Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Minnen från Gotland

Nu ser jag i mina flöden att årets Gotlands kyrkvecka pågår för fullt. Och jag blir fylld av minnen! För två år sedan var jag där mitt i vackra, vackra gotlandsvåren.

Jag åkte till Gotland med älskade maken och vi fick så härliga dagar där. Jag var där för att föreläsa om min bok ”Du ritar i sanden” i samband med kyrkveckan. Det kändes ärofyllt och roligt.

Dessutom fick vi njuta av våren och ön. Vi kom då från en kallblåsig och grå fjällvärld och kom till grönska och blomning. Det var helt fantastiskt!

Och nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag samma gråhet och bara längtar efter våren! Längtar efter grönskan! Längtar till Gotland! Jag hoppas jag får anledning att åka dit igen snart!

Här kan ni läsa mer om de dagarna. Och här.

Hoppas ni har det bra!

/Karin

Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Solsken, kaffe och P4 på bilradion

Hej kära läsare!

Strax efter lunch satte jag mig i bilen för att köra mot Östersund. Sådana här dagar kan det vara rent underbart att köra bil! Solen sken, jag köpte en kaffe längs vägen och lyssnade på P4-extra på radion. Och färgtonerna i landskapet jag körde igenom var beige och brun och lite vit. Jag vet inte hur det är med er, men själv gillar jag verkligen den här årstiden innan det slagit över i vår, innan det börjar knoppas och grönska. (Jag gillar den tiden också – massor -men allt har sin tid.)

När jag kom till Mattmar bara måste jag stiga ur bilen och fota. Hur vackert får det vara?

I Östersund var jag på arbetshandledning. Jag har gått hos kära K i några år nu, och det ger mig så mycket! Det är något visst det där med att sätta ord på saker och ting, på sådant en upplevt, på sådant en tänker och känner. Jag rekommenderar alla som har möjlighet att gå och prata med någon om livet. Om livet som det är.

Innan jag vände hemåt åkte jag till min käre bror med familj och blev bjuden på god middag. Och fick ”soffmysa” med älskade lilla brorsbarnet. Vilken lycka!

Hälsar Karin, som den här perioden på året bara längtar efter färg. Bort med svarta jackan nu, in med helst en rosa eller så.

Livet

Ut med julen, in med något nytt och fräscht

Jag vet inte hur det är för er, men själv gillar jag inte att städa ut julen. Jag trivs alldeles för bra i den bubbla som advents- och jultiden är. Adventsljusstakarna, adventsstjärnorna, julmusiken, glöggen, lussekatterna… Myset, helt enkelt. Men idag har jag ändå gjort det – städat ut den. Och lika vemodig som alla år blir jag. Ja, jag tror att ordet vemod är helt rätt ord för att beskriva hur det känns.
 
Så – ut med julen, bort med granbarren, och in med något nytt och fräscht. Så jag gick och köpte ett gäng tulpaner och ställde i en vas på matbordet. Det ger omedelbart en aning om vår, och den behöver jag se fram emot nu. Och jag tycker verkligen att ljuset är lite annorlunda på eftermiddagarna nu, som om det faktiskt börjar märkas att det har vänt.
 
Hoppfullt!

Livet

Vinter och vår i samma andetag

I morse skjutsade jag älskade dottern till ridskolan. Medan hon gjorde i ordning ”sin” häst tog jag en löptur längs landsvägen i Björnänge. Sedan satt jag och betraktade de duktiga barnen och deras ridlektion. Jag är mycket imponerad! 
Efter det for vi hem och jag började kratta gården. Som jag längtat efter att få kratta gården! Idag var det äntligen dags! Solen värmde och jag krattade. I alla fall en del av gården. Och se vad som letar sig upp – gullviva och blåklint. Eller heter de något helt annat? Jag har lite dålig koll på blommorna, men jag älskar dem mycket.

När jag krattat i någon timme och tagit paus för en kopp kaffe i solen, skjutsade jag käre maken till Ullådalen. Han ville åka skidor därifrån, upp på Åreskutan och ner till byn. Han var inte ensam om att vilja åka skidor idag, kan jag säga. Parkeringarna var fulla av bilar. Jag känner att jag är helt klar med skidåkningen för den här säsongen, men det är det många som inte är.

I stället för skidåkning satte vi oss på altanen, jag och älskade dottern, och åt glass i solen.
Det är häftigt detta med vinter och vår i samma andetag. Och jag tänker på den låt av Ted Gärdestad som fanns i mitt huvud medan jag krattade: ”Allt som var dött väcks till liv, det kan också vi, så länge vi älskar.”
Livet

På löptur med Eva Dahlgren

Våren är på riktigt på väg, och jag gläder mig. Jag älskar vinter och skidåkning, men den här tiden längtar jag efter vår och värme. Igår hade vi en mysig dag i stan med olika människor vi tycker om. Bland annat tog vi en fika med några av dem på Jamtli. Och där utanför växte blåsippor. Så hoppingivande!

Idag, när käre maken åkte skidor och älskade dottern var på dansträning, tog jag en löptur. Just då sken solen och jag hittade tussilago i dikeskanten. Så härligt! Ännu härligare blev det av att i lurarna lyssna på en radiointervju med Eva Dahlgren. Hon släpper en ny skiva nu, den första på tio år, och jag är glad över det! Hon bär så mycket klokskap. I programmet delade hon med sig av sitt liv och sitt skrivande. Jag sprang där längs grusvägen och kände hur jag blev påfylld av både inspiration och livsglädje. Tack för det, Eva D!

Vill också dela med mig av vyn vi mötte när vi kom till Åre igår kväll. Det går liksom inte att tröttna på Åreskutan.
Livet

Dagens två träningspass

Jag älskar verkligen lediga morgnar utan stress och brådska, utan tider att passa. Jag vaknade strax efter sex i morse, var pigg, och gick upp och satte mig och drack kaffe och skrev i min tankebok. Jag hann med en hel del annat också innan familjen vaknade och vi åt frukost tillsammans. Sedan drog vi iväg till Åre och åkte skidor.
Tillbaka här hemma åt vi lunch i solen ute på altanen. Som jag längtat efter att få sitta på vår altan! Nu är den tiden här.

På eftermiddagen drog jag och dottern igång med träningspass nummer två för dagen: Passet Skotta gård. Snön ligger fortfarande tjock, och ska vi någonsin få ta fram studsmattan måste vi göra något åt snön. Så vi kämpade på, hon och jag, i närmare en timme. Inom mig ljöd sången ”Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart…” Så, nu har vi satt fart och jag hoppas solen gör sitt för att tina bort det som är kvar.