Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Och snart är det sommar igen…

Nu smälter snön bort. Ena dagen för att solen värmer, andra dagen för att regnet slår mot backen. Det hinner sällan vara någon riktig vår här – vinter övergår i vårvinter, vårvinter i sommar.

När någon konstaterade att vintersäsongen nu är slut och att liftarna stänger kunde jag inte riktigt ta in det. Vintern har gått så fort! Har jag hunnit med allt jag längtade till när vintern skulle komma? Alla skidturer jag ville göra, alla gnistrande vinterpromenader, alla sparkturer…

Jo, nog har jag hunnit med mycket, jag inser det när jag tänker efter. Skidsäsongen för vår del började ju redan i november när vi tog en skidtur i Vålådalen. Sedan har jag åkt en hel del i Björnen, som den här magiska morgonen i min ensamhet och förstås i Ullådalen. Och många härliga promenader med Gillis har det blivit.

Det har varit en fantastisk vinter med massor av snö och gnistrande kyla, men nu känner jag att jag längtar till sommaren. Perioden som kommer nu här i fjällvärlden är rätt så grå, beige och brun… Jag längtar efter värme, sol och bad. Och jag tänker tillbaka på förra sommaren, inte minst på de fina dagarna i Stockholm med min mamma och min dotter. T-shirtväder, mat på soliga uteserveringar, och strosande i storstan. Så mysigt!

Snart ligger en ny sommar precis framför oss! Det är fint att få längta.

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Vår hos oss i Åredalen

Vår kan innebära knoppning och blomning, sopade asfaltsgator och eldning i trädgårdarna. Vår kan också innebära gnistrande skidspår, solsken och blåhimmel. Så är det när det är vår hos oss i Åredalen.

Idag var det en så härlig dag på vår skidtur i Ullådalen att älskade dottern sa med glitter i ögonen: ”Jag älskar våren!”

Jag kan bara hålla med! Den här tiden är verkligen ett av svaren på varför vi bor här i fjällvärlden. De där skidspåren, solen som värmer som om det vore sommar, solgropen och varma chokladen med ostmackan, doften av solskyddskräm, de nödvändiga solglasögonen, doften av korvgrillning någonstans ifrån, takdroppet, fågelsången, ljuset…

Det är en tid att längta efter under hela resten av året. Och nu är den här! Nu är tid att njuta och ta vara på.

Härliga Ullådalen. Det är fortfarande mycket folk här, men inte alls som under högsäsongen.

Lycklig dotter som skejtar fram längs spåren.

Lycklig make och hund. I sitt sannaste element, båda två.

En paus för att dricka vatten, hämta andan och vända ansiktet mot solen och vara i tystnaden.

Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Magisk kväll i Ullådalen

Det hände som alltid händer när jag ska skriva ”en liten stund”. Jag kan inte sluta. Det är så roligt och så lustfyllt att timmarna bara flyger iväg. Så, den där skidturen jag hade planerat, den blev inte av förrän nu ikväll. Men vilken kväll! En magisk kväll i Ullådalen.

Huvudet var sprängfyllt med tankar och idéer, ord och formuleringar och jag behövde verkligen ut och lufta hela mitt tankesystem. Att vara i tystnaden, att låta kroppen arbeta, att njuta av vidderna.

Och precis så blev det. Det kändes som om jag var nästan helt ensam i hela fjällvärlden, så det enda ljud jag hörde var raspandet från skidorna mot spåret. Jag hade mycket kraft i kroppen i kväll. Jag tog i och åkte och stakade och hjärtat hamrade, men jag kände att jag orkade. Det är så härligt! Och kvällsljuset lyste upp fjälltoppar och skogar. Jag är så himla glad över de ljusa kvällarna! Så himla glad över vårens tid.

Det var så välgörande. Jag försökte släppa tankarna på mina karaktärer i manuset, släppa tankarna på skeenden och vändpunkter, och lyckades nästan. Det fanns stunder där i spåret då hjärnan var i vila.

Magiskt.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Makalös långfredag i Åredalen

Jag gläds med alla som kommit hit till Åredalen för att fira påsk! Det är helt makalöst vackert här nu! Klarblå himmel, strålande sol och gnistrande vit snö. Jag hann njuta av skidåkning i Ullådalen mellan meditationen i gryningen och långfredagsgudstjänsten.

Min långfredag började halv sex. Då gick jag en kort sväng med Gillis. Det var minus tjugo grader och fågelsång. Sedan åkte jag till St Olofsgården i Åre och ställde fram meditationskuddar och tände ljus. Det blev en fin stund med vår Meditation i gryningen. Jag inledde med att säga några korta ord om långfredagens budskap och citerade Dag Hammarskjöld:

Varje människa bär på ett centrum av stillhet omgivet av tystnad.

Sedan satt vi i den där tystnaden i trettio minuter. Och det är så sant som en av deltagarna sa vid förra långfredagens meditation: ”Det bor en kraft i den gemensamma tystnaden”.

När jag kom hem hade älskade familjen vaknat och vi åt frukost tillsammans. Sedan gav vi oss av till Ullådalen. Det var inte bara vi som var där… Människor och bilar överallt. Så klart! Alla ville njuta av det vackra! Vi var ute i några timmar och det var den där känslan av att aldrig vilja sluta. När en bara vill åka mer och mer och mer.

Men jag behövde komma hem och förbereda långfredagsgudstjänsten i Duveds kyrka. Det blev en innerlig gudstjänst! Lågmäld, stilla, eftertänksam… Och framför allt två otroliga musiker som skapade magi med sina instrument – Bahare på flygeln, Lovisa på cello. Det var smärtsamt vackert.

Jag tror att det är viktigt att våga vara i det smärtsamma som långfredagen innebär. Att inte fly undan.

Och nu är det påskaftonens morgon och jag vaknar till ännu en gnistrande dag. Jag önskar er alla en fin påskafton!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Skidtur i Ullådalen

I går, när vi åkte skidor i Ullådalen, kändes det tydligt att vi närmar oss den femte årstiden. Vi är verkligen inte där än, men under hela skidturen fanns små föraningar.

Ljuset var en aning klarare, och snart kommer vi att behöva solglasögon när vi är ute. Det var mildare än det varit på länge, och snart kommer vi att kunna åka skidor i betydligt tunnare plagg. Solen skymtade fram, snabbt, snabbt, emellanåt, och snart kommer vi inte att klara oss utan solskyddsfaktor när vi ger oss ut.

Den femte årstiden kan vara den bästa årstiden här hos oss – vårvintern. Den årstid som är orsaken till att många bor här. Det är en ljuvlig tid som jag ser fram emot, men nu är nu, och nu är inte heller någon tokig tid. Inte alls.

Det blev en väldigt härlig skidtur i går. Ännu härligare eftersom vi stannade till i Lillåstugan och tog en våffla och en kaffe.

Jag önskar det gick att fånga ljuset med kameran, men det går ju bara inte. Men kanske kan ni ana i alla fall.

Att följa med på skidtur är bland det bästa Gillis vet. Han darrar i hela kroppen, skriker, låter när vi ska försöka få på honom selen. Sedan springer han över fjället med all den kraft han äger.

I dag är det snöigt och blåsigt. Det blir en hundpromenad, men i övrigt ska vi nog hålla oss mest inomhus.

Ha en fin söndag!

/Karin

Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Som att leva i en vintersaga

                                                                                Ida-Maja tog bilden i Ullådalen

Vi har snart bott i Åredalen i sex år. Vi har trivts från första stund, hela familjen. Och sådana här magiska vinterdagar finns det förstås ingen tvekan – det är precis här vi vill bo! Som att leva i en vintersaga.

Jag lämnade av Leif och Ida-Maja i Ullådalen där de skulle åka slalom. Själv drog jag vidare till Björnen för att åka en mil längdskidor. Det var runt femton minus, gnistrande vackert och perfekta spår.

Sedan strålade vi samman på Lilla Tyrolen, en restaurang mitt i pisten. Vi drack varm choklad med vispgrädde och värmde oss lite. Där var det mycket folk och en kan inte ta in att det just nu är ”lågsäsong” i Åre. Att det om några veckor, när det är sportlov, kommer att vara långt mycket mer människor här.

Jag var också gnistrande kall när jag var klar med min mil på skidor. Nu ska vi basta och sedan gå på middag hos fina vänner. Hoppas du har en fin lördag!

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Nu är det vinter i Åredalen

Snötyngda grenar på morgonpromenaden. Vitgrå himmel, vitt på Mullfjället, oplogade vägar så vi fick pulsa fram, jag och Gillis. Nu är vintern här i Åredalen.

Och jag tänker på allt vi har att se fram emot när ljuvliga vintern kommer…

Härliga skogsturer med älskade hunden där han får fara fram som ett yrväder…

…skidturer med älskade familjen, som här när vi åkte i Ullådalen i vintras…

Allt det blåa och vita, ljudet av skidornas gnekande i spåren, vinden mot ansiktet… Längtar!

Livet med hund, Utomhuslivet

Storstan bra men fjällen bäst

Ni vet den där känslan att vakna hemma i sin egen säng. Det är verkligen härligt att resa bort, uppleva, upptäcka, men så otroligt skönt det är att komma hem! När jag vaknade i morse steg jag upp direkt, satte på mig fjällkläder, hjälpte Gillis in i bilen och sedan drog vi iväg. Iväg till älskade Ullådalen och bara ut. Ut på myrarna, ut längs de upptrampade stigarna, ut bland fjällbjörkarna och blåbärsriset.

Det finns ingen gång denna hund är så lycklig som när han får härja ute i skog och mark.

Och det finns nästan ingen gång jag är så lycklig som när jag blickar ut över vidderna, över fjälltoppar och skogar.

Det är underbart att vara i storstan, jag tycker verkligen det. Jag älskar myllret av människor, jag älskar gatorna med butiker och restauranger och caféer, men, som sagt, det är rent underbart att komma hem igen.

Familj och vänner, Livet

Två år i vårt hus

För två år sedan flyttade vi in i vårt hus. Tiden flyger och vi trivs. Det är en stark känsla av hemma. Det finns en hel massa saker som jag gillar med att bo just i vårt lilla gråa hus bland fjällen, till exempel…

…altanen med utsikten över Åreskutan…

…och utsikten över Mullfjället…

…och matrummet med de stora fönstren där vi har vårt stora matbord där många får plats…

…och kökssoffan som är bred och kan ge plats åt många. Ingenstans är det så skönt att ta en eftermiddagsvila som just där…

…och närheten till Ullådalen. Tio minuter i bil så är man där…

… och trappan på framsidan där det är så gott att sitta och dricka kaffe…

…och promenadavståndet till mataffären, skolan, min arbetsplats, tåget, bussen, pisterna…

…och närheten till Åre med allt vad Åre innebär…

…och närheten till elljusspåret…

…och…och…

Ja, vi trivs! Och i morgon firar vi inte bara två år i vårt kära hus! Imorgon firar vi framför allt att vi har en tolvåring i familjen.

/Karin

Livet med hund, Musiken, Utomhuslivet

Försiktig kulning i gråvädret

Nere i byn har det blivit riktigt grönt, vår gräsmatta är grön och gullvivorna har kommit, men vädret är helgrått med regn. En sådan där dag när jag kan bli lite tung, och jag riktar avundsjuka blickar till vännerna i Stockholm eller Visby eller Göteborg där de går omkring i shorts och sitter på uteserveringar med ett glas vitt.

En sådan där dag när jag kan bli lite tung och helst vill ligga under en filt. Så jag bestämde mig för att göra precis det.

Men FÖRST! En vända utomhus. Först en dos motion och frisk luft.

Så jag tog mig till mitt älskade Ullådalen och vandrade. Här är ingen som helst grönska än, här är allt flammigt i vitt och beige och brunt. Och det såg en smula dystert ut (när jag samtidigt hade bilden inom mig av en uteservering i en lummig park i Göteborg), men det var SÅ härligt att ut och röra på kroppen och andas in den där friska luften. Och bli blöt av regnet.

Jag vågade mig på en försiktig kulning… För första gången på evigheter fanns inga bilar på parkeringsplatserna. Det är sällan tomt på bilar här. Men idag. Idag var jag ensam, så jag lät om mig lite. Riktade mitt ljud mot Mullfjället, lät tonerna flyga ut över vidderna.

Och Gillis tittade lite förbryllat på mig, men suckade bara och lade sig ner på marken tills jag kulat klart. Då fortsatte vi vår vandring, han och jag.

Och nu är jag hemma, och nu ska jag lägga mig under filten och läsa bok en stund.

Hoppas DU har en skön fredag!

/Karin