Utomhuslivet

I ensamhet i Ullådalen

Vi dukade upp en ordentlig mysfrukost framför TV:n i morse, jag och älskade maken. Vi åt och jag såg starten på Vasaloppet, men sedan längtade jag ut! Solen sken in genom fönstren. Så jag drog iväg till Ullådalen och spände på mig skidorna. Det var fortfarande så tidigt på morgonen att jag nästan var helt ensam längs skidspåret. Det är inte ofta det är så i Ullådalen.

Solen sken, och det var helt tyst omkring mig, förutom vinden som ven och knarret från skidorna. Det var bara rent magiskt! Det finns inget ljuvligare än att staka sig fram längs spåret och låta tankarna flyta fram i sin egen takt.

När jag nådde Lillåstugan började jag möta andra skidåkare. Då var lite av magin bruten, även om det är härligt att möta människor med stora leenden. Men det är morgnarna som är min stund på fjället, det kan jag bara konstatera.

Livet

Skidåkning

Jag har så många coola, vältränade, modiga, målinriktade och ambitiösa vänner och släktingar som drar iväg och åker Vasaloppet. Jag är sjukt imponerad, ska ni veta! Alla träningstimmar ni har bakom er, alla målbilder ni har skapat, allt ni satsat på det här loppet. Bra, bra jobbat!
Själv är jag inte det minsta intresserad av att åka lopp, däremot är jag mycket intresserad av att åka skidor! Och jag gör det ofta. När en bor som vi gör finns det alla möjligheter. Jag kan ta skidorna under armen, promenera i två minuter, och sedan hoppa på längdspåren här i Duved. Jättefina spår! Eller jag kan ta skidorna under armen och gå ett par minuter åt andra hållet. Då kan jag åka på isen, fantastiskt fint!
Vill jag ta bilen några kilometer kan jag åka skidor i underbara Ullådalen eller i Björnen. Det är en lyx, det tycker jag verkligen! Bilden här ovan är från i fredags när jag åkte här i Duved. Då sken solen in bland träden.