Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Vigsel i vinterland

Hon har lång, vit klänning och han grå kostym. Jag ser dem genom fönstret hur de kommer gående hand i hand upp mot kapellet. De önskade sig en vigsel i vinterland, och det får de med råge. Vilken magisk dag!

Ja, solen lyser över Storvallens fjällkapell idag och det är bara några enstaka molntussar på blåhimlen. Snön ligger tjock över taken och över markerna. Allting liksom gnistrar.

Det gör de också, mitt fina vigselpar. Det är de två och inga gäster. De vill ha det så. Och ofta blir det något alldeles speciellt när det är enbart vigselparet och inga fler. Det blir ofta en särskild sorts innerlighet under vigselgudstjänsten.

Det blev det idag.

Jag är så tacksam att jag får vara präst i Svenska kyrkan. Att jag har förmånen att dela människors allra största ögonblick. Att jag har förmånen att få välsigna människor och deras kärlek.

Tack, Gud.

Livet, Präst i Åre

Storvallens fjällkapell 25 år

Relaterad bild

Det här fantastiskt vackra kapellet firar 25-årsjubileum i år. 25 år har gått sedan ett stort gäng eldsjälar arbetade och kämpade för att bygga Storvallens fjällkapell, fem kilometer öster om Storlien. Sedan dess har mycket hänt. Så många gudstjänster som firats här med Snasahögarna som altartavla. Så många vigslar, dop och begravningar. Så många konfirmandgrupper som varit här, så många vandrare, skidåkare, pilgrimer, gäster… Kapellet är alltid öppet. Det blir som en vindskydd i fjällvärlden.

Själv har jag haft förmånen att få uppleva många rent magiska stunden här. Ögonblick då jag tackat Gud att jag får vara präst i Svenska kyrkan. Tacksam för det!

(Jag har också finna minnen från när SVT filmade TV-gudstjänster här för några år sedan. TV-teamet ville att jag skulle stå ute och predika och de vackra vidderna skulle synas. Ingen hade räknat med snöstorm, dimma och absolut ingen utsikt alls. Vi fick lite snabbt åka österut till Ullådalen och filma där.)

En del ögonblick är oförglömliga på annat sätt… Som när sköna bönan Birgitta kom åkande i sin snygga bil och parkerade utanför kapellet.

På söndag blir det en jubileumsgudstjänst i kapellet klockan 18.

/Karin

Skrivandet, Upplevelser

Här är filmen där jag presenterar min nya bok

För några veckor sedan var jag i Stockholm för att bland annat spela in en kort film där jag presenterar min nya bok ”Du möter min blick i vimlet”. Det blev en rolig eftermiddag på förlaget med trevliga människor som gjorde filmen. Och med annat trevligt folk som arbetar där. HÄR kan du läsa mer om den dagen.

Jag minns en annan filminspelning när jag var med och gjorde TV-gudstjänster för SVT. Största delen av gudstjänsterna spelade vi in i vackra Storvallens fjällkapell, men TV-produktionen ville att min predikan skulle filmas utomhus. Där kameran skulle svepa över de vackra, vita vidderna.

Tyvärr var det snöstorm den dagen, och inga vyer gick att se över huvud taget. Så jag stod där i snöyran, fick snöflingor i ögonfransarna, blinkade, predikade. Men det blev bra! Det blev rätt effektfullt med all den där snön.

Men i varma, sköna studion på Verbum var det ingen snöstorm, och filmen kom till utan större bekymmer. Nu finns den som en del av marknadsföringen av min bok. Hoppas du gillar den!

Hej från Karin!

 

Livet

Det är kväll. Det är den första advent.

Bildresultat för första advent kyrkan

Det hann bli kväll innan jag och dottern satte oss ner vid matrumsbordet och tände det första ljuset i adventsljusstaken. Då hade jag först haft en adventsgudstjänst i Åre gamla kyrka med fantastisk sång av Åre kören, med sångglada gudstjänstdeltagare, med ett innerligt välkomnande av ljus och medmänsklighet. Efter det en biltur till Storvallen och vackra kapellet för ännu en adventsgudstjänst. Denna gång i den mindre skalan, med få gudstjänstdeltagare, men inte mindre innerligt. Adventstiden gör något med oss människor, det märks så väl.

När jag sedan kom hem var dottern med sina ridskolekompisar på Holiday Club i Åre, där några badade i poolen och några spelade bowling. Efteråt åt de middag på O´´Learys.

När hon kom hem, satte vi oss där vid matbordet, och hon tände det första ljuset, och vi drack glögg. Och pratade. Och i några svindlande ögonblick var allt bara helt stilla. Endast ett lågmält samtal mellan oss två, och så den fladdrande lågan från adventsljuset.

Livet

Pepparkaksbak och en ny vecka i mitt prästliv

Idag har dottern och hennes kompis tagit hand om årets pepparkaksbak. Har ni sett vilka fina pepparkakor! Att baka inför julen har varit min och dotterns tradition genom alla åren. Det är alltid något visst att knyta på sig våra röda förkläden, sätta igång julmusiken och stå sida vid sida och baka. I år blev det på ett annat sätt, och det är också bra. Saker och ting förändras. Det har varit en fröjd att se de två elvaåringarna med stor koncentration ta sig an pepparkaksgarneringen.
 
Nu väntar en ny prästvecka i mitt liv. Det märks att vi går mot advent. Och jag älskar den här tiden, i kyrkan och i livet i stort. Så här ser min kommande vecka ut:
 
Måndag: Jag jobbar hemma med både arbetsuppgifter vad gäller kyrkan och mitt eget företag. Administration, förberedelser, planering…
 
Tisdag: Klass fem i Duveds skola kommer till kyrkan, och jag ska visa dem kyrkan och berätta. Det ska bli så skoj! Fortsatta förberedelser under dagen. På kvällen har vi vårt Språkcafé på St Olofsgården i Åre. Det brukar bli härliga kvällar med möten med nyanlända och ortsbor och god, god mat.
 
Onsdag: Personalmöte under förmiddagen. Efter lunch åker jag till Medstugan och har ”Gemenskapsträff”. En träffpunkt för människor ute i byarna. Det ser jag fram emot mycket! På kvällen har vi träff med kyrkvärdarna.
 
Torsdag: Kontraktskonvent i Offerdals kyrka. Det innebär att alla präster i Åre kontrakt träffas. Vi är ett rätt stort gäng, och det är alltid givande att mötas och dela tankar och svårigheter. Den här gången kommer samtalen att kretsa kring diakoni och miljö. Viktigt!
 
Fredag: Vigselsamtal under förmiddagen, klippning eftermiddagen. Nu är det nödvändigt! Och en kväll av adventsfix här hemma. Adventsstakar ska upp, och glögg ska drickas. Härligt!
 
Lördag: Jag har förmånen att få ha två vigslar denna novemberlördag. Vi viger många par i vår församling, men november är inte den vanligaste vigselmånaden, så det är extra roligt!
 
Söndag: Det är första advent! Hosianna! Det innebär adventsgudstjänst, och jag har två stycken. Den första i Åre gamla kyrka klockan 11, och den andra i Storvallens fjällkapell klockan 15. Det är en av de härligaste gudstjänsterna under året med så mycket ljus och hopp och välkänd musik. Egentligen skulle jag också ha en gudstjänst i Duveds kyrka klockan 19, men talade med min kyrkoherde om att jag inte tror att jag fixar det. Tre gudstjänster på en och samma dag blir för mycket. Sådant har aldrig varit ett bekymmer tidigare i mitt liv, men nu funkar det inte längre. Jag är glad att ha en förstående chef, som omedelbart gjorde om schemat.
 
Jag önskar er alla en fin vecka!
 

Livet

Storvallens fjällkapell – en fantastisk plats på jorden!

I Storvallen, fem kilometer öster om Storlien, ligger detta fantastiskt vackra kapell! Hit är det alltid speciellt att komma och tjänstgöra. Den här sensommarkvällen var det rent magiskt. Blå himmel och sol, Snasahögarna mäktiga utanför altarfönstret, hästar som betar i hagar runt omkring.
Här har jag varit med och firat många gudstjänster, här har jag haft dop, vigslar och begravningar, här har jag både haft konserter och lyssnat på konserter. Hit återkommer jag gärna.
Ikväll hade vi Hela kyrkan sjunger. I vanlig ordning frågade jag dem som kommit varifrån de kommer. Ofta kommer människor från olika håll i Sverige, och många är från Norge. Idag hade vi två från Finland. Det är det häftiga med att arbeta i Åre församling att här möts människor från så olika ställen både i Sverige och i världen.
Vi var inte många ikväll, men ändå blev det så tydligt att hela kyrkan sjöng. Var och en vågade ta i. Ibland är människor lite rädda att sjunga i kyrkorummet, men ikväll var det inte så. Ikväll tog alla i och känslan blev stark och mäktig.