrka. 

Min mamma och jag tog en långpromenad idag i allt det gnistrande vintervita. Hede är en fin by med Sonfjället i fonden. Det är många år sedan jag bodde här nu, men Hede är och förblir ”hemma”. Det verkar aldrig gå över.

En himla bra sak med Hede är att där nu för tiden finns ett café. Varje by bör ha ett café, det är min bestämda åsikt. En mötesplats, en samlingspunkt. Så vare gång jag är i Hede går jag dit. Idag avslutade mamma och jag vår promenad med ett besök där, och vi åt en varsin semla. Precis hur gott som helst.

Livet

Vi satte litteraturen på Härjedals- och Jämtlandskartan

I går kväll satte vi litteraturen på Härjedals- och Jämtlandskartan. Vi var ett stort gäng lokala författare, både etablerade och aspirerande, som möttes på Länsbiblioteket i Östersund och läste 5-minuterstexter som vi skrivit. Temat var mycket öppet. Det var helt enkelt ”Jämtland – Härjedalen”, och den öppenheten gjorde att det blev väldigt skiftande texter som lästes upp. Reflektioner kring hembygden, barndomsminnen, kritik över landsbygden… Ja, skiftande!
 
Själv läste jag en text jag skrev för en tid sedan om min hemby Hede. Om att den byn på en och samma gång är mitt hem, och samtidigt inte. Att på en och samma gång vara en av alla byborna och samtidigt en gäst och en främling. Jag kallar berättelsen ”Samma kuliss men en annan teater”.
 
Den text som verkligen berörde mig igår var en berättelse skriven av en sextonårig tjej från Afghanistan. Hon berättade, på nästan helt felfri svenska, att hon varit i Sverige i tolv månader, och att hon gärna skrev på svenska. Och så läste hon! Och vilka ord! Ord om hemlandet, ord om flykten, ord om det nya livet i det nya landet. Hon sa ungefär så här: ”För mig är Sverige en mamma med tre döttrar som sitter på bussen. Mamman ger döttrarna all sin kärlek och trygghet.” Hon sa också att Jämtland kommit att betyda så mycket för henne. Att hon kände sig trygg här. Att hon ville leva sitt liv här. Så starkt!
 
Jag kunde inte vara med hela kvällen, behövde hinna med tåget hem till Duved, men jag är glad över den stund jag var där. Det är så berikande möta andra skrivande människor och höra deras berättelser.
 

Livet

Mormors anteckningar – att få glänta på dörren till hennes värld

 
Vi är i Hede. Byn som jag växte upp i, byn som jag flyttade ifrån när jag var sexton, byn som fortfarande är ”hemma”. Funderar ofta kring detta med att på samma gång ha lämnat och på samma gång fortfarande vara en del av.
 
Igår tog mamma fram min mormors urklippsböcker och dagböcker. Det blir så speciellt att sitta och bläddra bland urklipp hon av olika anledningar tyckte var viktiga, och bland sidorna hon skrivit om sina dagar. Hon kommer så nära, trots att hon varit död i mer än trettio år. Urklippen som handlar om personer från byn, om händelser i byn, om kyrkan och hembygdsgården. Dödsannonser. Vilka är alla de personer vars dödsannonser hon klippt ur? En del namn känner jag igen, de flesta inte.  Dagböckerna där hon detaljerat antecknat vädret för varje dag – ”+8 och sol, -15 och rimfrost i träden” – och sådant som hände. ”Vi var och fikade hos Anna och Hans. Trevligt.” ”Vi var barnvakt åt Håkan när Inger och Bengt åkte till Sveg. Han var snäll.”
 
Ja, jag bläddrar och läser och vi kommer så nära, mormor och jag. Jag får glänta på dörren till hennes värld och min värld växer sig större.
 

Livet

Att få möta sin idol

Vi är i min hemby Hede i några dagar. Intensiva dagar då vi badar i poolen på campingen, träffar familj och vänner, träffar gamla bekanta, fikar och grillar. Det har verkligen varit riktigt varma sommardagar! Så härligt!

Igår kväll spelade Frans på Hede Folkpark och älskade dottern var förstås där och upplevde showen. Kom hem glädjestrålande med hans autograf på handen. Och jag kastades tillbaka i minnet till alla artister jag upplevt i Hede när jag växte upp. Carola gjorde sin turnépremiär här 1983, Herreys var här 1984, Pernilla Wahlgren året efter… Den tidens Frans stod på scenen och jag minns det som mycket stort och magiskt. Glad att dottern fått uppleva Folkparken nu.

Ja, fina dagar i Hede, och idag åker vi tillbaka till sjöstugan. Längtar efter fler makalösa solnedgångar.