Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Nu är det vinter i Åredalen

Snötyngda grenar på morgonpromenaden. Vitgrå himmel, vitt på Mullfjället, oplogade vägar så vi fick pulsa fram, jag och Gillis. Nu är vintern här i Åredalen.

Och jag tänker på allt vi har att se fram emot när ljuvliga vintern kommer…

Härliga skogsturer med älskade hunden där han får fara fram som ett yrväder…

…skidturer med älskade familjen, som här när vi åkte i Ullådalen i vintras…

Allt det blåa och vita, ljudet av skidornas gnekande i spåren, vinden mot ansiktet… Längtar!

Livet med hund, Utomhuslivet

Storstan bra men fjällen bäst

Ni vet den där känslan att vakna hemma i sin egen säng. Det är verkligen härligt att resa bort, uppleva, upptäcka, men så otroligt skönt det är att komma hem! När jag vaknade i morse steg jag upp direkt, satte på mig fjällkläder, hjälpte Gillis in i bilen och sedan drog vi iväg. Iväg till älskade Ullådalen och bara ut. Ut på myrarna, ut längs de upptrampade stigarna, ut bland fjällbjörkarna och blåbärsriset.

Det finns ingen gång denna hund är så lycklig som när han får härja ute i skog och mark.

Och det finns nästan ingen gång jag är så lycklig som när jag blickar ut över vidderna, över fjälltoppar och skogar.

Det är underbart att vara i storstan, jag tycker verkligen det. Jag älskar myllret av människor, jag älskar gatorna med butiker och restauranger och caféer, men, som sagt, det är rent underbart att komma hem igen.

Familj och vänner, Livet

Två år i vårt hus

För två år sedan flyttade vi in i vårt hus. Tiden flyger och vi trivs. Det är en stark känsla av hemma. Det finns en hel massa saker som jag gillar med att bo just i vårt lilla gråa hus bland fjällen, till exempel…

…altanen med utsikten över Åreskutan…

…och utsikten över Mullfjället…

…och matrummet med de stora fönstren där vi har vårt stora matbord där många får plats…

…och kökssoffan som är bred och kan ge plats åt många. Ingenstans är det så skönt att ta en eftermiddagsvila som just där…

…och närheten till Ullådalen. Tio minuter i bil så är man där…

… och trappan på framsidan där det är så gott att sitta och dricka kaffe…

…och promenadavståndet till mataffären, skolan, min arbetsplats, tåget, bussen, pisterna…

…och närheten till Åre med allt vad Åre innebär…

…och närheten till elljusspåret…

…och…och…

Ja, vi trivs! Och i morgon firar vi inte bara två år i vårt kära hus! Imorgon firar vi framför allt att vi har en tolvåring i familjen.

/Karin

Livet med hund, Musiken, Utomhuslivet

Försiktig kulning i gråvädret

Nere i byn har det blivit riktigt grönt, vår gräsmatta är grön och gullvivorna har kommit, men vädret är helgrått med regn. En sådan där dag när jag kan bli lite tung, och jag riktar avundsjuka blickar till vännerna i Stockholm eller Visby eller Göteborg där de går omkring i shorts och sitter på uteserveringar med ett glas vitt.

En sådan där dag när jag kan bli lite tung och helst vill ligga under en filt. Så jag bestämde mig för att göra precis det.

Men FÖRST! En vända utomhus. Först en dos motion och frisk luft.

Så jag tog mig till mitt älskade Ullådalen och vandrade. Här är ingen som helst grönska än, här är allt flammigt i vitt och beige och brunt. Och det såg en smula dystert ut (när jag samtidigt hade bilden inom mig av en uteservering i en lummig park i Göteborg), men det var SÅ härligt att ut och röra på kroppen och andas in den där friska luften. Och bli blöt av regnet.

Jag vågade mig på en försiktig kulning… För första gången på evigheter fanns inga bilar på parkeringsplatserna. Det är sällan tomt på bilar här. Men idag. Idag var jag ensam, så jag lät om mig lite. Riktade mitt ljud mot Mullfjället, lät tonerna flyga ut över vidderna.

Och Gillis tittade lite förbryllat på mig, men suckade bara och lade sig ner på marken tills jag kulat klart. Då fortsatte vi vår vandring, han och jag.

Och nu är jag hemma, och nu ska jag lägga mig under filten och läsa bok en stund.

Hoppas DU har en skön fredag!

/Karin

Betraktelser, Livet, Utomhuslivet

En livsbejakande människa

”Ska vi ta en skidtur?” sa älskade maken igår kväll när jag rätt sent kom hem från jobbet. Jag tittade ut genom sovrumsfönstret och såg den här fantastiska vyn över kyrkan och Åreskutan, och tänkte att det vore underbart med en skidtur, men orkade inte. Jag var så himla trött efter en lång arbetsdag att jag bara inte orkade. Trots den magiskt vackra kvällen där ute.

Så medan jag gick och la mig drog älskade maken iväg till Ullådalen och åkte skidor. Och såg solen försvinna ner bakom fjällen.

Jag sov när han var tillbaka, men jag hade gjort i ordning fika till honom och skrivit en lapp: Fika till min älskade, livsbejakande bättre hälft. Jag är så stolt och glad över honom, så glad att han är en livsbejakande människa. Så glad att han tar till vara en kväll som denna!

Det är precis så jag också vill leva! Ta vara på de stunder och möjligheter som ges. Men igår kväll var jag lite för trött. Men här, här gjorde jag det – tog till vara på dagen och livet.

Hoppas DU också gör det!

/Karin

Familj och vänner, Utomhuslivet

Ännu en skidtur i Ullådalen

Efter att ha suttit med en del förberedelser och administration gav jag mig av till Ullådalen för en skidtur. Och vilken skidtur det blev! Du vet när det är så där som en tänker sig när en drömmer om en riktig skidtur till fjälls – vita vidder, klarblå himmel och sol! Jag var inte den enda som kom på idén med Ullådalen idag, det var mycket folk redan tidigt på morgonen. Men jag fann mina ensamma spår och leder och bara njöt av skidåkningen, av vidderna.

Det har verkligen varit en fantastisk skidsäsong i år – i mer än sex månader har vi kunnat ge oss ut i spåren. Premiäråket skedde i Storhogna i allhelgonahelgen. HÄR kan du läsa om det, om du vill.

Ja, vilken start på dagen! När jag kom hem var det väldigt gott med en kopp kaffe ute på bron. Önskar dig en fin torsdag!

/Karin

Betraktelser, Skrivandet, Utomhuslivet

Idag har jag bara längtat ut

Ja, du ser ju själv. Så här vackert har vi det ikväll, och vackert har det varit hela dagen. Solsken, klarblå himmel och vita fjäll och jag har bara längtat ut!

Jag har längtat till en skidtur i Ullådalen eller i Björnen. Jag har längtat efter att sitta i en solgrop någonstans och dricka varm choklad och känna solen värma ansiktet. Och kanske få några nya fräknar. Eller att helt enkelt sitta hemma på bron med en kopp kaffe.

Men idag fanns helt andra saker att göra. En del administration och förberedelser, några samtal och inte minst lite fix inför morgondagens boksläpp.

Men fjällen och solen väntar på mig en annan dag. Hoppas du fått lite sol på dig idag!

Familj och vänner, Livet, Utomhuslivet

Har du också ett vemod som rullar in?

Bildresultat för vemodet

I somras, i slutet av augusti, när vi städade ut oss ur sjöstugan och gjorde höst där, rullade vemodet in i mig. Vi hade haft en så fin sommar där, och det var tråkigt att lämna sommaren och ge sig in i hösten. HÄR skriver jag om den där sista dagen i sjöstugan.

Och när jag blir så där vemodig behöver jag sätta mig och fundera och jag insåg att det inte alls bara handlade om en fin tid som nått sitt slut, eller att en årstid skulle övergå i en annan, utan vemodet handlade om själva livet. Om dagarna som går, om tid som aldrig kommer igen. Om åldrande och förgänglighet. Och den brännande frågan: Hur ser våra liv ut när vi kommer tillbaka till sjöstugan? När en höst och en vinter och en vår passerat – hur ser då livet ut?

Idag åkte vi skidor i Åre Björnen, älskade familjen och jag. Vi åkte en härlig mil i fina spår och med en mycket ivrig Gillis, som blivit en duktig draghund. När vi kom tillbaka till parkeringen stod en man och satte upp en skylt där vi kunde läsa att nu är vintersäsongen över, nu kommer inte spåren dras mer. Nu är vi välkomna nästa vinter igen. Och vemodet rullade in i mig, och inte bara in i mig, utan också in i älskade maken, skulle det visa sig. Det har varit en så härlig vinter, vi har åkt så mycket skidor, är det slut på det nu? Och hur kommer vårt liv att se ut nästa gång vi spänner på oss skidorna och drar iväg till Björnen?

(Som tur är är ju inte all skidåkning över, det går fortfarande att åka i till exempel Ullådalen. Och just i Ullådalen hade jag nog min allra bästa skidtur denna vinter. HÄR kan du läsa om den.)

Men vemodet, det har rullat in i mig. Hur har du det med ditt vemod?

Undrar Karin

Familj och vänner, Livet, Utomhuslivet

Hemma i Åredalen igen

Jag har haft fantastiska dagar i Stockholm, men hur skönt är det inte att komma hem till fjällvärlden igen? Att vakna här hemma och höra fågelsången. Att gå ut och sopa bort snö från bron. Att dricka kaffe och blicka ut över Åreskutan.

Och att familjen är samlad igen! Vilken enormt skön känsla! Och vi åkte till Ullådalen idag där det var målgång för Skutskjutet. Vädret var flurigt så det var betydligt färre tävlande i år mot vad det brukar kunna vara. Ingen av oss tävlade, vi bara tittade på en  stund.

Sedan tog jag en riktig långpromenad med älskade hunden i snöyran och kände en sådan glädje i att vara hemma.

Hoppas du har en fin lördag!

Betraktelser, Utomhuslivet

Inte avundsjuk ikväll

Jag erkänner gärna att jag är en smula avundsjuk på alla er som bor söderut i landet, där det knoppas och blommar och har sig. Jag ser ju bilderna ni lägger upp och det är så bedårande vackert och bär med sig en känsla av hoppfullhet. Värme och sol och allt som hör till…

Men en sådan kväll som ikväll är jag inte ett dugg avundsjuk på er. Inte när jag får sticka ut på fjället med älskade maken och hunden i det speciella kvällsljuset.

Det blev en härlig tur i Ullådalen med ett hjärta som fick arbeta rejält och tankar som fick flyga fritt och den makalösa utsikten att vila ögonen på. Klart bra kväll!

Hälsar Karin, som i och för sig snart ska till Stockholm och då får uppleva allt det där knoppandet och grönskandet.