Präst i Åre, Utomhuslivet

I tjänst i Åre församling

Den här veckan är jag i tjänst igen i Åre församling. Det innebär en vecka med samtal med sörjande, förberedelse inför begravning, personalmöte, gemenskapsträff med tema Sapmi, predikoförberedelse, hembesök, samtal, gudstjänst. med mera, med mera.

Och idag innebar arbetsdagen klädutdelning. Fina församlingsbor har på vår förfrågan lämnat in vinterkläder som vi idag delade ut till våra nyanlända som fryser ordentligt nu när kylan kommit på allvar. Det blev en så fin dag med starka möten med människor. Och så fint att se dem lämna oss klädda i värmande dunjackor och hemstickade mössor.

Jag är ofta omtumlad och djupt berörd av mitt arbete som präst. Jag behöver mycket tid för återhämtning och tystnad. Jag behöver mycket tid för ensamheten, allra helst utomhus. Så idag, innan jag började jobba tog jag en långpromenad längs älven i vackra vinterdagen. Femton grader minus och ett lätt snöfall.

Livet

Vad är det bästa med att vara präst?

Vad är det bästa med att vara präst? Den frågan får jag emellanåt. Speciellt från konfirmander eller andra unga människor. Och svaret är att det är så mycket som är bra med att vara präst. Till exempel:
 
* Att förbereda och leda gudstjänster. Roligt och livsbejakande!
* Att ha konfirmander. Att få stöta och blöta livsfrågor med unga människor.
* Att ha samtalsgrupper. Att tillsammans tala om de stora sakerna i livet.
* Att ha dop, vigslar och begravningar. Så ödmjuk inför uppgiften att finnas med i de stora händelserna i människors liv, i både glädje och sorg.
* Att sitta hemma vid människors köksbord och samtala över en kopp kaffe.
 
Ja, det är några av svaren på den frågan. Och jag är glad och tacksam att få vara präst i Åre församling. Att få möta både alla bofasta och alla som kommer hit som gäster. Den brokighet som det innebär, det myller som det blir. Tacksam.

Livet

Att vara nöjd med sitt liv och sin tillvaro

Jag fick en förfrågan från en arbetsgivare om jag ville söka en ny tjänst. Det lät jättespännande! Arbetsuppgifter som jag verkligen brinner för. Uppgifter som jag anar att jag skulle vara ganska bra på. Men arbetsplatsen är långt härifrån, så jag behövde inte tänka efter, utan svarade direkt: ”Tack så mycket för din förfrågan. Jag blir stolt och glad. Men jag kommer inte söka den tjänsten, för jag vill inte flytta från Duved.”
 
Så enkelt och så självklart är det! Jag, och min familj, trivs så himla bra här i Åredalen! Vi trivs så himla bra här i Duved. Och precis i den vevan skrev Sara Rönne i sin blogg www.traningsgladje.se om alla fördelarna med att bo i Åre. Kika gärna in och läs vad hon skriver!
 
Den här eftermiddagen bara styrkte mig i mitt beslut om att det är här vi ska vara. Jag hade suttit och skrivit under förmiddagen, varit på jobbet en sväng mitt på dagen, och tog sedan med mig Gillis på en promenad i skogen. Det var så krispigt vackert, och nu ligger isen över delar av bäcken.

 Och jag blir övertygad flera gånger i veckan när jag blickar ut från vårt matrumsfönster och ser Åreskutan i skiftande utseenden.

 Och jag blir övertygad varje gång jag så enkelt kan ta mig ut på fjället eller i skogen. Det är en sådan ynnest att få leva så! Dessutom har jag ju just nu världens bästa jobbupplägg när jag arbetar halvtid som präst i Åre församling, och halvtid som författare och föreläsare. Så jag är nöjd med mitt liv och min tillvaro.

Livet

Morgonpromenad med reflektioner

Tar morgonpromenaden med min fina kompis. Vi går först till ”Myggvallen”, den gamla fotbollsplanen, och kör lite övningar. ”Sitt”, ”ligg”, ”stanna”, ”sök”, ”hämta”. Oj, så han jobbar! Sedan går vi ner till vattnet och fortsätter bort längs stranden. Mina morgonpromenader är ovärderliga. Mitt sätt att sortera tankar, reflektera.
Jag ska snart gör mig i ordning för att åka till Åre gamla kyrka för att ha gudstjänst. Igår hade jag två vigslar. Det blev vackra och berörande stunder med lyckliga vigselpar. I fredags hade jag en begravning. Det är speciellt att få vara präst och få ta del av människors stora ögonblick, både i den största glädjen och den svåraste sorgen. Som präst blir aldrig arbetet rutin eller ”vardagsmat”. Varje möte blir speciellt och unikt. Tacksam!

Det är lite regn i luften också idag, men jag tror jag ska ta mitt morgonkaffe här ute på bron.
Livet

Vad gör en präst egentligen…

…när det inte är söndag och klockan är elva? På riktigt har jag fått den frågan några gånger genom åren. Och blivit lika häpen varje gång. Kan prästyrket verkligen vara så okänt? Frågan har jag dessutom alltid fått när det funnits kort om tid att svara, när det varit mycket folk omkring, när jag fått vara rätt kortfattad. Vilket inte blir bra, för det går inte att vara kortfattad när en får just den frågan. Men nu finns tid här i min blogg, så är ni intresserade av att veta vad en präst gör när det inte är söndag klockan elva, så kommer en del av svaret här.
Gudstjänsten på söndag klockan elva är oerhört viktig i en prästs, i en församlings, liv. Gudstjänsten är grunden. Den tar, och ska ta, en hel tid och förberedelser. Och utöver den finns massor av viktiga (och förstås mindre viktiga) arbetsuppgifter. Till exempel: Dop, vigslar, begravningar med tillgörande samtal. Konfirmander och barn- och ungdomsgrupper. Andakter och gemenskapsträffar. Samtals- och fördjupningsgrupper. Hembesök, enskilda samtal och själavård. Administration och planering. Personalmöten, möten med ideella medarbetare och möten med andra i verksamheterna. Utryckning i samband med kris och katastrof.
De exempel jag ger här är ur en ”vanlig” församlingsprästs arbete. För den som är kyrkoherde tillkommer det övergripande ansvaret för hela församlingens verksamhet. Det innebär ekonomi, personalfrågor, arbetsmiljöfrågor med mera.
Dessutom finns ”specialtjänster”, till exempel sjukhuspräster, fängelsepräster, studentpräster (som jag själv varit i några år vid Mittuniversitetet i Östersund). Då ser arbetet helt annorlunda ut. Men i alla dessa olika tjänster är vi VDM, Verbi Divini Minister, Det Gudomliga Ordets Tjänare. Det är stort!
Bilden är från 6 maj 2012 då jag välkomnades som kyrkoherde i Åre församling. (Bilden är lite suddig. Vet inte varför, för bilden jag fick av fina vännen Eva Grelsson var helt tydlig. Tack, Eva!) Det var en mycket speciell och högtidlig dag! Nu har jag, som ni vet som följer bloggen , valt att sluta som kyrkoherde för att istället ha en helt ”vanlig” prästtjänst på halvtid. Ett av de klokaste beslut jag fattat i mitt liv.