Livet, Skrivandet, Utomhuslivet

Möter morgonen

Möjlighet till sovmorgon idag. Vaknade kvart över sex och var pigg och kände mig utvilad. Så jag hämtade tidningen, läste den och drack kaffe och njöt av stillheten. Sedan drog jag på mig kläderna och gav mig ut på långpromenad. Det är något magiskt med ljuset nu om morgnarna.

Jag gick österut till Tegeforsen. Det är en fantastisk plats alla årstider. Nu extra speciell med gråskalorna – himlen, ljuset, vattnet, isen, snön.

Den här dagen blir en dag vid skrivbordet. En del förberedelser, en del administration, i bästa fall en del skrivande.

Önskar er en fin lördag!

Livet

Jag tar vara på dagsljuset

Jag satt inomhus hela morgonen och förmiddagen och skrev och övade låtar. Och varje gång jag tittade ut, längtade jag efter en långpromenad. Sol över Skutan har liksom den effekten på en. Så efter att jag ätit lunch gav jag mig ut. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen – det är en enorm ynnest att kunna förvalta sin egen tid på det sätt jag kan göra nu. Att ta vara på dagsljuset och glimtar av sol och inte behöva vänta tills arbetsdagen är slut och då ut och gå i beckmörker.
 

 Jag har många olika rundor för mina långpromenader, och en av favoriterna är att gå längs älven. Det är något visst med vatten.

Och så känslan, ni vet, när en kommer in och är både lite frusen och lite svettig, och rosig om kinderna och hög på endorfiner, få sätta sig ner med en kopp kaffe vid matbordet. Lyx!

Livet

Vikten av vila

Jag var trött igår morse. Trött i kroppen, trött i själen, så där som jag blir nu för tiden efter en intensiv arbetshelg. Trött men lycklig. Det blev väldigt fina dagar. Starka möten med människor. Men jag insåg att jag behövde en lugn dag. Det där att inte behöva skynda sig. Att få sitta länge vid matbordet och dricka kaffe och titta ut över Åreskutan. Att lägga sig en stund och vila efter frukosten. Att tända ljus, lyssna på julmusik och skriva julkort.
 
Och att ge sig ut på långpromenad med älskade vovven. Att få ge sig ut i vinterlandskapet i den fluffiga snön och bland de snötyngda träden. Det är en sådan vila i det. Och att sedan komma hem och dricka ännu en kopp kaffe. Det är vilodag, det.