Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Prat i P4 Jämtland och skön tågresa

En gammal och suddig bild får illustrera morgonens mysiga möte i P4 Jämtlands radiostudio. Anneli Johansson och Leif Landin är de proffsiga och trevliga programledarna jag haft glädjen att bli intervjuad av flera gånger.

Jag åkte från Duved tidigt i morse genom ett vitkrispigt landskap. Det är verkligen vinter nu, även om det fortfarande är väldigt lite snö. Strax före tio slank jag in på radion och fick där en god kopp kaffe innan intervjun skulle börja.

Jag hade blivit tillfrågad om att komma och berätta om kulturpriset jag snart ska få ta emot. Klart jag ville komma och prata om det! Men vi hann avhandla en hel del under stunden jag var där, och vi hann skratta en hel del. Det blev ett mysigt möte.

Sedan åt jag en god lax-och rödbetssallad på Törners konditori inne i stan innan jag satte mig på tåget hem igen. Och sov hela resan.

Nu förbereder jag morgondagen. Först en andakt i samband med adventssamlingen på Åredalens folkhögskola i morgon bitti. Sedan en jubileumskväll i Kalls vackra kyrka. Kyrkan firar 150 år och jag ska vara både sångfågel och programledare. Det blir skoj!

Hoppas DU har det bra så här strax innan adventstiden drar igång!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Bokmässan Bodil och bullbak

En av de bästa dagarna på året är dagen när älskade Ida-Maja och jag julbakar. Det gjorde vi idag. En så skön dag i lugn och stillhet. Helt nödvändigt efter gårdagen med Bokmässa och massor av innerliga och intensiva möten.

Jo, kanhända tjuvstartar vi lite, men vi spelade julmusik och eldade stearinljus och drack glögg mest hela dagen Lussekatter och pepparkakor bakade vi och knäcken är klar. Den här traditionen har vi haft, hon och jag, sedan hon var liten och behövde stå på en hög stol för att nå upp till degen. Nu står vi där vid bänken och är nästan lika långa. Enormt värdefulla dagar i mitt liv.

I dag var den dessutom rent av nödvändig. Jag behövde dessa timmar av stillhet efter den intensiva gårdagen. Jag hade inte tänkt att vara med på Bokmässan i år, men så kom det sig att jag var det i alla fall. Och jag är glad över det! Jag är glad över att få möta många av de trevliga författare som finns i vårt län, att få inspireras av dessa möten. Och jag är glad över alla de människor som kom fram och tackade för mina böcker och säger att de blivit berörda av det jag skrivit. Det är så fint att höra! Och jag är tacksam och smått rörd över alla gratulationer jag fick för att jag är årets Kulturpristagare. Det är härligt att det finns en sådan generositet och att vi kan glädjas över varandras framgångar.

Det starkaste mötet igår var med Åsa Malmsten, författaren Bodil Malmstens syster. Hon var där för att läsa sin systerns dikter och vara en del av det nystartade Bodil Malmsten-sällskapet. Hon kom till mitt bord och gratulerade mig till priset, och vi pratade en lång stund om Bjärme, där hon och Bodil växte upp, och där också min farfar bodde som barn. Hon frågade var prisceremonin kommer att äga rum och jag berättade att det blir på Åregården, hotellet som ”min drottning” lät bygga. Då sa hon: ”Där finns ju min farfars möbler.” Ja, visst gör de det! Carl Malstens möbler finns i det stora rummet som kallas just ”Malmstensrummet”.

Det blev ett så fint möte. Jag önskar att jag hade kunnat formulera hur mycket Bodil och hennes ord betytt för mig, men det gick bara inte. Så här skrev jag i alla fall en gång om Bodil. Och så här i en artikel i Kyrkans Tidning.

Så rätt att vår fina bokmässa i Östersund nu heter Bokmässan Bodil. Så alldeles rätt.

Drottningen af Åre, Familj och vänner

Drottningen af Åre i nytryck

”Drottningen af Åre” har nu nästan sålt slut, så det var dags att låta trycka fler böcker. I dag kom leveransen från tryckeriet. Vilken obeskrivlig tur att jag har Ida-Maja och Stina i mitt liv som hjälpte mig att bära alla böckerna in i huset.

Jag trodde nog att jag skulle få sälja en del böcker när jag, för snart ett år sedan, släppte ”Drottningen af Åre”. Jag tänkte på alla som bor i Åredalen som kan vara intresserade av Åres fascinerande historia. Och jag tänkte på de återkommande gäster som finns här i trakterna och som vill veta mer om hur det varit här genom tiderna.

Men försäljningen har gått över all förväntan, vilket ju är fantastiskt roligt! Jag skickar böcker till runt om i vårt land, till privatpersoner och bokhandlare, och boken säljer bra på Adlibris och Bokus. Dessutom går den bra på butiker i Åre och i Östersund.

Jag är väldigt stolt över den här boken, och fortsätter ständigt fascineras över fröken Kristina Hansson, hennes mod och styrka. Vilken kvinna! Tänk att hon var den som öppnade Åres första hotell i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt i Sverige! Imponerande.

Om du vill läsa mer om min resa tillsammans med Drottningen, så läs gärna fler inlägg!

En tidningsartikel om min bok.

Boksläppet

Fina ord om boken

Drottningen af Åre

Drottningen af Åre berör

I går var jag och föreläste om ”Drottningen af Åre” för ett gäng härliga människor. Efteråt var det flera som kom fram och berättade att de läst boken och att berättelsen om fröken Hansson, Drottningen, har berört dem. Att de vill veta mer om henne. Sådant värmer mitt hjärta.

När jag åkte från Duved i går snöade det stora julaftonssnöflingor, men när jag kom till Östersund sken solen och det var så höstvackert. Jag blev bjuden på kaffe och sedan packade jag upp gitarren och tog fram stora fotot och kollade ljudet. Sedan var jag redo för föreläsning.

Det blev en rolig timme där jag berättade om fröken Hansson varvat med att jag sjöng och spelade några sånger. Publiken var så fin! De var med, de var intresserade, de var engagerade.

Och många blir berörda. Kanske för att jag berättar om en kvinna som vågade gå sin egen väg, som vågade följa sina drömmar trots massivt motstånd från andra människor och samhället i stort. Kanske för att jag berättar om en kvinna som var människa med allt vad det innebär av både styrka och bräcklighet.

Jag fick jättefina rosor från en kvinna i publiken. Nu lyser de upp vårt matrum. Stort tack!

Böcker och läsning, Drottningen af Åre

Att få träffa Världens Minsta Bokklubb

Tidigare i vintras blev jag kontaktad av Världens Minsta Bokklubb, och de undrade om jag ville träffa dem och berätta om ”Drottningen af Åre”. Självklart ville jag det! I tisdags var det äntligen dags.

Jag var själv med i en bokklubb för några år sedan, och det var så oerhört givande! Att få umgås med härliga människor och diskutera böcker – ja, det kan inte bli så mycket bättre. Vårt upplägg var att vi en efter en valde en bok som alla läste och sedan möttes vi och samtalade om den. Det som är så fascinerande är hur olika vi läser en bok, hur olika vi tar till oss en berättelse, och hur olika det är vad som fastnar i oss och stannar kvar inom. ”Jaha, tänkte du så? Jag tolkade det så här…”

Vi möttes på Länsbiblioteket i Östersund, Världens Minsta Bokklubb och jag. Bokklubben består av Annika och Ellinor, två mycket bokintresserade människor. De har setts i fem års tid, med jämna och ojämna mellanrum, och pratat böcker. Jag fick se listan av böcker som de betat av, och en kan säga att min drottning hamnat i mycket fint sällskap.

Det blev ett så gott samtal, och de hade så kloka och initierade frågor. Det är en ynnest och en rätt märklig känsla att samtala med personer som läst boken och reflekterat kring den. Vårt samtal kom att kretsa kring fröken Kristina Hansson, förstås, men också kring historien om Åre som by, kring starka kvinnor och kring det faktum att det finns människor som verkligen brutit ny mark, som gått sina egna vägar.

Tack för en fin stund, Annika och Ellinor!

/Karin

Berättandet, Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden, Skrivandet

En efterlängtad vecka

Det har varit intensivt ganska länge nu. Många, många roliga saker har jag fått vara med om, men det har också tagit på krafterna. Men den här veckan har jag flera dagar som är helt tomma. Så skönt!

Ja, jag har faktiskt gått och längtat efter den här veckan. Dagar av rymd och öppenhet. Så, vad ska jag göra dessa dagar? Först och främst ska jag skriva! Jag ser fram emot att gå in i min berättelse igen, nu var det ett tag sedan sist. Och så ska jag vara utomhus – promenera, åka skidor… Och så ska jag vila och läsa.

På torsdag blir det inte så lugnt. Då ska jag vara på Jamtli i Östersund och föreläsa om ”Drottningen af Åre”. En föreläsning som kablas ut till flera bibliotek i Jämtland och Härjedalen. Det blir roligt! Jag tänker dra på mig mina Kristina Hansson-kläder igen och gå in i rollen som kvinnan som 1895 öppnade Åres första hotell.

Men innan dess, som sagt, lugna dagar och mycket utomhusliv.

Önskar er en fin vecka!

/Karin

Familj och vänner, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Måndagsreflektion

Det är måndag och vi är mitt inne i den femte årstiden, vårvintern. Det har varit ett gäng helt ljuvliga dagar med kylig luft, gnistrande snö och strålande sol. Idag är det flurväder med snö och blåst och gråhet, och jag tar mig tid att reflektera. Måndagsreflektion, helt enkelt.

Feminism för allas lika värde

Helgen har kretsat kring dagen på Storsjöteatern i Östersund där vi uppmärksammat Internationella kvinnodagen. I lördags repade jag och Jenny inför vår föreställning Kallad, och igår framförde vi den på stora scenen. Det var så oerhört roligt! Det gick så himla bra! Jag är så glad. Här kan ni läsa mer om Kallad.

Idag

Idag är en lugn dag, och det känns som om det behövs. Jag tog sovmorgon, fick kaffe på säng av älskade maken, satt och läste en stund. Sedan gick jag upp och gjorde en ordentlig mysfrukost. Mamma och pappa är här och älskade dottern har sportlov. Så härligt!

Nu ska jag jobba en stund här hemma och sedan ska vi åka in till Åre. Ida-Maja och jag ska prova gymmet på Holiday club, och mamma och pappa ska strosa en stund på byn. Jag är ju ingen gymtjej, jag tycker allra mest om att träna utomhus, men när älskade dottern vill ha med mig på ett tärningspass, ja, då säger jag inte nej.

Sedan blir det bara en lugn kväll med lite god mat och kanske TV-tittande.

Dagarna som kommer

Jag är ledig måndag, tisdag, onsdag även om jag behöver arbeta lite grann här hemifrån. I övrigt ska jag bara umgås med mina nära och kära och läsa, vila, ta någon skidtur… På onsdag kväll kommer min goda vän Lena hit från Gunnarsbyn, utanför Luleå. Så ska hon och jag jobba inför våra gudstjänster kring Internationella kvinnodagen. Läs mer om det här. Den första gör vi tillsammans i Åre gamla kyrka på torsdag och den andra i hennes kyrka i Råneå på söndag.

Nu

Men än så länge är det lugn, skön måndag. Jag önskar er en fin vecka!

/Karin

Så här gnistrande vackert var det för någon dag sedan.

Musiken, Skrivandet

Dags att repetera texter

Nu är det hög tid att repetera texterna till Kallad igen. På söndag framför vi den, jag och Jenny Michanek, på Storsjöteaterns stora scen i Östersund.

Så jag går in i texterna, i berättelsen igen. Denna musikföreställning som jag skrev orden till i början av 2008 – tio år sedan. Jag går in i texterna och kan känna att de bär fortfarande, de gör faktiskt det.

Jag minns de stora ögonblicken när Jenny komponerat musik till mina ord och skulle sjunga och spela dem för mig. Jag minns hur jag tänkte att hon exakt fångat det jag ville säga. Att hon snappat upp andemeningen och satt toner till den.

Tio år har gått. Mycket har hänt i bådas våra liv. Vi har formats och förändrats, så som en gör när tiden går. Tio år äldre går vi in i texterna och orden på nytt, och det känns fantastiskt roligt!

Här kan du läsa mer om Kallad.

Musiken, Skrivandet

Kallad – feminism för allas lika värde

I år är det 60 år sedan beslutet fattades att också kvinnor ska kunna bli präster i Svenska kyrkan. 50-årsjubileet firades stort i hela vårt land, och också i vårt stift, Härnösands stift. Jenny Michanek och jag fick förmånen att skapa en musikföreställning till jubileet och vi framförde den i Härnösands domkyrka på jubileumsdagen. Det är ett oförglömligt minne!

Under några år turnerade vi runt med ”Kallad” som musikföreställningen heter, och om en vecka ska vi få göra den igen. Nu i samband med Internationella kvinnodagen på Storsjöteatern i Östersund där alla inbjuds till en dag kring ”Feminism – för allas lika värde”.

Det känns stort att få gå upp på stora scenen och återuppliva ”Kallad”. En föreställning som handlar om en kvinnas längtan att bli präst i en tid när det inte var möjligt. Men någonstans handlar föreställningen om varje människas längtan och vad som händer inuti om den längtan aldrig får bli bejakad och bekräftad.

Så, ni som finns i Östersundstrakten nästa söndag, den 4 mars – kom till Storsjöteatern! Där erbjuds en lång rad intressanta föreläsningar och seminarier under dagen, och strax efter kl 14 gör vi vår ”Kallad”. Välkomna!

Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Hör mig i podcasten ”Mänskliga Möten”

Idag har jag pratat om mig själv i mer än en timme. Jag har fått kloka, ömsinta frågor om mig själv, min uppväxt, mitt liv som präst, författare och sångare, om mina vägval… Det är Marlene som driver podcasten Mänskliga Möten som varit här hos mig och vi har samtalat.

Det är speciellt att tala om sig själv, att inte hela tiden bolla tillbaka med frågor till den andra personen. Idag skulle det handla om mig och mitt liv. Och Marlene var skicklig på att ställa frågor, komma med uppföljande frågor och göra egna reflektioner.

Något som hon sa, och som blev väldigt tydligt för mig, är att tre stora delar i mitt liv – skrivandet, musiken och kyrkan – har följt mig i precis hela mitt liv. Jag har aldrig släppt någon del av dem.

Ända sedan jag var fyra år och hade lärt mig att skriva och min mormor sa ”Det blir nog präst av dig en dag”, så har hennes ord funnits med mig. Ända sedan jag kunde sätta en penna mot ett papper och formulera ord så har jag gjort det. Ända sedan jag kunde ta en ton så har jag sjungit och musicerat.

Och nu, sedan två år tillbaka, är det tydligare än någonsin; jag är präst på halvtid och den andra halvan ägnar jag åt skrivandet och musiken.

Samtalet mellan Marlene och mig kommer att gå att lyssna på från januari. Men lyssna också på andra samtal Marlene gjort i sin podd! Samtal om livet med alla dess vindlande vägar, med både mörker och ljus.

/Karin