Betraktelser, Livet

Vårsol vid sjöstugan och pelargoner i köksfönstret

Vi åkte till sjöstugan en snabbsväng idag – men åh, vad vårsolen värmde! Trots att snön ligger kvar över delar av stranden så är det verkligen vår! Det är så underbart! Jag önskade att jag kunde stanna kvar, göra upp en eld, koka en kopp kaffe och sitta vid vattnet och njuta av solen och ljudet från vågorna. Det är en plats fylld av ro och stillhet, en plats på jorden som jag är så oerhört glad över. Snart är det sommar och då ska vi vara där mycket! HÄR skriver jag om just en sådan stund – om kaffe vid sjön om sommaren.

Sedan åkte vi till stan och jag var så fylld av vårkänslor i kroppen att jag bara måste köpa lite vårblommor. Så nu har jag penséer som jag ska plantera och ha på förstukvisten här hemma, och pelargoner att ha i köksfönstret. Jag älskar pelargoner, särskilt ljusrosa sådana. De får mig att tänka på mormor och farmor.

Har du också vårkänslor i kroppen?

Familj och vänner, Livet, Utomhuslivet

Har du också ett vemod som rullar in?

Bildresultat för vemodet

I somras, i slutet av augusti, när vi städade ut oss ur sjöstugan och gjorde höst där, rullade vemodet in i mig. Vi hade haft en så fin sommar där, och det var tråkigt att lämna sommaren och ge sig in i hösten. HÄR skriver jag om den där sista dagen i sjöstugan.

Och när jag blir så där vemodig behöver jag sätta mig och fundera och jag insåg att det inte alls bara handlade om en fin tid som nått sitt slut, eller att en årstid skulle övergå i en annan, utan vemodet handlade om själva livet. Om dagarna som går, om tid som aldrig kommer igen. Om åldrande och förgänglighet. Och den brännande frågan: Hur ser våra liv ut när vi kommer tillbaka till sjöstugan? När en höst och en vinter och en vår passerat – hur ser då livet ut?

Idag åkte vi skidor i Åre Björnen, älskade familjen och jag. Vi åkte en härlig mil i fina spår och med en mycket ivrig Gillis, som blivit en duktig draghund. När vi kom tillbaka till parkeringen stod en man och satte upp en skylt där vi kunde läsa att nu är vintersäsongen över, nu kommer inte spåren dras mer. Nu är vi välkomna nästa vinter igen. Och vemodet rullade in i mig, och inte bara in i mig, utan också in i älskade maken, skulle det visa sig. Det har varit en så härlig vinter, vi har åkt så mycket skidor, är det slut på det nu? Och hur kommer vårt liv att se ut nästa gång vi spänner på oss skidorna och drar iväg till Björnen?

(Som tur är är ju inte all skidåkning över, det går fortfarande att åka i till exempel Ullådalen. Och just i Ullådalen hade jag nog min allra bästa skidtur denna vinter. HÄR kan du läsa om den.)

Men vemodet, det har rullat in i mig. Hur har du det med ditt vemod?

Undrar Karin

Livet

Tillbaka vid sjöstugan

Det var dags att åka till sjöstugan för att göra höst. När vi åkte därifrån i augusti var det alldeles för mycket sommar kvar för att ordentligt kunna göra sommarslut. Men nu. Nu fanns det verkligen ingen återvändo. Men när vi kom dit igår kväll blommade sommarblommorna nästan lika vackert i sina krukor som då. Men nu var det ändå bara att säga tack och hej. Jag får se fram emot att plantera nya blommor i krukorna till våren.
 

 Det är något nästan magiskt att komma till denna plats på jorden. Särskilt en sådan här kväll när det var nästan helt vindstilla och vackert skymningsljus.

 Vi gjorde genast upp en eld och började förbereda maten. Vi grillade haloumi och grönsaker och gjorde burgare. Mycket gott!

 Så satt vi där och åt och drack ett glas vin och tittade ut över sjön. En härlig kväll!

Idag har käre maken huggit, så vi har ved till vår bastu. Jag har städad dasset och plockat undan allt som har med sommar att göra. Så nu är det höst vid sjöstugan.

Livet

Sista dagen i sjöstugan för den här gången

Ja, så satt jag då där på altanen vid vattnet med min kopp kaffe i handen och konstaterade att nu var det sista gången på ett tag. Så många morgnar som jag suttit just där denna sommar, ibland i bikini, ibland i jeans och tröja, någon gång i dunjacka, men alltid med en stark känsla av förnöjsamhet. Alldeles oavsett väder. Och denna sommar kan vi inte klaga på vädret! Jag tycker att det allt som oftast har varit soligt, riktigt varmt, och mössan och vantarna (som alltid finns med i packningen sommar som vinter) har inte åkt på en enda gång.
Ja, så satt jag där och blickade ut över vattnet och vemodet smög sin på. Så där som vemodet smyger sig på när något underbart är på väg mot sitt slut. Inte sorg eller förtvivlan eller så, utan bara ett stillsamt vemod, för dagarna i sjöstugan har varit så bra! Så fina! Så allt igenom minnesvärda. Det bästa är att vi kan återkomma när vi vill. Det är inget definitivt avsked. Och en ny sommar kommer, och all erfarenhet har lärt mig att den kommer fortare än en anar. Tiden går så fort.

Det jag kommer sakna när jag är tillbaka i fjällvärlden, och hösten smyger sig närmare, är sjön och de öppna vidderna. Det är något magiskt i att se en så stor del av himlen. Jag kommer sakna lugnet som bot här, stillheten och tystnaden. Att allt en gör får ta tid. Att göra upp eld för att få vatten till morgonkaffet och till disken. Att stå utomhus och diska och höra vågklucket. Att arbeta med kroppen. Att äta surströmming med vänner på altanen när mörkret sänker sig och det blänker till i vattnet. Att vara så nära familjen som en blir när en bor så här. Böckerna… Sommar i P1 i lurarna…

Stigen som vi springer eller går. Allt det lummiga, gröna, frodiga, vildvuxna.

När vi till sist hade packat in allt i bilen, städat upp efter oss, gjort någon sorts avslut, bestämde vi att vi skulle åka in till stan och äta pizza innan vi drog västerut. Så vi letade oss till Vezzo på Storgatan, och himmel, vilken god pizza jag åt! Med chevre, honung, valnötter och en massa grönsaker.

Sedan åkte vi hem, och den känslan är ju också så god! Att komma hem till sitt hus. Att ha rinnande vatten, att ha en spis, att ha en TV… Att komma hem! Att hänga in kläderna i garderoben, boa in sig i sitt eget bo. Att istället för att betrakta sjön om  morgnarna, få betrakta Åreskutan. Att lite stilla vänta in någon sorts vardag igen, några sorts rutiner…
Men i minnet, i vemodets tid, finns bilderna från de ljuvliga solnedgångarna vid sjöstugan.
Livet

Livet vid sjön

Jag vaknar vid sju. Tar med mig Gillis ut på promenad längs vattnet. Kommer hem och gör upp eld för att koka vatten för att göra mig en kopp kaffe. Sätter mig på altanen och dricker mitt morgonkaffe, skriver i min reflektionsbok och blickar ut över sjön. När kaffet är urdrucket hämtar jag vatten, häller i en stor gryta och värmer det över elden. Sedan väntar diskning av gårdagens disk som blev stående på vänt. Maken snickrade ihop världens bästa utomhusköksbänk härom dagen och där är det härligt att stå och diska. När det är gjort tar jag en löptur på en halvtimme och när jag kommer hem vankas frukost. Fil och jordgubbar och granola. Bestämmer mig för att städa utedasset. Vi har jordens finaste utedass med fönster mot sjön. En god vän snickrade det åt oss för några år sedan och det har allt en kan begära av ett utedass. Till och med ett foto av gamle kungen. Så jag hämtar mer vatten och värmer över elden. Häller upp i hink med ordentlig grönsåpa och tokskurar golvplankorna. Blir fint, men inte lika fint som det var när vi kom hit för någon vecka sedan. Då hade fina vänner, som tältat här några nätter, tagit sig an utedasset. Det var en sann överraskning att se dasset då! När städningen är klar sätter jag mig i solstolen en stund och läser. Dags för lunch. Vi äter kräm och mjölk på altanen. På eftermiddagen får vi besök av en av mina fina bröder och hans familj. Den yngste vill absolut bada och han och jag ger oss ut i vattnet. Han är ner med mest hela kroppen, jag med en liten bit av benen… Inte är det varmt, men sådana detaljer bryr han sig inte om alls. Sedan fikar vi och hinner också gå in i skogen och leta blåbär innan det är dags för dem att åka. De hinner knappt lämna oss förrän nästa gäng kommer – våra goda vänner som bor utomlands men som är här under sommaren. Vi sitter vid grillplatsen och grillar hamburgare och annat gott. Vi äter jordgubbar och chokladpraliner till dessert. Det är en makalös kväll med sol och värme! Några bastar lite senare och vågar sig på ett dopp. Ikväll står jag över badet. Doppade mig häromkvällen. Uppfriskande är väl det bästa ordet. Det är sent när jag kryper till kojs med min bok. Jag läser en stund, men somnar ganska snart. Tacksam över livet vid sjön.

Livet

Var kommer idéerna ifrån?

Jag förundras ofta över hur idéer kommer till en, hur nya lösningar på saker föds, hur nya tankegångar plötsligt bara finns där. 

Jag minns hur jag för några år sedan satt i bubbelpoolen på Storsjöbadet och hur en spännande idé om en musikkonstellation plötsligt dök upp. Och på bara några ögonblick hade jag en hel konsert klar i huvudet. När jag kom hem var det bara att ringa några samtal, få några ja, och plötsligt hade kvartetten Priests of Jamtland fötts. Mina tre fantastiskt musikaliskt begåvade prästkolkegor Helen Lugner, Svante Tängmark, Lars-Åke Wikström och jag kom den vintern att göra en rad julkonserter runtom. Det var så skoj! Och idén föddes i en bubbelpool!
Igår fick jag förfrågan om att göra en konsert framöver, eller en musik-och lyrikkväll. Jag lovade att fundera på saken, men hade inga uppslag. Men så var jag här i sjöstugan under dagen och pysslade på, och plötsligt kommer idé efter idé. Allt medan jag eldar skräp, planterar blommor, dricker kaffe vid vattnet och allmänt bara myser, så föds idéerna. Nu har jag skrivit ner dem och jag kan tacka ja till konsertförfrågan.
Visst är det väl förunderligt?

Livet

Stuga vid en sjö

Vi är här nu vid sjöstugan. En mycket älskad plats i våra liv. Här har vi upplevt många solskensdagar med bad och bokläsning. Här har vi också upplevt stormiga dagar när vågorna gått höga.

Idag har det varit något slags mittemellan. Lite sol, en del blåst, ganska kallt. Men vädret spelar mindre roll, det är mysigt bara att vara här.
Så idag har jag…
promenerat med Gillis längs stranden när det var tidig, tidig morgon…
druckit kaffe på altanen och sett vågorna slå mot stranden
yogat i daggvåta gräset
målat våra nya utemöbler
läst bok och vilat
skrivit en del
hängt med dottern och hennes fina kompis
diskat utomhus
Snart ska vi basta. Får se om jag vågar mig på ett dopp. Tveksamt… Hoppas nu haft en fin sommardag!