Livet

En hyllning till alla som kämpar för en bättre värld – och en hyllning till Jonas Gardell

Bildresultat för jonas gardell

Jag såg honom i TV-programmet ”Min sanning” härom kvällen. Jag har sett honom många gånger i olika sammanhang genom åren, och han slutar inte beröra mig. Så mycket klokskap, så mycket tok i en och samma människa. Han berättar om sitt liv, om sin smärta, om sina svåra erfarenheter, och det gör ont att lyssna.

Men han berättar också om kampen som han aldrig ger upp! Kampen för att den här världen ska bli bättre! Att vi ska våga tro det.

Jag tänker på honom när jag hör om alla andra som kämpar för den här världen. Alla som vågar, alla som orkar, alla som brinner för förändring! I mina trakter finns många fantastiska eldsjälar och kämpar. Inte minst de som kämpar hårt för våra nyanlända.

Jag tänker på Marie Rödemark, lärare, som skapat undervisningsmaterial i svenska för våra nya medborgare. Och som finns för dem på många andra sätt, kämpar och sliter. Heja Marie! Och jag tänker på Urban Widholm, som driver Fjällsätra i Undersåker, och som hjälpt nyanlända till praktikplatser och jobb, och som inte slutar kämpa. Heja Urban! Och jag tänker på Helene Sjöström, som uppmanar till en Ljusmanifestation i Åre i morgon kväll, en protest mot att regeringen bryter mot barnkonventionen och mänskliga rättigheter i asylprocessen. Heja Helene! Och låt oss gå ut i morgon kväll och tända ljus och vara med i kampen!

Jonas Gardell nämner viktiga ord av Jesus i TV-programmet. ”Det ni inte har gjort mot någon av mina minsta har ni inte heller gjort mot mig.” Han säger med stark rörelse i programmet att en dag kommer vi att stå öga mot öga mot en av våra minsta och vi kommer få frågan: ”Vad gjorde du mot mig? Var gjorde du inte?” Ja, det blir en fråga rakt in i våra liv: Vad gör jag för att den här världen ska bli en aning bättre? Vad gör jag för människor jag har omkring mig, som behöver mig?

Livet

Om psykisk ohälsa – och en hyllning till PT-Fia

Bildresultat för pt-fia
Jag läser hennes blogg emellanåt. Där delar hon med sig av sitt liv. Om arbetet som personlig tränare och kostrådgivare, om att vara egenföretagare, föreläsare, författare. Om kärleken och att vara nygift. Om framgångarna och priserna. Om träningspassen och den nyttiga maten. Och på alla bilderna är hon så vacker och frisk och hälsosam och leende. På många sätt ett avundsvärt liv.
 
Och hon hade kunnat låta oss stanna kvar i den perfekta bilden av det perfekta livet. Vi hade kunnat stanna kvar i känslan av avundsjuka över ett så lyckat liv. Men hon gör inte det. Hon berättar också om de andra delarna i livet, de som inte är så himla perfekta.
 
Hon berättar om ångesten, om smärtan, om tröttheten, om svårigheterna, om utmattningsdepressionen. Hon gör så klart för oss att livet aldrig är bara perfekt, och jag är så tacksam att hon gör det! Jag tänker att hon är en förebild för så många, speciellt för unga kvinnor. Unga kvinnor som idag har kraven på sig, och i sig, att livet ska vara perfekt, att de ska vara perfekta. Jag tror PT-Fia med sin ärlighet och sårbarhet hjälper många.
 
Så, tack!!!