Familj och vänner, Utomhuslivet

På Åreskutan med fina vänner

En söndag i september och det blev plötsligt sommar med värme och solsken. Älskade dottern och jag tog kabinbanan upp på Åreskutan tillsammans med fina vänner. Därifrån vandrade vi upp till Toppstugan. Det är bara en knapp kilometer men rejält brant och stenigt. Där uppe blåste det friska vindar så vi åt lunch inomhus. Jag tog en våffla och en kaffe – då är livet gott!

Det blev en så bra dag! Kombinationen sol, berg, vandring, våffla och goda samtal är oslagbar. Än en gång konstaterar jag vilken ynnest det är att få bo i fjällvärlden, att ha allt detta nära och tillgängligt. Tacksam!

/Karin

 

Livet

Suljätten – och vilken fantastisk höst vi haft!

Den här morgonen är gråmulen och blåsig, och det är snö i luften. Vi håller på att övergå från höst till vinter, det känns. Men vilken fantastisk höst vi haft! Jag vet inte hur det varit i andra delar av landet, men här hos oss har det varit helt makalöst. Soliga, klara dagar och ett landskap i gul och orange.
 
Som den här septemberdagen till exempel. Lilla familjen begav sig till leden upp mot Suljätten. Den leden hade legat på vår önskelista över leder att vandra. Nu var det dags. Vi åkte förbi Kall och vidare mot Konäs, och där svängde vi upp till höger och följde skyltningen mot Suljätten. Det var en söndag och vi tänkte att vi skulle få en rätt ensam vandring. Vi hade fel. Det var så många människor som sökt sig leden den dagen. Det gjorde ingenting. Det blev många glada hej längs vandringen.

Vi gick inte ända upp, vi hade tyvärr en tid att passa. Men vi gick några kilometer och stannade på en mysig plats för att fika. Detta viktiga!

Och när vi sedan vände om och gick neråt möttes vi av denna fantastiska vy över Kallsjön och Skäckerfjällen. En väldigt härlig vandring! Och vi ska göra den igen, och den gången gå ända upp på Suljätten.

Livet

En tur i Ullådalen

Jag var uppe tidigt i morse. Satt redo vid datorn med en kopp kaffe och tända ljus och började skriva när det fortfarande var becksvart ute. Efter en stund vaknade resten av familjen och vi åt frukost tillsammans, och älskade dottern gick till skolan. Då skrev jag lite till och åkte sedan till Åre på ett möte. Hem igen och fortsatte skriva.
 
Och när det kändes som om kroppen helt höll på att stelna till, och huvudet var överfyllt av tankar, tog jag mig till Ullådalen för en stund vandring. Gillis var med mig, överlycklig att få vara till fjälls. Den friheten i hela hans väsen! Och det är så skönt att vandra och låta tankarna flyga iväg och liksom tömma huvudet. Vi gick en stund upp mot höjderna och sedan satte jag mig och fikade. Alltså, den känslan! Att sitta där och blicka ut över vidderna och dricka varm choklad.