Familj och vänner, Präst i Åre

Hemma igen efter fina dagar i Norrbotten

Jag klev på nattåget i Luleå i går kväll och kom hem till Duved för en stund sedan. Nu sitter jag vid matbordet och dricker kaffe. Jag har haft fina, fina dagar, men oj så skönt det är att vara hemma igen. Det gamla ordspråket håller sannerligen i sig. Borta bra men hemma bäst.

Jag har tillbringat helgen i Gunnarsbyn tillsammans med min vän Lena och hennes familj. Vi har pratat, ätit god mat, yogat, sett på Melodifestivalen, bastat och framför allt har vi förberett gudstjänsten ”Möt mig nu som den jag är”. Den som vi gjorde i Åre gamla kyrka i torsdags gjorde vi i Råneå kyrka i går kväll.

Samma innehåll, samma berättelser, samma musik och ändå en helt annan upplevelse. Så som det blir i en annan kyrka med andra människor. Men det kändes väldigt fint och innerligt och blev uppskattat av dem vi talade med efteråt.

Men nu, som sagt, är det väldigt skönt att vara hemma. Jag ska inte göra många knop den här dagen. Jag har ju lärt mig det nu – om jag haft intensiva dagar behöver jag avkoppling, stillhet, tystnad. Här skrev jag om det behovet om man, som jag, är en HSP. Så jag ska dricka ännu en kopp kaffe, jag ska vila, läsa, packa upp, kolla mailen. Och i eftermiddag ska jag och älskade dottern åka till gymmet. Det tycks bli vår måndagstradition.

Här en bild på Lena och mig från i torsdags i Åre gamla kyrka. Här kan ni läsa mer om den kvällen.

Familj och vänner, Präst i Åre

Möt mig nu som den jag är – Internationella kvinnodagen

I morgon är det Internationella kvinnodagen, och den ska vi uppmärksamma i Åre församling. Vi bjuder in till en gudstjänst som vi gett namnet ”Möt mig nu som den jag är”.

Det är min fina prästkollega Lena Malm och jag som kommit med idén om den här gudstjänsten. Här kan ni läsa om hur vi satt på ett café i Umeå och spånade på idéer. Vi vill att det ska bli en gudstjänst som rör vid alla sinnen.

Därför är Anna Karin och Anki med och läser bibelerättelser och nutida berättelser om hur det kan vara att vara kvinna. Därför är Christelle med och sjunger sånger som berör våra hjärtan, och Lovisa och Jennifer dansar kvinnokraften. Därför är nattvardsbrödet bakat här hemma av min mamma och dotter utifrån ett recept från 1500-talet skapat av Hildegard av Bingen. Därför kommer bilder av inspirerande kvinnor genom historien att hänga runt om i kyrkan och därför kommer vi alla att kunna vara med och virka en gemensam tråd som ett tecken på vår gemenskap och vårt behov av varandra.

Det blir en gudstjänst som inte väjer för det svåra i att vara kvinna, men det blir också en gudstjänst som lyfter det fantastiska i att just vara kvinna.

Tyvärr behöver vi fortfarande uppmärksamma Internationella kvinnodagen, men jag vill gärna citera fantastiska Margareta Winberg, som sa ungefär så här i söndags på Storsjöteatern i Östersund: ”Internationella kvinnodagen är ännu en speciell dag, men jag ser fram emot att den blir en vardag.” Läs gärna mer om söndagen här!

Så, i morgon klockan 19 i Åre gamla kyrka – varmt välkomna!!! Och för er som bor närmare Råneå – på söndag gör vi en likadan gudstjänst i Råneå kyrka klockan 18. Varmt välkomna dit!

Familj och vänner, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Måndagsreflektion

Det är måndag och vi är mitt inne i den femte årstiden, vårvintern. Det har varit ett gäng helt ljuvliga dagar med kylig luft, gnistrande snö och strålande sol. Idag är det flurväder med snö och blåst och gråhet, och jag tar mig tid att reflektera. Måndagsreflektion, helt enkelt.

Feminism för allas lika värde

Helgen har kretsat kring dagen på Storsjöteatern i Östersund där vi uppmärksammat Internationella kvinnodagen. I lördags repade jag och Jenny inför vår föreställning Kallad, och igår framförde vi den på stora scenen. Det var så oerhört roligt! Det gick så himla bra! Jag är så glad. Här kan ni läsa mer om Kallad.

Idag

Idag är en lugn dag, och det känns som om det behövs. Jag tog sovmorgon, fick kaffe på säng av älskade maken, satt och läste en stund. Sedan gick jag upp och gjorde en ordentlig mysfrukost. Mamma och pappa är här och älskade dottern har sportlov. Så härligt!

Nu ska jag jobba en stund här hemma och sedan ska vi åka in till Åre. Ida-Maja och jag ska prova gymmet på Holiday club, och mamma och pappa ska strosa en stund på byn. Jag är ju ingen gymtjej, jag tycker allra mest om att träna utomhus, men när älskade dottern vill ha med mig på ett tärningspass, ja, då säger jag inte nej.

Sedan blir det bara en lugn kväll med lite god mat och kanske TV-tittande.

Dagarna som kommer

Jag är ledig måndag, tisdag, onsdag även om jag behöver arbeta lite grann här hemifrån. I övrigt ska jag bara umgås med mina nära och kära och läsa, vila, ta någon skidtur… På onsdag kväll kommer min goda vän Lena hit från Gunnarsbyn, utanför Luleå. Så ska hon och jag jobba inför våra gudstjänster kring Internationella kvinnodagen. Läs mer om det här. Den första gör vi tillsammans i Åre gamla kyrka på torsdag och den andra i hennes kyrka i Råneå på söndag.

Nu

Men än så länge är det lugn, skön måndag. Jag önskar er en fin vecka!

/Karin

Så här gnistrande vackert var det för någon dag sedan.

Familj och vänner, Präst i Åre

Kreativa dygn i Umeå

Jag har haft två fina, kreativa och inspirerande dygn i Umeå tillsammans med min goda vän Lena Malm. Lena är också präst, vi läste tillsammans i Uppsala på Pastoralinstitutet. Vi prästvigdes samma dag i juni 2000, men i olika domkyrkor – hon i Luleå, jag i Härnösand.

Nu strålade vi samman i Umeå för att planera för gudstjänst på Internationella kvinnodagen. Den 8 mars ska vi tillsammans fira den gudstjänsten i Åre gamla kyrka, och söndagen efter, den 11 mars, firar vi den i Lenas kyrka i Råneå.

Vi satt på NK, Nya Konditoriet i Umeå, och drack kaffe och te och spånade hejdlöst och fritt. Vi samtalade om lämpliga bibeltexter och psalmer, om kvinnor vi inspireras av och vill lyfta i gudstjänsten, om eventuell sångare och solist. Och vi såg framför oss bilder och en virkad remsa garn…

Det kommer att bli så bra! Ledorden blir Berättelse, Bekräftelse, Befrielse och gudstjänstens namn ”Möt mig nu som den jag är – en mässa på Internationella kvinnodagen”.

Så vi har arbetat och varit kreativa, men vi har också pratat en massa om livet, vi har ätit god mat, druckit vin, skrattat och gråtit. Väldigt bra dagar, med andra ord!

Och Umeå visade sig från sin allra bästa sida trots att det var grått, snöblaskigt, halt och blåsigt. Det var ändå den bästa sidan tack vare alla varma, glada, härliga människor vi träffat på. Umeå gav på något vis mersmak.

Betraktelser, Livet

Kära förmödrar – en hälsning på Internationella kvinnodagen

Alldeles särskilt tänker jag på dig idag, Karin Härjegård, min namne och min morfars syster. Du föddes 1894, och på bilden är du 35 år. Den dagen, när du sitter där på förstuvisten med din hund, hade det i några år varit möjligt för dig och dina medsystrar att rösta i allmänna val. Då hade ett gäng kvinnors kamp under lång tid, med Anna Whitlock i spetsen, gett resultat.

En ny tid är på väg. En ny tid som ska leda till att kvinnor kan vigas till präster och utbildas till poliser, kan sitta i bolagsstyrelser och bli höga chefer. En ny tid då det inte längre är lagligt för en man att slå eller våldta sin fru. En ny tid då vi går mot ett allt mer jämställt samhälle.

Jag undrar om du kan ana, Karin, vilket samhälle som är på väg att växa fram. Mycket har hänt  redan 1966 då du lämnar jordelivet. Mycket har hänt som är så bra.

Men det tar sin tid. Myrsteg framåt, men det har ändå känts som om det går framåt. Tills nu. För nu händer saker i samhället och världen som gör att vi istället backar. USA:s nye president som är i gång med att rasera de möjligheter och rättigheter som kvinnor kämpat för genom tiderna. Rysslands president som tycker det är en bra idé att sänka straffen för män som misshandlar sin fru och sina barn. Och ett Sverige där en våldtäkt sänds live på sociala medier så den som vill kan se. Med mera. Detta är så skrämmande och så galet att det är svårt att ta in. Vi har nått fram till 2017 och så här ser det ut!

Men Karin, jag ser samtidigt något som spirar och gror. Jag gör verkligen det. Jag ser frö till ett systraskap. Jag tycker att vi kvinnor har blivit långt bättre på att stötta varandra, och det är ju som Madeleine Albright, tidigare USA:s utrikesminister, sa: ”Det finns en särkskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.” Kanske har vi begripit det nu – vikten av att hjälpas åt! Att inte vara avundsjuka på varandra, inte missunnsamma, utan glädjas med varandra, stötta varandra, lyfta varandra, uppmuntra varandra, ta hand om varandra.

Att vi är systrar och behöver föra kampen vidare tillsammans, kampen för ett jämställt samhälle. För våra döttrars skull, för våra brorsdöttrars, dotterdöttrars, guddöttrars skull. För det här samhället, för den här världen.

Livet

Internationella kvinnodagen

Här är jag klädd i kläder från 50-talet i samband med releasen av min roman Den där elden inom. Berättelsen som bygger på ett verkligt levnadsöde, en verklig person. Hon hette Margareta Klingspor och är en av mina hjältinnor. En kvinna som vågade gå sin egen väg trots massivt motstånd. En kvinna som stod upp för andra kvinnor, stöttade och hjälpte.

Hon är en god förebild så här på Internationella kvinnodagen. En dag som jag inte firar, men som jag anser ska uppmärksammas! För samhället är långt ifrån jämställt. 
Vi ser det i krigen som rasar runt om i världen hur kvinnor våldtas som en del i krigsföringen. Vi ser det i alla de flyktingläger runt om där kvinnor och barn har det allra, allra svårast. Vi ser det i statistiken över kvinnor som blir misshandlade av sina män, inte minst här i Sverige. Vi ser det på våldtäkterna, på de sexuella trakasserierna, på näthatet mot kvinnor. Vi ser det på de orättvisa lönerna och de mansdominerade bolagsstyrelserna. Bland annat.
Och vi ser det, inte minst, på uppmaningarna från polischefen om att vi kvinnor ska hålla oss hemma och inte vistas ute sena kvällar.
Så den här dagen behövs för att uppmärksamma hur det ser ut i samhället, hur strukturerna ser ut. Men jag tänker att dagen också behövs för att stärka vårt systerskap, vi kvinnor över hela världen. Vi behöver påminna oss om Madeleine Albrights ord: Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.
Min hjältinna Margareta var bra på det – att se sina systrar i världen, lyfta dem, bejaka dem, stötta dem. Hon visste att det bara är så vi kommer vidare och kan skapa en bättre värld att leva i.