Drottningen af Åre, Egenföretagare, Musiken, Skrivandet

Det blev en intensiv och rolig helg

Förra helgen blev intensiv men härlig. Två olika föreställningar och en hel del resor. Men roligt var det!

Det började på fredagskvällen då jag framförde en musik- och berättarföreställning byggd på min bok ”Drottningen af Åre”. Så, åter igen fick jag ikläda mig mina ”Kristinakläder” och gå in i rollen som den fantastiska kvinnan som öppnade Åres första hotell. Jag framförde föreställningen i Marielundskyrkan i Östersund för en publik som bestod av kvinnor från hela vårt land i föreningen Kvinnor I Svenska Kyrkan.

På lördagsmorgonen satte jag mig på tåget mot Norrköping. Jag skrev nästan hela vägen, så de många timmarna gick ändå fort. Jag var framme vid 20.30 och hann se finalen av Stjärnornas stjärna på hotellrummet.

Jag vaknade tidigt på söndagsmorgonen och tog en löptur. Det är härligt att springa i en stad jag inte känner till nästan alls. (Har bara varit där en enda gång förut – 1995 när jag var med och sjöng i TV-programmet ”Café Norrköping”.) Och det var härligt att springa i sommarlandskap! Grönska, häggblom, solsken. Stor kontrast till Duved där allt fortfarande är brunt, beige, grått och där det snöar från och till.

Efter löptur och frukost letade jag upp en gudstjänst. Det är en ynnest att få sitta ner i bänken och fira gudstjänst utan att ha något som helst ansvar för den. Att bara vara en del av församlingen, lyssna till orden, sjunga i psalmerna, ta del av bröd och vin…

Sedan fick jag lugna timmar tillsammans med min fina vän Jenny Michanek. Vi åt sushi och satt sedan i solen och drack kaffe och pratade. Vid tre gick vi till St Olai kyrka för att kolla ljudet inför vår föreställning och repa.

Så fick vi göra vår föreställning ”Kallad” i den fantastiskt vackra kyrkan med en helt makalös akustik. Åhörarna var i första hand Forum För Prästvigda Kvinnor som hade sitt årsmöte i Norrköping denna helg. Helt rätt forum, förstås, för att framföra just ”Kallad”. Föreställningen som handlar om en kvinnas längtan att bli präst.

På måndagen tog jag tåget hem igen. Och skrev mig igenom timmarna. Härliga dagar, och så innerligt skönt att komma hem!

Berättandet, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Musiken, Skrivandet

Kreativa dagar

Det har sannerligen varit ett helt gäng kreativa dagar! Jag är helt uppfylld och glad. Ungefär så här har det varit:

Torsdag: Konserten ”Fjällnära musik” i Åre gamla kyrka. Jag har haft den stora förmånen att få samarbeta med fantastiska musiker de här dagarna! Dels med Hans Erik Sundström, som komponerat musiken till ”Fjällnära musik” som jag sedan satt ord till. Han är dessutom en gudabenådad sångare. Här kan du läsa mer om vårt samarbete. Dels med stråkkvartetten Archi Jamt, som spelar så att tiden upphör. Magiskt!

Det kom mycket folk till kyrkan den här kvällen, och många var väldigt berörda av musiken och texterna. Det känns så fint!

Lördag: På förmiddagen mötte jag upp Jenny Michanek i Hornsbergskyrkan på Frösön för att repa vår musikföreställning ”Kallad”. Nu har vi inte framfört det på drygt ett år, men den sitter i kroppen, den gör verkligen det! Så himla roligt! På söndag gör vi den i St Olai kyrka i Norrköping. Här kan du läsa mer om ”Kallad”.

På eftermiddagen var det dags för ännu en konsert med ”Fjällnära musik”, denna gång i Heliga Ljusets Kyrka i Torvalla. Så många människor som kom, så många som jag inte träffat på länge, det var så fint att få se dem igen! Och att ännu en gång få bli berörd av musiken. Det är en ynnest!

Söndag: Ännu en gång hade jag förmånen att få medverka vid ett möte med föreningen Mö finns. Så här skrev jag förra gången jag var med. Också den här gången lät jag orden och tonerna kretsa kring hopp. Jag sjöng bland annat Sofia Karlssons ”Alltid dig nära”, ”Du liv” av Dan Andersson och några folklåtar. Jag sjöng också ”Nu spricker himlen upp” som jag skrev tillsammans med trubaduren Anders Hedén för ett antal år sedan, en sång som spritter av liv och hopp. Och jag avslutade med psalmen ”Blott en dag” som med härjedalsk text av Göran Mann heter ”N´enda dag”. Tack för förtroendet att få vara med!

Och nu är jag tillbaka hemma i Duved och solen fortsätter skina och jag repar för fullt inför kommande helg. Dels inför ”Kallad”, dels inför den musik- och berättarföreställnings om jag ska göra i Östersund på fredagsvällen om ”Drottningen af Åre”. Men jag tänker också hinna med att kratta gården. Det finns inget bättre!

Berättandet, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Musiken

Det är mycket på gång

Ja, biblioteksturnén är avslutad, och nu väntar en massa andra roliga saker, kopplade till mitt skrivande och min musik. Så, framför mig har jag följande…

I kväll, 8 april: Jag sjunger och berättar om Drottningen af Åre i Offerdals församlingshem.

I morgon, 9 april: Jag berättar om min drottning vid årsmötet för Åre by- och turistförening.

Torsd 25 april: Musiksviten ”Fjällnära musik” som jag skrivit texten till framförs i Åre gamla kyrka. Musiken är skapad av Hans-Erik Sundström och det hela framförs av Archi Jamt och jag reciterar. Här kan du läsa mer om Fjällnära musik.

Lörd 27 april: ”Fjällnära musik” framförs i Heliga Ljusets Kyrka i Torvalla.

Sönd 28 april: Jag berättar och sjunger kring temat ”Hopp och livsmod” i samband med årsmöte för föreningen ”Mö finns”. Hede församlingshem. Läs gärna mer om Mö finns här.

Fred 3 maj: Jag framför en musik- och berättarföreställning kring Drottningen af Åre vid Kvinnor I Svenska Kyrkans årsmöte i Marielundskyrkan i Östersund.

Sönd 5 maj: Tillsammans med min goda vän Jenny Michanek framför vi vår musikföreställning ”Kallad” i en kyrka i Norrköping i samband med årsmötet för Forum för prästvigda kvinnor. Läs gärna mer om Kallad här.

Tisd 7 maj: Jag sjunger och berättar i Näldens församlingshem vid en sopplunch.

Tisd 21 maj: Jag sjunger och berättar i Sunne församlingsgård i samband med Mitt på dagen-träff.

Början av juni: Några veckor med familjen i USA och Canada för research för min nya bok och för besök hos släktingar.

24 juni – 28 juni: Jag leder kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola. Läs gärna mer om Skriv ditt liv här.

7-8 augusti: Jag leder kurs kring skrivande och kvinnor i Bibeln på Vårsta i Härnösand.

Musiken, Skrivandet

Dags att repetera texter

Nu är det hög tid att repetera texterna till Kallad igen. På söndag framför vi den, jag och Jenny Michanek, på Storsjöteaterns stora scen i Östersund.

Så jag går in i texterna, i berättelsen igen. Denna musikföreställning som jag skrev orden till i början av 2008 – tio år sedan. Jag går in i texterna och kan känna att de bär fortfarande, de gör faktiskt det.

Jag minns de stora ögonblicken när Jenny komponerat musik till mina ord och skulle sjunga och spela dem för mig. Jag minns hur jag tänkte att hon exakt fångat det jag ville säga. Att hon snappat upp andemeningen och satt toner till den.

Tio år har gått. Mycket har hänt i bådas våra liv. Vi har formats och förändrats, så som en gör när tiden går. Tio år äldre går vi in i texterna och orden på nytt, och det känns fantastiskt roligt!

Här kan du läsa mer om Kallad.

Betraktelser, Präst i Åre

Tack Pia med bloggen Kammebornia

Efter en gudstjänst för en tid sedan kom en kvinna fram till mig och tackade. Hon sa att hon väldigt sällan brukar gå till kyrkan, men att just den här dagen var det något som fick henne att gå dit. Och så sa hon: ”Varför går jag inte oftare när det är så fantastiskt att vara här?”

Hon svarade själv på sin fråga: ”För att jag känner att jag inte har tid. Jag vill inte lämna familjen och gå iväg när vi äntligen har en ledig dag tillsammans. För att jag inte orkar, jag behöver att söndagen bara är vila, inga måsten. För att jag glömmer bort att jag ens kan gå hit, det finns liksom inte i mitt system. För att jag tänker innerst inne att jag kanske inte tror som man borde.”

Och det blev ett så oerhört fint samtal om vad kyrka är, om vad gudstjänst är, om vem Gud kan vara, om vad det är att vara människa. Det blev ett samtal som har stannat kvar inom mig. Hon är heller inte ensam om denna erfarenhet, om dessa tankar, jag får ganska ofta höra liknande funderingar.

Som präst och medmänniska får det mig naturligtvis att grubbla och grunna. Varför kan inte gudstjänsten på söndagen få bli en plats dit familjen går tillsammans på söndagarna? Den plats som ger stillhet och ro? Den plats där det blir tydligt att var och en får komma med sin tro, med sina tankar, med sina upplevelser av att vara människa?

Så läser jag fina bloggen Kammebornia, och det senaste inlägget har rubriken ”Varför går jag till kyrkan?” Pia som skriver i bloggen beskriver så oerhört berörande sitt förhållande till kyrkan. Hur hon längtat efter att ha ett förhållande till kyrkan, och hade det en tid under uppväxten, men som vuxen kände hon sig närmare skapelsen i naturen än i kyrkan. Hur hon varit bitter på ”korsriddarna, avlatsbreven och maktspelet i kyrkan genom historien och i nutiden”, men hur hon ändå fortsatt ha en längtan till det andliga rummet. Hon berättar hur hon och hennes Dennis till slut började gå i kyrkan, och hon skriver:

”Ingen av oss kunde formulera någon tro, bara att det finns en större kraft, att livet och världen är ett mirakel…”

Och så skriver hon – och då kommer mina tårar:

”För mig fanns hela gudstjänstordningen i ryggraden. Kyrie, Gloria, Sanctus, Credo, Pax och Agnus Dei som trollformler med nycklar till mitt inre.”

Och hennes inlägg avslutas så här:

”…där kyrkan är en vanlig del av mitt liv som jag kan tröttna på men ändå alltid återkomma till. Lite som en kärleksfull vuxenfamn för ett barn, irriterande i bland men ändå dit man egentligen vill för att tanka kraft och kärlek för att sen kunna gå ut i livet trygg och stark.”

Tack, Pia, för de orden!

Som jag önskar att fler skulle få känna så för kyrkan och gudstjänsten! Som jag önskar att fler skulle ge kyrkan och gudstjänsten en chans! Eller som jag beskriver kyrkan i ”Kallad”, en musikföreställning skriven av mig och Jenny Michanek:

”Jag har en stark tro på kyrkan, har alltid, haft för jag vet att Gud älskar sin kyrka i all dess trasighet och skörhet. Och hur det än är: Det finns ingenstans jag hellre går, det finns ingen famn jag hellre vilar i. Kyrkan är och måste få vara platsen där allting möts. Där dåtid och nutid och framtid strålar samman, där himmel och jord blir ett, där Gud och människa möts på ett alldeles särskilt sätt…”

Gå in och läs i Kammebornias blogg!

/Karin

Och här är hon, Pia Kammebornia.

Berättandet, Drottningen af Åre, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Det närmaste halvåret

Jag har så mycket roligt och spännande framför mig det närmaste halvåret. Jag är så himla glad att få finnas med i olika härliga sammanhang med ord och toner.

Här är ett axplock:

Januari:

Måndag 8: Jag berättar om ”Drottningen af Åre” i Åre församlings bokklubb Bokklok.

Tisdag 9: Sång och berättelser på Fjällsätra med temat ”hopp” för anställda vid Åre kommun.

I början av månaden publiceras min roman ”Den där elden inom” som följetong i LT:s e-tidning.

Måndag 15: Planering i Umeå tillsammans med min fina kollega Lena Malm inför Internationella kvinnodagen.

Februari:

Lördag 3: Inleder kursen ”Skriv ditt liv” som jag ska leda på Masesgården i Leksand i en vecka.

Mars:

Söndag 4: Jag ger musikföreställningen ”Kallad” tillsammans med min kära musikerkompis Jenny Michanek på Storsjöteatern i Östersund, i samband med dagen som fått namnet ”Feminism och allas lika värde”.

                                                                                                Här är vi, Jenny och jag.

Torsdag 8: Vi firar kvällsmässan Andrum i Åre gamla kyrka och låter den kretsa kring Internationella kvinnodagen. Lena Malm är med.

Söndag 11: Vi gör en liknande gudstjänst i Lenas församling i Råneå.

Torsdag 22: Jag föreläser om ”Drottningen af Åre” på Jamtli i Östersund.

April:

Torsdag 19: Jag föreläser om ”Drottningen af Åre” på Fjällmuseet i Funäsdalen.

Under april kommer min novell ”Båthus med liten markplätt” sättas upp som pjäs och turnera runt i länet.

Juni:

Söndag 24: Jag gör en sommarkonsert med begåvade cellisten och vännen Tina Didriksson i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Måndag 25 juni: Jag leder kursen ”Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola under en vecka.

Och sedan, vips, är det sommar med allt vad det innebär! Men, förstås, en dag i taget. Det är så vi behöver leva.

/Karin

 

Livet

Åre creperie, jordgubbar och musikföreställningen Kallad

Jag var vaken före sex och tog en promenad med lillvalpen. Då sken solen och det var varmt i luften. Jag gick in, läste tidningen och drack kaffe. När Gillis gick och la sig i sin bädd och somnade gott, passade jag också på att krypa mer under täcket och slumra en stund. Så härligt!

Sedan vaknade alla i huset – min familj och våra fina gäster – dotterns kusiner och deras pappa. Jag stekte amerikanska pannkakor som vi mumsade tillsammans med färska jordgubbar. De drog sedan iväg för en vandring på Åreskutan medan jag var hemma och förberedde mig inför kvällen. Satt vid matbordet och drack kaffe och repade sångtexter.

Vid lunchtid mötte jag upp dem i Åre och vi åt lunch på Creperiet, vårt riktiga favoritställe. Lyckliga barn och vuxna!

Så var det dags för mig att sätta mig i bilen och åka till Marieby kyrka där jag tillsammans med fina vännen och begåvade musikern Jenny Michanek gjorde vår musikföreställning Kallad. Inför en nästan fullsatt kyrka! Så himla roligt! Och det gick så bra!

I bilen hem satt jag och kände mig totalt fylld av tacksamhet! Livet är så förunderligt gott just nu! Lycklig efter Skriv ditt liv-veckan, lycklig efter Kallad, lycklig över min fina familj, lycklig för sommaren, lycklig över insikten att nu, just nu, börjar min semester.

Livet

Kallad

I vintras skulle vi få ha ”nypremiär” av musikföreställningen Kallad, jag och Jenny Michanek. Vi skulle få framföra den på stora scenen på Storsjöteatern i Östersund i samband med firandet av Internationella kvinnodagen. Då blev jag sjuk. Den värsta influensa jag upplevt i mitt liv, och med en röst som totalt försvann! Jag hade absolut ingen möjlighet att vara med och genomföra föreställningen. Men Jenny gjorde den på egen hand, och med den äran!
Nu får vi en ny chans. Vi ska framföra den i Duveds kyrka imorgon klockan 18. Jag har varit där nu och repat och känt in rummet, och blir så påmind om tiden då vi skrev föreställningen, och när den hade sin premiär. Det är åtta år sedan nu, helt otroligt! Svenska kyrkan skulle fira att det gått 50 år sedan beslutet fattades att också kvinnor skulle kunna vigas till präster. Jag och Jenny fick förfrågan om att skriva något till jubileet i Härnösands domkyrka. Det kom att bli Kallad. Det var stort och mäktigt att framföra den i en fullsatt domkyrka. Kommer aldrig att glömma de stående ovationerna efteråt. Bilden är från den dagen.

 Ja, åtta år har gått, men ämnet för föreställningen blir aldrig omodern. Det handlar om att följa sin inre längtan, att leva äkta och ärligt, att gå den väg som en är tänkt att gå. Här nedan är bilden från skivomslaget.

Livet

När det inte blir som en tänkt sig

Jag hade verkligen sett fram emot den där dagen! Dels att få göra vår föreställning Kallad på Storsjöteaterns stora scen, dels att få lyssna till så många kloka och inspirerande personer som inbokade, dels att få vara en del av en så viktig dag. ”Feminism för allas lika värde.” Ja, så ni förstår att jag hade längtat.
Därför satte jag in motattack så fort jag kände av obalans i kroppen. Övriga familjen var däckad i halsont och feber, och jag började känna retningar i halsen, mottattack alltså! Honungsvatten, vitlök, ingefära, whiskey med te, echinagard, esperitox… Men det tog inte många timmar förrän jag också var totalt utslagen. Inte vilken lättsam småförkylning som helst, utan helt klart influensa!
Då var det tisdag. Genom feberdimmorna räknade jag på fingrarna. Det är fem dagar kvar till söndag, jag kommer hinna bli frisk. Onsdag kom med frossa och svettningar och makalöst ont i halsen. Skickade ett sms till min kära kollega Jenny och skrev att hon behövde utforma en Plan B, IFALL jag inte skulle bli frisk. Nu fanns inte det på kartan, men ifall…
Torsdag innebar samma läge, fredag mådde jag en aning bättre, riktigt mycket bättre, men rösten var helt försvunnen. Jag fortsatte med mina medikamenter – vitlök, ingefära, echinagard… Hade gott hopp nu när jag ju ändå mådde bättre, klart att rösten skulle hinna återkomma.
Men på lördagen fick jag ge upp. Jag fattade att om jag var totalhes nu, skulle jag inte hinna bli i så pass gott skick till nästkommande dag så jag skulle klara av en hel föreställning. Jenny fick fullfölja sin Plan B när söndagen kom, och som jag förstått det gjorde hon det med bravur! Jag har fått flera hälsningar om att hon tog hand om vår Kallad på allra bästa sätt. Vilken stjärna!
Det var bittert och oerhört trist att inte kunna vara med! Det är verkligen inte kul att behöva ställa in, men om rösten är mitt redskap och rösten är försvunnen, så finns inte mycket att välja på. Ja, jag har varit oerhört ledsen och nere över detta. Men det har också fått mig att reflektera en del kring det som vi då och då hamnar i, var och en av oss: När det inte blir som en tänkt sig. När drömmar spricker. Jag insåg att mitt sätt att tackla det hela är det sätt som Mark Levengods gamla moster valde att tackla motgångar i sitt liv: Bryta ihop och gå vidare. Att stanna upp inför att just nu känns det väldigt, väldigt tråkigt, att sörja det som inte blev, att älta det faktum att just nu sprack en dröm. Men att sedan samla ihop sig och gå vidare. Se med klara ögon på situationen: Det är ingen dödlig sjukdom jag lider av. Det är ingen som kommit till skada. Jenny fixade föreställningen alldeles klockrent. Det kommer fler tillfällen.
Men jag tror det är viktigt med båda leden i Mark Levengods mosters livsdevis. Vi ska inte omedelbart gå vidare, vi behöver bryta ihop innan vi går vidare. Vi behöver känna!
Idag mår jag ytterligare lite bättre även om rösten fortfarande är borta och jag är oerhört matt efter minsta lilla ansträngning. Men det går åt rätt håll. Det gör det.
Livet

Nöter texter idag

Den 6 mars gör jag och Jenny Michanek vår föreställning Kallad på Storsjöteatern vid en heldag kring jämställdhet och feminism. Storheter som Kristina Sandberg och Nino Ramsby med flera är också med den dagen. Så nu nöter jag texter. Förvånansvärt mycket sitter fortfarande kvar i kroppen trots att fem, sex år gått sedan sist vi körde föreställningen, men nog behöver en del fortfarande mötas.