Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Och snart är det sommar igen…

Nu smälter snön bort. Ena dagen för att solen värmer, andra dagen för att regnet slår mot backen. Det hinner sällan vara någon riktig vår här – vinter övergår i vårvinter, vårvinter i sommar.

När någon konstaterade att vintersäsongen nu är slut och att liftarna stänger kunde jag inte riktigt ta in det. Vintern har gått så fort! Har jag hunnit med allt jag längtade till när vintern skulle komma? Alla skidturer jag ville göra, alla gnistrande vinterpromenader, alla sparkturer…

Jo, nog har jag hunnit med mycket, jag inser det när jag tänker efter. Skidsäsongen för vår del började ju redan i november när vi tog en skidtur i Vålådalen. Sedan har jag åkt en hel del i Björnen, som den här magiska morgonen i min ensamhet och förstås i Ullådalen. Och många härliga promenader med Gillis har det blivit.

Det har varit en fantastisk vinter med massor av snö och gnistrande kyla, men nu känner jag att jag längtar till sommaren. Perioden som kommer nu här i fjällvärlden är rätt så grå, beige och brun… Jag längtar efter värme, sol och bad. Och jag tänker tillbaka på förra sommaren, inte minst på de fina dagarna i Stockholm med min mamma och min dotter. T-shirtväder, mat på soliga uteserveringar, och strosande i storstan. Så mysigt!

Snart ligger en ny sommar precis framför oss! Det är fint att få längta.

Livet

Cykling i Vålådalen

Den här helgen skulle jag egentligen ha tillbringat på Storvallens fjällgård där det är en kombinerad yoga- och fjällvandringshelg. Jag hade sett fram emot de dagarna. Såg dem som en god uppladdning inför en ny termin. Nu kom jag inte dit av olika skäl.
I stället fick jag en annan värdefull upplevelse. Min familj och fina vänner till oss gav oss iväg till Vålådalen för att cykla. När jag kollade in väderprognosen innan vi for såg det ut att bli rätt kallt och blåsigt. Väderprognosen hade fel, kan jag säga. Det blev en strålande fin och solig dag, förutom de sista metrarna då det plötsligt kom en störtskur.
Vi inledde våra timmar i Vålådalen med lunch på Värdshuset. Jättegod kyckling och ratatouille för dem som ville det, våffelbuffé för resten. Sedan satte vi oss på cyklarna och gav oss av. Vi följde en superhärlig led som var fin att cykla. Planen var att ta oss en bit upp mot Stensdalen, men vi ändrade oss och svängde istället av mot Nulltjärn. Ska man ut och cykla ska det vara roligt föra alla, både små och stora.

Så en fikastund vid Nulltjärn blev helt rätt.

Älskar verkligen sådana här dagar!