Livet

Kreativt möte på Holiday club

Jag satt i vackra, ombyggda foajén på Holiday club i Åre tidigt i morse. Satt där och drack kaffe och skrev. Det är något med mig och hotellfoajéer, det är något med mig och caféer – människor som kommer och går, prat, skratt, liv och rörelse. Och då har jag så lätt för att skriva. Då bara rinner orden ur mig.
 
Jag skrev i ett par timmar, och sedan kom den person som jag skulle ha ett möte med. Alltså, jag älskar kreativa möten med andra människor. Det är livgivande. Vi satt och bollade tankar och idéer, skapade någon sorts plan. Jag skriver inte mer om det nu. Ni kommer att märka så småningom.
 
Sedan promenerade jag de åtta kilometerna hem till Duved. Vilken magisk promenad i ett så där riktigt vinterlandskap. Först gick jag och pratade i telefon med en god vän en stund (eller snarare en lång stund), sedan gick jag i tystnad och lät tankarna flyga, sista biten lyssnade jag på den fantastiska podden ”Skriv en bestseller eller en annan bok.” Så himla bra!
 
Hoppas också att ni har en fin och livgivande dag! 

Livet

Spring i benen och inspirerad av Träningsglädje – igen

Hej på er!
 
Jag blev åter igen inspirerad av Sara Rönne och hennes blogg Träningsglädje. Jag blir det lite då och då. Hon skriver så klokt om träning. Gå in och läs! Den här gången handlade hennes inlägg om löpning, och hon utmanade oss att vara med i en tävling, då vi ska löpträna en gång i veckan. Var vi vill, hur vi vill, hur fort vi vill, hur länge vi vill… Och jag blev så himla sugen att springa igen! Jag har inte gjort det sedan i somras, då jag fick ont av min löpning.
 
Den löpturen var å andra sidan en av mina härligaste. Älskade dottern och jag sprang tillsammans i lummiga spåret vid sjöstugan. Solen gassade och det var kväll och jag orkade hur mycket som helst och blev ändå omsprungen… Ja, underbart var det, men efteråt fick jag ont i ryggen… Har lite bestämt mig för att inte springa, att min kropp kanske inte mår bra av det, men nu känner jag liksom hur det spritter i benen
 
Så, i morgon ska jag nog göra ett stilla försök. Den här veckan har det annars varit en hel del längdskidåkning och ett gäng powerwalks. Härligt! Det gör så himla mycket för både kropp och själ att ge sig ut i friska luften och röra på kroppen. Jag ska förresten se till att köpa boken ”Hjärnstark” av Anders Hansen. Den handlar om att träning inte bara är bra för kroppen, utan i hösta grad för hjärnan. Någon som läst den?
 
Jag önskar er en fin vecka!
 
/Karin

Livet

Långpromenad och en latte på Åre bageri

Det var -23 när jag vaknade. Kylan gör verkligen något med omgivningarna. Det blir så gnistrande vackert. Mitt på dagen skjutsade jag dottern till Åre, där hon och en kompis skulle bowla på Holiday club. Själv tog jag en riktig långpromenad med Gillis i kylan. Bitande kallt om kinderna, men härligt att det är riktig vinter.
 
Jag avslutade promenaden på Åre Bageri, där jag tog en latte och världens godaste blåbärsbulle. Jag älskar verkligen att sitta på caféer. Allra helst med fina vänner, förstås, men att sitta helt ensam är verkligen inte heller fel. Jag läste lite, skrev lite, smygtittade på folk, skrev lite till, och framför allt njöt jag av det där fikat och en stund av bara ro och stillhet.

Livet

Skidtur i regn

Jo, det kanske regnade en del. Jo, det var nog helt jämngrått. Jo, det var faktiskt rätt blött i spåren. Och vi var på väg att stanna hemma, vi sa till varandra att det var för dåligt väder, att det var skönare inomhus. Men något gjorde att vi ändå drog på oss skidkläderna, packade in skidorna i takboxen, satte oss i bilen och åkte iväg till Ullådalen.
 
Och det var ju förstås så värt det! Det är ju precis alltid värt det att ge sig ut alldeles oavsett väder. Regndropparna piskade skönt mot ansiktet. Jo, på riktigt. Och du kan ju tänka dig hur gott den varma chokladen och våfflan smakade när vi var framme vid Lillåstugan.
 
Sedan var det skönt att komma hem och vara inomhus. Men det är ju den där kombinationen som gör det – först en stund utomhus, sedan mysa inomhus.


Livet

Nyårsbrev

Hej på er!

Jag tycker väldigt mycket om att få julbrev.  Några av mina vänner sitter och knåpar ihop  brev där de berättar om året som gått. Det är fint att läsa. Förra året började jag med att skriva ett nyårsbrev här på bloggen. Det kändes bra! Jag tycker om att göra en sammanfattning när ett år närmar sig sitt slut. Jag har gjort det så länge jag kan minnas. Tidigare i mina dagböcker, nu som ett brev här i bloggen. Att se tillbaka på året, minnas, reflektera, utvärdera. Vad blev bra, vad blev mindre bra, vad lärde jag mig, vad tar jag med mig in i nästa år?

För en tid sedan såg jag att Underbara Clara har en mall hon utgår ifrån när hon gör sina årssammanfattningar. I år lånar jag den mallen av henne. Gå gärna in och läs vad hon skriver om sitt år. www.underbaraclaras.se.

Och så här blev mitt 2016:

Gjorde jag något 2016 som jag aldrig gjort förut?
Ja, jag ledde skrivarkursen ”Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola. Vilken utmaning! Jag har ju aldrig varit lärare eller pedagog tidigare, även om jag emellanåt snuddar vid det som präst. Men vilken vecka det blev! Både bland det svåraste och roligaste jag gjort! Och det bästa av allt är att jag ska få leda kursen igen till sommaren. Längtar!

Genomdrev jag någon stor förändring? 
Ja, verkligen! Jag började i januari 2016 arbeta enbart 50% som präst i Svenska kyrkan i Åre för att resten av tiden kunna satsa mer på mina olika kreativa uttryck, framför allt skrivandet, men också föreläsandet och musiken. Så tacksam över denna möjlighet!

Vilket datum från år 2016 kommer jag alltid att minnas?  
Den 19 juni då vi hämtade vår valp Gillis i Norrtälje. Att få se glädjen i älskade dotterns ögon då hon första gången träffade Gillis. Att se den ofattbara tilliten han hade till oss från första stund. Nu är han en omistlig del av vår familj.

Dog någon som stod mig nära? 
Vår älskade jämthund Albin dog, 13 år gammal. Smärtsamt och sorgligt, men han lämnar enormt många fina, tokiga, vackra minnen.

En av mina fina vänner miste sin man, han blev bara drygt 50 år. En sådan stor tragedi och svår sorg! Och vi blev så påminda om livets skörhet. Min man funderade mycket de där dagarna och sa: ”Om jag dör i samma ålder som P, så har jag bara drygt tio år kvar att leva. Vad vill jag då göra av den här tiden?” Smärtsamma men viktiga ord. Och han konstaterade att livet här i Duved är så gott och rikt, men han vill satsa en del på vår sjöstuga, så vi i familjen kan vara där mer. Klokt, tänker jag. Det är inte de märkvärdiga resorna eller de dyra bilarna som betyder något i slutändan. Det är familjen och platserna där en har sitt hjärta.

Vilka länder besökte jag? 
Inte ett enda. Och har varit helt nöjd med att vara hemma.

Bästa köpet? 
Kan inte komma på något. Men bästa försäljningen var helt klart min bil. Jag trivs med att leva ett bilfritt liv.

Gjorde någonting mig riktigt glad?
När hela min underbara familj var samlad i Glen i höstas för att fira min mammas födelsedag. Att få umgås med föräldrar, syskon, svägerskor och syskonbarn är stor, stor glädje.

Och att min älskade man blev språkvän till en man från Eritrea. Det är en ynnest att lära känna en person från ett annat land med en annan kultur. Att få ha honom som en del av familjen.

Saknar jag något under år 2016 som jag vill ha år 2017?
Jag har fortfarande mycket trötthet i mig, och längtar efter mer energi! Så ett energifyllt 2017 vore toppen!

Vad önskar jag att jag gjort mer?  
Umgåtts mer med vänner.

Vad önskar jag att jag gjort mindre? 
Varit inomhus.

Favoritprogram på TV?
Så mycket bättre. Älskar mixen av personliga porträtt och musik, delande av erfarenheter och starka känslor.

Bästa boken jag läste i år? 
Jag upptäckte författaren Caroline Eriksson, hennes debutroman ”Djävulen hjälpte mig” var riktigt bra! Precis nu lyssnar jag på Malin Persson Gouilitos fjärde bok ”Störst av allt”, och den drogs jag in i på ett ögonblick.

Största musikaliska upptäckten?
Återupptäckten av Lisa Ekdahl. Jag lyssnade på henne så mycket på 90-talet, men tappade henne sedan. Men nu lyssnar jag igen! Hon är ju fantastisk!

Vad var min största framgång på jobbet 2016?
Framgång… Svårt… Som präst går det inte att räkna framgång i jobbet. Men jag har haft så många fina möten med människor, så många starka och berörande gudstjänster. En ynnest.

Som författare finns en hel del höjdpunkter från året som gått. Föreläsningar med musik om min bok ”Du ritar i sanden” tillsammans med fina vännen och musikern Astrid Åslin. Och att få föreläsa på Gotlands kyrkvecka i våras var väldigt roligt, och att dessutom få tillbringa några dagar i underbara Visby i vårskrud.

Jag var en av vinnarna i en novelltävling, och bidragen som vann bildade antologin ”Orter och ställen”. En mycket fin bok.

Och att mitt förlag har frågat om jag vill skriva ännu en bok. Det vill jag.

Största framgång på det privata planet? 
Att jag allra oftast är hemma när älskade dottern kommer hem från skolan. Att vi kan sitta vid matbordet och fika och prata om dagen och göra läxor.

Största misstaget? 
Jag vet inte. Jag gör ständigt olika sorters misstag, men i bästa fall lär jag mig av dem.

Var jag gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Helt klart gladare. Mitt nya sätt att leva och arbeta påverkar mig oerhört positivt.

Vad spenderade jag mest pengar på? 
Inget särskilt.

Något du önskade dig och fick? 
Att ha en lång sommarledighet och tillbringa dagarna vid sjöstugan.

 

Något du önskade dig och inte fick?
Mer energi. Men den kommer.

Vad gjorde jag på min födelsedag 2016? 
Jag hade en alldeles fantastisk födelsedag! Helt klart en av de bättre! Vi var vid sjöstugan och mamma och pappa kom dit. Vi åt tårta ute på altanen, vi åkte till Andersön och promenerade, vi åt glass på Hara brygga. Sedan bjöd min älskade man på en överraskning jag aldrig ska glömma. Han tog oss med till Verkön där vi satte ute i sommarkvällen och åt världens godaste trerätters middag. Tack!!!

Finns det någonting som skulle gjort mitt år ännu bättre? 
Mer träning. Mer utomhusliv. Mer häng med vänner.

Vad fick mig att må bra? 
Familjen, skidturerna, mina powerwalks, mina cykelturer, mina stunder i naturen i tystnad, yogan, skrivandet, musiken, vännerna…

Vem saknade jag?
Jag saknar alltid mina föräldrar och  syskon och deras familjer. Jag önskar de bodde närmare så vi bara kunde springa in till varandra på en fika och vara barnvakt åt varandras barn och åka skidor ihop och så. Men vi bor i samma land, till och med i samma län, så det är egentligen inte så långt…

De bästa nya människorna jag träffade? 
Jag träffar så himla många fina människor hela tiden! Men bland de nya kan jag nämna Marie Rödemark, som seglat upp och blivit en stor förebild. Hon bor här i Duved, är lärare, och har senaste tiden engagerat sig enormt för våra nyanlända. Hon är en hjälte!

Mest stolt över? 
Att jag lyssnade på min kropps signaler och sa upp mig från en tjänst som fick mig att må mycket, mycket dåligt. Att jag tog mig själv och mina drömmar på allvar och vågade satsa mer på mitt skrivande. Att jag tog citatet jag fann någonstans på allvar: ”Om du inte mår bra där du är – flytta på dig, du är inget träd.”

Högsta önskan just nu?
Att 2017 ska bli ett år med mer ljus och barmhärtighet i världen. Just nu plågas vår jord svårt, och mängder av människor, och jag hoppas av hela mitt hjärta att 2017 blir året då det vänder.

Vad tänker jag göra annorlunda nästa år?  

Inte annorlunda, men göra mer av vissa saker. T ex mer struktur på mina administrativa saker… Mer motion, mer frisk luft… Måla mer, baka mer… Vara mer med mina fina vänner.

 

 

 

 

 

Ja, det var lite om mitt 2016. Hoppas ditt år varit fint! Nu ber vi och hoppas på ett barmhärtigt och kärleksfullt 2017! Guds frid!

Varma kramar från Karin!

Livet

Livet med en Munsterländervalp blir inte tråkigt

Igår tog vi en slappardag. Åt frukost och drack kaffe länge. Läste böcker. Och jag skrev en del. Mitt på dagen tog vi bilen västerut och promenerade längs en skogsbilväg. Släppte Gillis, så han kunde springa fritt. Alltså, vilken glädje! Ja, ni ser ju själva.


Han springer, hoppar, snurrar, rullar, nosar, busar, bråkar. Vi gjorde några ”hitta-övningar”. Vi gömmer oss i skogen, visslar på honom, och han letar upp oss. Han fixar det så bra, vår lille hund.

Efter några timmar i skogen är det ju bara så skönt att komma hem, värma lite glögg och äta saffransbullar. Idag ska jag jobba en del. Hoppas ni har det bra!

Livet

Reflektioner efter julen

God morgon!
 
Det är dagen efter annandagen, och jag sitter vid matbordet och reflekterar och funderar över julen om precis varit. För min del har julen varit väldigt, väldigt fin! Jag hoppas du också haft det bra!
 
Julaftonen blev ungefär som jag hoppades på, och som jag skrev om i mitt förra inlägg. Mysig frukost med familjen då älskade dottern också fick öppna några julklappar. En vintrig bilfärd till min bror med familj, där också mamma och pappa var. Vi fikade, åkte pulka, drack glögg ute i solskenet, tittade på Kalle, åt god julmat, fick besök av tomten. Ja, det blev mysiga timmar, och framåt kvällen åkte vi hem igen.
 
juldagsmorgonen klockan 6.30 åkte jag och vår nya kyrkomusiker Liselotte mot Handöl för att fira julotta i vackra, lilla kapellet. De hade varnat för storm, så det var lite oroligt att ge sig iväg. Men allt gick hur bra som helst tills det var dags att svänga av E14, och in på den mindre vägen mot Handöl. Där var det inte plogat, och jag hade ingen aning om hur mycket snö som faktiskt låg där på vägen. Om bilen skulle klara det. Det gjorde den. Och vi kom fram som vi skulle. När vi öppnade bildörrarna insåg vi hur mycket det faktiskt stormade. Men många människor hade trotsat vädret och kom för att fira julotta. Det blev en fin stund. Efteråt drack vi kyrkkaffe på Hanriis café och åt världens godaste våfflor. När jag sedan kom hem bytte jag om till skidkläder och jag och älskade maken begav oss till Åre Björnen för ett varv i spåret. Härligt! På eftermiddagen hade jag en vigsel i Åre gamla kyrka. Kvällen blev en mycket lugn kväll.


Jag var ledig annandagen. Så här mycket ledighet en jul har jag verkligen inte haft på många, många år. Så det gällde att njuta av det. Och det var inte svårt alls för solen sken och pisterna var fina och jag gjorde premiärturen på slalomskidor för i år. Några timmars åkning och en paus med varm choklad med vispgrädde. Det kan inte bli så mycket bättre.

På kvällen kom några fina vänner på middag. Vi plockade fram av julmaten och jag snodde ihop en köttfärspaj. Det blev bra så.
 
tacksam över denna julhelg. Nu laddar jag om inför nyårshelgen. Då jobbar jag desto mer. Ha en riktigt fin dag!
 /Karin


Livet

En ledig julafton – vilken märklig känsla

Det var precis när gryningsljuset övergick i dagsljus som jag gav mig ut. Då hade jag hunnit elda ljus och dricka kaffe och läsa tidningen i lugn och ro. Det är något visst med det där skenet precis i brytningspunkten mellan morgon och förmiddag. Det är något visst med att vara ute i skogen längs elljusspåret om morgonen när ingen annan är ute. Och det är något visst med just den här dagen, dan före dopparedan.
 
Det brukar vara en av årets mest hektiska dagar för min del, med de sista förberedelserna inför julens alla gudstjänster, vigslar, dop, och andra samlingar. Men i år ser jag fram emot en mycket stillsam jul. Jag är helt ledig på julafton – det har inte hänt på många, många år – och det känns jätteskönt. Inte för att jag inte tycker om att jobba på julafton,  för det gör jag, det är väldigt fint och speciellt att få vara i tjänst just den dagen, men för att jag gläds så mycket över att få vara med familjen. I lugn och ro.
 
Älskade dottern är van vid att mamma försvinner och kommer tillbaka om och om igen på julafton. Hemma en stund på morgonen, åker iväg och har en eller annan julbön, kommer hem en sväng, åker iväg för ännu en julbön, kommer hem en sväng, åker iväg osv… En gång i höstas sa hon, egentligen för första gången: Mamma, kan inte du vara ledig på julafton, en endaste gång? Jag är glad att min chef sa ja till det. Så, jag får en ledig julafton, vilken märklig känsla.
 
Så denna julafton ska vi ha en lugn, skön morgon här hemma och sedan sätta oss i bilen och åka till min bror med familj. Dit kommer också mina föräldrar. Kanske kommer vi ta en promenad, kanske kommer vi vara ute och leka i snön med lilla brorsbarnet, kanske kommer vi fika en del, kanske kommer vi gå iväg till julbön i någon kyrka i närheten. Alldeles säkert kommer vi se på Kalle och äta julmat. Låter fantastiskt fint i mina öron. Fram emot kvällen åker vi hem. Då behöver jag ladda inför julottan jag ska ha i Handöls kapelljuldagsmorgonen.
 
Så istället för att ha en hektisk dan före dan kan jag alltså dricka kaffe så länge jag vill, promenera i gryningsljuset och sedan äta en lång frukost. Och nu när familjen drog iväg på skidåkning kan jag sitta och slå in julklappar och lyssna på julmusik och dricka glögg. Så ovant! Så skönt.
 
Jag önskar er en fin och välsignad jul! Oavsett om ni arbetar på för fullt eller har lediga dagar. Oavsett om julen firas med nära och kära eller i ensamhet. 

Livet

Avslutning i Duveds kyrka och firande på Creperiet i Åre


Som vanligt blev det en sagolik julavslutning i Duveds kyrka med alla elever i Duveds skola. Elever i olika åldrar som sjöng solo och i grupper, som spelade, och var konferencierer. En riktig stämningsfull julshow blev det! Jag är fylld av beundran för dessa barn, och av deras engagerade och dedikerade lärare. Tack!
 
Älskade dottern och jag valde att gå på Creperiet i Åre för att fira att jullovet nu är här. Det är efterlängtat! Det har varit en rätt mörk tid, nu, och veckor av återhämtning med frisk luft och vila är klart nödvändigt. Creperiet har blivit platsen vi går till när vi firar avslutningar. Det är så gott och så mysigt där!
 
Vi passade också på att fira att det nu har vänt. Nu blir allt ljusare.

Livet

Jul i Åre. Stressfyllt eller rofyllt? Eller mittemellan?

Nu börjar julfirarna komma hit till Åredalen. Alla de som kan ta några dagar ledigt innan julen börjar. Redan nu märks det på trafiken att många fler är här, redan nu märks det på trängseln på parkeringsplatserna, i butikerna, på caféerna.
 
Hit kommer gästerna med all sin längtan efter en jul i fjällen. Kanske har hösten varit lång och mörk med mycket jobb, och all förväntan finns nu på julledigheten. Den där ledigheten som ska ge vila, frisk luft, skidåkning och familjemys. Den där ledigheten som ska innebära tindrande barnaögon, god mat, perfekt pyntad fjällstuga och harmoni.
 
Det är inte bara gästerna som kommer hit till våra trakter som bär på den längtan. Bilden av den perfekta, skimrande julen tycks finnas hos många, många.
 
Men vad händer med den där efterlängtade julefriden när Åre inte bjuder på snötyngda granar och gnistrande skidspår? När det faktiskt mest är regn och is? Och vad händer när det faktiskt pyr av konflikter i familjen och barnaögonen inte alls tindrar? Och vad händer om ingen riktigt orkat eller hunnit laga all den där julmaten en tänker sig ska dukas upp på stora matbordet med de brinnande kandelabrarna? Och vad händer om huset inte blivit städat och granen börjar barra redan då den kommit innanför dörren, och julstjärnan i fönstret hänger så förtvivlat snett?
 
Det kan bli en smärre katastrof, så som det kan bli när livet inte blir vad man tänkt sig. Det kan bli en helg fylld av besvikelser. Det kan hända att en är tröttare efteråt än innan.
 
Det kan också hända att en tar ett steg tillbaka från alla de där förväntningarna, och funderar över vad som egentligen är viktigt. Kanske kan det vara möjligt att tänka att det blir jul i alla fall, även utan allt det där utanpåverket. Kanske räcker det med ett levande ljus på bordet, en skinkmacka, en rykande kopp kaffe, en stund av stillhet. Kanske går det bra att gå ut en stund i regnet och blicka ut över vattnet. Att bara andas. Andas.