Familj och vänner, Upplevelser

Starka upplevelser på Storsjöyran

Fredag kväll:

Ett myller av människor i Östersund, inte bara på festivalområdet. Varmt i luften, och lite regn.

Sofia Jannok på Tuttifruttiscenen. Hon lämnar ingen oberörd med sin jojk, sin sång och sin kamp för samernas rättigheter. Eller snarare: Hennes kamp för mänskliga rättigheter. För att varje människa ska ha sin frihet. Också friheten att gå på festival utan att bli tafsad på. Rätten till sin egen kropp.

Frida Hyvönen – hade gärna velat lyssna, men kön var alldeles för lång.

Per Gessle på Stortorget. Åh! Det var en fantastisk upplevelse! Att få stå där i publikhavet och sjunga med i Gyllene Tiders gamla låtar, i låtarna av Roxette, i hans egna sololåtar. En kan tycka vad en vill om Per Gessle och hans sångröst, men en kan inte klaga på den enorma låtskatt han levererat genom åren. Och konserten var så fylld av musikglädje och energi, inte minst tack vare eminenta musiker och makalösa körsångerskan Helena Josefsson.

Lördag kväll:

Värmen hade kommit till Östersund och solen sken över Storsjöyran.

Säkert, alias Annika Norlin, spelade på Stortorget och hon är ju otrolig på att skriva texter som berör på djupet. Det känns så genuint och äkta det hon gör.

Laleh. Ja, nu blir det lite svårare att hitta orden. Jag tänkte där jag stod och njöt av hennes musik, hennes ord, hennes sång, att hon är som ett väsen. Musiken fullkomligt exploderar inom henne, vibrerar inom henne. Hon har gjort så oerhört många bra låtar! Så kloka, starka, vackra låtar! Och allsången vid låten ”Goliat” var magisk.

Presidenttalet på Stortorget vid 12-slaget. Evert Ljusbergs ord om republiken som en öppen, välkomnande famn. Stämningen när alla ropar ”Jamtland, Jamtland, jamt och ständut.” Stämningen när alla stämmer in i Jämtlandssången.

Idag är jag uppfylld och inspirerad, och väldigt, väldigt trött. Det blir en tidig kväll.

/Karin

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Magiska kvällar vid stugan vid sjön

Kvällen sänker sig ner över vår sommarplats på jorden. Ingenstans är solnedgångarna så magiska som här. Vi sitter på altanen och bara betraktar himlen och vattnet och lyssnar till alla de tysta ljuden.

Och dagarna flyter fram, timme för timme. Morgonpromenad med Gills i skogen. Kaffe på altanen. Några timmars jobb med stugan. Frukost. Mer jobb. Lunch med fin vän i stan. Hem och jobba lite till. Grilla middagsmat över öppen eld. Diska vid vår utomhusdiskbänk. En löptur på¨kvällskvisten. Bastu och – kanske – ett dopp i sjön.

Och så är det solnedgång igen.

Hoppas du också har fina sommardagar!

/Karin

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Upplevelser

En härlig midsommarhelg

Det blev en så härlig midsommarhelg och den startade redan på torsdagen. Då packade vi in oss i bilen och åkte till vår sjöstuga. Och möttes av en strålande varm och vacker sommarkväll! Vi hade inte riktigt räknat med det och gladdes nog extra mycket bara därför. Vi satt ute och grillade vid vår grillplats, vi planterade blommor i krukorna på altanen och älskade dottern tog ett dopp. Inte var det varmt, men hon badade i alla fall.

På midsommarafton mötte vi upp min käre bror med familj på Jamtli, Det är Jämtlands länsmuseum i Östersund och består av ett friluftsområde med kulturhistoriska byggnader och miljöer. Den perfekta platsen att fira midsommar på, alltså. Dessutom med spelemän och midsommarstång och dans. HÄR kan du läsa mer om den fantastiska platsen. Och HÄR skriver jag om en vigsel jag hade där. Efter några timmar på Jamtli åt vi makalöst god midsommarbuffé hos min bror.

På midsommardagen fortsatte trevligheterna då vi åkte ut till Verkö slott för att äta lunch tillsammans med mina svärföräldrar och min svärfars bror med fru. Verkön beskrivs som en ö i den jämtländska skärgården och är en mycket speciell plats att besöka. HÄR kan du läsa mer om Verkön. Vi åt en mycket god lunch och tog sedan en liten promenad på ön. Det är så vackert nu i sommarskrud. Trots regn och blåst.

Idag har vi pysslat på vid stugan innan vi packade ihop oss och åkte hem. En väldigt härlig midsommarhelg. Hoppas DU haft det också!

/Karin

Familj och vänner, Präst i Åre

Dop och konfirmation – en livsbejakande dag

Bildresultat för dop

Jag ska snart åka iväg för att döpa ett litet barn. Det är ett av mina allra viktigaste uppdrag som präst – att döpa. Att hålla det lilla barnet i min famn och med tre händer vatten ge en bild av livets stora mysterium – att Gud älskar oss och delar våra liv.

I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Eller med orden ur Mikael Eklöfs dopsång:

Du är älskad, du är sedd, var inte rädd.

Och min dag får fortsätta med ännu en stor livshändelse. Vi är bjudna till konfirmation i Östersund. En alldeles fantastisk S har fyllt femton år och är nu en konfirmand! Det känns å ena sidan helt obegripligt att hon som så nyss var en liten tjej nu har blivit stor, och det känns alldeles underbart att få dela hennes dag.

Så, en dag fylld av nåd och kärlek! Tacksam.

Jag önskar dig en välsignad dag!

/Karin

Präst i Åre

Vigsel i kyrkan på Jamtli

Jamtli är en fantastisk plats i Östersund, ett friluftsmuseum där nutid, dåtid och framtid möts. Här byggdes en kyrka för några år sedan, en exakt kopia av gamla kyrkan i Håsjö i östra Jämtland. I den här kyrkan hade jag förmånen att förrätta en vigsel idag.

Jag kom först hit idag och fick vänta en stund. Det blev en skön stund med klar och kall luft, med snöflingor som dansade, och med en möjlighet till en stunds reflektion innan resten kom.

Jag älskar stenmurar. Har alltid gjort. Och med ett tunt lager snö blir de ännu vackrare.

Och se så vackert det var inne i kyrkan! Vilka otroligt härliga färger!

Det blev en vacker ceremoni med ett mycket lyckligt och förälskat vigselpar. Jag önskar dem all lycka och välsignelse.

Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Solsken, kaffe och P4 på bilradion

Hej kära läsare!

Strax efter lunch satte jag mig i bilen för att köra mot Östersund. Sådana här dagar kan det vara rent underbart att köra bil! Solen sken, jag köpte en kaffe längs vägen och lyssnade på P4-extra på radion. Och färgtonerna i landskapet jag körde igenom var beige och brun och lite vit. Jag vet inte hur det är med er, men själv gillar jag verkligen den här årstiden innan det slagit över i vår, innan det börjar knoppas och grönska. (Jag gillar den tiden också – massor -men allt har sin tid.)

När jag kom till Mattmar bara måste jag stiga ur bilen och fota. Hur vackert får det vara?

I Östersund var jag på arbetshandledning. Jag har gått hos kära K i några år nu, och det ger mig så mycket! Det är något visst det där med att sätta ord på saker och ting, på sådant en upplevt, på sådant en tänker och känner. Jag rekommenderar alla som har möjlighet att gå och prata med någon om livet. Om livet som det är.

Innan jag vände hemåt åkte jag till min käre bror med familj och blev bjuden på god middag. Och fick ”soffmysa” med älskade lilla brorsbarnet. Vilken lycka!

Hälsar Karin, som den här perioden på året bara längtar efter färg. Bort med svarta jackan nu, in med helst en rosa eller så.

Livet

Vi satte litteraturen på Härjedals- och Jämtlandskartan

I går kväll satte vi litteraturen på Härjedals- och Jämtlandskartan. Vi var ett stort gäng lokala författare, både etablerade och aspirerande, som möttes på Länsbiblioteket i Östersund och läste 5-minuterstexter som vi skrivit. Temat var mycket öppet. Det var helt enkelt ”Jämtland – Härjedalen”, och den öppenheten gjorde att det blev väldigt skiftande texter som lästes upp. Reflektioner kring hembygden, barndomsminnen, kritik över landsbygden… Ja, skiftande!
 
Själv läste jag en text jag skrev för en tid sedan om min hemby Hede. Om att den byn på en och samma gång är mitt hem, och samtidigt inte. Att på en och samma gång vara en av alla byborna och samtidigt en gäst och en främling. Jag kallar berättelsen ”Samma kuliss men en annan teater”.
 
Den text som verkligen berörde mig igår var en berättelse skriven av en sextonårig tjej från Afghanistan. Hon berättade, på nästan helt felfri svenska, att hon varit i Sverige i tolv månader, och att hon gärna skrev på svenska. Och så läste hon! Och vilka ord! Ord om hemlandet, ord om flykten, ord om det nya livet i det nya landet. Hon sa ungefär så här: ”För mig är Sverige en mamma med tre döttrar som sitter på bussen. Mamman ger döttrarna all sin kärlek och trygghet.” Hon sa också att Jämtland kommit att betyda så mycket för henne. Att hon kände sig trygg här. Att hon ville leva sitt liv här. Så starkt!
 
Jag kunde inte vara med hela kvällen, behövde hinna med tåget hem till Duved, men jag är glad över den stund jag var där. Det är så berikande möta andra skrivande människor och höra deras berättelser.
 

Livet

En av de bästa dagarna i mitt liv…

…är en dag som den här… Som startade strax efter sex när en kissnödig valp försiktigt väckte mig, och vi gick en morgonpromenad i beckmörkret. När vi kom hem igen var jag fortfarande fylld av sömn, så jag kröp ner i värmen och somnade om. Vaknade efter en stund, gick upp och drack kaffe och läste tidningen. Sedan stekte jag amerikanska pannkakor, och när resten av familjen vaknat åt vi dem med lönnsirap och fruktsallad.
 
Strax efter tio gick jag och älskade dottern till tåget för att åka till Östersund. En skön tågresa med lite prat och lite läsning. I stan hade vi vår mamma-dotter-dag, som jag fick i present när jag fyllde år. En dag som skulle bestå av fika på café, biobesök och shopping. Och allt det gjorde vi idag! Dessutom fick vi platserna längst fram i biosalongen, och där hade vi egen fotpall. Det var inte illa!

Vi var hemma i Duved strax före sex. Då hade älskade maken lagat världens godaste lasagne, hällt upp ett glas vin till mig, satt igång Lars Winnerbäck på spelaren, och tänt levande ljus i matrummet. Alltså, den känslan! Och så har vi tittat på Så mycket bättre och världens bästa Jill Johnson som huvudperson. Ja, vilken dag! Helt klart en av de bästa!

Livet

Tack, Eva Dahlgren!

Jag har lyssnat på Eva Dahlgren sedan jag var mycket ung. Jag förknippar hennes låtar med olika skeenden och händelser i mitt liv. Jag har lyssnat på hennes musik, och jag har läst hennes texter, jag har sett och hört intervjuer med henne, och läst artiklar om henne. Men fram till igår hade jag aldrig sett henne live.
 
Mycket, mycket förväntansfull tog jag mig till OSD i Östersund tillsammans med finaste A för att uppleva Eva Dahlgrens konsert. Det blev en fantastisk kväll! Scenen var så snyggt ljussatt, musikerna stilrent snygga i svarta kläder och så Eva på sitt vis. A sa efteråt att det är märkligt att en människa som är svart och vit kan vara så färgstark. Ja, det är ju precis så. Hon står där i sina svarta kläder och sitt ljusa hår, hon står där med sådan värdighet och varm pondus, och på något vis sprakar av färg.
 
Och så sjunger hon de där låtarna, alla de där låtarna som betyder så mycket. Och så samtalar hon med oss mellan låtarna, och det känns som om vi är inbjudna hem till hennes vardagsrum, och sitter och småpratar. Hon är rolig, det blir många skratt, men hon är också så förunderligt klok.
 
De bästa låtarna under kvällen var ”Lev så”, en av de viktigaste låtarna i mitt liv när jag var 19-20 år, och en ny låt skriven till filmen om Ingrid Bergman, en så galet storslagen låt.
 
Åh! Vilken kväll. Jag är glad och inspirerad. Tack, Eva Dahlgren!
 

Livet

Att skriva bok på café

Jag älskar caféer. Det är inte bara själva fikat jag uppskattar, det är också allt det andra runtomkring. Människorna, ljuden av klirr från kaffekoppar, vimlandet. Att sitta på café med vänner är bland det bästa jag vet. Att få prata och skratta och låta tiden bara flyta iväg. Men att sitta helt ensam vid ett cafébord, det är inte så dumt, det heller.
 
Jag gjorde det igår. Jag skulle på ett möte i Östersund, och åkte lite tidigare för att få tid att sitta på café och arbeta med ett manus. Så jag slog mig ner inne på Törners café med min kaffekopp och en chokladboll. Satt där och läste igenom, gjorde anteckningar, funderade och njöt av det där fikat. Inte ser det mycket ut för världen, men gott var det.