Berättandet, Familj och vänner, Musiken

En härligt kreativ förmiddag

Idag åkte jag hem till Linda Forss för att fortsätta arbeta inför vinterns julföreställningar. Förteställningar med berättelser och musik på temat ”Dagen är kommen – önska dig en god jul”.  Och ja, det är lite märkligt att sitta och sjunga julsånger när sommaren är som vackrast utanför fönstret, men varför inte? Vi har konstaterat att tiden går så fort, lika bra att vara förberedd. Läs gärna mer om detta HÄR!

Ja, vi har förberett julföreställningar, men allra mest har vi mötts i kreativitet. Det är så fantastiskt att möta en annan människa som också bär på berättelser, formuleringar, toner och musikglädje. En kommer in i ett speciellt flow, tiden flyger iväg. Det är välsignat!

Så nu är jag så uppfylld och glad och ska ta tag i ett annat projekt – gårdsloppis med älskade dottern.

Önskar Dig en fin dag!

/Karin

Livet

Kreativt möte på Holiday club

Jag satt i vackra, ombyggda foajén på Holiday club i Åre tidigt i morse. Satt där och drack kaffe och skrev. Det är något med mig och hotellfoajéer, det är något med mig och caféer – människor som kommer och går, prat, skratt, liv och rörelse. Och då har jag så lätt för att skriva. Då bara rinner orden ur mig.
 
Jag skrev i ett par timmar, och sedan kom den person som jag skulle ha ett möte med. Alltså, jag älskar kreativa möten med andra människor. Det är livgivande. Vi satt och bollade tankar och idéer, skapade någon sorts plan. Jag skriver inte mer om det nu. Ni kommer att märka så småningom.
 
Sedan promenerade jag de åtta kilometerna hem till Duved. Vilken magisk promenad i ett så där riktigt vinterlandskap. Först gick jag och pratade i telefon med en god vän en stund (eller snarare en lång stund), sedan gick jag i tystnad och lät tankarna flyga, sista biten lyssnade jag på den fantastiska podden ”Skriv en bestseller eller en annan bok.” Så himla bra!
 
Hoppas också att ni har en fin och livgivande dag! 

Livet

Mö finns – vilken enormt viktig förening!

Jag sjunger och föreläser på många olika ställen, och det känns allt som oftast väldigt meningsfullt och glädjerikt. Och nu på lördag ska jag få vara med i ett sammanhang som känns meningsfullt så där på riktigt. Jag ska sjunga och tala kring hopp, och det är föreningen Mö finns som arrangerar det hela.

Så här beskriver de själva sin förening: ”Stödföreningen Mö Finns har bildats i Härjedalen för att stödja cancerdrabbade och deras anhöriga. Föreningens mål är att, genom möten och gemenskap, hjälpa medlemmarna till bättre livskvalitet.”

Vilken oerhört viktig förening! Viktig för de cancerdrabbade, och viktig för de anhöriga. De anhöriga som tyvärr ofta glöms bort. Men också de anhöriga kan ha det väldigt svårt. De som finns nära den som är sjuk, de som lider med den sjuka, de som ser hur den sjuka mår, och ofta känner stor maktlöshet och frustration. Och, tror jag, många gånger en stor ensamhet.

Tänk, så viktigt med en förening där en får träffa andra i en liknande situation. Att få dela tankar och erfarenheter. Att få dela oron, få dela känslan av att pendla mellan hopp och förtvivlan.

Jag känner stolthet över att bli inbjuden att medverka, och jag ska göra allt jag kan för att förmedla hopp i ord och toner.

Livet

Glad

Ungefär så här glad är jag! Fylld av hopp och sprittande i kroppen. Jag har fått en första aning om hur min nya bok kommer att se ut. Jag har fått se titeln,  färgen, bokstäverna och bilderna. Det här känns väldigt roligt! Den ska likna min förra bok ”Du ritar i sanden”, det ska framgå tydligt att de hör ihop, och samtidigt att de är helt två olika. Jag tycker formgivaren gjort ett fantastiskt arbete! Jag längtar tills jag får visa här på bloggen, men inte riktigt än.
 
Att hålla sin egen bok i sina händer är en märkvärdig upplevelse. Jag har ju haft förmånen att få uppleva det tre gånger tidigare. Man står där och känner på omslaget, tittar, och kan inte riktigt greppa att detta faktiskt är min bok! Jag har faktiskt skrivit den här. Jag har kämpat och slitit och njutit och glatts under arbetets gång. Nu är den färdig. Nu ska andra människor ta sig an den och uppleva den och i bästa fall tycka om den. Åtminstone tycka något om den.
 
Jag återkommer om min nya bok. Var så säker. 🙂

Livet

Nyårsbrev

Hej på er!

Jag tycker väldigt mycket om att få julbrev.  Några av mina vänner sitter och knåpar ihop  brev där de berättar om året som gått. Det är fint att läsa. Förra året började jag med att skriva ett nyårsbrev här på bloggen. Det kändes bra! Jag tycker om att göra en sammanfattning när ett år närmar sig sitt slut. Jag har gjort det så länge jag kan minnas. Tidigare i mina dagböcker, nu som ett brev här i bloggen. Att se tillbaka på året, minnas, reflektera, utvärdera. Vad blev bra, vad blev mindre bra, vad lärde jag mig, vad tar jag med mig in i nästa år?

För en tid sedan såg jag att Underbara Clara har en mall hon utgår ifrån när hon gör sina årssammanfattningar. I år lånar jag den mallen av henne. Gå gärna in och läs vad hon skriver om sitt år. www.underbaraclaras.se.

Och så här blev mitt 2016:

Gjorde jag något 2016 som jag aldrig gjort förut?
Ja, jag ledde skrivarkursen ”Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola. Vilken utmaning! Jag har ju aldrig varit lärare eller pedagog tidigare, även om jag emellanåt snuddar vid det som präst. Men vilken vecka det blev! Både bland det svåraste och roligaste jag gjort! Och det bästa av allt är att jag ska få leda kursen igen till sommaren. Längtar!

Genomdrev jag någon stor förändring? 
Ja, verkligen! Jag började i januari 2016 arbeta enbart 50% som präst i Svenska kyrkan i Åre för att resten av tiden kunna satsa mer på mina olika kreativa uttryck, framför allt skrivandet, men också föreläsandet och musiken. Så tacksam över denna möjlighet!

Vilket datum från år 2016 kommer jag alltid att minnas?  
Den 19 juni då vi hämtade vår valp Gillis i Norrtälje. Att få se glädjen i älskade dotterns ögon då hon första gången träffade Gillis. Att se den ofattbara tilliten han hade till oss från första stund. Nu är han en omistlig del av vår familj.

Dog någon som stod mig nära? 
Vår älskade jämthund Albin dog, 13 år gammal. Smärtsamt och sorgligt, men han lämnar enormt många fina, tokiga, vackra minnen.

En av mina fina vänner miste sin man, han blev bara drygt 50 år. En sådan stor tragedi och svår sorg! Och vi blev så påminda om livets skörhet. Min man funderade mycket de där dagarna och sa: ”Om jag dör i samma ålder som P, så har jag bara drygt tio år kvar att leva. Vad vill jag då göra av den här tiden?” Smärtsamma men viktiga ord. Och han konstaterade att livet här i Duved är så gott och rikt, men han vill satsa en del på vår sjöstuga, så vi i familjen kan vara där mer. Klokt, tänker jag. Det är inte de märkvärdiga resorna eller de dyra bilarna som betyder något i slutändan. Det är familjen och platserna där en har sitt hjärta.

Vilka länder besökte jag? 
Inte ett enda. Och har varit helt nöjd med att vara hemma.

Bästa köpet? 
Kan inte komma på något. Men bästa försäljningen var helt klart min bil. Jag trivs med att leva ett bilfritt liv.

Gjorde någonting mig riktigt glad?
När hela min underbara familj var samlad i Glen i höstas för att fira min mammas födelsedag. Att få umgås med föräldrar, syskon, svägerskor och syskonbarn är stor, stor glädje.

Och att min älskade man blev språkvän till en man från Eritrea. Det är en ynnest att lära känna en person från ett annat land med en annan kultur. Att få ha honom som en del av familjen.

Saknar jag något under år 2016 som jag vill ha år 2017?
Jag har fortfarande mycket trötthet i mig, och längtar efter mer energi! Så ett energifyllt 2017 vore toppen!

Vad önskar jag att jag gjort mer?  
Umgåtts mer med vänner.

Vad önskar jag att jag gjort mindre? 
Varit inomhus.

Favoritprogram på TV?
Så mycket bättre. Älskar mixen av personliga porträtt och musik, delande av erfarenheter och starka känslor.

Bästa boken jag läste i år? 
Jag upptäckte författaren Caroline Eriksson, hennes debutroman ”Djävulen hjälpte mig” var riktigt bra! Precis nu lyssnar jag på Malin Persson Gouilitos fjärde bok ”Störst av allt”, och den drogs jag in i på ett ögonblick.

Största musikaliska upptäckten?
Återupptäckten av Lisa Ekdahl. Jag lyssnade på henne så mycket på 90-talet, men tappade henne sedan. Men nu lyssnar jag igen! Hon är ju fantastisk!

Vad var min största framgång på jobbet 2016?
Framgång… Svårt… Som präst går det inte att räkna framgång i jobbet. Men jag har haft så många fina möten med människor, så många starka och berörande gudstjänster. En ynnest.

Som författare finns en hel del höjdpunkter från året som gått. Föreläsningar med musik om min bok ”Du ritar i sanden” tillsammans med fina vännen och musikern Astrid Åslin. Och att få föreläsa på Gotlands kyrkvecka i våras var väldigt roligt, och att dessutom få tillbringa några dagar i underbara Visby i vårskrud.

Jag var en av vinnarna i en novelltävling, och bidragen som vann bildade antologin ”Orter och ställen”. En mycket fin bok.

Och att mitt förlag har frågat om jag vill skriva ännu en bok. Det vill jag.

Största framgång på det privata planet? 
Att jag allra oftast är hemma när älskade dottern kommer hem från skolan. Att vi kan sitta vid matbordet och fika och prata om dagen och göra läxor.

Största misstaget? 
Jag vet inte. Jag gör ständigt olika sorters misstag, men i bästa fall lär jag mig av dem.

Var jag gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Helt klart gladare. Mitt nya sätt att leva och arbeta påverkar mig oerhört positivt.

Vad spenderade jag mest pengar på? 
Inget särskilt.

Något du önskade dig och fick? 
Att ha en lång sommarledighet och tillbringa dagarna vid sjöstugan.

 

Något du önskade dig och inte fick?
Mer energi. Men den kommer.

Vad gjorde jag på min födelsedag 2016? 
Jag hade en alldeles fantastisk födelsedag! Helt klart en av de bättre! Vi var vid sjöstugan och mamma och pappa kom dit. Vi åt tårta ute på altanen, vi åkte till Andersön och promenerade, vi åt glass på Hara brygga. Sedan bjöd min älskade man på en överraskning jag aldrig ska glömma. Han tog oss med till Verkön där vi satte ute i sommarkvällen och åt världens godaste trerätters middag. Tack!!!

Finns det någonting som skulle gjort mitt år ännu bättre? 
Mer träning. Mer utomhusliv. Mer häng med vänner.

Vad fick mig att må bra? 
Familjen, skidturerna, mina powerwalks, mina cykelturer, mina stunder i naturen i tystnad, yogan, skrivandet, musiken, vännerna…

Vem saknade jag?
Jag saknar alltid mina föräldrar och  syskon och deras familjer. Jag önskar de bodde närmare så vi bara kunde springa in till varandra på en fika och vara barnvakt åt varandras barn och åka skidor ihop och så. Men vi bor i samma land, till och med i samma län, så det är egentligen inte så långt…

De bästa nya människorna jag träffade? 
Jag träffar så himla många fina människor hela tiden! Men bland de nya kan jag nämna Marie Rödemark, som seglat upp och blivit en stor förebild. Hon bor här i Duved, är lärare, och har senaste tiden engagerat sig enormt för våra nyanlända. Hon är en hjälte!

Mest stolt över? 
Att jag lyssnade på min kropps signaler och sa upp mig från en tjänst som fick mig att må mycket, mycket dåligt. Att jag tog mig själv och mina drömmar på allvar och vågade satsa mer på mitt skrivande. Att jag tog citatet jag fann någonstans på allvar: ”Om du inte mår bra där du är – flytta på dig, du är inget träd.”

Högsta önskan just nu?
Att 2017 ska bli ett år med mer ljus och barmhärtighet i världen. Just nu plågas vår jord svårt, och mängder av människor, och jag hoppas av hela mitt hjärta att 2017 blir året då det vänder.

Vad tänker jag göra annorlunda nästa år?  

Inte annorlunda, men göra mer av vissa saker. T ex mer struktur på mina administrativa saker… Mer motion, mer frisk luft… Måla mer, baka mer… Vara mer med mina fina vänner.

 

 

 

 

 

Ja, det var lite om mitt 2016. Hoppas ditt år varit fint! Nu ber vi och hoppas på ett barmhärtigt och kärleksfullt 2017! Guds frid!

Varma kramar från Karin!

Livet

Ett kreativt 2017

Den här bilden gillar jag mycket, och den får representera min önskan om ett kreativt 2017. En bild och ett minne från en fin kväll i våras i Rödöns församlingshem, där jag presenterade min bok ”Du ritar i sanden”, och sjöng och spelade tillsammans med bästa Astrid Åslin. En sådan där kväll då jag fick göra allt det där jag tycker så mycket om, och inför en lyhörd och inkännande publik. Tack Eva Grelsson att du fotade!
 
Ja, jag hoppas mycket på året som väntar. Jag vet redan nu om en hel rad roliga, kreativa saker jag ska få vara med om, till exempel ska jag…
 
med min gitarr framföra musikprogram på temat ”Hopp”
ha en kulturkväll på en bygdegård
gå en kurs i muntligt berättande i Stockholm (SÅ roligt det ska bli!)
släppa min fjärde bok
gå en kurs i kulning (också himla skoj!)
ännu en gång leda kursen Skriv ditt liv på Åredalens folkhögskola
göra några sommarkonserter
åka till bokmässan i Göteborg tillsammans med min nya bok
prata om min nya bok i olika sammanhang
 
Var och en av de här sakerna ger mig pirr i magen. Förväntan. Glädje. Tänk vad vi behöver just förväntan och glädje i våra liv.
 

Livet

Ett utåtriktat år

Jag har haft ett fantastiskt år när jag ser tillbaka. Ett år med mycket skapande, mycket kreativitet och mycket flängande hit och dit med prat om böcker med mera. Så mycket att jag bestämde mig för att den här hösten, hösten 2016, skulle bli en höst där jag drar mig tillbaka en aning. En höst där fokuset ligger mer på att sitta stilla och skriva än att fara runt och berätta.
 
Men, som sagt, det senaste året har varit fantastiskt roligt. Här är ett axplock av sådant jag sysslat med.
 
Jag har gjort en musikföreställning utifrån min bok ”Du ritar i sanden” tillsammans med världens bästa Astrid Åslin. Vi har gjort den på många ställen. Så skoj!

Jag var en sväng ner till Eskilstuna och berättade och sjöng tillsammans med min goda vän och organist Maria Helmér. Det var en mäktig kyrka att få sjunga i.

 Min goda vän och musiker Jenny Michanek och jag återuppväckte vår musikföreställning ”Kallad”. Så häftigt att åter igen gå in i den berättelsen.

 

 
 Jag skapade en föreställning som jag kallar ”Inspiratöser” och som jag framfört på lite olika ställen. Här i Mörtakåtan i Mattmar.

 Jag var till Uppsala och pratade om mina böcker. Tog med mig min mamma på min resa och vi bodde en natt i Stockholm.

 I vackra maj var jag först till Flämslätt utanför Skara och pratade om ”Du ritar i sanden”. Åkte direkt därifrån till Gotland och pratade böcker. Och fick fina dagar där med min käre man.

 Och i somras gjorde jag traditionsenligt en sommarkonsert i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand. Alltid lika roligt!

 Nu på höstkanten har jag dragit igång föreställningen som handlar om fröken Kristina Hansson, kvinnan som startade Åres första hotell. Numera är jag en del av ”Åretalarna”, en föreläsarförmedling här i Åredalen.

 Och så har jag en novell med i antologin ”Orter och ställen”, och den har jag pratat om vid ett par olika tillfällen.

Så, ett fantastiskt roligt och utåtriktat år, men nu letar jag mig inåt. Nu vill jag sitta här vid mitt skrivbord och skapa och dricka kaffe och se hösten bli allt mörkare där utanför.

Livet

Fantasi och kreativitet – skriver föreläsningsmanus

God morgon! I denna tidiga morgonstund står jag vid datorn och skriver, och dricker mitt morgonkaffe. Jag har levande ljus på bordet, och utanför fönstret är det becksvart. Det här är en så mysig stund!
 
Jag skriver ett föreläsningsmanus just nu. På torsdag ska jag föreläsa på Storsjöteatern i Östersund för bibliotekspersonal från länet. Jag ska tala om mitt skrivande och läsa ett stycke ur min novell ”Båthus med liten markplätt”, som finns i boken ”Orter och ställen”, som släpptes för en tid sedan.  
 
Det är en mycket vacker bok, och omslaget är rent ljuvligt! Det är begåvade Annika Nordin som skapat omslaget, och jag önskar ni får känna på det någon gång. Det är något med materialet som gör det väldigt speciellt.
 
Jag kommer att tala en del kring det märkvärdiga i hur berättelser föds. Hur går det till? Var kommer de ifrån, alla de människor som befolkar min inre värld?
 
När jag skrev min roman ”Den där elden inom” hade jag en faktisk människa som huvudperson. Margareta Klingspor som faktiskt har funnits, en verklig människa. Men alla de andra jag skrivit om? Hur kommer de till? Någon gång hoppas jag att jag får sitta ner med andra skrivande människor och samtala om just detta. Jag tycker det är så fascinerande vad fantasin gör med oss.
 
Jag önskar er en fin oktoberdag! Nu ska jag skriva vidare.

Livet

Kreativ på morgonen

God morgon! Hoppas ni sovit gott! Det har jag.
Jag är utan tvekan som mest kreativ på morgonen. På eftermiddagen och kvällen kan det kännas som att tankarna rör sig trögt. På morgonen flyter det så himla bra. Så det mesta av allt jag skrivit har fötts på morgnarna – mina böcker, mina sångtexter, mina predikningar. Alldeles särskilt sådant som kan vara en aning tungskrivet behöver bli skrivet på morgonen.
Så nu sitter jag här vid matbordet, blickar ut över Skutan då och då, och skriver. Fingrarna bara dansar över tangenterna. Jag steg upp klockan sex, och har då mer än en timme i ensamhet och tystnad, innan huset vaknar. På en timme hinner jag skriva massor.
Jag skriver just nu manus till en föreläsning. Jag får återkomma om vad den handlar om, men det känns så roligt och stimulerande!
Alldeles strax ska jag fixa frukost till dottern, skicka iväg henne till skolan, ta med Gillis på morgonpromenad, och sedan fortsätta skriva. I pauserna under dagen ska jag nog klippa gräset, ta fler promenader, och dricka kaffe i solen. Känns som en bra dag!
Önskar er en fin dag!

Livet

En ny epok

1 januari 2016 börjar den nya epoken i mitt liv. Då ska jag jobba halvtid som komminister i Åre församling och resten av tiden ska jag skriva, föreläsa, musicera mm. Det känns väldigt bra och spännande! Nu ger jag mig själv den tid till kreativitet som jag så länge längtat efter, faktiskt i många år. Och mycket är på gång! Ett större skrivprojekt som jag ännu inte kan berätta så mycket om. Flera föreläsningar är inbokade inför nästa år och en hel del musiksammanhang. Så jag går in i det nya året med förväntan och inte så lite tacksamhet.