Präst i Åre

Vigsel i kyrkan på Jamtli

Jamtli är en fantastisk plats i Östersund, ett friluftsmuseum där nutid, dåtid och framtid möts. Här byggdes en kyrka för några år sedan, en exakt kopia av gamla kyrkan i Håsjö i östra Jämtland. I den här kyrkan hade jag förmånen att förrätta en vigsel idag.

Jag kom först hit idag och fick vänta en stund. Det blev en skön stund med klar och kall luft, med snöflingor som dansade, och med en möjlighet till en stunds reflektion innan resten kom.

Jag älskar stenmurar. Har alltid gjort. Och med ett tunt lager snö blir de ännu vackrare.

Och se så vackert det var inne i kyrkan! Vilka otroligt härliga färger!

Det blev en vacker ceremoni med ett mycket lyckligt och förälskat vigselpar. Jag önskar dem all lycka och välsignelse.

Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Solsken, kaffe och P4 på bilradion

Hej kära läsare!

Strax efter lunch satte jag mig i bilen för att köra mot Östersund. Sådana här dagar kan det vara rent underbart att köra bil! Solen sken, jag köpte en kaffe längs vägen och lyssnade på P4-extra på radion. Och färgtonerna i landskapet jag körde igenom var beige och brun och lite vit. Jag vet inte hur det är med er, men själv gillar jag verkligen den här årstiden innan det slagit över i vår, innan det börjar knoppas och grönska. (Jag gillar den tiden också – massor -men allt har sin tid.)

När jag kom till Mattmar bara måste jag stiga ur bilen och fota. Hur vackert får det vara?

I Östersund var jag på arbetshandledning. Jag har gått hos kära K i några år nu, och det ger mig så mycket! Det är något visst det där med att sätta ord på saker och ting, på sådant en upplevt, på sådant en tänker och känner. Jag rekommenderar alla som har möjlighet att gå och prata med någon om livet. Om livet som det är.

Innan jag vände hemåt åkte jag till min käre bror med familj och blev bjuden på god middag. Och fick ”soffmysa” med älskade lilla brorsbarnet. Vilken lycka!

Hälsar Karin, som den här perioden på året bara längtar efter färg. Bort med svarta jackan nu, in med helst en rosa eller så.

Livet

Vi satte litteraturen på Härjedals- och Jämtlandskartan

I går kväll satte vi litteraturen på Härjedals- och Jämtlandskartan. Vi var ett stort gäng lokala författare, både etablerade och aspirerande, som möttes på Länsbiblioteket i Östersund och läste 5-minuterstexter som vi skrivit. Temat var mycket öppet. Det var helt enkelt ”Jämtland – Härjedalen”, och den öppenheten gjorde att det blev väldigt skiftande texter som lästes upp. Reflektioner kring hembygden, barndomsminnen, kritik över landsbygden… Ja, skiftande!
 
Själv läste jag en text jag skrev för en tid sedan om min hemby Hede. Om att den byn på en och samma gång är mitt hem, och samtidigt inte. Att på en och samma gång vara en av alla byborna och samtidigt en gäst och en främling. Jag kallar berättelsen ”Samma kuliss men en annan teater”.
 
Den text som verkligen berörde mig igår var en berättelse skriven av en sextonårig tjej från Afghanistan. Hon berättade, på nästan helt felfri svenska, att hon varit i Sverige i tolv månader, och att hon gärna skrev på svenska. Och så läste hon! Och vilka ord! Ord om hemlandet, ord om flykten, ord om det nya livet i det nya landet. Hon sa ungefär så här: ”För mig är Sverige en mamma med tre döttrar som sitter på bussen. Mamman ger döttrarna all sin kärlek och trygghet.” Hon sa också att Jämtland kommit att betyda så mycket för henne. Att hon kände sig trygg här. Att hon ville leva sitt liv här. Så starkt!
 
Jag kunde inte vara med hela kvällen, behövde hinna med tåget hem till Duved, men jag är glad över den stund jag var där. Det är så berikande möta andra skrivande människor och höra deras berättelser.
 

Livet

En av de bästa dagarna i mitt liv…

…är en dag som den här… Som startade strax efter sex när en kissnödig valp försiktigt väckte mig, och vi gick en morgonpromenad i beckmörkret. När vi kom hem igen var jag fortfarande fylld av sömn, så jag kröp ner i värmen och somnade om. Vaknade efter en stund, gick upp och drack kaffe och läste tidningen. Sedan stekte jag amerikanska pannkakor, och när resten av familjen vaknat åt vi dem med lönnsirap och fruktsallad.
 
Strax efter tio gick jag och älskade dottern till tåget för att åka till Östersund. En skön tågresa med lite prat och lite läsning. I stan hade vi vår mamma-dotter-dag, som jag fick i present när jag fyllde år. En dag som skulle bestå av fika på café, biobesök och shopping. Och allt det gjorde vi idag! Dessutom fick vi platserna längst fram i biosalongen, och där hade vi egen fotpall. Det var inte illa!

Vi var hemma i Duved strax före sex. Då hade älskade maken lagat världens godaste lasagne, hällt upp ett glas vin till mig, satt igång Lars Winnerbäck på spelaren, och tänt levande ljus i matrummet. Alltså, den känslan! Och så har vi tittat på Så mycket bättre och världens bästa Jill Johnson som huvudperson. Ja, vilken dag! Helt klart en av de bästa!

Livet

Tack, Eva Dahlgren!

Jag har lyssnat på Eva Dahlgren sedan jag var mycket ung. Jag förknippar hennes låtar med olika skeenden och händelser i mitt liv. Jag har lyssnat på hennes musik, och jag har läst hennes texter, jag har sett och hört intervjuer med henne, och läst artiklar om henne. Men fram till igår hade jag aldrig sett henne live.
 
Mycket, mycket förväntansfull tog jag mig till OSD i Östersund tillsammans med finaste A för att uppleva Eva Dahlgrens konsert. Det blev en fantastisk kväll! Scenen var så snyggt ljussatt, musikerna stilrent snygga i svarta kläder och så Eva på sitt vis. A sa efteråt att det är märkligt att en människa som är svart och vit kan vara så färgstark. Ja, det är ju precis så. Hon står där i sina svarta kläder och sitt ljusa hår, hon står där med sådan värdighet och varm pondus, och på något vis sprakar av färg.
 
Och så sjunger hon de där låtarna, alla de där låtarna som betyder så mycket. Och så samtalar hon med oss mellan låtarna, och det känns som om vi är inbjudna hem till hennes vardagsrum, och sitter och småpratar. Hon är rolig, det blir många skratt, men hon är också så förunderligt klok.
 
De bästa låtarna under kvällen var ”Lev så”, en av de viktigaste låtarna i mitt liv när jag var 19-20 år, och en ny låt skriven till filmen om Ingrid Bergman, en så galet storslagen låt.
 
Åh! Vilken kväll. Jag är glad och inspirerad. Tack, Eva Dahlgren!
 

Livet

Att skriva bok på café

Jag älskar caféer. Det är inte bara själva fikat jag uppskattar, det är också allt det andra runtomkring. Människorna, ljuden av klirr från kaffekoppar, vimlandet. Att sitta på café med vänner är bland det bästa jag vet. Att få prata och skratta och låta tiden bara flyta iväg. Men att sitta helt ensam vid ett cafébord, det är inte så dumt, det heller.
 
Jag gjorde det igår. Jag skulle på ett möte i Östersund, och åkte lite tidigare för att få tid att sitta på café och arbeta med ett manus. Så jag slog mig ner inne på Törners café med min kaffekopp och en chokladboll. Satt där och läste igenom, gjorde anteckningar, funderade och njöt av det där fikat. Inte ser det mycket ut för världen, men gott var det.

Livet

En sagolik morgon – och ny inspiration

God morgon!
 
Jag kom hem till Duved med tåget för en stund sedan. Jag kom hem till en helt sagolik morgon. Ett tunt snötäcke vilade över vägarna och gräsmattorna, över förstukvistarna och slalombackarna. Solen letade sig fram samtidigt som det var dimma över fjälltopparna.
 
Jag gick till affären och inhandlade frukost. Jag ska äta en ensam frukost – familjen är på älgjakt – och jag har laddat för denna måltid. Hör bara: Kaffe med varm mjölk. Färskt bröd, fortfarande varmt. Yoghurt och frukt med egengjord granola. Ägg. Och: Färsk kanelbulle. Låter det inte rent ljuvligt?

 Jag ska ta vara på denna lediga dag, som i och för sig kommer innehålla en del praktiskt arbete, men ändå ledigt. Jag ska smälta det senaste dygnet. Igår föreläste jag på Östersunds bibliotek för ett gäng bibliotekarier från länet. Jag talade om mitt skrivande och om min novell i antologin ”Orter och platser”. Det var roligt och givande!

Men det allra mest inspirerande var att lyssna till Christina Kjellsson som föreläste före mig. Hon är författare och låtskrivare och undervisar också i just låtskrivande. Hennes föreläsning var så gripande, jag kände igen mig i så mycket av det hon talade om. Hennes böcker handlar om en tjejs uppväxt i en liten jämtländsk by. Det hon beskriver hade kunnat vara min uppväxt, det fanns så många paralleller. Det är något visst att vara barn på landsbygden, på gott och ont. Jag längtar att prata mer om dessa saker.

Jag pratade med Christina efteråt, och det var också så himla inspirerande! Jag tror jag har en ny plan på gång. Jag får väl återkomma om den!

Men nu – frukost! Ha en fin dag!

Livet

Hur en författare tänker

Bildresultat för kristina ohlsson

Det här är författaren Kristina Olsson, och henne ska jag få lyssna till ikväll på Storsjöteatern i Östersund. Det är hon, och en rad andra författare, som är med vid det som kallas ”Bokens dag.” Jag har inte läst något av Kristina, inte heller av de andra författarna som ska vara med ikväll, men det gör ingenting. Jag ser bara så mycket fram emot att få luta mig tillbaka, lyssna och ta in hur andra författare tänker och känner kring sitt skrivande. Hur de gör för att en bok ska bli till. Hur deras personer dyker upp i deras huvuden, hur handlingar föds, händelsekedjor utvecklas. Hur de tänker kring orden, meningsuppbyggnaderna, formuleringarna… Som ni märker har jag höga förväntningar på kvällen.

Så snart sätter jag mig på tåget och åker till Östersund. Där stannar jag över natten, för imorgon ska jag ju själv föreläsa om mitt eget skrivande. Det ska bli så kul!

Dessutom hinner jag under detta dygn umgås med ett helt gäng människor som jag tycker mycket om.

Livet

Fantasi och kreativitet – skriver föreläsningsmanus

God morgon! I denna tidiga morgonstund står jag vid datorn och skriver, och dricker mitt morgonkaffe. Jag har levande ljus på bordet, och utanför fönstret är det becksvart. Det här är en så mysig stund!
 
Jag skriver ett föreläsningsmanus just nu. På torsdag ska jag föreläsa på Storsjöteatern i Östersund för bibliotekspersonal från länet. Jag ska tala om mitt skrivande och läsa ett stycke ur min novell ”Båthus med liten markplätt”, som finns i boken ”Orter och ställen”, som släpptes för en tid sedan.  
 
Det är en mycket vacker bok, och omslaget är rent ljuvligt! Det är begåvade Annika Nordin som skapat omslaget, och jag önskar ni får känna på det någon gång. Det är något med materialet som gör det väldigt speciellt.
 
Jag kommer att tala en del kring det märkvärdiga i hur berättelser föds. Hur går det till? Var kommer de ifrån, alla de människor som befolkar min inre värld?
 
När jag skrev min roman ”Den där elden inom” hade jag en faktisk människa som huvudperson. Margareta Klingspor som faktiskt har funnits, en verklig människa. Men alla de andra jag skrivit om? Hur kommer de till? Någon gång hoppas jag att jag får sitta ner med andra skrivande människor och samtala om just detta. Jag tycker det är så fascinerande vad fantasin gör med oss.
 
Jag önskar er en fin oktoberdag! Nu ska jag skriva vidare.

Livet

Kultur i Östersund – och jag är med på ett hörn!

Det är så mycket kultur i Östersund just nu! Så himla roligt! Konserter med fotbollslag, konstutställningar, teateruppsättningar, filmvisningar… Och en hel massa litteratur! Och jag har förmånen att få vara med vid två av alla litteratursammanhang. På torsdag, 15 september, släpps antologin ”Orter och ställen” där jag har med min novell ”Båthus med liten markplätt.” Det blir uppläsningar, mingel och förfriskningar! Välkomna ni som finns i närheten av Östersunds bibliotek!

Och två dagar senare, den 17 september, är det Bokens dag på biblioteket där jag är med och berättar om mina böcker och mitt skrivande.

Så just nu känner jag att jag har otroligt många roliga sammanhang att se fram emot. Så jag ömsom förbereder mig, ömsom sitter djupt nersjunken i mitt skrivande, ömsom är ute i den ljuvliga höstluften. Klart bra dagar!