Skrivandet, Upplevelser

På bokturné till härliga Härjedalen

Att åka på bokturné till härliga Härjedalen för att prata om en bok om sorg kan bli en ganska så glad historia. Vi hade en väldigt fin – och rolig – dag igår i Funäsdalen och sedan i Hede. För sorgen och glädjen ligger ganska nära varandra. Det är väl så det är.

Vi anlände till ett gnistrande vackert Funäsdalen mitt på dagen igår, jag och Sonja Wahlén, Ulla Granqvist och Sonjas dotter Stina Wahlén. Vi gjorde vårt program som vi skapat kring vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Vi läste ur boken, Ulla visade några av sina bilder och Stina sjöng sånger. ”I den stora sorgens famn” till exempel, och ”Håll mitt hjärta”. Hon sjunger magiskt bra.

Efteråt blev det god sopplunch, fina samtal vid borden och möjlighet för den som ville att köpa boken.

På kvällen gjorde vi samma program i Hede på hembygdsgården. Då låg mörkret tjockt utanför fönstren men i rummet där vi höll till brann levande ljus på borden.

En fin och meningsfull dag. Känner mig tacksam.

 

 

Drottningen af Åre, Musiken, Skrivandet

Dimma över Åredalen och tre olika föreställningar

Dimman har legat tjock över Åredalen den här veckan. Den har gett oss bedårande vackert landskap när solen samtidigt försökt tränga fram. Den har också emellanåt gett oss enbart gråhet, trötthet. Och mitt i dimman har jag åkt runt och gjort tre olika föreställningar.

Först, i tisdags, var jag i Mariebys vackra församlingshem och gjorde ett musik- och berättarprogram på temat ”Länge leve livet”. Ord och toner kring hopp, livsmod och livskraft. Det var så roligt! Framför allt att få träffa alla fina människor som jag lärde känna när jag var församlingspräst där för cirka tio år sedan.

Och igår, torsdag, gjorde jag en föreställning kring vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” tillsammans med mina medskapare Sonja Wahlén och Ulla Granqvist. Vi var i HornsbergskyrkanFrösön, och det kom så mycket folk! Och det blev så uppskattat, det vi gjorde. Det är tydligt att ord och toner kring sorgen berör oss människor. HÄR kan du läsa mer om vår bok.

Och idag, fredag, var jag på Hållandsgården i Undersåker och pratade om ”Drottningen af Åre”. Jag tröttnar aldrig på att berätta om fröken Kristina Hansson, om allt hennes mod och hennes drivkraft. Och det är härligt att se att hon engagerar, att människor vill köpa boken och läsa hennes berättelse. Du kan läsa många inlägg här på bloggen om boken, t ex HÄR.

Här är de, mina fina medskapare till ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” – Sonja och Ulla. Ulla och hennes konstnärskap kan du läsa mer om HÄR.

Dimman ligger fortfarande tjock, och nu när det är kväll och mörkt ser vi ingenting utanför fönstret. Det är som om vi är helt ensamma här i byn, inte en lampa, inte en gatlykta, inte ett billjus…

Drottningen af Åre, Skrivandet

Att ge ut en bok

Lite då och då får jag frågor om hur jag tänker kring bokförlag och hur det har varit för mig och mina böcker. Så jag delar några tankar här.

Mina två första böcker, ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” (som jag skrev tillsammans med Ulla Granqvist och Sonja Wahlén) och ”Den där elden inom” gavs ut på bokförlaget FB. Jag hade hört talas om att det förlaget hade en önskan om att ge ut tankeväckande böcker, så när vi börjat skriva på manuset till det som skulle bli vår bok om sorg, så tog jag kontakt med FB. De tyckte det lät som om vår bok låg helt i linje med vad de ville ge ut, så de bad oss skriva klart vårt manus och skicka in det. När vi gjort det fick vi ganska snart besked om att de ville ge ut boken. Den boken släppts hösten 2012.

I och med det hade jag etablerat en kontakt med FB-förlag och de ville gärna ge ut den roman jag då börjat skriva. Så hösten 2013 släpptes ”Den där elden inom”.

Efter det skrev jag en del utifrån Bibelberättelser som jag tycker om, och jag tänkte mig att det skulle vara något som skulle kunna passa för konfirmander och ungdomsgrupper. Jag tog kontakt med Verbum Förlag och presenterade min idé. De tyckte om den och hos dem gav jag ut böckerna ”Du ritar i sanden” 2015 och ”Du möter min blick i vimlet” 2016.

Under tiden hade idén fötts om att skriva om kvinnan som startade Åres första hotell, och jag började skriva boken som kom att få namnet ”Drottningen af Åre”. När det manuset var klart stod jag i valet och kvalet: Skulle jag våga skicka det till förlag? Jag visste att det här manuset inte var aktuellt för mina två tidigare förlag, så vart skulle jag skicka det? Vilket förlag skulle det passa hos? Men jag vågade inte skicka iväg det. Det kändes så ömtåligt. Skulle jag klara att få ett nej eller till och med flera nej?

Så jag landade i att jag skulle ge ut boken på eget förlag. Jag tänkte så här: Om fröken Kristina Hansson, drottningen af Åre, år 1895, när kvinnor inte ens hade rösträtt, vågade öppna ett alldeles eget hotell, så måste väl jag våga ge ut en bok på eget förlag!

Så blev det! Jag startade Gryningsljus Förlag och har tillsammans med min man skött allt vad gäller utgivning av den här boken. Det har varit mycket jobb, många nya saker att lära sig, men oj, så roligt det har varit! Och utmanande och utvecklande! Boken har ju dessutom sålt väldigt bra och fått många fina omdömen, så jag hade inte behövt oroa mig så mycket som jag faktiskt gjorde.

Insikter efter att ha gett ut en bok på eget förlag:

  • Det gäller att omge sig med kunniga och kompetenta människor! Jag anlitade både lektör och redaktör för att jobba med min text. Helt ovärderligt! Jag valde också layoutperson med stor omsorg! Omslaget är oerhört viktigt! Det måste se professionellt och genomtänkt ut.
  • En behöver ha gott om plats för att kunna ta emot alla böcker när de är tryckta och klara. Här skrev jag om när mina böcker kom hem till oss.
  • Det går åt mycket tid till att skicka böcker till höger och vänster. Men det är en rolig arbetsuppgift.
  • En måste ligga på vad gäller marknadsföring. Det är ingen annan som sköter presskontakter, boksläpp, bokpresentationer och annat. Här kan du läsa mer om en av mina bokpresentationer.
  • Ska boken komma ut och säljas så är det JAG som måste fixa det, ingen annan. Men det ger också en skön känsla att ha ”allt i sin hand”.

Så, med facit i hand är jag jättenöjd med beslutet! Jag är glad och stolt att jag vågade.

Det har verkligen sina för- och nackdelar både att vara knuten till förlag och att ge ut boken på egen hand.

Ja, några tankar från mig om min resa med mina böcker. Lycka till om just DU just nu går i tankar kring bokutgivning!

/Karin

Skrivandet

Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv

Nu är det verkligen på gång – ett nytryck av boken ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv”, boken som jag skrev tillsammans med Sonja Wahlén och Ulla Granqvist.

För några år sedan var Sonja och jag med och talade om livsfrågor i radion, P4 Jämtland. Vi var där en gång i månaden och under en timmas tid pratade vi om de stora ämnena i livet – kärleken, vänskapen, rädslan, och så vidare, och en av gångerna talade vi om sorgen.

Det programmet fick vi mycket respons på, och flera uttryckte att det var så skönt att höra någon sätta ord på sorgen. ”Man pratar ju aldrig om sorgen, trots att den drabbar alla förr eller senare”, som någon sa.

Det fick oss att fundera vidare, och snart började vi formulera oss i skrift kring sorgen. Både kring att vara i sorgen, och kring att vara nära någon som sörjer. I ett senare skede fick vi med oss konstnären Ulla Granqvist i projektet. Hon målade fantastiska bilder till boken. Det var också hon som gav den dess namn, ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv.”

Boken släpptes hösten 2012 och sålde slut väldigt fort. Människor som själva var i sorg köpte den och sa sig få tröst av den, andra köpte den som en gåva till någon som sörjde, församlingar använde den i sina sorgegrupper… Nu har åren gått, men ständigt får vi frågan om var man kan köpa boken. Det är lika tråkigt varje gång att behöva säga att den är helt slut, den finns inte att köpa.

Så, nu gör vi ett nytryck! Det känns väldigt bra.

Böcker och läsning, Skrivandet

Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv

För fem år sedan idag hade vi boksläpp och firade att ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv” var klar. Boken som jag skrev tillsammans med Sonja Wahlén och Ulla Granqvist. Boken som föddes inom Sonja och mig när vi talade livsfrågor i P4 Jämtland och upptäckte hur mycket våra ord om sorg berörde människor. Hur många som sa: ”Det var så skönt att höra er sätta ord på vad det är att sörja, vi pratar så sällan om sådant.”

Jag tycker själv att det blev en vacker bok med ord av Sonja och mig och med fantastiska bilder av Ulla. Den är helt slutsåld sedan en lång tid tillbaka, men vi planerar för nytryck till våren. Här kan du läsa mer om boken.

Boken handlar om att känna sorg, att finnas nära någon som sörjer och att våga vara kvar i det som är svårt och gör ont. Vi har en tendens att fly från det svåra – det är rätt naturligt – men det finns en viktig poäng med att vara kvar. Att våga och vilja känna det som känns.

Vi skriver i boken om ”uppryckandets tidsålder”. Vi har så bråttom att må bättre. Välmenande vänner till en människa som sörjer kan vilja ta med den sörjande på diverse roliga saker för att liksom ”ta bort” smärtan. Den går inte att ta bort. Den behöver sin tid.

Jag tror också det är viktigt att se positivt på tillvaron, tänka ljusa tankar, drömma och längta, men inte alltid. Det finns stunder och tider när vi behöver vara så ledsna som vi faktiskt är. Utan att omgivningen i all välmening vill få en att ”rycka upp sig”.

Allt har sin tid.

/Karin

Livet, Skrivandet, Utomhuslivet

En lugn dag och snö på Åreskutan

Längst uppe på toppen av Åreskutan är det snö. Här nere i byn har vi haft nästan sommarvärme. Jag tycker om de kontrasterna.

Jag har tagit det ganska lugnt idag. Har känt mig lite trött men väldigt glad efter den härliga gårdagen! Så jag läste morgontidningen länge och drack flera koppar kaffe. Och klipptegräsmattan. Och fikade med älskade dottern ute i solen. Och hoppade studsmatta med henne.

Ja, det blev en fin dag idag, och en rolig dag igår! Då föreläste jag på Jamtli om min roman ”Den där elden inom”, och det var fullsatt i hörsalen. Dessutom kablades föreläsningen ut till tio platser i länet, och det var tydligen en hel del folk i de lokalerna också.

Och allt gick så bra! Det är en underbar känsla att föreläsa helt utan manus, att ha en struktur klar i huvudet, och våga improvisera. Och publiken var så fin och så engagerad. Så roligt!

Efter föreläsningen tog jag en kaffe med en av mina gymnasielärare som kommit till föreläsningen. Så speciellt att efter så många år sitta ner och prata. Sedan hade jag min inplanerade träff med min kära vän Sonja. Och efter det mötte jag upp min vän Linda som skulle hjälpa mig att välja gitarr. Och i musikhandeln fann jag min drömgitarr! Kärlek vid första ögonkastet! Ja, vilken dag!

Jag ser fram emot en helt ledig helg utan någonting inplanerat alls. Kanske någon tur ut i skogen eller på fjället. Kanske en cykeltur.

Önskar er en härlig septemberhelg!

/Karin

Berättandet, Skrivandet

Ikväll har jag berättat om mitt författarskap…

…och varit med om berörande möten. För de jag berättade för var människor som av olika skäl flytt hit till Sverige från Syrien, Afghanistan, Eritrea och andra platser.

När jag berättade om boken Sorg (som jag skrev tillsammans med Sonja Wahlén och Ulla Granqvist), tänkte jag: Hur ser er sorg ut? Kan jag någonsin ana vidden av sorgen i att tvingas lämna sitt hemland och sina familjer?

Jag fick också möjligheten att sitta ned med ett gäng och tillsammans arbetade vi med översättning av en svensk text, och högläsning och uttal. Vi läste, småpratade, skrattade, och jag kände mig så ödmjuk inför uppgiften. Ödmjuk inför, och glädje över, de människor jag fick träffa denna kväll.

Tacksam!

/Karin

Familj och vänner, Skrivandet

Restaurangbesök och bokprat

Alltså, de här två! Vilka fantastiska kvinnor! Sonja Wahlén och Ulla Granqvist. Jag är så glad att få vara deras vän och författarkollega! Igår satt vi på Dalwhinnies och åt trerättersmiddag och pratade. Det är härligt med människor som man både kan tjuta av skratt med, och prata livets djup och allvar.

För snart fem år sedan släpptes vår bok ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv”. En tankebok om sorgen där jag och Sonja skrev de flesta av texterna, och Ulla målade bilderna. Det blev en fin bok, och den har också blivit mycket uppskattad. Varje gång jag är ute och pratar om mina böcker, eller är ute på sånguppdrag, frågar människor efter den boken. Sedan en tid tillbaka är den tyvärr helt slut, och går inte att få tag på, så nu funderar vi på att göra ett nytryck. Det diskuterade vi igår. Vi får se vad som händer.

HÄR skriver jag mer om boken.

HÄR kan du förresten läsa mer om Ulla och hennes konstnärskap!

Här skiner solen idag och sommaren är tillbaka! Jag önskar dig en fin fredag!

/Karin

Skrivandet

Mysig morgon i radiostudion

Det är väldigt mysigt att få hänga med de här två – radioproffsen Leif Landin och Anneli JohanssonP4 Jämtland. Jag känner mig som hemma där, har ju genom åren tillbringat en del tid i radiohuset, inte minst tillsammans med min kära vän Sonja Wahlén. Under några års tid hade vi en måndagsförmiddag per månad då vi pratade livsfrågor.

Idag var jag där för att prata om min nya bok, men vi kom också att samtala en del om mitt beslut att gå ner i arbetstid för att få mer tid till annat. Till familjen, utomhuslivet och förstås för skrivandet. Och jag fick citera det ordspråk som kommit att betyda mycket för mig:

Om du inte trivs där du är – flytta på dig! Du är inget träd!

I nästa inlägg ska jag försöka länka intervjun. Det blir spännande! 🙂

Livet

Inspiratöser

Jag sitter uppkrupen i soffan med gitarren i knät och not- och textblad omkring mig. Det här är roligt! Det är så roligt att ha ett projekt på gång och att klura, läsa, spela, sjunga och skapa ett konsertprogram. Den här gången har jag gett det namnet ”Inspiratöser”. Jag kommer att sjunga sånger och läsa dikter av kvinnor som inspirerar och har inspirerat mig. Bodil Malmsten… Ylva Eggehorn… Lill Lindfors…
Så jag sitter uppkrupen i soffan och timmarna flyger iväg.
Bilden längst ner är från en annan sådan här ”Musik och lyrikkväll”. Det var jag, tillsammans med min kära vän Sonja Wahlén och hennes dotter Stina, som förra sommaren hade en kväll på Hara brygga. Vi hade ett varierat program, men jag minns att vi landade en del hos Astrid Lindgren.