Drottningen af Åre, Skrivandet

”Den där elden inom” får nytt liv

Det är så himla roligt att märka att min nya roman ”Drottningen af Åre” nu lyfter min förra roman ”Den där elden inom.” Bokförsäljningen har tagit ny fart.

Och så kommer Länstidningen publicera den boken som e-bok ett antal lördagar framöver. Det känns så fint! Den har ju ändå några år på nacken – den släpptes för drygt fyra år sedan. Den har fått många läsare under de här åren och många fina lovord. Jag är glad att den får nytt liv nu.

Från baksidestexten:

I slutet av 1930-talet flyttar Margareta till den lilla byn Hede i Härjedalen. Hon är gift med Wilhelm, som är byns nye provinsialläkare. Här ska hon leva ett lugnt liv som doktorinna och ta hand om deras lilla dotter Birgitta. Hon försöker men kan inte riktigt finna sig till rätta långt borta från storstadens myller och möjligheter. Verkligheten kommer i fatt henne och hon kan inte längre nonchalera sin egen inre vilja och drivkraft. När hon ser hur situationen är för byns kvinnor påbörjar hon ett förändringsarbete som kommer att påverka byn och dess invånare i grunden. Den där elden inom är en roman byggd på verkliga händelser. Det är en berättelse om kraften som bor i människan och om vikten av att följa sin längtan.

Den finns att köpa på AdLibris och Bokus, och det går också bra att beställa ett signerat exemplar direkt från mig. Skicka mig ett mail i så fall – gryningsljus@live.se

 

Skrivandet

Jag fick ett väldigt speciellt meddelande

Det plingade till i min telefon och jag såg att jag fått ett meddelande. När jag öppnade det och läste orden var det som om jag höll andan. ”Jag har fått reda på att du skrivit en bok om min mormor”, stod det.

Ja, plötsligt fick jag ett meddelande från Margareta Klingspors barnbarn. Margareta som var min huvudperson i romanen ”Den där elden inom”. Det blev ganska hisnande. Jag svarade på meddelandet och vi bestämde att vi skulle höras på telefon.

Det gjorde vi i  morse. Jag fick uttrycka min stora beundran för Margareta, jag fick berätta om varför jag skrivit om henne, hur allting började och hur boken kom till. Och jag fick berättat för mig saker som jag inte visste om henne, sådant hon gjort och egenskaper hon hade.

Det blev ett samtal jag kommer att bära med mig länge, länge.

 

Skrivandet

Stolt!!!

Jag fick nyligen veta att en personalgrupp använt min roman ”Den där elden inom” som underlag för samtal. Alla i personalgruppen hade fått läsa den, och sedan satt de ner och diskuterade den.

De fick också fundera kring vem av personerna i boken de mest kunde identifiera sig med. Den kvinna som berättade om detta för mig, sa att hon så väl kände igen sig i huvudpersonen Margareta. Detta att bryta ihop vid motgångar, men rätt snabbt kunna samla ihop sig och hitta nya lösningar.Många hade också nämnt sina förmödrar, de hade känt igen en mormor eller en farmor.

Sådant här gör mig lycklig ända in i hjärtat. Och stolt!!! Tänk att den bok jag skrev får finnas med och väcka tankar hos människor. Det är så himla stort!

Samma personalgrupp hade också använt min novell ”Båthus med liten markplätt” ur boken ”Orter och ställen”. Samtalen kring den berättelsen hade väckt upprörda känslor, nästan en aning aggression. Det är ju spännande!

Livet

Internationella kvinnodagen

Här är jag klädd i kläder från 50-talet i samband med releasen av min roman Den där elden inom. Berättelsen som bygger på ett verkligt levnadsöde, en verklig person. Hon hette Margareta Klingspor och är en av mina hjältinnor. En kvinna som vågade gå sin egen väg trots massivt motstånd. En kvinna som stod upp för andra kvinnor, stöttade och hjälpte.

Hon är en god förebild så här på Internationella kvinnodagen. En dag som jag inte firar, men som jag anser ska uppmärksammas! För samhället är långt ifrån jämställt. 
Vi ser det i krigen som rasar runt om i världen hur kvinnor våldtas som en del i krigsföringen. Vi ser det i alla de flyktingläger runt om där kvinnor och barn har det allra, allra svårast. Vi ser det i statistiken över kvinnor som blir misshandlade av sina män, inte minst här i Sverige. Vi ser det på våldtäkterna, på de sexuella trakasserierna, på näthatet mot kvinnor. Vi ser det på de orättvisa lönerna och de mansdominerade bolagsstyrelserna. Bland annat.
Och vi ser det, inte minst, på uppmaningarna från polischefen om att vi kvinnor ska hålla oss hemma och inte vistas ute sena kvällar.
Så den här dagen behövs för att uppmärksamma hur det ser ut i samhället, hur strukturerna ser ut. Men jag tänker att dagen också behövs för att stärka vårt systerskap, vi kvinnor över hela världen. Vi behöver påminna oss om Madeleine Albrights ord: Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.
Min hjältinna Margareta var bra på det – att se sina systrar i världen, lyfta dem, bejaka dem, stötta dem. Hon visste att det bara är så vi kommer vidare och kan skapa en bättre värld att leva i.