Drottningen af Åre, Skrivandet

Stort tack från Kristina och mig

Det har varit omtumlande dagar sedan telefonsamtalet kom då jag fick veta att jag fått LT:s kulturpris 2018. Det blev helt tomt i huvudet, i några sekunder förstod jag ingenting alls, sedan kom den stora glädjen. Så, jag säger: Stort TACK från Kristina och mig.

Tack, Kristina!

Vi har gjort en speciell resa tillsammans, du och jag, Kristina. (En stor del av den resan kan ni, bloggläsare, läsa om under kategorin till höger som heter just ”Drottningen af Åre”.) Så, det här priset är till mig, men det är också minst lika mycket till dig, Kristina. Jag tror inte att du fick några priser under din livstid, trots all din kamp och strävan, trots allt du uträttade och klarade av. Så, sträck på ryggen nu, Kristina! Var stolt över allt du gjorde, var stolt över den fantastiska människa som var du! Tack!

Tack, Annika!

När manuset var färdigt var det dags att lämna det till dig, Annika Nordin, du som skulle göra omslaget till boken. Jag visste att jag ville ha bilden av Kristina, tagen av Nils Thomasson, på omslaget, men i övrigt hade du fria händer. Och du tänkte på det målade mönstret i taket inne på Åregården, hotellet som Kristina lät bygga, och det mönstret fick bli en viktig del av omslaget. Det är så vackert! Tack, Annika!

Tack, alla ni som läst boken!

Tack till er som läst min bok och till er som hör av er och berättar att ni tycker om den, att den berört er. Det är så fint att få sådan respons! Och tack till er som nominerade mig till priset! Det känns otroligt hedrande.

Tack, alla kulturmänniskor i Jämtlands län!

Jag vet hur många fantastiska kulturmänniskor det finns i vårt län – sångare, musiker, skådespelare, dansare, konstnärer, författare… – och är stolt över att vara en av er. Heja Jämtlands län och kulturen! Jag får så mycket inspiration från alla er som sysslar med kultur i olika former. TACK!

Tack, LT!

Det är något magiskt i att bli sedd och uppskattad, och det fick jag och min bok verkligen bli nu. Tack, LT, att ni valde berättelsen om en kvinna i en annan tid och om en fjällby i förändring. Jag är mycket stolt över juryns motivering:

Författaren Karin Härjegård är en berättare i tiden mitt ibland oss. I sin andra roman ”Drottningen av Åre” lyfter hon fram entreprenören Kristina Hansson, en stark kvinna som vågade följa sina drömmar – trots allt. Berättelsen inger hopp om att allt är möjligt, skapar kontakt med Åres historia och fördjupar på samma gång bilden av byns turism. Karin Härjegård verkar i de små sammanhangen men når många. Därför får hon LT:s kulturpris 2018.

Tack, familjen!

Sist, men alltid först – familjen! Tack att ni varit med mig på Kristinas och min resa, och tack att jag får ha er!

Med varma kramar till er, allihop!

/Karin

Berättandet, Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden, Skrivandet

En efterlängtad vecka

Det har varit intensivt ganska länge nu. Många, många roliga saker har jag fått vara med om, men det har också tagit på krafterna. Men den här veckan har jag flera dagar som är helt tomma. Så skönt!

Ja, jag har faktiskt gått och längtat efter den här veckan. Dagar av rymd och öppenhet. Så, vad ska jag göra dessa dagar? Först och främst ska jag skriva! Jag ser fram emot att gå in i min berättelse igen, nu var det ett tag sedan sist. Och så ska jag vara utomhus – promenera, åka skidor… Och så ska jag vila och läsa.

På torsdag blir det inte så lugnt. Då ska jag vara på Jamtli i Östersund och föreläsa om ”Drottningen af Åre”. En föreläsning som kablas ut till flera bibliotek i Jämtland och Härjedalen. Det blir roligt! Jag tänker dra på mig mina Kristina Hansson-kläder igen och gå in i rollen som kvinnan som 1895 öppnade Åres första hotell.

Men innan dess, som sagt, lugna dagar och mycket utomhusliv.

Önskar er en fin vecka!

/Karin

Livet

Vi satte litteraturen på Härjedals- och Jämtlandskartan

I går kväll satte vi litteraturen på Härjedals- och Jämtlandskartan. Vi var ett stort gäng lokala författare, både etablerade och aspirerande, som möttes på Länsbiblioteket i Östersund och läste 5-minuterstexter som vi skrivit. Temat var mycket öppet. Det var helt enkelt ”Jämtland – Härjedalen”, och den öppenheten gjorde att det blev väldigt skiftande texter som lästes upp. Reflektioner kring hembygden, barndomsminnen, kritik över landsbygden… Ja, skiftande!
 
Själv läste jag en text jag skrev för en tid sedan om min hemby Hede. Om att den byn på en och samma gång är mitt hem, och samtidigt inte. Att på en och samma gång vara en av alla byborna och samtidigt en gäst och en främling. Jag kallar berättelsen ”Samma kuliss men en annan teater”.
 
Den text som verkligen berörde mig igår var en berättelse skriven av en sextonårig tjej från Afghanistan. Hon berättade, på nästan helt felfri svenska, att hon varit i Sverige i tolv månader, och att hon gärna skrev på svenska. Och så läste hon! Och vilka ord! Ord om hemlandet, ord om flykten, ord om det nya livet i det nya landet. Hon sa ungefär så här: ”För mig är Sverige en mamma med tre döttrar som sitter på bussen. Mamman ger döttrarna all sin kärlek och trygghet.” Hon sa också att Jämtland kommit att betyda så mycket för henne. Att hon kände sig trygg här. Att hon ville leva sitt liv här. Så starkt!
 
Jag kunde inte vara med hela kvällen, behövde hinna med tåget hem till Duved, men jag är glad över den stund jag var där. Det är så berikande möta andra skrivande människor och höra deras berättelser.