Skrivandet

När min novell blev scenisk läsning

Inga Onn och Gunnar Eklund är skådespelare och just nu anställda av Estrad Norr. Under en månad turnerar de med ”Orter och ställen”, noveller i scenisk läsning. En av novellerna är min novell ”Båthus med liten markplätt”.

Jag lyssnade på dem i Järpen i tisdags och i Åre i går. Vilken speciell och berörande upplevelse det var! De är mycket skickliga och gjorde alla novellerna otroligt bra, men det är klart att det var allra mest speciellt att få höra sina egna ord gestaltas. Den där berättelsen som jag skrev för något år sedan fick helt nytt liv när de tog sig an den.

Nyanserna. Uttrycken. Tolkningen.

Han som pappan som inte vill sälja sin gård. Hon som dottern som inte vill ta över gården. Konflikten, känslan dem emellan. De gestaltade det så väl!

Väldigt, väldigt starkt.

Läs gärna mer här.

Drottningen af Åre, Skrivandet

Båthus med liten markplätt

För något år sedan utlystes en novelltävling, och en berättelse rann plötsligt fram i mitt huvud. Ja, den rann fram. Jag behövde bara sätta mig och skriva ner den. Den fick namnet Båthus med liten markplätt.

Den novellen blev en av vinnarna, och kom med i antologin Orter och ställen. Med magiskt omslag skapat av Annica Nordin, samma Annica som skapat omslaget till mina två romaner – Den där elden inom och Drottningen af Åre. Scrolla ner till höger så ser ni omslagen. Kika gärna in här på  Annicas hemsida.

Och nu ska fem av novellerna i antologin sättas upp som teater med skådespelarna Inga Onn och Gunnar Eklund. Det här känns stort och spännande! Att få se och höra två skådespelare ta sig an mina ord och formuleringar och gestalta dem. Vilken grej!

De ger sig ut på en länsturné med detta, och jag ska finnas med när de är i Järpen och Åre nästa vecka, och berätta om hur novellen kom till. Järpens bibliotek tisdag 10 april kl 19, och Åre bibliotek onsdag 11 april kl 19.

Jag känner ganska starkt för den här berättelsen. Den bebos av två personer som jag tycker mycket om, men som inte är helt lätt att ha att göra med. Det finns ett vemod, en svärta i skeendet.

Jag ser mycket fram emot nästa vecka!

/Karin

Skrivandet

Stolt!!!

Jag fick nyligen veta att en personalgrupp använt min roman ”Den där elden inom” som underlag för samtal. Alla i personalgruppen hade fått läsa den, och sedan satt de ner och diskuterade den.

De fick också fundera kring vem av personerna i boken de mest kunde identifiera sig med. Den kvinna som berättade om detta för mig, sa att hon så väl kände igen sig i huvudpersonen Margareta. Detta att bryta ihop vid motgångar, men rätt snabbt kunna samla ihop sig och hitta nya lösningar.Många hade också nämnt sina förmödrar, de hade känt igen en mormor eller en farmor.

Sådant här gör mig lycklig ända in i hjärtat. Och stolt!!! Tänk att den bok jag skrev får finnas med och väcka tankar hos människor. Det är så himla stort!

Samma personalgrupp hade också använt min novell ”Båthus med liten markplätt” ur boken ”Orter och ställen”. Samtalen kring den berättelsen hade väckt upprörda känslor, nästan en aning aggression. Det är ju spännande!

Livet

Ett utåtriktat år

Jag har haft ett fantastiskt år när jag ser tillbaka. Ett år med mycket skapande, mycket kreativitet och mycket flängande hit och dit med prat om böcker med mera. Så mycket att jag bestämde mig för att den här hösten, hösten 2016, skulle bli en höst där jag drar mig tillbaka en aning. En höst där fokuset ligger mer på att sitta stilla och skriva än att fara runt och berätta.
 
Men, som sagt, det senaste året har varit fantastiskt roligt. Här är ett axplock av sådant jag sysslat med.
 
Jag har gjort en musikföreställning utifrån min bok ”Du ritar i sanden” tillsammans med världens bästa Astrid Åslin. Vi har gjort den på många ställen. Så skoj!

Jag var en sväng ner till Eskilstuna och berättade och sjöng tillsammans med min goda vän och organist Maria Helmér. Det var en mäktig kyrka att få sjunga i.

 Min goda vän och musiker Jenny Michanek och jag återuppväckte vår musikföreställning ”Kallad”. Så häftigt att åter igen gå in i den berättelsen.

 

 
 Jag skapade en föreställning som jag kallar ”Inspiratöser” och som jag framfört på lite olika ställen. Här i Mörtakåtan i Mattmar.

 Jag var till Uppsala och pratade om mina böcker. Tog med mig min mamma på min resa och vi bodde en natt i Stockholm.

 I vackra maj var jag först till Flämslätt utanför Skara och pratade om ”Du ritar i sanden”. Åkte direkt därifrån till Gotland och pratade böcker. Och fick fina dagar där med min käre man.

 Och i somras gjorde jag traditionsenligt en sommarkonsert i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand. Alltid lika roligt!

 Nu på höstkanten har jag dragit igång föreställningen som handlar om fröken Kristina Hansson, kvinnan som startade Åres första hotell. Numera är jag en del av ”Åretalarna”, en föreläsarförmedling här i Åredalen.

 Och så har jag en novell med i antologin ”Orter och ställen”, och den har jag pratat om vid ett par olika tillfällen.

Så, ett fantastiskt roligt och utåtriktat år, men nu letar jag mig inåt. Nu vill jag sitta här vid mitt skrivbord och skapa och dricka kaffe och se hösten bli allt mörkare där utanför.

Livet

En sagolik morgon – och ny inspiration

God morgon!
 
Jag kom hem till Duved med tåget för en stund sedan. Jag kom hem till en helt sagolik morgon. Ett tunt snötäcke vilade över vägarna och gräsmattorna, över förstukvistarna och slalombackarna. Solen letade sig fram samtidigt som det var dimma över fjälltopparna.
 
Jag gick till affären och inhandlade frukost. Jag ska äta en ensam frukost – familjen är på älgjakt – och jag har laddat för denna måltid. Hör bara: Kaffe med varm mjölk. Färskt bröd, fortfarande varmt. Yoghurt och frukt med egengjord granola. Ägg. Och: Färsk kanelbulle. Låter det inte rent ljuvligt?

 Jag ska ta vara på denna lediga dag, som i och för sig kommer innehålla en del praktiskt arbete, men ändå ledigt. Jag ska smälta det senaste dygnet. Igår föreläste jag på Östersunds bibliotek för ett gäng bibliotekarier från länet. Jag talade om mitt skrivande och om min novell i antologin ”Orter och platser”. Det var roligt och givande!

Men det allra mest inspirerande var att lyssna till Christina Kjellsson som föreläste före mig. Hon är författare och låtskrivare och undervisar också i just låtskrivande. Hennes föreläsning var så gripande, jag kände igen mig i så mycket av det hon talade om. Hennes böcker handlar om en tjejs uppväxt i en liten jämtländsk by. Det hon beskriver hade kunnat vara min uppväxt, det fanns så många paralleller. Det är något visst att vara barn på landsbygden, på gott och ont. Jag längtar att prata mer om dessa saker.

Jag pratade med Christina efteråt, och det var också så himla inspirerande! Jag tror jag har en ny plan på gång. Jag får väl återkomma om den!

Men nu – frukost! Ha en fin dag!

Livet

Kultur i Östersund – och jag är med på ett hörn!

Det är så mycket kultur i Östersund just nu! Så himla roligt! Konserter med fotbollslag, konstutställningar, teateruppsättningar, filmvisningar… Och en hel massa litteratur! Och jag har förmånen att få vara med vid två av alla litteratursammanhang. På torsdag, 15 september, släpps antologin ”Orter och ställen” där jag har med min novell ”Båthus med liten markplätt.” Det blir uppläsningar, mingel och förfriskningar! Välkomna ni som finns i närheten av Östersunds bibliotek!

Och två dagar senare, den 17 september, är det Bokens dag på biblioteket där jag är med och berättar om mina böcker och mitt skrivande.

Så just nu känner jag att jag har otroligt många roliga sammanhang att se fram emot. Så jag ömsom förbereder mig, ömsom sitter djupt nersjunken i mitt skrivande, ömsom är ute i den ljuvliga höstluften. Klart bra dagar!

    

Livet

Båthus med liten markplätt – min novell i ny antologi

”Båthus med liten markplätt” var tänkt att enbart vara ett arbetsnamn på den novell jag skickade in till en antologitävling. Novellen kom med, och namnet hängde sig helt enkelt bara kvar. Nu tycker jag att det är en ganska spännande titel. Det är också en ganska spännande novell, om jag får säga det själv. Den bara kom till. Jag såg att antologitävlingen utlystes, jag såg att bokens tema skulle vara ”Orter och ställen”, jag tänkte ett kort ögonblick, och sedan föddes berättelsen. Det var i stort sett bara att skriva ner den.
Detta förunderliga. Var kom han ifrån, den gamle mannen i min novell? Plötsligt fanns han bara till. Och hans dotter och hennes ”stadsgröna kappa”. Hur kunde hon bara komma till? Ja, jag förundras över hur berättelser föds. Hur människor kommer till i ens hjärna.
Antologin kommer att släppas på en releasefest på Länsbiblioteket i Östersund 15 sep kl 18. Då ska vi alla författare vara på plats. Det blir skoj.