Livet, Präst i Åre

Gör din röst hörd!

På söndag är det kyrkoval. Jag hoppas att ni känner er manade att gå och rösta! Det är så oerhört viktigt att det är engagerade och intresserade personer som får uppdraget att vara förtroendevalda i Svenska kyrkans olika instanser. Att det är engagerade och brinnande personer som har ansvaret i våra församlingar. Så, gå och rösta på de personer som NI tror kan göra skillnad! Gå och rösta på de personer som ni tror kan vara med och forma Svenska kyrkan på det sätt ni vill och hoppas på.

I vintras skrev jag ett bogginlägg om min starka kärlek till Svenska kyrkan. Ni kan läsa det här.

Allt gott!

/Karin

Präst i Åre

I paraden på Åre Winter Pride

Idag var vi med i paraden vid Åre Winter Pride! Den startade i pisten och gick vidare ner genom byn och till Verandan. Det blev en stark upplevelse! Så många glada, färgstarka människor som är här i Åre den här helgen för kärlekens skull, för mångfaldens skull, för öppenhetens skull. Efter det fasansfulla som hände i Stockholm igår eftermiddag känns det viktigare än någonsin! Min käre man tycker också det är viktigt och vinkade glatt med sin regnbågsflagga även om han på just den här bilden har stängt ögonen… Han står här tillsammans med Helena på Åre bibliotek. Hon var med och arrangerade gårdagens föreläsning på Holiday Club med Anton Hysén. Som jag förstod det var det 600 personer där och lyssnade på hans ord om att våga vara den man är. Fantastiskt!

Glad och stolt att vara där med min prästskjorta på. Jag har fått så många fina kommentarer om att jag var med. Det märks att det är viktigt för många att Svenska kyrkan finns med i dessa sammanhang. Och för mig är det självklart!

De här två coolingarna – älskade dottern och hennes kompis – fann en ultimat solstol att sitta i och samtidigt vifta med flaggorna.

På Verandan väntade Afterski, men vi, vi valde en stillsam fika på Grädda istället.

Betraktelser, Präst i Åre

Själavård

Bildresultat för själavård

Hej på er!

Jag vill gärna skriva om själavården, som är en så viktig del av Svenska kyrkan, men som inte alla känner till. Tyvärr.

Att vara präst är att vara själavårdare, att ta emot människor för enskilt samtal. Någon söker sig till en präst för att något svårt har inträffat i livet, någon behöver få dryfta sina tankar i en besvärlig livssituation, någon vill prata om Gud och meningen med livet. Det är väldigt skiftande ämnen och inget är rätt eller fel.

Men märker jag att personen har problem som jag som präst inte har befogenhet eller kunskap att ta hand om, så slussar jag personen vidare till läkare eller psykolog.

Ibland blir själavården ett möte där jag enbart lyssnar in personens berättelse, ibland bollar vi fram och tillbaka, ibland avslutar vi i bön. En del kommer en enda gång för att det räcker så, andra kommer många gånger. Också det är olika. För att vi människor är olika med olika behov.

Det som sägs inom det själavårdande rummet stannar där. Som präst har jag absolut tystnadsplikt. Det kan vara bra att veta. Att gå i själavård kostar ingenting.

Hälsar Karin, ödmjuk inför det stora i att få vara en själavårdare.

 

Livet

Vigslar i Handöl i snöstorm

Det blev till att klä sig i prästkläder och storstövlar idag när jag skulle ge mig iväg. Snön yrde här i Duved och det hade snöat mycket under natten. Jag skulle bege mig västerut, och en vet aldrig hur vägarna är åt det hållet. Det är bäst att klä sig ordentligt. Ju mer västerut jag kom, desto mer yrde snön. Vägen var plogad fram till Ånn, men sedan blev det lite av en gissningslek.
 
Men allt gick bra, och jag kom fram till vackra kapellet i Handöl. Ett mycket speciellt kapell som ligger mig varmt om hjärtat.
 

 Här hade jag förmånen att ha två vigslar idag. Det är en sådan ynnest att få vara med om detta! Att får dela ett så viktigt ögonblick i två människors liv. Det blev berörande och starka och kärleksfulla vigslar med både skratt och tårar. Jag önskar dem all lycka och välsignelse!

 Mellan de två vigslarna blev jag och vår kyrkomusiker bjudna på lunch hos världens bästa kyrkvärd Erene och hennes man Fritz. Vilken omsorg! Och vilken fantastiskt god mat! Fritz hade fångat fisken och Erene lagat till den. Vi fick också smaka nästan nybakt tunnbröd.

 

När vigsel nummer två var slut hade det lugnat sig i snöandet, och plogbilen hade varit framme. Det blev betydligt enklare att ta sig tillbaka till Duved. Tacksam över denna dag!