Familj och vänner, Skrivandet

Tack Masesgården för den här gången!

 

Tack Masesgården för den här gången! I morgon åker jag hemåt och ser mycket fram emot att komma tillbaka i midsommartid. Då kommer allt det vita vara utbytt mot sprudlande grönska.

Ja, min vistelse här är nästan över för den här gången. Och vilken vistelse! Det är en ynnest att få vara här! De vackra miljöerna både inomhus och utomhus, den fantastiska vegetariska maten, den många möjligheterna till träning, poolen, bubbelpoolen, bastun, den enormt trevliga personalen, omsorgen man känner. I kväll när jag gick till middagen blev jag helt lycklig för ute längs gångvägen till restaurangen brann det lyktor och marschaller. Ja, omsorg, det är nog ordet.

Och så kursdeltagarna, förstås, som jag skrev om i mitt förra inlägg! Vilka fina människor!

Jag är väldigt glad att få åka hem till familjen i morgon, jag har längtat mycket. Men jag är också så glad över att jag får komma tillbaka hit till sommaren. Första veckan i juli får jag åter igen vara här och leda kursen ”Skriv ditt liv”. När jag kommer tillbaka kommer jag att mötas av grönska och blomning.

 

Skrivandet

Tacksam

 

Det har varit fem rent av magiska dagar med ”Skriv ditt liv” på Masesgården. Det är på alla sätt en ynnest att få vara kursledare till en grupp med så fina, generösa och kreativa kvinnor. Jag är så nöjd. Så tacksam.

När vi idag försökte knyta ihop säcken och sätta punkt för kursen kändes det vemodigt. En av kvinnorna sa att det var tragiskt. Ja, så kändes det. Tragiskt. För vi har haft det så fint tillsammans. De har varit så öppna och generösa med att dela med sig av sina berättelser, de har stöttat varandra, det har varit tillåtet att både gråta en skvätt och att gapskratta.

En annan kvinna sa att det blir något speciellt när en grupp kvinnor möts på det här sättet. Och det är det verkligen. Som att landa i en varm famn.

Vi har gjort diverse olika skrivövningar, jag har talat en del om livsberättande, vi har delat med oss av boktips och varför vi heter vad vi heter. Vi har borrat ner oss en del i vad det innebär att skriva sitt liv. I både glädje och sorg. Och vi har samtalat.

Så ikväll försöker jag landa och sortera inom mig allt som hänt, allt jag fått uppleva de här dagarna. Och det finns ett ord som ständigt återkommer: Tacksam. Jag är enormt tacksam.

En av alla skrivövningarna innebar att skriva till en valfri bild.

Skrivandet

Första dagen på Masesgården

Efter en tågresa under gårdagen som innehöll både härlig skrivartid och väderproblematik kom jag till slut fram till Masesgårdens hälsohem utanför Leksand. Denna ljuvliga plats! Och idag vaknade jag här med vetskapen om att jag har en hel vecka här framför mig. Och så här blev den första dagen.

Jag satte mig och skrev vid lilla skrivbordet i min röda stuga redan från tidiga morgonen. Är så inne i mitt manus nu, jag vill bara skriva. Men vid halv nio släppte jag datorn för en stund och gick och var med på en halvtimmes yogapass innan det var dags för frukost. Gröt med fröer och nötter, mandelmjölk och olika bärsorter. Sedan gick jag bort till Bystugan där jag under veckan ska leda kursen ”Skriv ditt liv”. Jag möblerade och gjorde i ordning så att alla ska rymmas – det är 22 stycken anmälda.

Solen sken och himlen var gnistrande blå så efter möblerandet tog jag en promenad. Sedan var det dags för lunch. Alltså, maten här är fantastisk! Det allra godaste på buffén idag var ugnsgrillad sötpotatis med en röra av kikärtor och fetaost. Så gott! Efter lunchen gick jag till min stuga och vilade en stund. Sedan förberedde jag det sista inför kursen.

Ja, som sagt, 22 stycken kom för att vara med. 22 härliga, kreativa kvinnor från precis hela Sverige – från Luleå i norr till Lund i söder. Det blev fina två timmar där vi varvade skrivövningar med prat om vad det innebär att skriva sitt liv.

Sedan väntade middag – en ljuvlig morotssoppa, grönsaker och bröd. Och efter det ännu ett yogapass, ett lite längre den här gången. Och nu sitter jag vid lilla skrivbordet och försöker sammanfatta dagen både här i bloggen och inuti mig, och jag ska snart lägga mig. Trött efter en intrycksrik dag.

Sov gott!

/Karin

Så vackert när Masesgården ligger inbäddad i all denna snö.

Solen värmde under promenaden.

Utanför Bystugan, där jag leder kursen, bor hoppet om ännu en midsommar.

Betraktelser, Familj och vänner, Skrivandet

Vankelmodet i att åka hemifrån

På lördag åker jag till Masesgården för att under en vecka leda kursen ”Skriv ditt liv”. Som alltid är det dubbla känslor inom mig när jag ska åka hemifrån. Jag är en människa som älskar att vara hemma. Hemma i huset med älskade familjen, det är då jag mår som allra bäst. Men jag är också en människa som vill ut och resa och träffa nya människor och få nya erfarenheter.

Så – med dubbla känslor kommer jag att sätta mig på tåget på lördag morgon. Å ena sidan fylld av förväntanspirr inför att möta mina kursdeltagare. Och fylld av längtan att få vara kreativ tillsammans med andra människor. Och fylld av tacksamhet över att få tillbringa en hel vecka på härliga Masesgården. Å andra sidan det där som skaver inuti… Att åka ifrån älskade familjen. Att åka ifrån vårt älskade hem…

Kanske är det så här för de flesta. Kanske är jag inte alls speciellt ensam om detta vankelmod.

Men jag bestämmer mig för att njuta av dagarna på Masesgården, njuta av veckan. Snart nog är jag hemma igen.

 

Berättandet, Skrivandet

Skrivarkurs på Masesgården

Jag sitter vid matrumsbordet och förbereder mig inför veckan då jag ska leda skrivarkurs på Masesgården. Där jag sitter flödar ljuset in genom fönstren, trots att det är eftermiddag. Det är ett annat ljus nu, det märks så väl, och jag välkomnar det. Så nu vill jag omge mig med pasteller och tulpaner.

Nästa helg tar jag tåget till Leksand och vidare mot Masesgården. Jag ser så mycket fram emot att få leda kursen ”Skriv ditt liv” där. Jag ser fram emot att få möta dem som anmält sig, över tjugo stycken, att få ta del av deras berättelser, att få diskutera skrivande och att få dela med mig av mina tankar kring livsberättande.

Det är kurstid två timmar om dagen och resten av tiden får jag njuta av att befinna mig på Masesgården. Ta del av deras fantastiska mat, gå på yogaklasser, vara med på vattengymnastik, och vistas utomhus. Och däremellan tänker jag skriva. Jag tänker hitta ett mysigt hörn att krypa upp i och ägna mig åt min berättelse.

Det känns som en ynnest,

/Karin

 

Berättandet, Skrivandet, Utomhuslivet

Där själen får ro

Det finns inget bättre än att ge sig ut på en promenad när huvudet är sprängfyllt av tankar. Det finns inget härligare än att vara vid vatten när hela kroppen är fylld av intryck. Så som det lätt blir efter en dag med kursen Skriv ditt liv. Så då tar jag mig ner till Ristafallet och promenerar. Luftar huvudet. Rensar bland alla de där tankarna. Fylld av stor, stor tacksamhet över att få leda den här kursen, över att få möta alla dessa fantastiska människor och lyssna till deras berättelser.

Jag promenerar, lyssnar till vattnets forsande, porlande, skvalande och det blir till meditation. Tankarna stillnar en aning. Jag stillnar. Psaltarorden som kommer till mig:

Du för mig till vatten där jag finner ro.

Ett minne dyker upp där jag går. En fantastiskt dag för snart ett år sedan på just den här platsen.

Hoppas också du har en plats där din själ får ro.

/Karin

Berättandet, Skrivandet

Snart är det dags!

I ljuvligaste midsommartiden är det dags för sommarkurs på Åredalens folkhögskola, och, som jag skrivit om förut, ska jag leda kursen Skriv ditt liv. Vi börjar på måndag och jag längtar!

Jag hade ju förmånen att leda den kursen också förra sommaren, och det var en oförglömlig upplevelse! Så glad att jag får göra det ännu en gång!

Jag ser fram emot att få möta de sexton kursdeltagarna, jag ser fram emot att få höra och läsa deras berättelser, jag ser fram emot att få arbeta med ord och formuleringar, att få vara bland kreativa människor i en hel vecka.

Och jag hoppas jag kan ingjuta modet i dem, modet att skriva sin egen berättelse. Att de ska inse att varje människas liv är värt att berättas. Eller som Marie Bergman sjunger: ”Varje människa bär en historia.”

Ja, jag längtar! Men först ska vi fira midsommar!

Jag önskar DIG en fin midsommarhelg!

/Karin

Livet

Skriv ditt liv del 2

Jag är så glad! Idag fick jag förfrågan om jag ännu en gång vill leda sommarkursen ”Skriv ditt liv” vid Åredalens folkhögskola. OM jag vill! Det var en alldeles makalöst speciell upplevelse att få vara kursledare på den kursen! Fantastiskt roligt och svårt í ett och samma andetag. Att få umgås med härliga, varma, skrivarintresserade människor hela dagarna i en vecka är ju en ynnest. Så jag tackade ja utan att tveka.
 
Det känns också roligt att få göra det en gång till,
 och att den här gången ha en del erfarenhet med mig i bagaget. Förra sommaren var det verkligen första gången med allt vad det innebär. Nu kan jag dra nytta av sådant som gick bra och sådant som gick mindre bra.
 
Här är gänget jag hade förmånen att få tillbringa en vecka med förra sommaren. Kanske är DU med nästa gång? Kursen går av stapeln veckan efter midsommar.
 
Livet

Nu är kursen avslutad

Det är fredag. Det är kväll. Vi har ätit hämtpizza, ingen av oss orkade laga mat. Jag sätter mig på altanen trots att det är regn i luften. Behöver stilla mig, stanna upp, reflektera, meditera. Jag är så fylld av intryck efter dessa kursdagar. Så uppfylld av de möten jag fått vara med om, de fantastiska människor jag fått träffa, de berättelser jag fått ta del av.

Det har varit dagar av skratt och tårar. Så som det blir när vi rör vid livet och livets innersta. Så som det blir när vi vågar öppna oss för varandra med vår berättelse.
Så jag sitter här och blickar bort mot Åreskutan och försöker landa efter dessa dagar. De ord jag landar i är orden Omtumlad och Tacksam.
Här är mitt fina gäng. Kommer sakna er!

Livet

Hur skriver man en bok?

Det är i den frågan vi ofta landar dessa dagar på kursen Skriv ditt liv. Hur skriver man en bok? Många längtar och drömmer. Och det enda svar vi om och om igen kommer tillbaka till: Genom att skriva. Det finns inga genvägar, inga enkla svar, inga tydliga tips och regler. Ska en någonsin skriva en bok så behöver en skriva och skriva och skriva igen. Och skriva om och skriva om. Och börja om igen.
Idag citerade jag kloka Bodil Malmsten. ”Jag skriver om det jag skrivit, skriver om hundratals gånger.” Och: ”Skriv som du vill. Men gör det bra.” Inte vet jag om kursdeltagarna blir så mycket klokare, men, som sagt, det finns inga genvägar, det är bara att skriva på. Också när en är dödligt less på sin egen text, också när en tycker att det en skrivit är helt värdelöst, också när en vill slänga allt i elden. Skriv bara på. Det är det enda.

Vi har makalösa kursdagar, omtumlande på många sätt. Jag är tacksam över möjligheten att leda den här kursen! Men när kvällen kommer är jag helt slut och huvudet galet fyllt av intryck. Skönt då att komma hem till familjen och till våra fina vänner som är på besök. Skönt då att sätta sig vid dukat bord och äta god mat. Och att ta en promenad med gänget ner till älven där barnen valde att bada. Sedan tog Anna och jag en promenad längs spåret. Vi pratade och skrattade och plötsligt hade vi värsta regnvädret över oss. En ordentlig urladdning. Härligt! När vi kom hem fanns Hoppets Tecken över Åreskutan. Ser ni det? Ser ni regnbågen?