Familj och vänner, Präst i Åre

Möt mig nu som den jag är – Internationella kvinnodagen

I morgon är det Internationella kvinnodagen, och den ska vi uppmärksamma i Åre församling. Vi bjuder in till en gudstjänst som vi gett namnet ”Möt mig nu som den jag är”.

Det är min fina prästkollega Lena Malm och jag som kommit med idén om den här gudstjänsten. Här kan ni läsa om hur vi satt på ett café i Umeå och spånade på idéer. Vi vill att det ska bli en gudstjänst som rör vid alla sinnen.

Därför är Anna Karin och Anki med och läser bibelerättelser och nutida berättelser om hur det kan vara att vara kvinna. Därför är Christelle med och sjunger sånger som berör våra hjärtan, och Lovisa och Jennifer dansar kvinnokraften. Därför är nattvardsbrödet bakat här hemma av min mamma och dotter utifrån ett recept från 1500-talet skapat av Hildegard av Bingen. Därför kommer bilder av inspirerande kvinnor genom historien att hänga runt om i kyrkan och därför kommer vi alla att kunna vara med och virka en gemensam tråd som ett tecken på vår gemenskap och vårt behov av varandra.

Det blir en gudstjänst som inte väjer för det svåra i att vara kvinna, men det blir också en gudstjänst som lyfter det fantastiska i att just vara kvinna.

Tyvärr behöver vi fortfarande uppmärksamma Internationella kvinnodagen, men jag vill gärna citera fantastiska Margareta Winberg, som sa ungefär så här i söndags på Storsjöteatern i Östersund: ”Internationella kvinnodagen är ännu en speciell dag, men jag ser fram emot att den blir en vardag.” Läs gärna mer om söndagen här!

Så, i morgon klockan 19 i Åre gamla kyrka – varmt välkomna!!! Och för er som bor närmare Råneå – på söndag gör vi en likadan gudstjänst i Råneå kyrka klockan 18. Varmt välkomna dit!

Familj och vänner, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Måndagsreflektion

Det är måndag och vi är mitt inne i den femte årstiden, vårvintern. Det har varit ett gäng helt ljuvliga dagar med kylig luft, gnistrande snö och strålande sol. Idag är det flurväder med snö och blåst och gråhet, och jag tar mig tid att reflektera. Måndagsreflektion, helt enkelt.

Feminism för allas lika värde

Helgen har kretsat kring dagen på Storsjöteatern i Östersund där vi uppmärksammat Internationella kvinnodagen. I lördags repade jag och Jenny inför vår föreställning Kallad, och igår framförde vi den på stora scenen. Det var så oerhört roligt! Det gick så himla bra! Jag är så glad. Här kan ni läsa mer om Kallad.

Idag

Idag är en lugn dag, och det känns som om det behövs. Jag tog sovmorgon, fick kaffe på säng av älskade maken, satt och läste en stund. Sedan gick jag upp och gjorde en ordentlig mysfrukost. Mamma och pappa är här och älskade dottern har sportlov. Så härligt!

Nu ska jag jobba en stund här hemma och sedan ska vi åka in till Åre. Ida-Maja och jag ska prova gymmet på Holiday club, och mamma och pappa ska strosa en stund på byn. Jag är ju ingen gymtjej, jag tycker allra mest om att träna utomhus, men när älskade dottern vill ha med mig på ett tärningspass, ja, då säger jag inte nej.

Sedan blir det bara en lugn kväll med lite god mat och kanske TV-tittande.

Dagarna som kommer

Jag är ledig måndag, tisdag, onsdag även om jag behöver arbeta lite grann här hemifrån. I övrigt ska jag bara umgås med mina nära och kära och läsa, vila, ta någon skidtur… På onsdag kväll kommer min goda vän Lena hit från Gunnarsbyn, utanför Luleå. Så ska hon och jag jobba inför våra gudstjänster kring Internationella kvinnodagen. Läs mer om det här. Den första gör vi tillsammans i Åre gamla kyrka på torsdag och den andra i hennes kyrka i Råneå på söndag.

Nu

Men än så länge är det lugn, skön måndag. Jag önskar er en fin vecka!

/Karin

Så här gnistrande vackert var det för någon dag sedan.

Musiken, Skrivandet

Dags att repetera texter

Nu är det hög tid att repetera texterna till Kallad igen. På söndag framför vi den, jag och Jenny Michanek, på Storsjöteaterns stora scen i Östersund.

Så jag går in i texterna, i berättelsen igen. Denna musikföreställning som jag skrev orden till i början av 2008 – tio år sedan. Jag går in i texterna och kan känna att de bär fortfarande, de gör faktiskt det.

Jag minns de stora ögonblicken när Jenny komponerat musik till mina ord och skulle sjunga och spela dem för mig. Jag minns hur jag tänkte att hon exakt fångat det jag ville säga. Att hon snappat upp andemeningen och satt toner till den.

Tio år har gått. Mycket har hänt i bådas våra liv. Vi har formats och förändrats, så som en gör när tiden går. Tio år äldre går vi in i texterna och orden på nytt, och det känns fantastiskt roligt!

Här kan du läsa mer om Kallad.

Musiken, Skrivandet

Kallad – feminism för allas lika värde

I år är det 60 år sedan beslutet fattades att också kvinnor ska kunna bli präster i Svenska kyrkan. 50-årsjubileet firades stort i hela vårt land, och också i vårt stift, Härnösands stift. Jenny Michanek och jag fick förmånen att skapa en musikföreställning till jubileet och vi framförde den i Härnösands domkyrka på jubileumsdagen. Det är ett oförglömligt minne!

Under några år turnerade vi runt med ”Kallad” som musikföreställningen heter, och om en vecka ska vi få göra den igen. Nu i samband med Internationella kvinnodagen på Storsjöteatern i Östersund där alla inbjuds till en dag kring ”Feminism – för allas lika värde”.

Det känns stort att få gå upp på stora scenen och återuppliva ”Kallad”. En föreställning som handlar om en kvinnas längtan att bli präst i en tid när det inte var möjligt. Men någonstans handlar föreställningen om varje människas längtan och vad som händer inuti om den längtan aldrig får bli bejakad och bekräftad.

Så, ni som finns i Östersundstrakten nästa söndag, den 4 mars – kom till Storsjöteatern! Där erbjuds en lång rad intressanta föreläsningar och seminarier under dagen, och strax efter kl 14 gör vi vår ”Kallad”. Välkomna!

Berättandet, Drottningen af Åre, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Det närmaste halvåret

Jag har så mycket roligt och spännande framför mig det närmaste halvåret. Jag är så himla glad att få finnas med i olika härliga sammanhang med ord och toner.

Här är ett axplock:

Januari:

Måndag 8: Jag berättar om ”Drottningen af Åre” i Åre församlings bokklubb Bokklok.

Tisdag 9: Sång och berättelser på Fjällsätra med temat ”hopp” för anställda vid Åre kommun.

I början av månaden publiceras min roman ”Den där elden inom” som följetong i LT:s e-tidning.

Måndag 15: Planering i Umeå tillsammans med min fina kollega Lena Malm inför Internationella kvinnodagen.

Februari:

Lördag 3: Inleder kursen ”Skriv ditt liv” som jag ska leda på Masesgården i Leksand i en vecka.

Mars:

Söndag 4: Jag ger musikföreställningen ”Kallad” tillsammans med min kära musikerkompis Jenny Michanek på Storsjöteatern i Östersund, i samband med dagen som fått namnet ”Feminism och allas lika värde”.

                                                                                                Här är vi, Jenny och jag.

Torsdag 8: Vi firar kvällsmässan Andrum i Åre gamla kyrka och låter den kretsa kring Internationella kvinnodagen. Lena Malm är med.

Söndag 11: Vi gör en liknande gudstjänst i Lenas församling i Råneå.

Torsdag 22: Jag föreläser om ”Drottningen af Åre” på Jamtli i Östersund.

April:

Torsdag 19: Jag föreläser om ”Drottningen af Åre” på Fjällmuseet i Funäsdalen.

Under april kommer min novell ”Båthus med liten markplätt” sättas upp som pjäs och turnera runt i länet.

Juni:

Söndag 24: Jag gör en sommarkonsert med begåvade cellisten och vännen Tina Didriksson i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Måndag 25 juni: Jag leder kursen ”Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola under en vecka.

Och sedan, vips, är det sommar med allt vad det innebär! Men, förstås, en dag i taget. Det är så vi behöver leva.

/Karin

 

Livet

Hur en författare tänker

Bildresultat för kristina ohlsson

Det här är författaren Kristina Olsson, och henne ska jag få lyssna till ikväll på Storsjöteatern i Östersund. Det är hon, och en rad andra författare, som är med vid det som kallas ”Bokens dag.” Jag har inte läst något av Kristina, inte heller av de andra författarna som ska vara med ikväll, men det gör ingenting. Jag ser bara så mycket fram emot att få luta mig tillbaka, lyssna och ta in hur andra författare tänker och känner kring sitt skrivande. Hur de gör för att en bok ska bli till. Hur deras personer dyker upp i deras huvuden, hur handlingar föds, händelsekedjor utvecklas. Hur de tänker kring orden, meningsuppbyggnaderna, formuleringarna… Som ni märker har jag höga förväntningar på kvällen.

Så snart sätter jag mig på tåget och åker till Östersund. Där stannar jag över natten, för imorgon ska jag ju själv föreläsa om mitt eget skrivande. Det ska bli så kul!

Dessutom hinner jag under detta dygn umgås med ett helt gäng människor som jag tycker mycket om.

Livet

Fantasi och kreativitet – skriver föreläsningsmanus

God morgon! I denna tidiga morgonstund står jag vid datorn och skriver, och dricker mitt morgonkaffe. Jag har levande ljus på bordet, och utanför fönstret är det becksvart. Det här är en så mysig stund!
 
Jag skriver ett föreläsningsmanus just nu. På torsdag ska jag föreläsa på Storsjöteatern i Östersund för bibliotekspersonal från länet. Jag ska tala om mitt skrivande och läsa ett stycke ur min novell ”Båthus med liten markplätt”, som finns i boken ”Orter och ställen”, som släpptes för en tid sedan.  
 
Det är en mycket vacker bok, och omslaget är rent ljuvligt! Det är begåvade Annika Nordin som skapat omslaget, och jag önskar ni får känna på det någon gång. Det är något med materialet som gör det väldigt speciellt.
 
Jag kommer att tala en del kring det märkvärdiga i hur berättelser föds. Hur går det till? Var kommer de ifrån, alla de människor som befolkar min inre värld?
 
När jag skrev min roman ”Den där elden inom” hade jag en faktisk människa som huvudperson. Margareta Klingspor som faktiskt har funnits, en verklig människa. Men alla de andra jag skrivit om? Hur kommer de till? Någon gång hoppas jag att jag får sitta ner med andra skrivande människor och samtala om just detta. Jag tycker det är så fascinerande vad fantasin gör med oss.
 
Jag önskar er en fin oktoberdag! Nu ska jag skriva vidare.

Livet

När det inte blir som en tänkt sig

Jag hade verkligen sett fram emot den där dagen! Dels att få göra vår föreställning Kallad på Storsjöteaterns stora scen, dels att få lyssna till så många kloka och inspirerande personer som inbokade, dels att få vara en del av en så viktig dag. ”Feminism för allas lika värde.” Ja, så ni förstår att jag hade längtat.
Därför satte jag in motattack så fort jag kände av obalans i kroppen. Övriga familjen var däckad i halsont och feber, och jag började känna retningar i halsen, mottattack alltså! Honungsvatten, vitlök, ingefära, whiskey med te, echinagard, esperitox… Men det tog inte många timmar förrän jag också var totalt utslagen. Inte vilken lättsam småförkylning som helst, utan helt klart influensa!
Då var det tisdag. Genom feberdimmorna räknade jag på fingrarna. Det är fem dagar kvar till söndag, jag kommer hinna bli frisk. Onsdag kom med frossa och svettningar och makalöst ont i halsen. Skickade ett sms till min kära kollega Jenny och skrev att hon behövde utforma en Plan B, IFALL jag inte skulle bli frisk. Nu fanns inte det på kartan, men ifall…
Torsdag innebar samma läge, fredag mådde jag en aning bättre, riktigt mycket bättre, men rösten var helt försvunnen. Jag fortsatte med mina medikamenter – vitlök, ingefära, echinagard… Hade gott hopp nu när jag ju ändå mådde bättre, klart att rösten skulle hinna återkomma.
Men på lördagen fick jag ge upp. Jag fattade att om jag var totalhes nu, skulle jag inte hinna bli i så pass gott skick till nästkommande dag så jag skulle klara av en hel föreställning. Jenny fick fullfölja sin Plan B när söndagen kom, och som jag förstått det gjorde hon det med bravur! Jag har fått flera hälsningar om att hon tog hand om vår Kallad på allra bästa sätt. Vilken stjärna!
Det var bittert och oerhört trist att inte kunna vara med! Det är verkligen inte kul att behöva ställa in, men om rösten är mitt redskap och rösten är försvunnen, så finns inte mycket att välja på. Ja, jag har varit oerhört ledsen och nere över detta. Men det har också fått mig att reflektera en del kring det som vi då och då hamnar i, var och en av oss: När det inte blir som en tänkt sig. När drömmar spricker. Jag insåg att mitt sätt att tackla det hela är det sätt som Mark Levengods gamla moster valde att tackla motgångar i sitt liv: Bryta ihop och gå vidare. Att stanna upp inför att just nu känns det väldigt, väldigt tråkigt, att sörja det som inte blev, att älta det faktum att just nu sprack en dröm. Men att sedan samla ihop sig och gå vidare. Se med klara ögon på situationen: Det är ingen dödlig sjukdom jag lider av. Det är ingen som kommit till skada. Jenny fixade föreställningen alldeles klockrent. Det kommer fler tillfällen.
Men jag tror det är viktigt med båda leden i Mark Levengods mosters livsdevis. Vi ska inte omedelbart gå vidare, vi behöver bryta ihop innan vi går vidare. Vi behöver känna!
Idag mår jag ytterligare lite bättre även om rösten fortfarande är borta och jag är oerhört matt efter minsta lilla ansträngning. Men det går åt rätt håll. Det gör det.
Livet

Nöter texter idag

Den 6 mars gör jag och Jenny Michanek vår föreställning Kallad på Storsjöteatern vid en heldag kring jämställdhet och feminism. Storheter som Kristina Sandberg och Nino Ramsby med flera är också med den dagen. Så nu nöter jag texter. Förvånansvärt mycket sitter fortfarande kvar i kroppen trots att fem, sex år gått sedan sist vi körde föreställningen, men nog behöver en del fortfarande mötas.