Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En påskhelg som går till historien

Jag kom och gick längs skoterspåret ner mot båtbryggan i Kallrör. Jag gick där och såg mig om och blev helt tagen av allt det vackra! Och helt tagen av att vi har en påskhelg som kommer att gå till historien.

Vi har kalla morgonar, hos oss är det ner mot minus 20 mest varje dag, men efter några timmar värmer solen. Jag tänker på alla gäster som befinner sig i Åredalen den här helgen, och jag gläds med dem! Tänk, att få sådana här dagar! Tänk, att få ge sig ut i skidspåret eller i pisterna i strålande sol och under klarblå himmel!

Jag har också åkt lite skidor denna påskhelg, men jag har framför allt arbetat en hel del. Det gör mig ingenting. Jag tycker om att arbeta under påsken, jag tycker om gudstjänsterna och påskens drama. Från mörker till ljus. Från död till liv.

I går firade vi påskdagsgudstjänst i St Olofsgården i Åre på morgonen, och på kvällen åkte vi till Handöls kapell. Det blev innerliga och berörande stunder.

Och idag var jag till Kallrör och hade en gudstjänst nere vid båtbryggan. Jag hade aldrig varit i Kallrör förut, men blev så förtjust! Vilken vacker plats på jorden! Vi inledde gudstjänsten med att jag kulade ut över den isbelagda sjön, ut över fjällen.

”Gud bor inte i tempel som är byggda av människohand, men här är Gud, inte långt borta från någon enda av oss…” (Ur Apostlagärningarna)

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Makalös långfredag i Åredalen

Jag gläds med alla som kommit hit till Åredalen för att fira påsk! Det är helt makalöst vackert här nu! Klarblå himmel, strålande sol och gnistrande vit snö. Jag hann njuta av skidåkning i Ullådalen mellan meditationen i gryningen och långfredagsgudstjänsten.

Min långfredag började halv sex. Då gick jag en kort sväng med Gillis. Det var minus tjugo grader och fågelsång. Sedan åkte jag till St Olofsgården i Åre och ställde fram meditationskuddar och tände ljus. Det blev en fin stund med vår Meditation i gryningen. Jag inledde med att säga några korta ord om långfredagens budskap och citerade Dag Hammarskjöld:

Varje människa bär på ett centrum av stillhet omgivet av tystnad.

Sedan satt vi i den där tystnaden i trettio minuter. Och det är så sant som en av deltagarna sa vid förra långfredagens meditation: ”Det bor en kraft i den gemensamma tystnaden”.

När jag kom hem hade älskade familjen vaknat och vi åt frukost tillsammans. Sedan gav vi oss av till Ullådalen. Det var inte bara vi som var där… Människor och bilar överallt. Så klart! Alla ville njuta av det vackra! Vi var ute i några timmar och det var den där känslan av att aldrig vilja sluta. När en bara vill åka mer och mer och mer.

Men jag behövde komma hem och förbereda långfredagsgudstjänsten i Duveds kyrka. Det blev en innerlig gudstjänst! Lågmäld, stilla, eftertänksam… Och framför allt två otroliga musiker som skapade magi med sina instrument – Bahare på flygeln, Lovisa på cello. Det var smärtsamt vackert.

Jag tror att det är viktigt att våga vara i det smärtsamma som långfredagen innebär. Att inte fly undan.

Och nu är det påskaftonens morgon och jag vaknar till ännu en gnistrande dag. Jag önskar er alla en fin påskafton!

/Karin

Livet

Pepparkaksbak och en ny vecka i mitt prästliv

Idag har dottern och hennes kompis tagit hand om årets pepparkaksbak. Har ni sett vilka fina pepparkakor! Att baka inför julen har varit min och dotterns tradition genom alla åren. Det är alltid något visst att knyta på sig våra röda förkläden, sätta igång julmusiken och stå sida vid sida och baka. I år blev det på ett annat sätt, och det är också bra. Saker och ting förändras. Det har varit en fröjd att se de två elvaåringarna med stor koncentration ta sig an pepparkaksgarneringen.
 
Nu väntar en ny prästvecka i mitt liv. Det märks att vi går mot advent. Och jag älskar den här tiden, i kyrkan och i livet i stort. Så här ser min kommande vecka ut:
 
Måndag: Jag jobbar hemma med både arbetsuppgifter vad gäller kyrkan och mitt eget företag. Administration, förberedelser, planering…
 
Tisdag: Klass fem i Duveds skola kommer till kyrkan, och jag ska visa dem kyrkan och berätta. Det ska bli så skoj! Fortsatta förberedelser under dagen. På kvällen har vi vårt Språkcafé på St Olofsgården i Åre. Det brukar bli härliga kvällar med möten med nyanlända och ortsbor och god, god mat.
 
Onsdag: Personalmöte under förmiddagen. Efter lunch åker jag till Medstugan och har ”Gemenskapsträff”. En träffpunkt för människor ute i byarna. Det ser jag fram emot mycket! På kvällen har vi träff med kyrkvärdarna.
 
Torsdag: Kontraktskonvent i Offerdals kyrka. Det innebär att alla präster i Åre kontrakt träffas. Vi är ett rätt stort gäng, och det är alltid givande att mötas och dela tankar och svårigheter. Den här gången kommer samtalen att kretsa kring diakoni och miljö. Viktigt!
 
Fredag: Vigselsamtal under förmiddagen, klippning eftermiddagen. Nu är det nödvändigt! Och en kväll av adventsfix här hemma. Adventsstakar ska upp, och glögg ska drickas. Härligt!
 
Lördag: Jag har förmånen att få ha två vigslar denna novemberlördag. Vi viger många par i vår församling, men november är inte den vanligaste vigselmånaden, så det är extra roligt!
 
Söndag: Det är första advent! Hosianna! Det innebär adventsgudstjänst, och jag har två stycken. Den första i Åre gamla kyrka klockan 11, och den andra i Storvallens fjällkapell klockan 15. Det är en av de härligaste gudstjänsterna under året med så mycket ljus och hopp och välkänd musik. Egentligen skulle jag också ha en gudstjänst i Duveds kyrka klockan 19, men talade med min kyrkoherde om att jag inte tror att jag fixar det. Tre gudstjänster på en och samma dag blir för mycket. Sådant har aldrig varit ett bekymmer tidigare i mitt liv, men nu funkar det inte längre. Jag är glad att ha en förstående chef, som omedelbart gjorde om schemat.
 
Jag önskar er alla en fin vecka!