Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Duved i blått morgonljus

Det är något smått magiskt med morgonljuset i midvintertid. Det är så värt det att ge sig ut på promenad i gryningen. Jag gjorde det i morse. Jag drog på mig varma kläder, kopplade Gillis och gav mig av.

Jag hade då hunnit göra mitt morgonträningsprogram (som jag gör vid TV:n så jag samtidigt kan se nyheterna), druckit kaffe och läst morgontidningen. Efter det är det så härligt att ge sig ut.

Vi gick med raska steg, Gillis och jag, och i mitt huvud arbetade jag med den text jag skulle skriva på senare under dagen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det finns ingenstans kreativiteten flödar som den gör när en är utomhus och rör på kroppen. Så många sångtexter, så många predikningar, så många manusidéer som fötts på mina promenader, löprundor och skidturer.

Och fullmånen skymtade bakom träden. En blå morgon i Duved.

Musiken, Präst i Åre, Utomhuslivet

Dagar av sorg och glädje

Att vara präst är att kastas från svåra sammanhang med människor i sorg och saknad, till ljusa sammanhang med glada och skrattande människor. Att i det svåra ha uppdraget att försöka förmedla hopp och i det ljusa vara med och dela glädjen. Genom allt detta är känslan jag bär på: Meningsfullhet. Det är oerhört meningsfullt att få dela människors stora stunder i livet.

När jag kom hem i kväll var jag trött och slut och samtidigt oerhört uppfylld av allt jag upplevt de senaste dagarna i mitt arbete. Då finns inget bättre än att ge sig ut och träna. Så ikväll tog jag med Gillis på en riktigt långpromenad. Det där att få röra på kroppen, lufta tankarna och andas in frisk kvällsluft gör min själ så gott.

Och när jag kom hem satte jag mig och spelade gitarr. Det i sig är som en meditation. Att låta fingrarna leka över strängarna och stilla sjunga med. Bilden togs av min kära vän Linda Forss när jag köpte min nya gitarr. Jag är så nöjd med den!

Önskar dig en fortsatt fin helg!

/Karin

Livet

Morgon i skogen

 
God morgon!
 
Och vilken härlig morgon det blev. Först tog jag mig en sovmorgon, ställde inte klockan på kvart i sex, som jag brukar. Vaknade istället av en kissnödig hund strax före sju. Tog en snabbsväng med honom och åt sedan frukost med dottern. När det ljusnat drog jag på mig träningskläderna, tog med Gillis och gav mig ut i skogen, längs spåret. Varma höstvindar.
 
Ibland är det så skönt att bara gå helt i tystnad, men idag valde jag att lyssna på podden ”Hur du skriver en bestseller – eller en annan bok”. En så himla bra podd! Jag har lärt mig massor! Lyssna, om ni inte har gjort det redan!
 
Och nu väntar en del förberedelser inför söndagens gudstjänst, ett lunchmöte på Åre Bageri, ett hembesök och lite administration. Sedan är det fredagskväll med familjen!
 
Önskar er en fin fredag!

Livet

Att träna – nödvändigt ont och alldeles underbart

Ja, ni ser ju den här bilden. Hur kunde jag ens tveka? Hur kunde jag först tänka: Nej, jag hinner inte träna, jag orkar inte träna, jag vill inte träna, jag kan inte träna, jag – Ja, hur många argument som helst för att inte snöra på mig träningsskorna och ge mig ut i höstsolen.

Men så hejdade jag mitt eget tankeflöde och kom på: Att träna är emellanåt ett nödvändigt ont, men alltid, precis alltid, alldeles underbart. Åtminstone efteråt. Men idag var det underbart också under tiden. Solen sken och himlen var klarblå och luften härligt krispig.

Ja, jag övervann latmasken med alla argumenten och gav mig ut. Vi har så nära till världens bästa motionsspår, som finns här i Duved, och idag var jag helt ensam där. Och det slog mig när jag tog mig fram i allt det höstvackra att träning just idag gav mig så många positiva saker:

En timme i allt det vackra som hösten erbjuder just nu
Frisk luft och lungorna jublade så smått
Hjärtat fick hamra och slå
Kroppen fick all den rörelse den så väl behöver och fick svettas en del
Jag fick lufta tankarna
Jag fick möjligheten att bearbeta förmiddagens olika möten
En stunds välbehövlig ensamhet

När jag kom hem eftermiddagsfikade jag med älskade dottern, och kände mig väldigt nöjd med mig själv. Så himla bra att jag tog mig ut! Det ska jag minnas nästa gång Latmasken inom mig argumenterar. Då ska jag svara med stark övertygelse: Jo, jag hinner, jag orkar, jag vill, jag kan!

Livet

Min skrivarlya

Jag steg upp vid sex imorse och drog på mig träningskläderna. Sedan åkte jag till Åre där min fina vän Linda mötte upp. Vi tog vår runda kring Åre – upp mot Totthyllan, genom Tottens by och ner mot byn igen. Vi gick till Åre Bageri där Linda bjöd mig på frukost. Vilken lycka att få äta bacon och äggröra, frukt och grönsaker och dricka kaffe från Åre kafferosteri. 

Det här är en mycket trevlig tradition som vi har när någon av oss fyllt år – träning och frukost.
När jag kom hem satte jag mig vid matrumsbordet för att skriva, men ångrade mig. Det var så fint väder där ute, och jag längtade ut! Så altanen fick bli min skrivarlya idag där jag satt och spånade idéer. 

Livet

När träningen är fylld av glädje

Jag vet inte hur det är för er, men jag ger mig ut på träningspass med lite olika humör. Ibland vill jag inte alls, men tar mig ut ändå för att få det gjort. Ibland är det något jag bara gör för att jag vet att jag mår bra av det. Ibland är träningen helt enkelt fylld av en massa glädje. Så var det idag.

Det hade hunnit bli eftermiddag och jag hade bestämt mig för en löprunda. Frågade älskade dottern om hon ville hänga med och hon sa ja direkt. Så vi gav oss av – och vilken springglädje! Jag hade henne en bra bit framför mig under hela rundan. Skymtade henne då och då och hon for fram som en vacker häst. Och jag försökte hänga med och orkade så mycket mer än jag brukar. Härligt! När vi kom hem sa hon: Jag hade flow, jag ville aldrig sluta springa.
Sedan tog vi ett dopp i Storsjön. Inte var det varmt, men i sanning uppfriskande. En stund i bastun gjorde väldigt gott. Efter det gjorde jag upp en eld på vår grillplats och vi grillade och åt gott. Tänk om alla träningspass vore som det här! 🙂