Drottningen af Åre, Skrivandet

Att ge ut en bok

Lite då och då får jag frågor om hur jag tänker kring bokförlag och hur det har varit för mig och mina böcker. Så jag delar några tankar här.

Mina två första böcker, ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” (som jag skrev tillsammans med Ulla Granqvist och Sonja Wahlén) och ”Den där elden inom” gavs ut på bokförlaget FB. Jag hade hört talas om att det förlaget hade en önskan om att ge ut tankeväckande böcker, så när vi börjat skriva på manuset till det som skulle bli vår bok om sorg, så tog jag kontakt med FB. De tyckte det lät som om vår bok låg helt i linje med vad de ville ge ut, så de bad oss skriva klart vårt manus och skicka in det. När vi gjort det fick vi ganska snart besked om att de ville ge ut boken. Den boken släppts hösten 2012.

I och med det hade jag etablerat en kontakt med FB-förlag och de ville gärna ge ut den roman jag då börjat skriva. Så hösten 2013 släpptes ”Den där elden inom”.

Efter det skrev jag en del utifrån Bibelberättelser som jag tycker om, och jag tänkte mig att det skulle vara något som skulle kunna passa för konfirmander och ungdomsgrupper. Jag tog kontakt med Verbum Förlag och presenterade min idé. De tyckte om den och hos dem gav jag ut böckerna ”Du ritar i sanden” 2015 och ”Du möter min blick i vimlet” 2016.

Under tiden hade idén fötts om att skriva om kvinnan som startade Åres första hotell, och jag började skriva boken som kom att få namnet ”Drottningen af Åre”. När det manuset var klart stod jag i valet och kvalet: Skulle jag våga skicka det till förlag? Jag visste att det här manuset inte var aktuellt för mina två tidigare förlag, så vart skulle jag skicka det? Vilket förlag skulle det passa hos? Men jag vågade inte skicka iväg det. Det kändes så ömtåligt. Skulle jag klara att få ett nej eller till och med flera nej?

Så jag landade i att jag skulle ge ut boken på eget förlag. Jag tänkte så här: Om fröken Kristina Hansson, drottningen af Åre, år 1895, när kvinnor inte ens hade rösträtt, vågade öppna ett alldeles eget hotell, så måste väl jag våga ge ut en bok på eget förlag!

Så blev det! Jag startade Gryningsljus Förlag och har tillsammans med min man skött allt vad gäller utgivning av den här boken. Det har varit mycket jobb, många nya saker att lära sig, men oj, så roligt det har varit! Och utmanande och utvecklande! Boken har ju dessutom sålt väldigt bra och fått många fina omdömen, så jag hade inte behövt oroa mig så mycket som jag faktiskt gjorde.

Insikter efter att ha gett ut en bok på eget förlag:

  • Det gäller att omge sig med kunniga och kompetenta människor! Jag anlitade både lektör och redaktör för att jobba med min text. Helt ovärderligt! Jag valde också layoutperson med stor omsorg! Omslaget är oerhört viktigt! Det måste se professionellt och genomtänkt ut.
  • En behöver ha gott om plats för att kunna ta emot alla böcker när de är tryckta och klara. Här skrev jag om när mina böcker kom hem till oss.
  • Det går åt mycket tid till att skicka böcker till höger och vänster. Men det är en rolig arbetsuppgift.
  • En måste ligga på vad gäller marknadsföring. Det är ingen annan som sköter presskontakter, boksläpp, bokpresentationer och annat. Här kan du läsa mer om en av mina bokpresentationer.
  • Ska boken komma ut och säljas så är det JAG som måste fixa det, ingen annan. Men det ger också en skön känsla att ha ”allt i sin hand”.

Så, med facit i hand är jag jättenöjd med beslutet! Jag är glad och stolt att jag vågade.

Det har verkligen sina för- och nackdelar både att vara knuten till förlag och att ge ut boken på egen hand.

Ja, några tankar från mig om min resa med mina böcker. Lycka till om just DU just nu går i tankar kring bokutgivning!

/Karin

Skrivandet

Tänk att mina böcker finns att låna på bibliotek!

Jag vet ju att mina böcker finns att låna på bibliotek lite varstans. Det är en så himla fin känsla. Jag som älskar bibliotek, har alltid gjort, och som tonåring jobbade jag några kvällar i veckan på Hedes bibliotek. Jag älskar böckerna, orden, formuleringarna, omslagen, hyllorna, bokvagnarna… Jag älskar den lite dammiga doften.

Igår fick jag ett mail från Kristina Wänblom, som arbetar på Verbum, mitt förlag. I mailet hade hon bifogat den här bilden av min senaste bok. Där står den i en hylla på Almedalsbiblioteket i Visby. Och jag blev så himla glad! Det är en stor känsla att människor som jag inte alls känner, som bor på en ö långt borta, kan gå till sitt bibliotek och låna min bok. Jag hoppas de gillar den!

Kanske kändes det extra speciellt för att boken finns just i Visby. Ni som följt mig ett tag vet ju hur oerhört förtjust jag är i Visby, ja, i Gotland över huvud taget. Jag längtar dit.

Här kan ni läsa om när jag senast var där.

Skrivandet, Upplevelser

Här är filmen där jag presenterar min nya bok

För några veckor sedan var jag i Stockholm för att bland annat spela in en kort film där jag presenterar min nya bok ”Du möter min blick i vimlet”. Det blev en rolig eftermiddag på förlaget med trevliga människor som gjorde filmen. Och med annat trevligt folk som arbetar där. HÄR kan du läsa mer om den dagen.

Jag minns en annan filminspelning när jag var med och gjorde TV-gudstjänster för SVT. Största delen av gudstjänsterna spelade vi in i vackra Storvallens fjällkapell, men TV-produktionen ville att min predikan skulle filmas utomhus. Där kameran skulle svepa över de vackra, vita vidderna.

Tyvärr var det snöstorm den dagen, och inga vyer gick att se över huvud taget. Så jag stod där i snöyran, fick snöflingor i ögonfransarna, blinkade, predikade. Men det blev bra! Det blev rätt effektfullt med all den där snön.

Men i varma, sköna studion på Verbum var det ingen snöstorm, och filmen kom till utan större bekymmer. Nu finns den som en del av marknadsföringen av min bok. Hoppas du gillar den!

Hej från Karin!

 

Berättandet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Min nya bok är tryckt och klar!!!

Du möter min blick i vimlet

Hej kära läsare!

När jag kom hem från jobbet idag, låg ett paket från Verbum i postlådan. Min nya bok ”Du möter min blick i vimlet”. Det är en speciell känsla att hålla sin egen bok i handen för första gången. Det är lite svårt att ta in att det faktiskt är mina ord och mina formuleringar som fyller sidorna.

Jag tycker den blev väldigt fin, och är så glad över omslaget! Tack Eva på Eva Lindeberg Design! Jag är så tacksam över alla duktiga människor jag får samarbeta med på Verbum! Ni gör ett toppenjobb!

Den här boken föddes egentligen vid ett frukostmöte på ett vackert hotell i Visby. Jag var i Visby för att föreläsa i samband med Gotlands kyrkvecka, och satt ner för att samtala med Kristina som är redaktionschef på Verbum. Hon undrade då om jag ville skriva en fortsättning på min förra bok ”Du ritar i sanden”. Det ville jag förstås. HÄR kan ni läsa om mina upplevelser av Gotlands kyrkvecka. Och HÄR.

Det räckte med hennes fråga för att mina tankar skulle sätta igång. Alla dessa spännande människor i Bibeln som jag vill skriva om och lära känna mer! Och när hösten kom såg jag till att ha en hel del lugn omkring mig och började skriva på allvar. En bit in på det nya året började det spännande redigeringsarbetet tillsammans med Birgitta som arbetar som redaktör. Och efter redigerande och korrigerande kunde vi konstatera att texten var så klar som den kunde bli.

Och nu har manuset gått i tryck och blivit en färdig bok. En så härlig känsla!

Och hör ni, boksläppet blir här i Duveds kyrka fredag 28 april kl 17.30. Jag gör det till en berättar- och sångföreställning tillsammans med fantastiska ungdomskören i Åre församling ”Schysst häng” och deras makalösa ledare! Efter föreställningen bjuds alla på tacobuffé och den som vill får köpa böcker. VARMT VÄLKOMNA!

Kramar från nöjd Karin

Berättandet, Livet, Musiken, Skrivandet

Snart släpps min nya bok

 
Så här glad var jag förra gången det begav sig – när det var boksläpp av ”Du ritar i sanden”. Vi höll till i Gamla kyrkan i Östersund och bästa Astrid Åslin och jag hade skapat en musikföreställning kring boken. Det blev så bra och det kom så mycket folk och det kändes som en så bra start för boken.
Efter det har jag varit ute och farit och flängt och berättat om boken och sjungit tillsammans med Astrid, men också tillsammans med andra duktig musiker. Det är en ynnest! (Tack för lånet av bilden, Eva!)
När jag och älskade maken var i Visby i våras och jag var med och föreläste vid Gotlands kyrkvecka hade jag en morgon en trevlig frukostträff med Kristina Wänblom som är redaktionschef på Verbum Förlag. Hon frågade då om jag ville skriva ännu en bok för Verbum, en uppföljare till ”Du ritar i sanden”. Jag var inte sen att tacka ja. Och efter att jag sagt mitt ”ja”  drog tankarna igång och kreativiteten sprudlade. Att jag dessutom befann mig på underbara Gotland gjorde inte saken sämre.
Precis som i förra boken utgår jag från bibelberättelser och skriver i första hand för unga människor. Det här är ett fantastiskt arbete! Att få borra ner sig i Bibelns berättelser och få umgås med de spännande personer som finns i dessa berättelser! Det är verkligen ett privilegium!


I den vevan fick jag den här fantastiska anteckningsboken av min fina vän Anna Ståhl. En mycket vacker och mycket tjock bok. Som jag använt den under den här processen! I den har jag skrivit ner mina idéer, mina reflektioner, mina tankar och frågor. Men nu är allt i datorn, ivägskickat till min redaktör och nu jobbar vi för fullt med korrekturläsning.

Igår och idag har jag feber och känner mig ordenligt hängig, så jag står vid datorn en stund, lägger mig och sover så länge jag behöver, ställer mig vid datorn igen, sover en gång till… Och däremellan dricker jag färskpressad apelsinjuice, blåbärste och knaprar Alvedon. Så det ska nog ge sig.

Den blir i alla fall fin, min nya bok! Det är en förmån att få arbeta med så många duktiga personer som finns på Verbum! Och nu inser jag något märkligt! Formgivaren har gett den ett orange omslag – samma orange som min livsviktiga anteckningsbok! Skojigt sammanträffande! Och namnet på boken? ”Du möter min blick i vimlet” – fint va?

Livet

Utmattningssyndrom – och resan vidare

För ungefär två år sedan fick jag förfrågan från förlaget Verbum om att skriva en bok, den bok som senare fick namnet ”Du ritar i sanden”. Jag blev så otroligt glad! Dels över att faktiskt få ett sådant uppdrag – att jag skulle få skriva ännu en bok! – dels för att jag då skulle behöva vara tjänstledig för att skriva boken. Tjänstledigheten kändes just då som en stor, stor lättnad och befrielse.

Jag hade arbetat på tok för mycket under på tok för lång tid. Jag var så slut, trött, sliten, bräcklig, och jag tänkte att mitt tjänstlediga år och mitt bokskrivande precis var vad jag behövde. Jag skulle få sitta med mina texter om dagarna, men också ha tid till att röra på kroppen, vara ute i friska luften, vila. Helt enkelt komma i fas igen.

I januari 2015 började jag min tjänstledighet och mitt skrivande. Men jag kände nästan omedelbart att det där jag längtat efter inte infann sig. I stället blev jag tung, ledsen, ännu tröttare än förut. Jag ville bara sova. Jag ville bara ligga i sängen med fördragna gardiner. Jag drabbades av ångestattacker och av djupt svårmod.

Men jag gick upp varje morgon klockan kvart i sex, kokade en kopp kaffe, och skrev. Jag hade ju ändå en bok som skulle bli klar! Men efter någon timmes skrivande fanns absolut ingen ork kvar. Bara tomhet och trötthet.

Tankarna på jobbet gav mig ångest. Bara tanken att gå till min arbetsplats gav mig ångest. När min dotter en dag sa till mig ”Ska du aldrig bli glad igen?” insåg jag att jag behövde uppsöka en läkare, så här kunde jag inte ha det.

Läkaren var ung, och jag undrade för mig själv hur han skulle kunna förstå. Hur skulle jag kunna förklara hur jag mådde? Jag fick fylla i formulär kring mitt psykiska mående och insåg att jag under ganska lång tid hade haft sömnsvårigheter med många grubblande nätter. Att jag under ganska lång tid drabbats av hjärtrusning och haft svårt att andas. Att jag under ganska lång tid varit mycket, mycket trött. Att jag haft problem med minnet. Han sa att det inte var ovanligt att det blev precis som det blivit för mig. Att när man av någon orsak bromsar in, går in i ett lugnare tempo, bryter av sitt vanliga liv, faller ner i depression. Att när man, som jag, jobbat på tok för mycket på tok för länge, och plötsligt ska leva på ett annat sätt – då kommer depressionen. Jag fick diagnosen utmattningssyndrom.

Han frågade om jag ville äta humörhöjande medicin eller insomningstabletter, men jag sa nej till det. Tänkte att det var bättre att ta mig igenom mörkret utan mediciner. Han rådde mig att se över min arbetssituation.

Tiden som följde såg ut så här: Jag skrev om morgnarna. Sov under förmiddagarna. Var ute i friska luften om eftermiddagarna. Gick och gick. Gick helst i skogen längs skoterspåren där jag inte behövde möta människor. Var med familjen om kvällarna. Orkade inte med så värst mycket social samvaro i övrigt.

Snart insåg jag att jag på riktigt behövde se över min arbetssituation. Och när jag började fundera på det visste jag med hela mig: Jag skulle säga upp mig! När ett arbete går ut över ens hälsa, då är det inte värt det! Inget arbete kan vara så viktigt!

Och när jag formulerat det för mig själv släppte så mycket av ångesten i kroppen. Det blev plötsligt så mycket lättare att andas. Och jag sa upp mig, och jag blev erbjuden en annan tjänst, och jag sa att jag bara ville jobba halvtid, och det ljusnade. Det gjorde verkligen det.

Det har varit en tuff resa, även om jag inser att jag kommit skonsamt undan, om jag jämför med många andra. Jag känner till så många som blivit sjukskrivna i flera år, som blivit mycket djupt deprimerade, som tappat kroppsfunktioner, har bestående minnesbekymmer och sömnsvårigheter.

Jag mår bra idag, men jag har inte samma ork som förut. Jag får hushålla med mina resurser. Jag kan inte planera in en massa saker, som jag alltid kunnat förut, utan se till att det finns luckor, att det inte blir för mycket. Och när det ändå blir för mycket rasar jag ner i mörkret, men kommer ganska snart upp igen. Så jag behöver vara rädd om mig. Jag är medveten om det.