Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skrivarknep och utflykt

När älskade dottern kom hem från skolan frågade jag om hon ville hänga med på en liten vandring och sedan äta middag utomhus. Det ville hon. I all enkelhet packade jag matsäck och så gav vi oss iväg.

Jag skrev i stort sett hela dagen i går. Började vid kl 6 och körde mina 45-minuterspass. Ni som gått mina skrivarkurser vet vad det betyder. Jag ställer en klocka på 45 minuter och skriver tills den ringer. Då tar jag en paus – äter frukost till exempel eller lägger i en tvätt eller vattnar blommorna – och sedan 45 minuters skrivande igen. Och igen och igen. På eftermiddagen tar jag en längre paus och ger mig ut och rör på kroppen.

Den här strukturen är rent nödvändig för mig – i annat fall skulle jag skriva utan uppehåll i timmar i sträck. Det skulle inte min kropp må bra av, säkert inte mitt psyke heller. Men jag blir så uppslukad av skrivandet, tid och rum upphör, en ringande klocka är nödvändig.

Så, när älskade dottern kom hem från skolan blev jag medveten om att eftermiddagssolen sken så fint och att jag längtade efter mer frisk luft. Så, vi gav oss av, hon och jag. Det är så galet vackert just nu med träd som så sakteliga börjar skifta i gult och rött.

Vi satte oss i gräset mitt i pisten och åt vår middag. Solen sken på oss och vi blickade ut över vidderna. En så liten, enkel utflykt som betyder så mycket.

Hoppas DU har det bra!

/Karin

 

Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Duved i blått morgonljus

Det är något smått magiskt med morgonljuset i midvintertid. Det är så värt det att ge sig ut på promenad i gryningen. Jag gjorde det i morse. Jag drog på mig varma kläder, kopplade Gillis och gav mig av.

Jag hade då hunnit göra mitt morgonträningsprogram (som jag gör vid TV:n så jag samtidigt kan se nyheterna), druckit kaffe och läst morgontidningen. Efter det är det så härligt att ge sig ut.

Vi gick med raska steg, Gillis och jag, och i mitt huvud arbetade jag med den text jag skulle skriva på senare under dagen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det finns ingenstans kreativiteten flödar som den gör när en är utomhus och rör på kroppen. Så många sångtexter, så många predikningar, så många manusidéer som fötts på mina promenader, löprundor och skidturer.

Och fullmånen skymtade bakom träden. En blå morgon i Duved.

Familj och vänner, Musiken, Skrivandet

Intensivt skrivande idag

Jag är fortfarande glad och uppfylld efter konserten i förra veckan. Vi hade så roligt när vi spelade, och många i publiken har hört av sig och tyckte om det vi gjorde. Det värmer så mycket! (Bilden tog Bodil Halvarsson.)

Ja, glad och uppfylld och går fortfarande och nynnar på sångerna… ”Vilar glad i din famn…” ”Gråt inte mer, Argentina…” ”Öppna upp ditt fönster…” ”Sommarens sista dagar…” Alltså, det finns så otroligt mycket bra musik! Gränslöst!

I övrigt har min dag sett ut så här:

5.30 Steg upp, bryggde kaffe, skrev och drack kaffe

7.00 Promenad med Gillis

7.30 Skrev

9.00 Åt frukost

9.30 Skrev och drack kaffe

12.00 Väckte två mycket morgontrötta tolvåringar och bjöd dem på lunch. Frukost hanns inte med idag.

12.30 Skrev

15.00 Promenad med Gillis

16.00 Skrev

16.30 Åt middag

17.00 Skrev och drack kaffe

20.00 Slutade skriva för dagen

En intensiv skrivardag och sååååå underbar! Det är fantastiskt att ha mycket tid för sitt skrivande! Det närmar sig upploppet och det är så spännande.

/Karin