En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser, Utomhuslivet

Så blev min sommar

En stuga vid en sjö

Det är hög tid att summera sommaren. Att se tillbaka på de tre sommarmånaderna och knyta ihop säcken. Och jag tror att ledordet för sommaren 2017 är Sjöstugan. I år valde vi att lägga den mesta av vår lediga tid på stugan och renoveringen. Vi har jobbat och slitit, men vi har sannerligen också njutit av att vara där! Det är en underbar plats på jorden, som vi är väldigt tacksamma över.

Hemma

Men vi har också varit hemma en del, och jag tycker det är oerhört skönt att vara ledig hemma. Att fixa och dona i huset, att ha lugna dagar, att göra spontana fjällturer. Som den dagen då jag och älskade dottern knallade upp på Mullfjället för att äta lunch. Det är vardagslyx!

Oförglömlig är också kvällen då vi övade agility med Gillis i Åre, och den makalösa regnbågen böjde sig över himlen. Eller den där tidiga morgonen då jag gick ut med min kaffekopp och rensade jordgubbslandet och allt omkring mig var helt tyst och stilla. Som i en inandning.

Stockholm och Dalhalla

Ja, mestadels hemmavid denna sommar, men ett kort besök i huvudstaden blev det också. En härlig resa tillsammans med kära mor och älskade dottern. Vi var på Allsång på Skansen, vi strosade på stan, vi fikade på caféer och vi var på Gröna Lund. Och jag gjorde det jag egentligen inte alls vågar – jag åkte Ikaros och Insane. Det gäller att utmana sina rädslor emellanåt.

Vi hann också med en helg i Rättvik tillsammans med mina svärföräldrar och mina svågrar med familjer. Höjdpunkten var kvällen i Dalhalla och konserten med Helen Sjöholm och Malena Ernman.

 

Arbete

Jag har mestadels varit ledig denna sommar och det är en oerhörd ynnest! Men de få veckor jag ändå arbetat har varit mycket fina. Jag kommer att minnas den ljuvliga sommardagen då jag gjorde en rad hembesök i Åre och promenerade dit jag skulle. Solen värmde och på uteserveringarna satt folk och åt och skrattade och pratade. När kvällen kom gick jag till Åre gamla kyrka för att fira Kvällsmässa.

Jag har också, för andra året i rad, varit kursledare på kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola. Så himla roligt, inspirerande och utmanande!

Hede

Ingen sommar utan några dagar i Hede. I år var jag och älskade dottern hos mina föräldrar i mitten av augusti när sensommarmörkret lade sig över Sonfjället om kvällarna. Och i vanlig ordning hade jag en sommarkonsert i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand.

Musikupplevelse

Det har varit en sommar med många musikupplevelser, och den starkaste och mest berörande var utan tvekan Lalehs konsert vid Storsjöyran i Östersund. Hon har verkligen förmågan att fånga sin publik, att beröra oss långt in i hjärtat. En helt oförglömlig konsert!

Hoppas NI haft en fin sommar! (Så här långt, den kanske fortsätter…)

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser

Jag har åkt Ikaros! Hur i hela världen vågade jag?

Jag är rädd för höjder. Väldigt, väldigt rädd. Men jag tänker emellanåt att det är viktigt att utmana sin rädslor.  Ni vet Kirkegaards ord: ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.” Så när älskade dottern ville åka Ikaros på Gröna Lund, så sa jag att jag skulle åka med. I och med att jag lovade henne det så fanns ingen återvändo, det kände jag starkt. Jag skulle göra det, så var det bara.

Så här beskrivs Ikaros:

”Du befinner dig högt över Stockholm, närmare bestämt 95 meter ovanför Stockholm. Du sitter i en stol, dinglandes med benen och fastspänd med en bygel över axlarna. Plötsligt vinklas stolen in, och du är nu helt liggande i 90 graders vinkel med ansiktet mot marken. Sedan kommer fallet. Vågar du utsätta dig för tidernas värsta fall?”

När vi satt längst där uppe var min enda tanke: Hur kan jag låta mitt barn göra det här? Hur kan jag utsätta oss för det här? När killen som arbetade där gick och spände fast oss sa jag: ”Är vi säkra? Är vi verkligen det?” Vi höll varandras händer när vi vinklades neråt, och när vi sedan störtade mot marken hade jag inga som helst tankar. Det var bara ren och skär fasa och skräck.

När vi vara nere igen tittade vi på varandra. Chockade. Förvirrade. Och dottern sa: ”Jag vill åka igen.” Och jag sa: ”Aldrig i hela mitt liv.”

Bildresultat för ikaros gröna lund

Familj och vänner, Musiken, Upplevelser

Allsång på Skansen – en heldag för oss

Tidigt på tisdagsmorgonen kom vi med tåget till Stockholm, jag och dottern och mamma. Vi checkade in våra väskor på hotellet och åt en god frukost innan vi promenerade bort till Djurgråden och Skansen. Väl där tog vi oss till stora scenen och var så pass tidiga att vi kunde välja platser. Sedan tillbringade vi hela dagen där. Lyssnade på musikerna som repade, fikade, tog promenader på Skansenområdet, fikade lite till, såg genrepet… Och genom allt – njöt av solen som sken och de varma vindarna.

Det blev en så härlig dag och jag är nu ännu mer imponerad av fantastiska Sanna Nielsen! Vilket proffs! Sjunger som en gudinna, dansar, agerar naturligt och avslappnat på scen, kan allt utantill, behöver inget manus. Vilken tjej!

När TV- sändningen var slut hade mörkret lagt sig över Stockholm och vi promenerade tillbaka till vårt hotell.

Bildresultat för allsång på skansen 2017

(Här en bild på kära mor från tidigare i somras – lyckades inte fånga henne på Skansen.)

Familj och vänner, Livet

En upplevelserik vecka har börjat

Det har varit en härlig helg med en hel del jobb, men också med surströmmingsfest hos fina vänner. Så här såg det ut när vi rullade hemåt strax före midnatt. Den här sensommarnattsdimman är rent magisk.

Ja, en härlig helg har det varit, och nu har en vecka inletts som kommer att bjuda på en hel del upplevelser. Ungefär så här:

Måndag: Sovmorgon, löptur med älskade dottern och hunden, gräsklippning, lugn och stillhet på altanen… Och på kvällen lägger vi oss på tåget här i Duved för att sova oss fram till Stockholm. I Östersund stiger kära mor också på.

Tisdag: Vi tre checkar in oss på vårt hotell och tar oss sedan till Skansen för att hitta så bra platser som möjligt inför kvällens Allsång på Skansen.

Onsdag: Shopping, fika på stan, restaurangbesök och på kvällen Gröna Lund: I ett svagt ögonblick lovade jag älskade dottern att hänga med henne och åka allt hon vill åka. Hur tänkte jag??? Hon säger att Ikaros är en spännande upplevelse. Vi får väl se…

Torsdag: Vi tar dagtåget hemåt igen.

Fredag: Tvätt och stök och packa om resväskorna. På kvällen är vi bjudna på min fina väns fest. Många musiker är där så mycket musik blir det! Kul! Efter festen tar vi oss till vår stuga vid en sjö igen.

Lördag: Pyssel vid stugan under dagen, på kvällen fest igen, och den här gången ute på Verkö slott.

Söndag: Vi packar om och åker till Hede, till mina kära föräldrar.

Puh! Jag blir lite slut bara av att skriva ner det här. Inte ofta en vecka ser ut på det här viset, en sprängfylld vecka med bara en massa trevligheter. Jag kommer att njuta av allt, men också längta hem till den här trollska dimman om kvällen.

Livet med hund, Musiken, Utomhuslivet

Försiktig kulning i gråvädret

Nere i byn har det blivit riktigt grönt, vår gräsmatta är grön och gullvivorna har kommit, men vädret är helgrått med regn. En sådan där dag när jag kan bli lite tung, och jag riktar avundsjuka blickar till vännerna i Stockholm eller Visby eller Göteborg där de går omkring i shorts och sitter på uteserveringar med ett glas vitt.

En sådan där dag när jag kan bli lite tung och helst vill ligga under en filt. Så jag bestämde mig för att göra precis det.

Men FÖRST! En vända utomhus. Först en dos motion och frisk luft.

Så jag tog mig till mitt älskade Ullådalen och vandrade. Här är ingen som helst grönska än, här är allt flammigt i vitt och beige och brunt. Och det såg en smula dystert ut (när jag samtidigt hade bilden inom mig av en uteservering i en lummig park i Göteborg), men det var SÅ härligt att ut och röra på kroppen och andas in den där friska luften. Och bli blöt av regnet.

Jag vågade mig på en försiktig kulning… För första gången på evigheter fanns inga bilar på parkeringsplatserna. Det är sällan tomt på bilar här. Men idag. Idag var jag ensam, så jag lät om mig lite. Riktade mitt ljud mot Mullfjället, lät tonerna flyga ut över vidderna.

Och Gillis tittade lite förbryllat på mig, men suckade bara och lade sig ner på marken tills jag kulat klart. Då fortsatte vi vår vandring, han och jag.

Och nu är jag hemma, och nu ska jag lägga mig under filten och läsa bok en stund.

Hoppas DU har en skön fredag!

/Karin

Skrivandet, Upplevelser

Så förflyter dagen i storstan

Jag är glesbygdsgirl i själ och hjärta, men det hindrar inte att jag älskar att tillbringa några dagar i Stockholm.

Att vakna i gryningen…

Att dricka kaffe i sängen och titta på Nyhetsmorgon…

Att äta hotellfrukost…

Att ta en morgonpromenad till Kungsträdgården och se de fantastiska körsbärsblommorna. Som blommar samtidigt som snön yr i luften…

Att sitta i hotellfoajén och skriva och dricka kaffe och timmarna flyter iväg…

Att ta ännu en promenad och solen lyser och vitsipporna blommar…

Att slinka in på Vete Katten för ännu en kaffe och en extremt god bulle…

HÄR och HÄR skriver jag också om en glesbygdsgirl i storstan.

Sköna dagar…

Och längt efter familjen och efter hemma…

Präst i Åre

Kärlek i Åre gamla kyrka

Idag firade vi Regnbågsgudstjänst med stora och små i Åre gamla kyrka. Då hade jag de här vackra fotledsvärmarna och ett par likadana handledsvärmare i regnbågens alla färger. Tack för dem, min fina arbetskamrat Anneli som stickade dem till mig!

Det blev en gudstjänst fylld av kärlek. (En sådan HÄR matta önskar jag mig till kyrkan.)

Tre fantastiska tjejer ur Åre församlings Unga blåsare var med och spelade musik och bjöd på dans. Så vackert och berörande! Älskade dottern min och hennes kompis var kyrkvärdar och läste texter och samlade in kollekt. Själv talade jag om regnbågsflaggorna som vajar i Åre under dessa Pridedagar och berättar om kärlek, mångfald, öppenhet och varje människas lika värde. Precis det som Jesus från Nasaret förmedlade den där gången då han kom ridande in i Jerusalem på en åsna till ett längtande folk. Det är bara kärleken som kan rädda den här världen. Det blir också så tydligt efter det fasansfulla attentatet i Stockholm – kärleken och godheten segrar trots allt. Mitt i mörkret och skräcken i vår huvudstad så öppnar människor sina hem för andra, är generösa och vill väl. Det är så fantastiskt att se!

Vi var många i kyrkan idag, och det var en härlig stämning. Jag var så uppfylld efter den. En gudstjänst som inte väjde för det svåra och sorgliga men som samtidigt gav utrymme för glädjen och livskraften. Tack alla som medverkade!

/Hälsar djupt berörd Karin

 

Betraktelser, Utomhuslivet

Inte avundsjuk ikväll

Jag erkänner gärna att jag är en smula avundsjuk på alla er som bor söderut i landet, där det knoppas och blommar och har sig. Jag ser ju bilderna ni lägger upp och det är så bedårande vackert och bär med sig en känsla av hoppfullhet. Värme och sol och allt som hör till…

Men en sådan kväll som ikväll är jag inte ett dugg avundsjuk på er. Inte när jag får sticka ut på fjället med älskade maken och hunden i det speciella kvällsljuset.

Det blev en härlig tur i Ullådalen med ett hjärta som fick arbeta rejält och tankar som fick flyga fritt och den makalösa utsikten att vila ögonen på. Klart bra kväll!

Hälsar Karin, som i och för sig snart ska till Stockholm och då får uppleva allt det där knoppandet och grönskandet.

Betraktelser, Livet, Skrivandet, Utomhuslivet

Att våga säga nej

I morse när jag gick ut och hämtade tidningen och tittade bort mot Åreskutan så visste jag att jag hade fattat helt rätt beslut. Jag våndades igår. Skulle jag åka till Stockholm, eller inte? Kroppen sa ifrån. Jag var trött och sliten, kände av magkatarr, har sovit lite dåligt en tid. Kroppen sa att jag behövde en helg hemma i lugn och ro. Något annat i mig försökte argumentera och få mig att tänka att jag ju måste åka om jag nu anmält mig till en kurs. En kan inte bara utebli. Men något annat i mig skrek ännu högre: Jo, jag kan låta bli! Jag kan stanna hemma. Jorden kommer inte gå under för att jag inte är med på en kurs! Jag behöver ta hand om mig.

Det är en spännande kurs jag nu missar, så är det. En kurs i muntligt berättande. Men vet ni, den kan jag gå en annan gång när jag är mer i fas. När jag känner att jag orkar.

Vilken befrielse det är att inse att jag kan bestämma själv. Tänker på alla år då jag mer styrts av plikt och måsten. Då jag gjort saker trots att min kropp och mitt inre protesterat. Så skönt det är att bli en aning klokare med åren och med erfarenheter en samlat på sig. Att nu för tiden våga säga nej.

Så, hur blir denna fredag, nu när jag inte ska sitta på ett tåg och sedan vara på kurs? Jo, kanske så här: Läsa tidningen och dricka kaffe och titta ut över Skutan. Skriva en del. Ta en långpromenad med älskade jycken. Vila. Baka pizza fram emot kvällen. Titta på Lets dance med familjen. Jag tror det blir en skön dag och precis vad jag behöver.

Önskar er en fin fredag!