Drottningen af Åre, Musiken, Skrivandet

Dimma över Åredalen och tre olika föreställningar

Dimman har legat tjock över Åredalen den här veckan. Den har gett oss bedårande vackert landskap när solen samtidigt försökt tränga fram. Den har också emellanåt gett oss enbart gråhet, trötthet. Och mitt i dimman har jag åkt runt och gjort tre olika föreställningar.

Först, i tisdags, var jag i Mariebys vackra församlingshem och gjorde ett musik- och berättarprogram på temat ”Länge leve livet”. Ord och toner kring hopp, livsmod och livskraft. Det var så roligt! Framför allt att få träffa alla fina människor som jag lärde känna när jag var församlingspräst där för cirka tio år sedan.

Och igår, torsdag, gjorde jag en föreställning kring vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” tillsammans med mina medskapare Sonja Wahlén och Ulla Granqvist. Vi var i HornsbergskyrkanFrösön, och det kom så mycket folk! Och det blev så uppskattat, det vi gjorde. Det är tydligt att ord och toner kring sorgen berör oss människor. HÄR kan du läsa mer om vår bok.

Och idag, fredag, var jag på Hållandsgården i Undersåker och pratade om ”Drottningen af Åre”. Jag tröttnar aldrig på att berätta om fröken Kristina Hansson, om allt hennes mod och hennes drivkraft. Och det är härligt att se att hon engagerar, att människor vill köpa boken och läsa hennes berättelse. Du kan läsa många inlägg här på bloggen om boken, t ex HÄR.

Här är de, mina fina medskapare till ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” – Sonja och Ulla. Ulla och hennes konstnärskap kan du läsa mer om HÄR.

Dimman ligger fortfarande tjock, och nu när det är kväll och mörkt ser vi ingenting utanför fönstret. Det är som om vi är helt ensamma här i byn, inte en lampa, inte en gatlykta, inte ett billjus…

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Att få åka till Kall

Under den här terminen hjälper jag då och då till i grannförsamlingarna Undersåker och Kall. Så, igår hade jag förmånen att resa i ett vidunderligt vackert landskap för att komma till Kalls kyrka och fira gudstjänst.

Jag kan verkligen älska att köra bil när vägarna är bara och våren växer fram utanför bilrutorna. Så var det igår. Jag lyssnade på musik på hög volym och betraktade den flammiga Åreskutan och Nordhallsfjället, Kallsjön i islossningstid och de karga bruna lägdorna, som bara väntar på att få börja grönska.

Kalls kyrka ligger verkligen oerhört vackert med utsikten över sjön och fjällen. Även en gråtung kväll som denna, så var det bedövande vackert. Vi firade mässa och jag predikade kring Jesus ord om att aldrig ge upp och att alltid be. Och att tänka på innebörden i ordet HOPE – Hold On Pain Ends.

Familj och vänner, Präst i Åre

En arbetsdag i mitt liv

I min tjänst som präst är ingen dag den andra lik. Så här blev denna min måndag i slutet av februari 2017.

Morgonen

Jag steg upp vid sex, skrev mina morgonsidor och gjorde mitt femtonminuters träningspass framför Nyhetsmorgon på TV. Sedan åt jag frukost med älskade familjen innan jag promenerade bort till jobbet. Sisådär 25 minusgrader och gränslöst gnistrande vackert. På kontoret hann jag säga hej till några av mina arbetskamrater innan jag tog tjänstebilen och körde till Undersåker.

Förmiddag på Åredalens Folkhögskola

I Undersåker finns Åredalens Folkhögskola och där ska jag vara skolpräst framöver. Det är en liten del av min tjänst, men det känns roligt och bra! Så idag var jag med vid elevernas och personalens infofika och presenterade mig. Jag berättade kort om mig själv och om vad som kommer att vara mitt uppdrag på folkhögskolan – att vara själavårdare. Att ta emot människor för enskilt samtal, att leda morgonmässor och finnas med i en del andra sammanhang på skolan.

Eftermiddag på Fjällsätra

Efter det åkte jag tillbaka till kontoret och gjorde en del administration innan jag och min arbetskompis Anneli åkte till Continental Inn – ett boende för våra nyanlända. Där hämtade vi upp nio kvinnor och två små bebisar och tog dem med på lunch och mys på Fjällsätra. De här stunderna är smått magiska! Att få sitta ner och äta och prata och skratta tillsammans med kvinnor från Eritrea, Etiopoen, Syrien… Att få ta del av deras berättelser. Att få kramar och tack för att vi bryter deras monotona tillvaro på boendet. De har det verkligen inte lätt, men de äger ändå en förunderlig gnista och mycket bus och skratt. Starkt att få uppleva!

Vid arbetsdagens slut

Omtumlade och berörda vände vi åter till jobbet. Sedan promenerade jag hem, och eftersom solen lyste så klart och himlen var så blå och snön var så gnistrande tog jag en förlängd promenad hem. Jag gick ner till älven, över isen, genom skogen och hem. Ett så bra sätt att låta intrycken från dagen sjunka in, att lufta tankarna.

Och inte behövde jag laga någon middag när arbetsdagen var slut, för det gjorde älskade dottern. Hon serverade pannkakor med blåbärssylt och vispad grädde. En fin dag, en bra start på en intensiv vecka.

Hoppas ni haft en bra dag!

/Karin

Här är jag och min arbetskamrat Kicki, som idag dök upp på jobbet  i likadana tröjor.