Utomhuslivet

10 skäl att promenera

När älskade familjen började sätta upp studsmattan tog jag med Gillis på långpromenad. Vi gick längs älven västerut, längs den slingrande stigen och sedan landsvägen tillbaka. Det blev en skön timme i vårsolen. Och jag insåg åter igen hur mycket jag tycker om att gå! Jag kan gå hur långt som helst, och jag går rätt fort.

Jag kan emellanåt önska att jag vore en bättre löpare, men jag får tyvärr lätt ont i mina höfter och knän, och jag önskar jag vore en gymtjej, men sanningen är att jag riktigt avskyr att gå in i ett gym, och att gå inomhus när en ska träna. Men mina powerwalks är himla bra för mig!

Så bra att jag ska skriva en lista på alla fördelar, ifall just DU inte hittat de fördelarna ännu…

  1. Du får andas in frisk luft.
  2. Du får vistas ute i alla möjliga slags väder och se olika årstider.
  3. Du får uppleva saker, se olika vyer och miljöer.
  4. Ditt hjärta får arbeta och slå, vilket är väldigt bra för de flesta, och din kondition förbättras.
  5. Det är bra för ditt skelett.
  6. Du blir gladare. Jag har själv märkt  många gånger att en promenad är klart humörhöjande.
  7. Stressen minskar, i alla fall är det så för mig.
  8. Du tänker klarare efter en powerwalk.
  9. Du blir mer kreativ, hör kanske ihop med nummer 8. Själv har jag kommit fram till de mest briljanta idéer när jag varit ute och rört på kroppen. Sådant jag aldrig skulle kommit på om jag suttit inomhus.
  10. Det är enkelt och helt kostnadsfritt. Ett par ok skor bara.

Den här veckan ska jag satsa på 10 000 steg om dagen. Om bara min förkylning släpper.

Bilden ovan är från en stilla höstpromenad i Ullådalen då jag hade mästerliga fotografen Niklas Vestefjell med mig.

Livet

Övar in låtar och tar en tur till Ullådalen

Jag ägnade morgonen och förmiddagen åt att sitta vid pianot och gitarren och öva in låtar. Främst jullåtar, men också lite annat. Jag sjöng och spelade och försökte klura ut en bra helhet för mina kommande konserter/musikföreställningar.
 
Men när timmarna gått började jag längta ut! Det var ett sådant där speciellt gråsken ute. Så jag drog iväg med Gillis till Ullådalen för en promenad. Han är för liten än att ta med på skidturer, så jag längtar till nästa vinter, när det är möjligt! Så idag blev det en promenad längs ett skoterspår upp mot Buustamon. Det var det enda skoterspår jag hittade. Alla andra spår är helt översnöade. Vilken snövinter vi har!

 Och det fortsatte vara det där speciella gråskenet när allt i hela omgivningen gick ton i ton. Även Gillis stämde in i färgskalan.

 Efter en timmes promenad i friska luften åkte vi tillbaka mot Duved. Men först var jag bara tvungen att stanna och fota i backen ner mot byn. Jag älskar den här vyn med Åre by och Åresjön.

Livet

Tid för återhämtning och eftertanke

När jag tog min vandring längs Blomsterstigen i Storlien i fredags, var det ju en vacker sittbänk som gav mig en tankeställare. Lugn i stormen, stod det. Jag har blivit så oändligt mycket bättre på det under det senaste dryga året, men jag märker att det är en bit kvar. Det finns så himla mycket som jag tycker är roligt och meningsfullt, så jag tackar gärna ja till olika förfrågningar. Jag hänger gärna med på saker. Men jag har insett att jag inte kan vara med på allt, hur roligt och meningsfullt det än känns. Jag behöver tid för återhämtning och tid för eftertanke och reflektion.
 
I eftermiddag åker jag till Härnösand för ett par dagars fortbildning för oss präster i stiftet. Det ser jag fram emot! Men det gör också att den här dagen behöver bli ganska lugn, jag behöver spara på krafterna. Så idag packar jag min väska, gör några förberedelser inför den andakt jag ska hålla på tisdagskvällen, men i övrigt tar jag det lugnt i stormen.
 
Tog en promenad. Alltså, hur vackert är det? Det har varit minusgrader i natt, och det gör att allt i naturen är helt krispigt. Jag gick gamla vägen västerut och sedan en grusväg ner mot älven, och följde den tillbaka till byn.

 
Resten av dagen tänker jag läsa, vila och dricka kaffe på bron.
 
Livet

Hundtankar

I fantastiskt eftermiddagssken tog vi oss en långpromenad på isen, jag och Albin. Jag försökte få honom att posera, men det var stört omöjligt. Så den bilden ni ser nedan är en bild från i våras, när han och jag tog en promenad till Tegefors. Han är stilig, vår Albin. I mars blir han tretton år, så han är en gammal hund.
Så i vår familj kretsar många samtal kring om vi ska köpa en ny hund eller inte. Det finns dagar när vi (läs:föräldrarna) säger att vi ska försöka vara utan hund efter Albin. Att det kanske vore skönt att slippa allt ansvar som det innebär att ha en hund, att slippa all planering, all framförhållning. Det finns många andra dagar när vi säger till varandra att det är en omöjlig tanke att inte ha en hund. Vi har haft hundar i vårt liv och i vår familj så länge så vi inte minns hur det är att leva utan.
För dottern finns inga tveksamheter: Det är klart att vi ska ha en ny hund efter Albin! Eller varför inte redan nu när Albin finns kvar?
Jaha. Och vilken ras ska vi då i så fall välja? En Jämthund, precis som Albin? Och precis som Anja? Den Jämthund vi hade för många år sedan och som dog 2008. Det är fina hundar. Goa, mysiga, familjehundar samtidigt som de är jakthundar. Eller en ny Golden? Som vår älskade Lovis, som vi miste för snart två år sedan. Eller en helt ny ras?
Ja, vi grunnar hit och dit. Men en sådan eftermiddagspromenad som jag tog idag blir ju inte alls lika rolig utan en hund vid sin sida. Alla skidturer, alla fjällvandringar får absolut en extra dimension med en fyrfota vän som med glädje och iver springer intill.