Berättandet, Skrivandet

Ikväll har jag berättat om mitt författarskap…

…och varit med om berörande möten. För de jag berättade för var människor som av olika skäl flytt hit till Sverige från Syrien, Afghanistan, Eritrea och andra platser.

När jag berättade om boken Sorg (som jag skrev tillsammans med Sonja Wahlén och Ulla Granqvist), tänkte jag: Hur ser er sorg ut? Kan jag någonsin ana vidden av sorgen i att tvingas lämna sitt hemland och sina familjer?

Jag fick också möjligheten att sitta ned med ett gäng och tillsammans arbetade vi med översättning av en svensk text, och högläsning och uttal. Vi läste, småpratade, skrattade, och jag kände mig så ödmjuk inför uppgiften. Ödmjuk inför, och glädje över, de människor jag fick träffa denna kväll.

Tacksam!

/Karin

Familj och vänner, Skrivandet

Restaurangbesök och bokprat

Alltså, de här två! Vilka fantastiska kvinnor! Sonja Wahlén och Ulla Granqvist. Jag är så glad att få vara deras vän och författarkollega! Igår satt vi på Dalwhinnies och åt trerättersmiddag och pratade. Det är härligt med människor som man både kan tjuta av skratt med, och prata livets djup och allvar.

För snart fem år sedan släpptes vår bok ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv”. En tankebok om sorgen där jag och Sonja skrev de flesta av texterna, och Ulla målade bilderna. Det blev en fin bok, och den har också blivit mycket uppskattad. Varje gång jag är ute och pratar om mina böcker, eller är ute på sånguppdrag, frågar människor efter den boken. Sedan en tid tillbaka är den tyvärr helt slut, och går inte att få tag på, så nu funderar vi på att göra ett nytryck. Det diskuterade vi igår. Vi får se vad som händer.

HÄR skriver jag mer om boken.

HÄR kan du förresten läsa mer om Ulla och hennes konstnärskap!

Här skiner solen idag och sommaren är tillbaka! Jag önskar dig en fin fredag!

/Karin

Betraktelser

Att vara tacksam

Jag kan bli provocerad ibland av hurtiga uppmaningar om att vi ska vara tacksamma. Att vi inte ska gräva ner oss i det dåliga utan se livet från den ljusa sidan. Att vi ska rycka upp oss. Men det finns tider och stunder när vi inte ”ska” rycka upp oss, när vi inte ”ska” vara tacksamma. Det finns tider och stunder när vi behöver få vara ledsna, deppiga, svårmodiga. Det tillhör också livet. Vi skriver en del om det i vår bok ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv.” HÄR kan ni läsa om boken och några tankar om den.

Men så finns det tider och stunder då det är bra att stanna till i tacksamhet. När vi kanske har det riktigt bra, men ser inte det för att vardagen bara rullar på. Dagarna går in i varandra, den ena sysslan efter den andra. Det är livet som går, men vi är kanske inte riktigt med. Då tror jag det är läge att just stanna upp i tacksamhet. Att tänka på vad vi faktiskt har att vara tacksamma över. Oftast handlar det inte om de stora och märkvärdiga sakerna – nytt hus, roliga resor eller snygg bil – utan de långt mer vardagsnära sakerna.

Så här ser min tacksamhet ut just idag denna fredagsmorgon:

Jag är TACKSAM över

  • Min fantastiska familj
  • Mina fina vänner
  • Tulpanerna på matbordet som viskar om vår. (Även om det snöar ute…)
  • Förmånen att få vara präst
  • Förmånen att få vara författare
  • Alla härliga kreativa människor som jag får samarbeta med
  • Yogan i morse
  • Min fjärde bok som precis släppts
  • En ledig dag imorgon. Skidor med familjen?
  • OCH: En ledig kväll ikväll. Lets dance, kanske?
  • Kaffet som jag snart ska dricka.

Undrar just om ni är i fas för tacksamhet just nu, och hur er tacksamhet i så fall ser ut. Eller om ni är i en helt annan fas nu. Då får det vara så. Också en del av livet.

Hur det än är – jag önskar er en fin fredag!

Hälsar Karin som hade kommit i lite vårmood tills jag vaknade med snöyra.