Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Åreskutan i höstskrud

Vi vandrade genom skogen, uppåt mot fjället, och tog in den krispiga luften och de sprakande färgerna. Hösten är verkligen en ljuvlig tid.

Jag hade haft en Musikgudstjänst i Åre gamla kyrka med makalös flöjtmusik av Max Thoursie. Jag var uppfylld av upplevelsen när jag kom hem. I köket stod älskade familjen och packade ner mat i ryggsäckar. ”Vi ska ge oss ut”, sa de. ”Vi ska ta vara på den här dagen.”

Så klart skulle vi det! Jag drog på mig vandringskläder och skönaste kängorna och vi satte oss i bilen och gav oss av. Vi åkte genom Åre, svängde av vid Åre Björnen, körde förbi Huså och ännu en bit till. Där parkerade vi och påbörjade vår vandring.

Jag hade kunnat ta hur många fantastiska bilder som helst, om jag bara hade kommit ihåg att ta med kameran. Det fick bli en och annan mobilbild i stället. Men grejen är att det ju aldrig går att fånga verkligheten med en kamera! Alldeles särskilt inte en krispig, färgsprakande dag som den här!

Vi kom upp möt höjderna, såg Suljätten (dit vandrade vi vid den här tiden för ett par år sedan), såg Skäckerfjällen, och såg Åreskutan i höstskrud. Det är skoj att uppleva Åreskutan en bit på avstånd och från ett annat håll än vanligt. (Här skrev jag om en tur upp på Skutan för ett år sedan.)

Vi satte oss på ett mossbeklätt klippblock och åt och drack kaffe och blickade ut över allt det vackra.

Vilken bra dag det blev! Hoppas DU har fina dagar i höstens tid!

/Karin

Livet

Suljätten – och vilken fantastisk höst vi haft!

Den här morgonen är gråmulen och blåsig, och det är snö i luften. Vi håller på att övergå från höst till vinter, det känns. Men vilken fantastisk höst vi haft! Jag vet inte hur det varit i andra delar av landet, men här hos oss har det varit helt makalöst. Soliga, klara dagar och ett landskap i gul och orange.
 
Som den här septemberdagen till exempel. Lilla familjen begav sig till leden upp mot Suljätten. Den leden hade legat på vår önskelista över leder att vandra. Nu var det dags. Vi åkte förbi Kall och vidare mot Konäs, och där svängde vi upp till höger och följde skyltningen mot Suljätten. Det var en söndag och vi tänkte att vi skulle få en rätt ensam vandring. Vi hade fel. Det var så många människor som sökt sig leden den dagen. Det gjorde ingenting. Det blev många glada hej längs vandringen.

Vi gick inte ända upp, vi hade tyvärr en tid att passa. Men vi gick några kilometer och stannade på en mysig plats för att fika. Detta viktiga!

Och när vi sedan vände om och gick neråt möttes vi av denna fantastiska vy över Kallsjön och Skäckerfjällen. En väldigt härlig vandring! Och vi ska göra den igen, och den gången gå ända upp på Suljätten.